En go helg

Ja, dagarna går fort och nu är det redan en vecka sedan ett östgötabesök förgyllde tillvaron. Det blev en kontrast och ödsligt tyst när de åkt. Några vinare hann vi med och inte minst en ovanligt kaxig Lappuggla. Lite nonchalant betrakta den oss från gren på 10 meters avstånd. Mäktigt! Om inte så vida pass mäktiga, tycker jag ändå att helgens viner var av genomgående bra kvalité. Vi drack
Cave de Tains Crozes Hermitage “Les Hauts du Fiefs” -07,
Esk Valley Pinot Noir -10
Esse 100% Syrah -05
Josetta Saffirio Persiera -05
De Saint Gall BdB -04
Gonet Sulcova Grand Cru -04
Louis Roederer Brut Premier
Les Hauts du Fiefs som är Cave de Tains mest exklusiva cuvée bjuder än så länge ingen klassisk rhonersk tyngd, men väl finstämda nyanser och en ren stilig fruktighet med örtiga toner. Föga nekrofiliskt för att vara optimalt för Spunk, men jag tror han tyckte det var rätt schysst ändå.
Esse var ett intressant vin och svårplacerat för gästerna, men så blir också en 100% Syrah från Toscana. Det var fantastiskt gott. En galant mjuk fruktighet med anslag av såväl körsbär som djup mörk frukt. Välbalanserade kryddor och mogen struktur. Utforskarvänligt och ganska kompakt, men ändå klingande i en lättsam friskhet.
Persiera är ett välgjort vin med tydlig ursprungskaraktär. Eleganta toner möter, förmedlar och hänger gott. Både denna och Esse hade dock en del grus i dojan, som störde avslutet litegrann.
Min lille måttligt prissatta roséfavorit De Saint Gall finns nu i hyllorna som årgångschampagne. För 400:- får man ett smakrikt, friskt och nyanserat vin med tydliga mineraltoner. Det är riktigt bra och det finns kanske skäl att utforska denne producent i större omfattning.
Gallen är måhända en av de mer prisvärda skumporna bolaget erbjuder, men i den matchen får den ändå rejält med smisk av Sulcova. Så billigt och så gott är ju i det närmaste sjukt. Med samma druva och samma årgång var Gallen och Sulcovan inte fjärran från varandra i smakupplevelse, men Sulcovan besatt en något tyngre mustighet, som skapade en rikligare och mer njutbar karaktär.
Som 3:e-vin stod sig Roederer lite slätt i direkt anslutning till årgångs-BdB:erna, men behöver absolut inte skämmas för sig.
Innan läggdags prövade vi också ett glas av en viting ur italienska lådan, Hofstätter joseph, Gewürztraminer, 2010. Den bjöd på en godispackad, blommigt fruktstinn tutti-fruttibouquet. Möter smakmässigt upp med en rejält generös fruktighet och välplacerad syra och växlar om i ett stramare, torrt och friskt avslut. Denna smakvariation tilltalade mig, gjorde mig nyfiken och jag ser fram emot att testa resterande innehåll i flaskan med passande tilltugg.
Förutom denna mycket spännande Gewürztraminer blev mina favoriter och vassaste ess från helgen Esse och Gonet Sulcova.
Ikväll har det bara blivit lite Ale i form av Old Empire IPA och King Goblin. Sistnämnda är ett steg framåt i jämförelse med Hobben i en tyngre alkoholstinnare, kraftfullare stil och skön beska.

Svin-gott

2009 Cave De Tain Crozes Hermitage är ett numera tillfälligt slut vin från Tryffelsvinets webshop. Det är riktigt gott. Jag beställde en 6 pack i början månaden och idag kollade jag med Bolaget i Karlshamn och lådan hade mycket riktigt legat hos dem en dryg vecka...

Vinet är ett ungt väldoftande druvtypiskt syrahvin från Hermitage. Ja, vad mer säga? För 99 SEK tycker jag det är riktigt bra grejor. När jag beställde vinet så tänkte jag att detta ska bli vårens grillvin men vi får se om det blir det. Det kan nog ta slut innan de små fåglarna sjunger från sin kvist

Dä går la lika bra mä fransk dragon?

Åter dags för tjejmiddag, yeah. Las å ja diskutera smink, hudvård, MW och tegelväggar. Allt medan nagellacket torka passa vi på att smutta lite vin. Jag bjöd på den saliga blandningen av bakpotatis, rucolasallad, blomkålgratäng och Fajitajärpar. Just blomkålen skulle varit stänkt med rosmarin och lager av bacon. Jag tog i hastigheten fransk dragon och glömde bacon, men ingen tog illa vid sig. I Antica Terra-andans tecken har jag ibland ryckt med mig en Yankee Pinot noir från vinkällaren på Regeringsgatan, men aldrig öppnat något förrän ikväll. Julia´s vineyards Cambria 2006 från Santa Maria fick ikväll möta verkligheten. Källarn är kall så här års och vi fick ge oss lite till tåls. Vi möttes av ett piggt, alert mottagande som jag tror Las uppskatta mer än jag i brist på fräscha PN-upplevelser. Vinet bjöd på en kryddig pepprighet i bas av björnbär och en gnutta smultron. Vad som bekymrade mig var att det aldrig öppnade upp sig så mycket mer, vi gav det en chans, men luft och värme kunde inte tillföra så mycket mer. Det smaka bra, men kändes kort och begränsat.
I Tryffelkretsar populära Cave de Tain, Crozes Hermitage Les Hauts de Fief 2007 fick också bekänna färg av hårt granskande fredagshjältar. Jag tror vi var rätt överrens om att det här vinet idag har väldigt ung prägel. Las var återigen mer positiv än jag, vilket förmodligen beror på förmågan att skönja en framtida kapacitet. Rekommenderad dryckesperiod är 2011-2015, så vi är tidigt ute. Doften har till en början en sumpig, näst intill dyig karaktär och ett drag av askkopp eller kol. Man förnimmer en tendens av svårdefinierade tunga blommor. Doften blir efterhand av köttig, kompakt karaktär som återfinns i smaken i form av resolut täthet i kombination av en allt mer framträdande strävhet och koncentrerad frukt. Ja, det här var en rätt svårgreppad bekantskap som jag tror mår bäst av att få vara i fred till närmre 2015 eller rent av ett tag efter det.
I köket laddade vi upp med lite bira. Livets Goda-upphaussade Epic Armageddon IPA from New Zeeland hade förstås Las med sig. En udda rackare som jag tror man måste ha som målsättning att just finna udda öl för att uppskatta. Väldigt besk och framkallar enbärsrap. Den var god, men kanske inte så fantastisk som 94p berättigar.
Efter Epic tog vi oss an en Modus Hoperandi IPA från US. Något djupare och med mer tyngd än Epic och mer passande för mina smaklökar.