En helt vanlig lördag i Blekinge...

En vanlig lördag i Blekinge träffas Ulf och Arne. Vi började med lite skumpa...
Tre bra Champagner men med tre helt olika karaktärer var meningen och det lyckades!



Larmandier-Bernier Terre de Vertus Blanc de Blancs Non Dosage (2007)
En torr rasren chadonnay från Vertus. Tricket med Non Dosage fick vi lära oss i våras var att man måste ha mogna druvor och helst från bra lägen för att det ska bli bra. En uppfriskande blekgul chardonnaychampagne, torr men inte så torr att det drar i käkmusklerna. Mycket bra grejor!
R&L Legras Cuveé Presidence Vielles Vignes 2002 Blanc de Blanc
Även denna champagne en Blanc De Blanc men med helt annan karaktär. Här har vi mognadstoner med åldrande äpplen och rondör. Har utvecklats ordentligt sedan några av oss drack en butelj från samma låda som fördrink extraprovningen på Kulla härom året. Mycket bra grejor
Vilmart 2005 Grand Cellier dÓr
80% Chardonnay & resten Pinot Noir, jäst och lagrad i ekfat. När denna provades på plats i våras var eken närvarande men jämfört med de andra i startfältet märktes den ännu tydligare. En av de första reflektionerna var att glasen luktade skåp men efter ett kort tag satte Fru Åkeholm att detta var något eklagrat. Inte på något sätt obehaglig men tveklöst en matchampagne snarare än en snackechampis. Men ytterst välgjord och även denna mycket bra grejor.

2003 Leon Beyer Cuveé de Comtes d'Eguisesheim

En klassisk petroliumladdad torr mogen Rieseling från Alsace Kan det bli bättre? Även om Tysken börjar få bra stuk på sina torra rieslingar är en torr alsaceriesling ändå snäppet bättre. Speciellt från en sådan producent som Leon Beyer. Mycket bra grejor även detta!

Dock kan man undra vilka svampar Leon har käkat innan han färglade etiketten? Kanske är det det tyska arvet som slår igenom i färgvalet. Det kan ju tyckas ibland att de tappat fotfästet i estetiken men sina hockeyfrillor och mönstrade reklamslipsar
Behagligt påverkade av de vita vinerna laddades Weber med lamm & gris. Och till kött föredras rött! Ibland är det ju så att man vill dölja ett mediokert innehåll med kul förpackning. I detta fall en av de mer bisarra etiketterna med en ufosnubbe på skruvkorken. Men innehållet är absolut inte något snögubbevin.
Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant är ett mycket gott Kaliforniskt Rhônevin på de klassiska sydfransk druvorna med Syrah i spetsen! Bra balans mellan kraft, frukt & alkohol, och inte extra allt gjorde detta till en sann njutning öven detta! Mycket bra grejor

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo som bloggats tidigare har lyft efter en natt i kylen! (Och forsatte att knyta upp sig när slatten försvann i onsdags) Men fortfande för lite pang för pengarna.
Och som avslutning på aftonen visade Jens att han lärt sig göra paj & vaniljsås på hemkunskapen! Till detta och en kopp god Zoegas smuttade vi försiktigt på en 2008 Lenz Moser Trockenbeerausleese.
Genomgående genom kvällen måste vi säga att detta har varit väldigt bra vin.
Vi mår Bra! Det var gott. Åkeholm & Arne!

En Tjock"fot"

Hej alla bröder braxar!

Jag vet att jag varit slö och slarvig på sistone. Inte har jag delgivit mitt ymniga vindrickande men våren hastar snabbt, snart är syrenen överblommad och solen har värmt vattnet till behaglig badtemperatur. Detta är vad man nu för tiden så trendigt benämner kognitiv beteendevetenskap eller så kallad terapi. Ja man skulle kunna säga att problem har sitt ursprung i hur individen ser på sig själv och sin omgivning. I början på maj var tre stockholmsuppflyttade smålänningar och kryssade tjockfot i närheten av IKEA barkaby där man normalt köper korv och mjukglass för en sportstyver. Helgen efter trodde den tyngste att han var Koronen när han spelade innebandy mot sin sons lag, fick en pass i sin backposition slog bollen mellan benen och skulle göra en fin sidoförflyttning men fann att överkroppen spelade fint medans skorna satt som götna i dett hanbollsklistriga golvet vilket resulterade i ytterligare en tjockfot. Två veckor senare fortfarande hissåkande men med ett visst hopp inför Thailandsresan den 10/6. Förra helgen var jag dock på Åland och fiskade och drack gott gottt vin. Besviken över Giscour 2000 men nöjd menThune vine virgine valandraud 2004, drack även ett gäng goda shirazer blandannat den som blivit utsedd som sydafrikas bästa.

