50 bast

Oj, veckorna (och åren) dundrar på, Bloggen förfaller bitvis i glömska, men trevligt att se Boren-comeback och att Åke-H åter styrt pekfingret mot tangentbordet. Mina starkaste dryckesupplevelser under Bloggenuppehållet kan sammanfattas i Brew Dog Divineprovning och Donna Maria, Den ännu äldre Söönis hade vägarna förbi en dag och efterlämnade en 4-pack av Brew Dog innehållande 5A.M.Saint, Alice Porter, Chaos Theory och Dogma. 4 grymt bra bira som fick mig att häpna och Chaos Theory var så jäkla god att jag var villig att peta ner min standardfavorit Nils Oscar Julöl från bärsatronen. Vilken pangpack från skottarna och ser ni den i butik, så tveka inte, 4 hänsynslöst goda bira!! Söönis egen favorit i form av Punk IPA står sig som en slät fis i jämförelse. Den 18:e var Lasan å jag på en ny alldeles fantastisk vinprovning med Divine. Det är nåt harmoniskt och stämningsbringande med Gunnars (och frugans) provningar. Det finns en generositet och en entusiasm som återspeglar sig i hela arrangemanget. Man väljer en plats med duktig kock och bjuder på många viner och många olika smakupplevelser. Min käre kamrat får hålla tillgodo utan italienskt, men jag tror den övriga rikedomen får honom nöjd ändå med en snyggt upplagd provning och variation. Vi drack: Flight 1: dÁrdhuy, clos des Langres Monopole 2007, 339:-, (Bourgogne) Felton Road, Bannockburn, PN, 2010, 375:- Constant-Duquesnoy, Vinsobres, 2009, 199:- (Rhone) Flight 2: Van Zellers & Co, Quinta Vale D. Maria, Duoro, 2009, 379:- Noon, Eclipse, 2010, 449:- Ojai, White hawk, 2006, 369:- Flight 3 (Chateau neuf du Pape): Clos Saint Jean, Tradition, 2009, 329:- Domaine Giraud, Tradition, 2009, 299:- Domaine Giraud, Les Gallimardes, 2009, 449:- Flight 4: Aalto, 2009, 359:- Aalto PS, 2009, 799:- Sin Qua Non, The thrill of Syrah, 2009, 1849:- Till Flight 2 fick vi lammrostbiff och till Flight 4 fick vi Osso Buco, grymmegoda, Ja, ni förstår ju själva att det är inte lätt att plocka favoriter från det här gänget. Det är viner med olika egenskaper och stand alone till lördagsmiddan skulle de flesta ge nöjda miner. Nu är vi ändå i en situation med jämförelsemöjligheter och jag ska försöka ge en bild av det hela. Man kan säga att det slätaste vinet är Rhonarn från flight 1. Det är billigast och det hade varit roligare att lyfta upp det, men, tyvärr, det blev tvärblekt redan i jmf i flight 1. I flight 3 hade vi viner med samma ursprung och det roliga var att Clos SaintJean och Les Gallimardes var initialt mest lika varandra. Kan bero på den begränsade användningen av Syrah i båda 2 till skillnad från DGT, men efter luftning i glaset växte Gallimardes ut och dess potential och rikedom blev flightens favorit. I flight 1, där rhonarn var svag, stod kampen i Pinot Noir. I detta fall hade Nya Zeeländaren en lätt match. Den har sånt maffigt omfång som Bourgognaren i detta fall inte når upp till och gör den till flight 1:ts klockrena favorit. Flight 2 har 3 fantastiska viner, men vad som gör australienska Noon till en favorit är dess oväntat fantastiska utveckling i glaset. Vid första smutten var det nr. 3, men sen började det hända grejer som fick en ohämmat positiv utveckling i glaset. Börjar bittert och stramt, men sen växer mjuka mörka bär i fyllig kraft, kärvheten backar och blir behagligt anpassad, kryddor tilltar och vinet växlar över i bred komplexitet. Det är ungt och det är tur man kan dricka sakta. Vad kan man säga om flight 4? I Aaltomatchen vinner storebror. Lillebror är lite för enkelt klassiskt och saknar den distinkta frukt som storebror har. PS är tyngre, rikare, varmare, och lär ha en rätt duktig lagringspotential. Hur står sig då en Riberas stolthet mot en galen thrill of Syrah? Det är väl just det att den är galnare. Den är inte övermäktig, men den är fräck. Den är tät, men man tar den till sig, för tätheten luckras upp av såväl vilda som behärskade nyanser. Det är lite svårgreppat och komplext i denna unga ålder. Ska jag dricka det idag kan jag njuta lika mycket av PS, men vad händer med Thrillen inom några år när bitarna börjar falla på plats?? Det kan bli grymt, det kan bli grymt. 1849 är mycket och pga det höga priset sätter jag dött lopp med PS. Avslutningsvis en mycket charmig Chilenare. Vad bra den va, Donna Maria. Förutom en bred, mjuk, mörk, djup smak av Syrah, blev jag så här av årgång 2009 mycket imponerad av den spänstiga fruktsyra som fräckt kompletterade den mörka bakgrunden. Det var ju riktigt häftigt! Jaha, då var det den 27:e. Man är gammal på pappret, men i övrigt vet jag inte var??? Jag inleder min 50-årsdag med att träffa supersexiga Gaia och Laetizia i Victoriahallen. Vad det ger för intryck lär jag väl inte hinna blogga om idag, men förhoppningsvis lite senare efter Romturen. Ha det gött så länge.

