Nu har det gått ett antal dagar sedan man smörjde kråset uti Kulla skola. En liten resumé kanske kan vara på sin plats. Kvällen inleddes med att Las och Ingrid schlet hårt i köket där de plockade ihop 5 st små förrätter. Det var fyllda champinjonhattar, honungsdränkta mackor med chevre, sparris med lufttorkad skinka och parmesan småmackor med rostbiff och torkad lök samt skinkmacka med små inlagda gurkor. Till detta knäckte vi gourmander upp 3 st champissar. Som första champagne tog vi Las 2005 Franck Bonville Bdb Grand Cru Millésime. Friskt och fräscht kanongod såsom även Nobelmiddagsgästerna tyckte. Vi fortsatte raskt vidare med enn synnerligen mogen pava, 1996 Piper-Heidseck. Helt annan karaktär än föregående upplevelse. Lugnare bubbelbildning och en helt annan smak och boquet mer mogen och komplex. Avslutningsvis på denna flight Jacques Selosse Initiale degorgerad maj 2009. Så stor och mäktig, man blir så tagen av storheten som denna champagne levererar. Det är sanslöst bra. Ekfatslagringen går igenom både i boquet och smak som är helt magisk. Enbart Krug har mer att komma med vad jag pimplat hittills.
Som huvudrätt var det kalvfilé, oxfilé samt ett redigt lammstycke, sallad och potatisgratäng. Därefter ställde Hasse fram en karaff med okänt innehåll. Doften påminde om klassisk Bordeaux ceder cigarråda, svarta vinbär, tobak, kaffe, choklad. Las gissade på ornelaia och jag på någon klassisk medocare. Då berättade Hans att det var Solaia vi satt och inmundigade. Inte sedan JanE fyllde 50 har något såpass gott passerat svalget. Ett i det närmaste perfekt vin som peakade rätt bra. Nu kommer jag inte ihåg årgången 1999 eller 2001 tror jag att det var. Parker hade nog gett det här vinet 98-99 p skulle jag tippa på. Möjligtvis kunde man gnälla lite på att eftersmaken inte räckte mer än en minut. Fortsättningen var Castello di Brolio 2001. En del fällning och vinet var riktigt moget och kanongott både doft och smakmässigt. Föregående vin tog dock udden av den inneboende kvalitén som detta vin har.Sen gick Las ut i köket och drog korken ur en Jamet Cote-Rotie 2004 medelst den väggfasta öppnaren. Inte lätt att matcha Solaian, men en Cote Rotie är alltid en stor upplevelse. Jag är nog mer necro än peddo så en liten stund till i källaren klarar den med lätthet av. Sen gick vi ut och försökte bränna raketer ute i blåsten och duggregnet tillsammans med en Kapse Vonkel. Efter det så håll vi på ett bra tag att fira in det nya året. Det var ett försök till resumé från årsskiftet. Nu sitter jag här och har precis lagt en flaska entre deux mers Chateau du Grand Moueys 2006 till handlingarna. En Merlotbaserad skapelse som inte alls var så dum. Lite flashbacks från ungdomen då det blev en hel del basic Bordeaux. Fruktig och smakrik, funkade utmärkt till Lövbiff, klyftpotatis och bearnaisesås.
Inlägg
