En fläkt av Bourdeaux från sydspetsen

2006 har jag haft hemma tidigare och jag upplevde den som prisvärd med igenkännande smått underhållande bourdeaux:iska toner. Då kostade den bara 149:-, men nu har priset gått upp till 175:-. En rik druvblandning med övervägande 76% Cab Sauvignon, samt 17 % Merlot, 3% Cab franc, 2% Petit Verdot och 2% Malbec. Har inte sett den tillgänglig på hemmamarknaden förrän nu till årgång 2009 och trots prishöjningen kände jag en nyfikenhet att återstifta bekantskapen med Simonsigs prestigevin :). Det är bestående Bourdeauxvibbar, vilket förstås är det som eftersträvas med denna blend. Detta vin har nu en ungdomligt pampig bouquet. Distinkt och spänstigt mörkbärigt i en mjuk och tydlig ekton. Smaken är ungdomligt fruktig och lite bångstyrig med framträdande drag av mörk choklad, viol och svarta vinbär. En tilltalande generös livfull kraft, men något ostrukturerad. En god smak med inneboende styrka och man anar en potential om rik frukt, syra och tydligare tanninstruktur kan synkronisera i snyggare nyanser. Om ca 2 år tror jag att detta kan vara ett trevligt mer harmoniskt vin.

May

...och då varken Brian eller James, utan Weingut Rudolf. En måttligt prisad butiksrekommendation för 12,90 € och jag måste ärligt säga, att jag trodde inte man kunde dricka så bra tysk Spätburgunder för en hundring. 2010 är året och nosen bjuds en mörkbärig, lätt kryddig och lätt sommarsaftig doft med ett stadigt gillande djup. Smaken är lugnt filharmonisk, mjuka närvarande tanniner, sommarfräscha och mörka bär med en stabil fruktig grund och mjuka kryddor. Nu har jag med åren blivit lite burgundisk och är kanske lite lättimpad, men jag tycker det här är riktigt fräscht, gott och en väldigt prisvärd upplevelse. De billiga tyska spätburgunder jag tidigare har erfarenhet av, har mestadels varit riktiga stolpskott, men uppenbarligen finns det för mig en del att utforska i det tyska utbudet.
Har tillbringat några dagar i Berlin, tycker det är en skön stad och playan vid checkpoint Charlie blev en bisarr, men välkommen paus med lite weissbier och currywurst. Tycker om städer, där man spontant springer på vinbutiker och det verkar som Berlinarna har en förkärlek till spanska viner, då jag bara på Knesebeckstrasse sprang på 2 specialbutiker. Det var inte mycket jag kände igen, men på det som var bekant tyckte jag att prisläget inte kan konkurrera med vad vi får betala härhemma. Pingus 2004 må vara ett kultvin, men är det värt 12000 spänn?
Mövenpick är väl mest glass normalt, men i Berlin en kedja för kreativa restauranger och vinbutiker. Silverbröllopsdagen blev en 5-rätters på en sådan med fruktigt syrligt näpna samt söta Riesling, Bourdeaux och champagne och blev en lyckad höjdare. Deras vinbutik hade representation från hela världen och jag tänkte, ska man handla i Tyskland, ska man kanske i 1:a hand handla tyskt. Jag och säkert även ni andra Braxar, var rätt impad av den bjussiga köldknäppen, spätburgunder, som Las hade på sin vinprovning. Jag kom ju inte alls ihåg vad den hette och var tvungen att slå Las en signal. "Det ska va en rävrackare på etiketten å han heter weingut Freidrich Becker!! Jawohl! Jau, jau, och vid andra besöket visade det sig att det var rätt gått om rävajävlar i den butiken. Det var unga rävar, gamla rävar och grand cru-rävar. Jag var väl lite blind 1:a gången och räven var väl inte helt tydlig i det stora utbudet, men det är lätt när man vet. Jag tror priserna var riktigt bra, så det blev en grand cru för en öppning om tidigast 5 år, samt en något mer snabbutvecklande räv i kortare perspektiv, kanske redan för Öland. Fantastiskt trevlig personal också, jag fick entusiastiskt prova lite av varje, fast jag bara snackade spätburgunder. Jag erkände att jag kommer aldrig att köpa dessa bourdeaux, priorat eller chateauneuf du pape av dig idag, men han sa, det gör inget, du får smaka ändå. En mycket trevlig stund! Hög butiksstandard i Berlin.

