Hej, jag tror jag satt personligt rekord i blogguppehåll sedan jag blev inbjuden för några år sedan. Ingen större förlust, men man har väl åtminstone bidragit med att hålla lite liv i ett alldeles för dåligt utnyttjat forum, där ett gäng kompetenta och flitigt vindrickande gubar har access. En förlust ändå är väl att jag sedan senaste blogg druckit mycket gott som jag gärna skulle haft en lust att förmedla, men annan fokus på fast & furious-alfor, vinkällarrenovering och andra händelser som är oundvikliga i livet har inneburit en avvaktan i nätnärvaro. 
Ett riktigt charmtroll från septembersläppet, toscanska Siro, för blotta 99:-, har blivit en riktig sensommarfavorit. Skön, mjuk fruktighet, med svarta vinbär och stabil karaktär med vacker integration av krydda och tanniner. Vad är Gratena Nero? Verkar göra susen med Sangiovese och jag ger den lågprisade kompositionen det hejdlöst höga betyget "Mycket gott"!! Ikväll har vi en oöppnad flaska i köket, men med fruns tunga ögonlock i lördagssoffan ser det inte ut som att den korken går ur. 
Däremot, till kvällens middag, har vi prövat en annan toscanare i samma prisklass, Le Bertille Rosso di Montepulciano, 98:-, också från septembersläppet. Med sköna Siro i minne, tänkte jag i fredags på bolaget att detta också kunde vara nåt att se fram emot. Vinet har väldigt mycket fatkrydda och är dessvärre ruffigt och opolerat. I ett blindtest hade jag aldrig aldrig kunnat ana att detta är en Montepulciano utan smakassociationerna går snarare till ett grillvin från US eller aussie i 85-kronorsklassen och inte uteslutet från box. Italienskt är ofta körsbär som finns även här, men tyvärr är de överdrivet skarpa och saknar naturlig integration i helheten. I min värld snudd på odrickbart utan mat, men frun tyckte faktiskt det var OK och hennes omdöme har visat sig mer rätt än mitt vid tidigare tillfällen. För mig är det dock hästlängder från snygga och sexiga Siro. Undermåligt är väl elakt, vinet har trots allt en hel del pondus, så "Drickbart" får bli betyget. Kanske kan det sparas till nästa sommar och få en bättre kompis i en svedd köttbit och andra grilltillbehör. Nej, det blir nog ingen Siro ikväll, men å andra sidan är det väldigt nära till UNGREN! Huf Huf P.S. S:t Eriks Mathias Dahlgren är en riktigt frisk, fräsch och god öl liksom Dugges mörka oktoberdunkel, som förvisso inte är frisk och fräsch, men väl mustig, smakrik och riktigt god.
Inlägg
