Säkert kort

Idag lämnades femårsplanen och det blev ett helt annat vin än vad som var tänkt från början. Den enkla anledningen till detta är att dagens vin dracks ur redan förra helgen. Jag tar nu tillfället iakt att dricka ett av dessa viner som förr eller senare alltid kommer tillbaka. Det är fascinerande att se hur snabbt ett år går. Trimbach Riesling, som jag uppfattar som ett återkommande vin under fredagarna har jag alltså inte druckit under bloggens existens. Idag blev det då dags för torriesling, aktuell årgång är 2008. detta är ett friskt vin med inslag av lime och äpplen både i doft ock smak. Vinet har en härlig syra som tilltalar mig. Jag inbillar mig att vinet kommer att bli en större upplevelse om ett år, men det är bra nu. Priset är 115:- vilket jag gärna betalar för det här vinet.

Lite provsmakning bara

Så var det då dags att tjyvasmaka lite på sista leveransen från Åkeholmsbrax sista resa söderöver. Ganges har ju redan tullat lite på förrådet med lite varierande omdömen om produkten fråga. Så här på lördagkvällen gjordes Tornedeaus med chorizotortilla och till detta inmundigades lite italienskt findricka. 2007 Tenuta San Guido Le Difense en trevlig bekantskap redan i nuläget. Mörkröd skepnad i glaset och en boquet fylld av mörka bär med en touch av cigarrlåda. Smaken känns redan nu ganska så mogen trots att jag inte svingat runt mediat i en 3-liters E-kolv utan enbart luftat putellen i 3 timmar innan första glaset hälldes upp. Man hittar dessa mörka bär i smaken körsbär, plommon en gnutta viol men annars inte så mycket floralt utan mest fat i smaken. Etiketten där tre stycken italienska hundar attackerar en vildsvinsgalt med guldtand, påminner om att idag så inleddes den numera årliga jakten på gråben. Den inleddes men en skadskjutning hörde jag hoppas nu att jägarkåren sköter sig bättre i fortsättningen. Det känns lite 1800-tal att inte ta tillvara på köttet vilket i dagsläget utgör mandat för att överhuvudtaget jaga. Vi har plats med gråben från Ystad till Haparanda utan vidare. Sköt om er allihopa och man kan utan vidare smaka på Sassicaias minikusin.

Osso Buco Säsongen är här

Knalleburg Las var igång redan i början av December med Osso B, nu hade tiden kommit till Borenstranden. När jag vandrade in till min köttleverantör i onsdags skakade dom bara på huvudet. Dom hade aldrig upplevt en liknande rusning efter kalvlägg som just denna dag. Nu är ju dom mycket service minded så helgens osso var aldrig i farozonen. Under fredagskvällen kokades kalv med selleri, lök, tomater och vitt vin. När vi så idag inledde vår middag, var första vinet ut Valtea Albariño 2009, detta serverades till hummerpaté med romsås. Färgen är härligt mogen gul som tillsammans med patén får gommen att vattnas. Doften av vinet är en härlig aromatisk fruktig doft där ananastonerna ger mig drömmar om den kommande sommaren. Efter en stund blir äpplena allt mer framträdande och ett stänk lime skänker doftintrycket ytterligare en dimension. Smaken är torr, fortfarande fruktig men med ett trevligt inslag av örter och lime. Syrorna i vinet har nog mattats en del, det här vinet är riktigt bra, men det sjunger på sista versen. Kära vänner håll utkik efter 2010:an när den landar på hyllan. priset jag fick betala för detta vin var mycket måttliga 95:-, har tidigare kostat 119:- jag lovar , det var mycket prisvärt vid den högre summan. Till Osson serverades en Côte du-Rhône, 2005 Domaine de la Renjarde 2005. Vinet väckte mitt intresse då jag fann att familjen Dugas (Chateux la Nerthe) låg bakom, Vinet doftar plommon och körsbär, på nytt vattnas det i gommarna runt Boren, men efter nästa djupa sniff hittar jag en dunst av menthol och lakrits. lakrits är helt rätt, men jag blir tveksam om mentholen verkligen ska höra hemma här. Helt klart är att vinet klaffar till maten, men eftersmaken är väl kort. För priset 96 riksdaler känner jag som så många gånger förr, gott och prisvärt men varför blev det inte parallelle 45 igen. Svaret är enkelt, bloggen. Som den Côtes du Rhône fan jag är kan jag inte med att hålla mig till samma vin, jag vill skriva om nya viner för att inte verka tjatig. Nu är ändå mitt beslut taget, när det vankas CdR för ca hundralappen kommer det att bli Parallellen i fortsättningen. Druvblandningen i Renjareden var Grenache, Syrah, Cinsault, Mourvèdre och Carignan.