Paitin igen

Som uppföljning på förra helgens trevliga vinupplevelse blev jag sugen på att knyta an till Paitinsortimentet. Till en repris av helstekt entrecote och getostpanna med morötter, rödlök, sparrispotatis, riven citron och timjanströ föll valet på Paitin Langhe 2006. Kulören är mörkt röd. Doften är djup, mörk, intensiv körsbärsfrukt som är anmärkningsvärt spänstig för att vara ett 7 år gammalt Langhevin. Det finns ett visst björnklistrigt mintdrag som omfamnas av en lugn ekton. Smaken är kantigt spänstigt alert, där en tydlig tillrättavisande tanninstruktur är väl hård mot sköna, böljande toner av mörk frukt. Det smakar ingen körsbär, men väl mörka plommon, svarta vinbär, lakrits, viol och läkerolpastill. Mot bakgrund av förra helgens Sori Paitin 2004, blir jag mycket förvånad att jag dricker denna 7 år gamla "enkla" Langhe för tidigt!! Det här vinet har inte fått den färdig utveckling det uppenbarligen förtjänar. Hur ska jag kunna förstå det i jämförelse med ett 2 år äldre kvalitetsvin från samma producent?? Om inte den fläskiga Bierzon förvirrat oss fullständigt, vill jag nog hävda att jag känner mer potential i denna Langhe än förra helgens Sori Barbaresco. Händer det så mycket på 2 år?, här har vi ett vin med råstyrka och en kraft att jämföra med vridmomentet i en stor dieselmotor. Fy fan vad underbart det är med vin och hur oförutsägbart det är och ibland förstår man ingenting???? Vad vore livet utan denna källa och djungel till upplevelser? I love wine!! They´re so surprisingly unpredictable!!
Det här var ingen optimal helg att fara till Nässjö, men jag hoppas kultbandet Silencium får den uppmärksamhet de förtjänar å gu´ vad jag ville ha hängt i den baren efteråt. Större än muskulärt Langhevin och Silencium reunion är ändå denna dag att den goaste böxa som beböxat jordelivet fyller 50 b. Ett stort grattis min sköne vän!! Pannan i golvet å hå hå hå hå hå ........ :)

Killkalas

Enkla säkra kort när Spunk med yngste sonen passerade förbi VinkelBrax också med son:
Champagne Marc Hebrart Special Club 2005, Comte, Pate, Weber, Briketter, 2004 Pio Cesare Barbaresco, 3 cm tjocka skivor ryggbiff, Hasselbackpotatis, Toppmurkelsås, lite tyskt sötevin, belgisk kittost med obegripligt namn & mjölkfri Creme Brûlê. Sammanfattas Gott! Nyttigt, Mättande. Vi fyra delade även på två plommontomater och en skiva gurka. MiniSpunk tyckte grönsaker är onödigt!

Lite mer detaljer då kanske: Hebrart god som vanligt men jag tyckte den tappat lite av sin vanliga spänstighet. Detta märktes ännu tydligare när slatten dracks upp i söndags. Fortfarande bra grejor men inte längre imponerande. Kanske en sämre flaska?



Imponerande var dock en mogen italienare som legat i kylen sedan 2008. Riktigt bra grejor som efter ett par timmar i karaffen visade upp Nebbiolo från allra bästa sidan även om min stackars gäst fick dricka blint ett tag. Skulle säkert levt många år till men visade upp mognadtoner redan efter nio år.

Detta mina Braxar är inlägg nr 400 på bloggen!

Hej på er !
här kommer ett numera sällsynt inlägg från Kullabraxen, jag måste verkligen skärpa till mig.
Jag tänkte göra reklam för en lite
udda spelning, gamla Silencium ska
göra comeback för en spelning nu till nästa helg den 20:de på pigalle i Nässjö.
Ni är alla välkomna vi kör bara de gamla hitsen t.e.x Sune och Berit,
kalla stormar m.m.
Efter blir det fest i vår fina replokal som ligger i gamlabrandstationen,stor fin lokal med välfylld bar, och kanske lite live musik.
Vi har passatpå att digitalisera vår gamla singel som Anders och Mangan hjälpte oss med.
http://www.youtube.com/watch?v=5lhRoncbzM8

