Midsommar på Senoren

VinkelBrax firade midsommar på Senoren med Möbelmannen.
På vinsidan var nog 2004 Champagne Larmandier Bernier Vielle Vigne de Cremant Grand Cru Extra Brut det som stack ut mest. En champis som direkt efter öppnadet upplevdes mer sur är torr... Hårda ord om en av Juhlins favoriter. Men efter en stund och i sällskap med lite gåslever och fiskägg visade den lite mer av sin storhet. riktigt bra grejor av bästa Chardonnay, fast fortfarande torr...
Ytterligare lite champis från Hebrart rann ned under kvällen. En rosé och en Selection. Tidigare bloggade och fortfarande riktigt bra.

 Till lite grillat dracks en 2007 Barbaresco Cascinotta från Negro. Bra grejor!

Men då midsommarmaten inte helt och fullt är vinvänlig blev det lite olika pilsner med olika anknytning till oss.
Caspars Schwarz, bryggt av årets Svenska Mästare i ölbryggning Anders Wendler, tillika en gammal bekant från Lund, avsmakades. Riktigt gott, ett mörkt och kraftigt öl men ändå friskt. Jämfört med det ölet han bryggde på sitt studentrum för 25 år sedan har han bytt universum! Till ett bättre kanske inte behöver nämnas.
För övrigt dracks lite olika öl från Brygghus 19 i Karlshamn, vilka alla tre kvalade in i facket Mycket bra grejor.
All fyra ölen kan rekommenderas om någon Brax är sugen på något intressantare än fula lastbilsöl.

IfattbloggandefrånVinkelBrax

När det är dags att rensa tomglas är det nog dags att bloga i fatt lite. Sedan förra inlägget från Sveriges Trädgård kan följande vittnesmål avläggas. Sedan dess har också en mindre tillställning med lite gamla arbetskamrater och en fredag med hans i kasernen på Öland avhållits. Därav mängden...

I kategorin riktigt bra grejor hittar vi:
Champagne Michel Hernoux - Ett återbesök gjordes av vinkelbrax & massamannen när vi var i Champagne senast. Tja vad säga? Dryga 90% Pinot Mailly Grand Cru, knappt 10% Chardonay för att få bra mousse. Fint hantverk, osannolikt pris, 110 SEK flaskan. Från en odlare som anser att reklam och marknadsföring är av ondo - Hur har Ni hittat hit... Riktigt bra grejor

Gonet Sulcova Grand Cru Brut Millesime 2006 - För 65 SEK ytterligare fås en årgångsskumpa från Gonet-Sulcova. Riktig bra grejor.

En Langhe Nebbiolo 2010 Negro Angelin från massamannens kompis Bosso-Rosso. Riktigt bra grejor även om den kanske skulle bli ännu bättre av 5-10 år i kylen. Men lösningen blir nog att handla fler i stället för att snåla. 110 SEk med rådande euro-kurs. Helt i klass med de som tyvärr närmar sig 200 SEK på monopolbolaget. Mycket mer i min smak än noshöringslanghenebbiolo. Mer druvor, mindre ek! Riktigt bra grejor.

Allt vitt från Bourgogne är faktiskt inte gjort på Chardonnay, I en liten appelation på 105 ha väst om Chablis odlas Sauvignon Blanc! Av en del av detta gör Clotilde Davenne riktigt bra grejor. 2010 Saint-Bris  kostade 67 SEK i Frankrike, ett par tre tior mer på bolaget i BS. Men i vilket fall, efter lite luft eller ett par dagar i kylen är detta ett mycket bra vin. Dessutom ett ypperligt vinprovningsvin... Direkt efter öppnandet var doften mer åt Saar-riesling, med svartavinbärsblad och mineraler, efter två dagar i kylen är det en mer klassisk Sauvignon med gräs, ensilage och något the jag inte kommer ihåg vad det heter. Kul i vilket fall som helst. Riktigt bra grejor efter två dagar i kylen.