En äldre grek...

Den sista vinaren köpt på Kreta överlevde fram till idag. Nu var det ju förvisso inte Kretinskt vin utan från Makedonien men ändå.
2005 Biblia Chora Areti är gjort på 100% Agiorgitiko är gott. Kostade 16€ i fina butiken, förresten rakt innanför ön där Eleonorafalkarna häckar, i Agia Marina på Kreta. Jag har nog aldrig druckit en drygt 5-årig grek gjord på Agiorgitiko. Men det är inte all så dumt.Jag är glad att jag inte fick detta på en blindprovning, för då hade jag nog bara satt färgen. Doften innehåller några fruktiga obestämbara röda bär med en touch av vanilj. Smaken är röd och torr med en väldigt diskret, för att vara grekisk, bränd ton. Gott. Om en stund skall det som finns kvar göra sällskap med en potatisgratäng och lite lågtemperaturstekt och dubblemarinerad fläskfilé. Den kommer nog att passa aldeles utmärkt.
Dagens röjning i trädgården gav ett lite oväntat trädgårdskryss. Två Snatteränder kom farande fram och tillbaka över tomten!
Nu verkar dessutom Google "förbättrat" bloggens gränssnitt. Det tar ca 5 sek innan det syns på skärmen vad jag skrivit så ev stavfel skyller jag på dem! Och lägga till en bild var också en prövning

Lev väl i vårens tid!

Braxen Syd håller påskblot

Bröder Åkeholm, hasse & Arne med familjer har haft ett lite påskblot i Åkeholm. Vi hade dock inte bjudit Per Bill så det blir inte så mycket bussiga morelltyngda beskrivningar av vinerna

Till lite rostat bröd och småplock dracks lite franska bubblor

Champagne Henriot Millésimé 1996

Champagne Marc Hebrart Prestige Brut 2002

Champagne Gosset Grand Rosé

Samtliga viner var i god vigör och försvinnande goda...

Tamsvin & Lammben i Broder Weber med lite gratäng och rödvinsreduktion. Och sallad.

2005 Gaia Ca´Marcanda Promis

2005 3 de Valadraud St Emillion Grand Cru

2004 Louis Jadot Beaune Premier Cru

Här visade sig tre olika viner sig på styva linan. Promis var fyllig och god och inte helt lättplacerad för de som inte viste vad det var. Gott, balanserat och med begynnande mognad hos denna Toscansa druvblandning av Merlot, Cab och Sangiovese.