http://www.youtube.com/watch?v=uWmINU8tgls

KF

Hej! hur är det annars? Lasan och jag har haft KF å då blir det som det blir. Lasan å Sigge har varit här och jag är allt annat än nykter. En del av mig säger gå å lägg dig, men en annan säger, du kan väl blogga lite snabbt. Finns skäl för sistnämnda då vi tagit till oss 3 riktigt bra vin ikväll. Blev lite tyst när di drog, men altandörren är öppen å kattfan springer vårrusigt lyckligt ut å in, 3:e vinet finns rikligt kvar i dekantering, ligger en tung doft av Tomme i rummet, rockklassiker ljuder i bakgrunden och av den sammantagna känslan blir jag inte så där jävla trött.
Lasan hade med sig en riktig Bierzotuffing, Villa de Corullón 2006. Extremspänst i både doft och smak och oavsett glasval en härligt uppkäftig attityd och ren tung frukt. Inte det elegantaste valet till middan, men gu´ vilken sköndjup kryddbouquet.
Vi dubbelparerade till middan med min mogna Altanza Seleccion Especial Reserva 2001, som i direkt jämförelse blev lite dov och blek, men om man bröt med lite vatten och försökte glömma Bierzon visade Altanzan upp en mycket otypisk balanserad frukt, mogen med sherrytoner, elegantare struktur, men dock i slutfasen av pikfönstret.
Sori Paitin Barbaresco 2004 annonserades vid lansering som en riktig käftsmäll, men källaråren tycker jag gjort den behagligt balanserad och trivsamt områdestypisk. Den är inte tuff nu, utan moget upphängd i stabila avstämda toner av rosor, nypon, körsbär och fräscht stram mörk frukt.
Inte så trött tomte, förra helgen tog jag en av de lagrade Josetta Saffirio Langhe Nebbilo 2008 och det är också ett riktigt fräcsht vin och i optimum av pikfönster till skillnad från kvällens Altanza. Doftar mogna, men spänstiga körsbär. Skönt mogen smak, stillsam pepprighet och kryddighet, mjuka plommon och mogna mörka körsbär, välavstämd strävhet som är linjärt anpassad i en rund fatton. Fångar man Josettas Langhevin i detta läge, är det tveksamt om man får så mycket mer av hennes Barolo, åtminstone i förhållande till priset.
Inte så trött, i påskhelgen roade jag mig med att pröva lite påskbrygd och 2 favoriter föll fram ur det. Dugges påsklager var riktigt svart och överraskande smakrik. Under Mölndalsperioden var jag en flitig Duggesbrukare, men det flata resultatet av när Gustafs Finger kom på småflaska i massproduktion fick mig att avvakta. Det här var som en flashback till gamla hederliga unika generösa Dugges. En kraftfull bira med djup och fyllig smak.
Elektriska systern smakar fantastiskt bra, men det går inte bortse från att den låga alkoholhalten gör den något tam och den skulle tjäna på en högre alkoholmässig spänst.
Piggelin, nu kan jag lägga mig. Mindre onykter.

Jag såg en blåsippa men

Kan det bli vår så länge pärlugglorna hoar i kapp?
Påsken hölls i småland och som sig bör besöktes Barkeryd och kvällen gick åt ugglelyssning, efter den formidabla kebaben på amigo som Las och son efter ivrigt testaden tycker är bäst. Tja kanske blev  det dåligt med goda drycker denna helg men naturen kallar och forden måste fara fram mellan de djupa skogarnas sevärdheter. vad sägs om Kulebokrysset, forserumsbadplats, Hackareviken samt Fintorps djupa granskog och det var vid de sistnämda som pärlugglorna ettrigt hävdade sina revir. Tänk att ligga på rygg och se hela vintergatan med alla dess stjärnbilder. Det var då jag plötsligt saknade broder storkåsas eminenta stjärnparaply och färden gick vidare via Ödestugu och Malmbäck. I Fredriksdal kom jag att tänka på Thungårds alster o Fredriksdal åter hemkommen till vemodet såg jag bandyladan som likt en bagge låg på knä under tv mastens dansanta blinkande.
Tja kanske ska jag hålla mig till nuet och istället berätta om kvällens upplevelser på dryckesfronten. Vår nye representan i halvsekelsklubben besökte mälarön för ett par veckor sedan och efterlämnade sig ett stycke danskt öl av märket Classic Thy Okologisk från Thisted brygghus vilket visades vara en riktigt smaskig bira mörk men snäll som gled ner lite likt en smörad valthornssnäcka. Gammel veteölsälskare som man är fick man hiva libran nere på passagen och inhandla ett stycke Schneider våröl. Här trängs vår varmt hö och sol på ängen. Jag är ju färgad och kanske inte helt rätt att bedömma men biran är suverän om ej prisvärd då den kostade 82 kronor för 75cl. Nu sitter jag och läppjar på 2011 Petalos, detta vin som kanske bör ligga några år i källaren men med stor karaff och stor kupa tämjs denna spanska vildhäst från Bierzo på ett kick. Det är ett gott och mustigt ett vin som man vill dra i farligt stora klunkar.

I övrigt går kvällen åt att smälta en eminent skaldjurspasta med mycket bläckfisk och svartköpta fulräkor i form av Scampi. Miljön ska värnas men allt har sitt pris. Ha dett gött bröder i torsdagens solfilm på TV4 sas det att solen höll stånd till 19:36. Blåsippan i svartsjö kanske inte var för våghalsig trots allt. Vi hörs och syns broder Las.