När jag ändå är har nämnt Saar-riesling trillar en halvpanna 2011 Maximin Grünhäuser Abtsberg Riesling Spätlese fram. Avnjöts tillsammans med lite gamla arbetskamrater siste april - Jag är ingen vinmänniska men detta var väldigt gott sade mannen från TEFAC och drack med stora njutningsfulla klunkar det mesta av den lille flaskan. Alltid kul att kunna omvända folk som anser att RedBull och tysk fulvodka är bra grejor.  Maximin gör riktigt bra grejor med redig tysk etikett.

hans och undertecknad provade även den röda standardbourgogne som finns i beställningssortimentet från Clotilde Davenne för 99 sek. Men nu trillar vi nog över i kapitlet bra grejor. Tror jag, då denna förtärdes efter att herrarna varit på den lokala Löttorps-krogen och ätit sallad (!) och druckit grumlig huvudvärksfulöl. Ska nog prova igen innan slutligt omdömme ges. Om nu inte hans har provningsprotokollet kvar. Det dracks även en något dyrare bourgogne vid det tillfället. tror jag.

Något som däremot blivit både sämre och dyrare är Louis Jadot Beaune Premier Cru 2007, Både 2004:an och 2006 som köpt och blogats (?) tidigare har varit betydligt bättre. 2006 var förvisson ett nedklassat/ommärkt vingårdsvin men hur som betydligt bättre. Nu är väl i och för sig detta en mer typisk Beaune Premier Cru, mer jympadojja än elegant jordgubbsdricka. Nä, Louis Jadot, det blir inga fler av denna årgång för vinkelbrax. Köper mycket hellre Clotildes grejor för drygt halva priset!

Den sista posten i detta långa inlägg kvalar tyvärr in i klassen mindre bra grejor. Jag köpte ett parti halvflaskor från bosso-rosso och ingen av dem har varit speciellt bra. 2007 Rosso di Montacino från LaLecciaia var ingen höjdare. Trött och intetsägande. Har varit bättre tidigare. Beror det på årgången eller förpackningen. Int vet jag.

Och i morgon söndag blir vår logebroder sPunk lite äldre. Grattis Gubbe hälsar den yngste medlemmen i StickLogen Braxen. Ett trefaldigt Skånskt leve utbringas härmed! Hurra, Hurra, Hurra!

Hej! Varför är alla viner så bra?...

...var är min kritiska ådra? Har den helt försvunnit under den tragiskt vita Januari?
Jag sammanfattar lite kort några av årets premiärviner som jag tycker varit riktigt bra. Riktigt bra och trevliga viner, men inte fantastiska, vilket jag heller inte förväntar mig i gällande prisklass. Tillräckligt bra för att inse att "vit" är tråkigt och fyller ingen funktion, ens i Januari. Rik omfattning och spännande variationer från enbart 2 länder och som tydligt visar att producenterna söker nya vägar, bryter traditioner och att utvecklingen är seriös mot bättre och bättre viner.

Mazzei Tenuta Belguardo 2010 199:-. En Toscanare med caberneterna Sauvignon och Franc. Lille Franc är svår att märka här, där en generös Sauvignon tar fullständigt kommando. Insmickrande sötfruktighet med mullig rostad varm ton. Snyggt integrerad kryddton och det fläskar på rätt ordentligt med mer djup och direkt närvaro än snygg elegans.

Finca Sandoval Salia 2009 139:-. En mer snipig och strikt upplevelse. Syrligt röda bär, men med lugn stabil fruktig stomme. Lite salia blev vi av vinet till maten, men när jag dricker det utan sällskap skulle jag gärna spara detta vin och smaka om några år. Man anar en ytterligare potential som kan blomma ut.

Negro Cascinotta Barbaresco 2007 23 Euro. Spänstigt, friskt och fräscht. Harmoniskt balanserat med rena körsbär och tranbär. Den är välgjord, men jag tror några år till kan utveckla en djupare yvighet och därmed göra den mer intressant.

Campo di Sasso Insoglio 2010 74:- för 37,5. Återigen en fransk italienare, men här är det inte lika påtagligt som i fallet Belguardo. Så finns inte heller Cabernet Sauvignon och då blir det inte lika tydligt. Här har man komponerat ett skönt vin byggt på riklig fransk druvmix. Rejält fruktigt och ungdomligt spänstigt. Upplevs rikligt med varierande toner och får bra skjut i tydligt närvarande smak. Ett icke-subtilt vin som jag tror man njuter bäst av genom dricka i år.