Ikväll sitter jag tryckt hemma i Knalleburg och surplar på 2008 Montecucco. Jag har bar två flaskor då Ganges tyckte om den så pass att den började sina(kanske får vi köpa en låda till). Tanken var att grilla men här är vädret vresigt så clubstekarna frästes i panna med mycket vitlökssmör. Gott blev det i alla fall och nu sitter jag och lyssnar på Maggio. Kanske kan verka lite gubbsjukt men jag tycker det är vackert avspännt och det är bara att åka med. Men senare kommer väl musikvalet att svänga kanske blir det stenbrott med Kent eller Tralla la lilla molntuss med Bob hund man vet aldrig vad kvällen har med sig för överaskningar. Tja vad säger man huvudsaken bröder är att ni har något gott att sniffa med era kranar över, sippa på och luta er tillbaka i era fortöljer för i morgon kommer en ny spännande dag.

Broder Lars

En liten liten noshörning

Recensenternas favorit La Spinettas Langhe Nebbiolo 2006 korkades upp till fredagskvällens grillövning. Doften ger tydlig vägledning om ursprunget & druvan. Lite mint, lite rosdoft och diskret marsipan & bittermandel. Mums
Men smaken lever inte riktig upp till förväntan. Lite tjuriga kärva skälkiga tanniner som påminner allt för mycket om när man tuggar på vindruvskärnor domnierar . Och var är den vänliga mjuka röda frukten som skall balansera upp vinet.
Det kanske är så trots allt att denna budgetspinetta skall drickas snabbt. Denna flaska har legat i kylen sedan februari 2009 och frågan är om den inte skulle grillats samma år? Jämfört med andra 200 SEK Nebbiolo får denna ingen framskjuten placering. Och tittar man på korkkvaliteten undrar jag om inte LaSpinneta ser detta som ett drickaomgående vin. Nä, det blir att attackera de andra flaskorna och årgångarna i år. Eller är det så att även Nebbiolo har en tradig tunnel innan de blommar ut? Se om slatten är bättre i morgon.

Mallåkra

Nyss hemkommen efter en skön vårvecka på Mallis. Tyvärr, klantigt nog, åkte jag ifrån kikare, vad tänker jag med?, men en del fåglar hade dessbättre ett för mig oblygt beteende och man kunde komma dem lite närmre än vad man är van vid här hemmavid. Sprang på en del schyssta Mallorcavin i samband med restaurangbesök, men även utmärkta Ribera del Duero (Portio) och Albarino på trevlig fiskrestaurang. En del togs med hem, men det kan jag återkomma till vartefter de konsumeras för andra gången. Jag notera under mitt korta besök att Manto Negro i kombination med franskblandat druvkomplement verkar vara ett vinnande koncept i denna ös produktion. Härligt generöst och mulligt, mmm.
En måndag efter att frun blivit jagad av älg och för att fira ny körkortsinnehavare skålade vi med en Cava i form av Juve y Camps 2006, botella no 25477 (dä ja). Ett spontaninköp som inte inhandlades för hemtransport, men se ett utmärkt tillfälle för den gavs ändå. Inte alls oäven. Frisk, torr, rätt spänstig och med stora bubblor. Förstås ingen enastående täthet, men porlande rätt länge i glaset. Fridfullt fruktig med stillsamma äppeltoner och gav ett balanserat prydligt intryck.
Till söndagsgrillen smakade jag även på en enklare Macia Batle Crianza 2008 från Binnissalem som verkar producera ett stort utbud på ön, diverse olika varianter finns i butik och restaurang. Lätt saftigt drag och inget man sjunker ner i. Något ungdomligt, men inte överdrivet kärv. En stund i glaset ger tilltagande välsmakande fruktighet och lätta kryddiga toner. Det finns ekton och de 14 %-en bidrar till ett lite värmande klös. Eftersmaken begränsad, men inte tvärkort. Ok för investerade 8 €.