solfilm och ett mörkt öl

Hej alla bröder braxar och ganges.



Här i Knalleburg är det kallt och en viss väntan efter våren har infunnit sig.

Sitter och samlar tankarna efter en formidabel fredagsmiddag bestående av piggvar, lax ,pillemusslor, blåmusslor och krabbben från kamtjacka. kAN MAN STAVA KRABBBEN MED TRE B ELLER KAN MAN STAVA TJACKA TJACKA??? Svenskan är svår trots att vi har så få ord , man kan säga att våra förfäder la mer tid på uttal. Tänk exempelvis på engelska där man talar device och var har vi på svenska, mojjutt, grunkka, pryl och vad ever. Hur bra låter det på en myndighetsinspektion att säga att mojutten satt snett?? Detta kanske är smärre problem när man tänker ekonomiskt och då på kineserna som redan höjt priserna på franska viner. Det kanske inte är lika uppenbart att köpa billig ox file från sydamerika när andra ekonomier fått upp intresset. Nåväl ikväll har Gobelsburg gruner veltliner lagt grunden till såsen och musslorna. Efter detta har vouvray 2005 Clos de rougemont silat ner för strupen. Jag tycker att den senare har en fantastisk touch av honung och vårlök medans frugan tycker att Gobelburgen är nummer ett.Tja som all vinbedömning är det individuellt vad man tycker och i skrivandets tid sitter jag och läppjar på en yeti imperial stout från amerika. Jag tänker på vår käre U. Lundell Som ställer in trots att vi går mot ljusare tider. Jag vill säga att det är inte höst Jack utan det är vår BRAXAR. Så skåda era fåglar och drick gott vin så hörs vi så fort vi får en möjlighet.

Eder broder Las.

Inte ska tysk riesling vara torr...

Ja det är frågan det. Torr tysk riesling sorterade jag tidigare in i samma fack som huvudvärkesdrivaren Malbec och vinsatsdruvan Gewurztraminer.

När det gäller den sistnämnda började jag svikta, då de två Gewurtztar jag så vänligt fick av Er mina kära Braxvänner, fick sällskap av 600g gåslever på Braxamötet i Åkeholm. Kvar att ompröva stod torr tysk riesling som enligt tidigare erfarenheter ofta är en sursnipig och disharmonisk produkt från hockeyfrilleFritz. Mal(m)bäck ger jag fortfarande fan i ren form.

Året Weingut des Deutchneylands är Josef Leitz i Rüdesheim an Rhein. Tidigare i vinter släpptes 2009 Rüdesheimer Berg Rottland på bolaget. Det var bra gjort av bolaget det!

Ett ljusgult vin med en diskret doft av diesel, melon och halvmogna gula plommon när det kom direkt ur kylen. Sedan lossnade lite mer honungslika toner i takt med stigande temperatur. Smaken var inte helt kruttorr och mycket god! Hög syra, lite äpplen, mineral och en diskret beska på slutet.

I takt med ökande temperatur blev syran i vinet mer påtaglig. Men fortfarande inte oangenäm på något sätt. Och till kvällens lat-måltid med räkor & rostat bröd var det en fullträff. Så det kommer bli fler försök med torra viner av en av världens mest underskattade druvor, riesling.

Kommer även att kolla om det går att få fram fler av Herr Weingut des jahres alster för 149 SEK. För det var det helt klart värt! Och med tanke på syran har de nog god potential att åldras med värdighet. Så inget dåligt tysktorr-rieslingsbetyg från Åkeholm! Även om det känns jobbigt att byta åsikt!