Finca de Villatuerta Navarra Chivite selección Especial 2008 125:-. En go modern Navarra med tillbakahållet inslag av fat och vanilj om ens något. Här är det stabbig frukt. Körsbär, plommon, viol och krydda i tät förpackning. Vinet känns något ungdomligt naket som gör det lite korthugget och en avvaktan till rundare mognad skulle göra vinet en tjänst. Jag kan mycket väl tänka mig att det står ut med det.

Glaset spelar roll....

ja, t.o.m. så det gör mig lite bekymrad. Jag bävar lite inför tanken vad jag kan ha gått miste om under alla vinstunder. Var nog inte riktigt medveten om att själva glaset kan ha sån påtaglig inverkan att lyfta t.o.m. ett kvalitetsvin. Att samspelet mellan glas och vin är så viktigt!! Var som sagt på en workshop med charmtrollen Gaia Gaja och Laetizia Riedel och provsmakade de ömsom mycket stilfulla och ömsom mycket pampiga Gajavinerna, Alteni di brassica 2009, Gaia & Rey 2008, Magari 2009 och sist men inte minst Barbaresco 2008 i Riedelglas ur Vitisserien. Måhända blev jag charmad av presentationen och marknadsföringen, men jag tar åtminstone med mig lärdomen att noga tänka mig för i vad jag häller upp vinet, framförallt när det gäller viner som legat te sig ett tag i källaren. Vi utgick ifrån att ha Alteni i Rieslingglaset, Gaia & Rey i Montrachetglaset, Magari i Cabernetglaset och Barbaresco i Pinot Noirglaset. Sen blaska vi runt i glasen inkluderat ett enkelt skitglas som ofta förekommer vid vinprovningar. Man kan konstatera att ha vin i skitglaset är extremt dålig marknadsföring, om våra importörer vill öppna en marknad för viner de vill få oss att köpa. I jämförelse med befintliga Riedelglas dör vinet fullständigt i de enkla glasen. Jag instämmer i stort med Laetizias placering av Gajavinerna, förutom i ett fall och det gäller den intensivt kryddiga och tungt ekade och kraftfulla Gaia & Rey. Jag tycker faktiskt att det blev lite vulgärt i Montrachetglaset och fann det mycket mer nyanserat och exklusivt i Rieslingglaset. Vinet är så maffigt att det faktiskt tjänade på att dämpa sig lite och vackrare toner blev tydligare i Rieslingglaset. Har även jämfört lite med mina svenska glas och jag måste säga att Riedel har en unik förmåga att lyfta fram en fascinerande mångsidighet hos vinet. M.t.p. mina dryckesvanor känner jag prioritet att anskaffa Pinot noirglaset ur denna serie, som också är alldeles utmärkt till Nebbiolo. Glaset är fantastiskt framlyftande och Barbarescon blev helt sagolik, både gällande intensitet och elegans. Bredvid mig på provningen satt en snubbe som spottade och jag måste säga att det är äckligt snobbigt att spotta dessa goa Gajaviner. Tjejerna spottade inte, Gaia var lite måttlig (inga stora nyheter för henne), men Laetizia drog i sig alltihop, precis som jag och alla andra förnuftiga och vinälskande människor. Trevlig brud!! Lite smått behaglig lullade jag sen runt en stund på övriga mässan. Stopp 1 blev hos Giertz som hade Bourgognetema och jag provade samtliga bubblande Louis Bouillot samt ett antal riktigt trevliga och måttligt prissatta rödingar i form av Jean-Claude Boisser. Favoriterna blev 75354 Savigny-les-Beaune 1er Cru La Domimode 2009, 249:- och 75592 Cote de beaune Les Pierres blanches 2009, 239:-. Stopp 2 blev hos VinUnic, där vi fick möjlighet att testa även Syrahglaset, som inte var med på provningen. Laetizia tittade förbi och det var väl största höjdpunkten där, annars var det mest mediokra förbrukningsviner som bjöds. Stopp 3 blev hos Thompson som hade italienska representanter på plats. De hade vin av blandad kvalité och sökte svenska importörer. Jag kunde tyvärr inte hjälpa dom med det, men det slutade ändå med att jag fick med mig ett prov av en av favoritvinerna