Bordeaux Bad Boy hade tvivelsutan lyckats väl med sitt tredjevin! Gott även detta ven om det kanske inte var en direkt klassisk Bordeaux.

Jadots 2004 är nog tyvärr slut på bolaget för den var också en bra kompanion till maten. En helt klart bra Pinot efter en rejäl luftning.

Kladdkaka & Vispgrädde

2007 Dr Pauly-Bergweiler Erdener Prälat Riesling Auslese.

Söt med en uppfriskande syra satt bra efter kvällens mörka rödtjut.

Ostar

2007 Schubert Wairarapa Syrah

Då vi trots kvällens sena timma fortfarande var i god form öppnade vi kvällen sista vin. Eller om det var dagens första En vin som förekommet på tidigare Braxmöte.

Så det var tre goa Braxar som kröp ner i bingen frammåt sennatten. Vi kunde även kostatera att det var vitaminrika rena viner eftersom vi efter ett par timmars vila var wieder auf die beine, utan besvär av mittbena...

vad har en vampyr med vin att göra

tja govänner,

flitig på bloggen har jag inte varit sen sist, tänkte iallafall visa att jag lever. Motivation o ambition har väl saknats.

För att citera kullamannen har jag nog inte druckit några intressanta viner som givit blogginspiration.

I dag har det inte ens varit grillpremiär, säkert ca femtonde gången webern fått jobba i år, hur som hamnade fyra stora fina skivor lammstek över glöden, dottern gjorde sin uppskattade potatisgratäng.

Lammet gneds in med vegeta och penslades sen med en vitlöksmättad olivolja, sparsamt med mynta ströddes över. Efter 3h hamnade köttet på grillen. Attans så gott det blidde. En flaska vin delade jag med mig själv då frun går på smärtstillande och undviker dylika drycker.

Vinet blev Merlot, ni som känner mig vet att jag har svårt att föredra denna druva.

En gång om året ger jag ändå druvan en chans, årets vin blev till slut riktigt skapligt.

Mycket frukt som förtränger mycket av den smak jag förknippar med druvsorten. Måttligt ekad som ger en fin balans till den lilla kryddighet som finns. Vaniljen närvarande men inte alls vulgär.

Jag ändrar inte mitt omdöme om druvan, men detta vin är ändå ett av de bättre, kan mycket väl tänka mig att dricka det igen, men springer inte benen efter mig för att finna en flaska.

Vampire Merlot 2005, Paso Robles California. ca 160 spänn och 14% alkohol

En mallorkin som omväxling

Vid förra vårens första kväll på Mallorca glufsade jag i mig Tapas och föll för måltidsvinet OBAC 2007 från BiniGrau. Just då, i den ljumma kvällen, nyss anländ och avkopplad för en vårsemester, med god mat framför mig, tyckte jag vinet smakade ljuvligt gott. Då upplevde jag det rätt fruktkompakt och intensivt, tydlig fatton och med mycket krydda. Dels som ett trevligt minne, men även för att jag tyckte vinet hade en ståtlig karaktär tog jag med mig en extra flaska från restaurangen. Har för mig att priset var typ 19€. Innehåller en salig druvblandning av mantonegro, callet, merlot, cabernet sauvignon och syrah.
Så här nästan ett år senare på middag hos Söönis, kan jag notera att vinet haft en utveckling. Det bjöds på mästerkocken Sigridmeny som var riktigt gott och vinet passade utmärkt. Fortfarande väldigt gott och fruktigt, men inte så tätt. Nu, mer uppluckrat nyanserat i en mognare ton, där smaker av kryddor, nötter, lakrits och lätta vaniljtoner får ett balanserat utrymme med den rena mörka frukten. Tanniner har fortfarande ett finger med i spelet och styrker upp vinet på ett rakryggat sätt. Nej, jag skämtar inte, Mallis kan klart vara att räkna med. En liten påsköl i form av Bryggmästarens har jag också hunnit med. Den var mörkare än vad jag förväntat. En fyllig och rostad Kälmarare, som dock gärna hade kunnat ha lite friskare beska.