Italiens lokala vita druvor

Kvällens fiskvin hämtades ånyo från Italien, denna gång Piemonte. Vinet Perdaudin Roero Arneis DOCG, 2008 passade utmärkt till den grillade fisken med kräfttzatziki. Druvan är den inte helt bekanta Arneis som ingår till 100%. Vinet doftar läckert av blommor och päron. Smaken är varm av de 14% alkohol som finns, mineraler i avslutningen, men ändå känns skapelsen konstigt vattnig. Vinet fanns för några år sedan med på listan över Italiens 100 bästa viner. Jag hade nog väntat mig lite mer med den informationen. Jag hade säkert varit nöjd om jag inte haft det i bakhuvudet när jag snurrade runt vinet i munnen. Enligt producenten (Familjen Negro i Monteu Roero) ska vinet hålla 5-6 år, det är möjligt att det gör men jag tror inte att det blir så mycket bättre.
Ett annan lokal italiens druva som inmundigats men inte bloggats om är Pecorino, innan jul sänktes priset på ett vin i ordinarie sortimentet med denna druva, Casale Vecchio Pecorino 2009 priset var sänkt till 69:- ifrån 85:- och blev bedömt som fyndvin i Allt om mats stora vinkatalog och jag är beredd att hålla med dom. Bli inte överraskade om det kommer en färsk blogg från Borenstranden med denna druva under året.

Kullanyår 2010-2011

Nu har det gått ett antal dagar sedan man smörjde kråset uti Kulla skola. En liten resumé kanske kan vara på sin plats. Kvällen inleddes med att Las och Ingrid schlet hårt i köket där de plockade ihop 5 st små förrätter. Det var fyllda champinjonhattar, honungsdränkta mackor med chevre, sparris med lufttorkad skinka och parmesan småmackor med rostbiff och torkad lök samt skinkmacka med små inlagda gurkor. Till detta knäckte vi gourmander upp 3 st champissar. Som första champagne tog vi Las 2005 Franck Bonville Bdb Grand Cru Millésime. Friskt och fräscht kanongod såsom även Nobelmiddagsgästerna tyckte. Vi fortsatte raskt vidare med enn synnerligen mogen pava, 1996 Piper-Heidseck. Helt annan karaktär än föregående upplevelse. Lugnare bubbelbildning och en helt annan smak och boquet mer mogen och komplex. Avslutningsvis på denna flight Jacques Selosse Initiale degorgerad maj 2009. Så stor och mäktig, man blir så tagen av storheten som denna champagne levererar. Det är sanslöst bra. Ekfatslagringen går igenom både i boquet och smak som är helt magisk. Enbart Krug har mer att komma med vad jag pimplat hittills.
Som huvudrätt var det kalvfilé, oxfilé samt ett redigt lammstycke, sallad och potatisgratäng. Därefter ställde Hasse fram en karaff med okänt innehåll. Doften påminde om klassisk Bordeaux ceder cigarråda, svarta vinbär, tobak, kaffe, choklad. Las gissade på ornelaia och jag på någon klassisk medocare. Då berättade Hans att det var Solaia vi satt och inmundigade. Inte sedan JanE fyllde 50 har något såpass gott passerat svalget. Ett i det närmaste perfekt vin som peakade rätt bra. Nu kommer jag inte ihåg årgången 1999 eller 2001 tror jag att det var. Parker hade nog gett det här vinet 98-99 p skulle jag tippa på. Möjligtvis kunde man gnälla lite på att eftersmaken inte räckte mer än en minut. Fortsättningen var Castello di Brolio 2001. En del fällning och vinet var riktigt moget och kanongott både doft och smakmässigt. Föregående vin tog dock udden av den inneboende kvalitén som detta vin har.Sen gick Las ut i köket och drog korken ur en Jamet Cote-Rotie 2004 medelst den väggfasta öppnaren. Inte lätt att matcha Solaian, men en Cote Rotie är alltid en stor upplevelse. Jag är nog mer necro än peddo så en liten stund till i källaren klarar den med lätthet av. Sen gick vi ut och försökte bränna raketer ute i blåsten och duggregnet tillsammans med en Kapse Vonkel. Efter det så håll vi på ett bra tag att fira in det nya året. Det var ett försök till resumé från årsskiftet. Nu sitter jag här och har precis lagt en flaska entre deux mers Chateau du Grand Moueys 2006 till handlingarna. En Merlotbaserad skapelse som inte alls var så dum. Lite flashbacks från ungdomen då det blev en hel del basic Bordeaux. Fruktig och smakrik, funkade utmärkt till Lövbiff, klyftpotatis och bearnaisesås.