Pernand-Vergelesses Blanc

I norra delen av Cotê du Beaune, precis norr om det mer kända Corton, ligger den lilla byn Pernand- Vergelesses. Namnet lär betyda Källan som försvinner. Bra att veta, kan komma på något TP i framtiden.

100% Chardonnay uppbundna i Guyot, skördeuttag på 49 hl/ha, 12 månader i 25% ny ek och vips. Ett gott chardonnayvin från Bourgogne.

En blekt klargult vin med en diskret kryddig doft dominerad av fat och örter, kanske till och med ett inslag av balsamterpentin. Smaken är inte längre speciellt fruktig men med en tydlig men balanserad syra och inslag av blommor, örter, och fat. Och framför allt är detta ett typiskt torrt fatlagrat Chardonnayvin från Bourgogne. Välgjort för mat och inte för att tappas på dunk. Ett bra fredagsvin men inget som kvalar in på topplistan. Kanske skulle det druckits något år tidigare men synd att klaga på en present från Massamannen i Bryssel.

Har östergöterna tappat bort inloggningslösenordet förresten? Vi ses i Kulla den 2:a juli. Mer info kommer på mail

Skumpa på mellan kvart och semi

Tänkte skriva några rader igår kväll, men si det gick inte, det var stopp i bloggandet. Kanske hade det fula trynet i Braxenbloggen raserat hela systemet? Jag satt då i väntan på nästa drabbning allt medan de tondöva fick sitt lystmäte. En fjollig Saade skulle försvara Sveriges färger i den totala meningslöshetens tecken. Medan de isglidande kronorna gör sitt bästa att hålla fanan högt förnedrades vi som fullständigt musikaliskt obegåvade. Det var bara att ta till flaskan för att bedöva skammen och för dagen blev det i form av Bruno Paillard Assemblage 1999.
Doften är jordig och fruktig och den är röda äpplen i paj och något ålderdomlig,
Den är bra, den har styrka, den är självsäker,
Den är tät, den är mustig, den är fruktig, den är mycket och den är ganska tung,
Den är allvarlig och inte så lekfull,
Bubblorna är små och fina, men inte så täta i glaset, vilket är en klar brist
Jag tycker om den för att den är mycket och mogen, erfaren, men frun ser den mer som något dement. Mtp de slaka bubblorna kan jag sammanfattningsvis hålla med oss båda, men den kompakta smakkaraktären vinner.
Nu knep glashusSaade sista platsen och med vetskapen att hela Europa är lika tondöva kändes det något bättre.
Den mogna skumpan hade föregåtts av en spagge till spaggen. Le Volte 2009 Ornellaia. När jag börja dricka ovetande om druvinnehåll var min första tanke att denna karaktär kan inte Sangiovese bära själv. Mycket riktigt efter flukt i bolagets hemsida ser jag att det finns ungefär 50 %-igt stöd av Merlot och Cabernet Sauvignon.
Färgen är mörkt ungdomligt klarröd.
Doftar fat, mörka bär, enbär, förnimmelse av barrskog, men även multna löv.
Smaken bjuder även den på ett drag av enbär men återhållen i en majoritet av mörk frukt, galanta kryddor och örter och plommon.
Det känns välkomponerat och harmoniskt och med smakfullt välintegrerade tanniner i den generöst fruktiga och välkomnande karaktären.
Vinet växer mer och mer ju mer jag dricker och jag blir mer å mer imponerad. En riktig torsdagsöverraskning blev det och slutsatsen blev att det är ett vin jag måste varmt rekommendera. Kanon! Va Kul! Det smakar ju riktigt bra nu, men det måste samtidigt finnas möjlighet att hålla lite på det om man skulle vilja så. Jag tror jag plockar hem några stycken till hyllan för att kolla utveckling.
Avslutningsvis kan jag nämna att jag noterat Marston´s Old Empire IPA som en alldeles utmärkt matöl. Alena är den lite frän och besk, men till måltid passar den till det mesta, då humlerika nyanser med kryddor och karamell blir ett utmärkt komplement.