hem. Den trevliga italienska damen önskade mig lycka till när jag skulle passera vakterna, men jag hade en stor Riedelkasse med glaskartong, så pavan gick att dölja väl. Stopp 4 blev slutligen hos sommelierelever på Vinkällan som ivrigt förespråkade även en 50-åring som klasskompis. Vid ett besök på Coopen före helgen ståtade "lyx"Casal di Serran, Vecchie Vigne, i hyllorna. Trevligt att den hittat ut i standardsortimentet och om inte annat gav det mig en påminnelse att jag lagt undan en sån hemma. Ser förresten en klar tendens hos Coopen att Brommapubliken förmodligen är ganska krävande i sina vinönskmål. Omfattningen av "exklusiva" viner har tilltagit rätt rejält på Coopen och denna butik börjar etablera sig som, om inte annat, en kvarts Regeringsgata. Riktigt mycket schyssta viner där nu, så Lasan å jag tackar för att vi slipper trängselskatt. För att återgå till Casal:en så surpla jag i mig min 07:a samma kväll jag såg den på Coopen. Det var nog inte riktigt vad jag förväntat mig. Den dofta parfym med inslag av blommor och lim. Nej, ni läste rätt, inte bin. Generellt var smaken något sluten. Det var oljigt, begränsat fruktigt, angenämt örtigt, något pepprigt och stramt och reserverat. Summerat blev det en konstig kombination av saknad generositet samtidigt som den uppstramade karaktären med den fylligt oljiga känslan i samspel med balanserad syra väcker välbehag. Inte alls lika lättillgängligt öppen och tydlig som lillebror, utan mer märkvärdigt svårbemästrad. Behöver den kanske ytterligare tid? I söndags gicks det löst på Negro Bertu Barbera dÁlba 2009 och Felsina Berardenga Rancia Chianti Classico Riserva 2007. Sällskapet var stort i Gräsåker, så volymen/skalle var begränsad och i situationen var det svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om intaget. Det var pratigt och tjoigt och mina möjligheter att ta till mig vinerna blev något diffust. Jag kan i alla fall konstatera att Bertun är en mycket välgjord Barbera. Den är behagligt fruktig, har tydlig ekton, en smickrande generositet som styrs upp av en balanserad strävhet. Det är fylligt och snyggt preparerat. Felsinan upplevs i direkt jämförelse som ung och ofärdig. Mycket stramare, men ändå kaxig som en ung välgjord Cabernet. Potentiellt djup, som inte nu går att dyka i, lockar och lockar, men kommer ingen vart. Smakar bra, men stänger dörren när man inte är beredd. Felsinan är urkorkad för tidigt, men det hade jag ingen pejl på, då det bara varit ett spontaninköp vid något tillfälle. Tror Negron kostar ca 23 Euro och Felsinan ca 250:-. Ja, klockan är mycket och jag kommer inte på så mycket mer att rapportera för stunden. Ha det gött i vildmarken,

Den Italienska lådan IV

Så där ja. Ordningen återställd. Efter att ha vaskat föregående trä(sk)monster efter för säkerhets skull kollat att den inte bättrat sig i kylen öppnades nästa Italienska butelj.
2009 Angelin Langhe Nebbiolo är en i mina ögon klassisk Nebbiolo. En mörkröd färg, en hint av rosor och andra blommiga dofter och en torr och rättfram till att börja med mjuk munkänsla åt röda bärhållet men med tydliga tanniner. Släng dig i väggen Ranelid, den meningen går inte av för hackor den! Druvtypisk! Gott & levererar som förväntat. Går säkert att lagra ytterligare fram till 10-årsdagen. Den här kan det tveklöst bli fler av!. 12€ via massamannens vinlangande kompis.
Kan även nämna att hasse bjöd på lite finvin när vi tittade förbi i snöyran i lördags. Synd att undertecknad skulle köra hem. Om vi bortser från ett pinsamt bestämningsfel (skyller på första doftintrycket och ovanan vid 15åriga högklassiga viner ) så var en 1996 Pengolds Bin 407 inget att skoja bort. Hoppas att bli bjuden fler gånger . Gottgottigottgott