Langhe Nebbiolo Massolino 2011, 179:-, har jag inte träffat på i hyllorna tidigare och är också den billigaste Massolino jag druckit, kul att få pröva denna variant. Det doftar syrligt mörka körsbär, en ton av lakritsmint och inte uteslutet polkagris, rosor och vinbärssaft. Smaken är stramt elegant fruktig med också mer djup och botten än vad jag normalt finner i en Langhe Nebbiolo. Ren distinkt körsbär, fin syra, kakao och ett drag av gräddkola med en viss ihållande fruktig eftersmak som glesar ut i försiktig nyponton. Riktigt god till måltid då frukten samverkar och matar på tydligare, men något glesare och ensidig efteråt. Totalbetyg Gott, men det är inte uteslutet att högre nivåer kan nås med lite tålamod.
Nedan några flaskbilder från Mallorca. Efter destination Cala Mayor väster om Palma är slutsatsen att norra Mallorca är mycket trevligare. En dag ägna vi åt Port de Pollenca i vackra rymliga norr och jag hitta en vinbutik i byn. Om det är den omtalade vet jag inte, men några flaskor fanns det skäl att inhandla. En trevlig överraskning i Palma var vinbaren Wineing. Självservering med kort från flaskor uppradade i glasskåp och ett trevligt utbud med flertalet mallorkiner, men även fastlandsviner, ofärgade viner och ett internationellt utbud. Avslappnat och trevligt och drick så mycket du har råd med. En svensk dam i baren mötte oss 1:a kvällen som tydligen hade en bakgrund hos Divine. Favorit från resan då? Den fuktigt etikettskrynkliga Sio:n från 2009 framtagen ur vinkylen i hörnet av restaurangen smakade ljuvligt till rejäl köttbricka, men självklart även de tufft prisade mallorkinerna An och 4 kilos från vinbaren. An av modell tät och tyngre, men 4 kilos mer av förvånande elegant och nyanserat slag. Det fanns en hel del god fisk att käka och till det körde vi uteslutande Albarino, alltid generös och frisk.
Inlägg