2 riktigt bra och 1 fantastisk

Ja, så nöjd är Ganges t.o.m en bra bit in på lördan efter freddakvällens eminenta vinintag. Jag var väl inte förvisad, men kände det åtminstone så, när frun bjudit hem arbetskamrater för en fredagsträff. Som jag så ofta gör i dessa situationer tar jag min tillflykt till Lassons och det var ju inget jag behövde ångra precis. På plats var Las i full färd med att iordningställa lamm, Brasilienmuskel, hasselbackspotatis, svampstuvning, nyinköpt sparris, broccoli mm mm. Riktigt gott blev det framförallt till kvällens pangvin.
Las börja med att bjuda på Finlandsfärjeinköp i form av Beronia Rioja Gran Reserva 2001. Lite tegelröd i färgen. Har en ekig doft med plommon och lite dill. Ingen blytung Grannis, utan funka bra som kökssällskap före maten. Snarare åt det stilfulla hållet. Spänstig och frisk och snyggt integrerade tanniner i vänliga fattoner och mogen frukt. Ett trevligt balanserat vin.
Till bords var det dags för en luftad Le Macchiole Paleo 2004. Det här visade sig vara ett riktigt dundervin. Ganska mörkt röd i färgen. Doftar lite björnklister och mulliga mörka körsbär. Intensiv, rik och tät smak i mörkfruktig stomme. Nyanserat och med mycket djup. Snyggt kryddiga toner som omfamnas av den ståtliga frukten. Jag blev grymt imponerad av detta vin. Nu vet jag inte om jag blev extra impad mot bakgrund av att det är 100 Cabernet Franc och hur man lyckas skapa sådan spänstighet och intensitet av bara det?, men hursomhelst måste det vara en av de bästa vin jag druckit och Topp 10 kan inte var en överdrift.
Tomt i glasen? Ja, vi hade väl kunnat stanna här, men hockeymatchen var inte ens slut, så det blev ett besök i källaren. Kvällens mycket eleganta avslutning blev Ciacci Piccolomini dÁragona Brunello di Montalcino 2005. Tegelröd i färgen. En svag blank doft med inslag av mogen frukt och örter. Smaken desto rikligare och påtagligt närvarande. Smakar väl mogna körsbär och russin. Mycket rikliga varierande inslag av kryddor och örtiga drag. Känns harmonisk, stabil och väldigt mogen. Gällande detta vin behöver man inte ha någon ”jag tog den för tidigt-ångest”, för det här kan omöjligt resultera i vidare utveckling. Så om detta vin finns ute i stugorna, är det nog bara att blåsa bort dammet, korka ur och ha en njutbar stund i Piccis sällskap.
Vilken tur att frun får besök ibland. Man bugar och tackar.
Får se om det blir något gott ikväll, men i första hand måste jag fokusera på att leta Tjockfot imorgon.

Sparris & Champagne

Även i år kom sparrisen till Blekinge. När jag förra helgen gjorde ett kort stopp i Hufvudsthaden försökte Las kompisar på Hötorget övertyga mig om att sparrisen höll säkert för en transport till Blekinge (Va legger det?). Jag passade på det erbjudandet.
Men på CG i Karlshamn inköptes ett par grova vita sparrisar i går! Vad kan man annars göra en torsdag i Åkeholm?

Vin till sparris är ju alltid en fråga! Riesling har jag alltid legat mig varmt om hjärtat till dessa primörer, men jag har intresserat läst Juhlins tips om parmesangratinerad sparris & Chamapagne. Sagt och gjort. Aldente-kokta skalade vita sparrisar täcktes med ett rikligt lager riven Parmesan, lite havssalt och skjuts in i ugnen.

Ur kylen plockades en gammal bekanting R&L Legras Brut BdB. Vinte är som vanligt friskt med bra men rund syra och en lätt avklingande sälta i eftersmaken. Det var gott med sparris och Chapagne var för sig och mycket gott tillsammans! Rekommenderas!!!

Nedan skriver Juhlins kompis Björstierne om vin och sparris. Läsvärt för oss spargelomaner

http://www.affarsvarlden.se/hem/vintipset/article2554167.ece

Fick i skrivandets stunde ett nyhetsbrev från Champagne att frosten har gått fram hårt natten till den 4 maj och Larmandier-Bernier fått en hektar i Vertus bortfrusen. Oj, måste de höja priserna då...?