Terra Antica

Frun sover inte, men hon tittar på Sjärnorna på slottet och då smiter jag undan lite diskret. Vino Nobile di Montepulciano Terra Antica 2007 för 159 riksdaler ur vintersortimentet har vi smakat ikväll. Ja, bara producentens namn kan ju få det att vattnas i munnen på en gammel Ganges om man vänder på ordföljden som ni förstår. Vattnigheten avtog dock rätt snabbt av strävheten med kruttorra kindinsidor om följd. Doften har spänst i ungdomlig stil, mintig i bäddad choklad som en After Eight, lite bärig för att övergå i dominant körsbär. Smaken följer ett likartat mönster, lättsam initial fräsch hallon för att leda vidare, ja, ni vet till vad, en mäktig körsbär, som känns mer och mer ensidig. Hade nog kunnat vara ett hyfsat vin, men jag vill ha mer inslag av krydda i denna förpackning. Med de karaktärer jag känner, skulle jag nog kunna tänka mig ett litet tags viloläge för att vinet ska komma i harmoni och ge utrymme för mer dolda nyanser. Ja, det var en tidig blogg det här och klockan är bara barnet, så man får väl gå och och rycka i nån butelj till. Annars skulle det vara intresant att läsa nån mer nyårsreflektion, för skvallervägen har jag hört att det det plockades fram en och annan goding i de mörka skogarna.

Nyårsafton, en sammanfattning i ord och inget mer

Ja, snabb resa efter nyår till Småland och interiör renovering i huset efter det, har haft mitt fokus åt annat håll än bloggen några dagar, men nu somna frugan, så då kör vi en liten stänkare.
Aftonens största behållning var definitivt Meerlust Rubicon 2006, ett gratisvin som jag definitivt kan tänka mig spendera egna pengar på. På ett och annat bolag står den faktiskt att finna i hyllorna för 229:-. Nån Bourdeaux Blend med 74% Cabernet Sauvignon, 18% Cabernet Franc, 8% Merlot. Å riktigt chic French tycker jag att den är, så där ända nerifrån Sydafrika. Bjuder upp ståtligt i både doft och smak, en riktigt snygg produkt, balanserad och följsamt fruktig i möte med örter och fat. Det är kul med dessa Francelovers och deras lyckade kopior.
Aftonens bottennapp var tyvärr Simonsig Cuvee Royale BdB 2005. Lovordad beskrivning och jag vet inte om jag olycksamt fått en dålig butelj, men jag tyckte den var mossig, trött och karaktärslös och bubblorna försvann ur glaset oroväckande fort.
Ingen euforisk reaktion, men njutning i välbehag gav champisarna Jacques Picard, Bruno Paillard Premiere Cuvve och Moet & Chandon Brut Imperial, gamle trotjänaren Simonsig Kaapse Vonkel, röde italienaren Villa Donoratico Bolgheri Tenuta Argentiera 2006 och dessertvinet Chateau Menota Graves Superieures 2007. När jag första gången prova Jacques Picard fascinerades jag av dess intrikata och punkiga karaktär som bjöd på stimulerande upplevelse. Så här 2 år senare efter källarvistelse har den mognat och balanserat upp sig, men jag känner fortfarande spår av den upproriska tendensen. En speciell skumpa som jag gärna skulle vilja ha tag på igen.
Menotan, Sauternes lillasyster, tyckte jag var riktigt trevlig och njöt till fullo av balansen mellan initial distinkt sötma och fin avrundad syra.
Från aftonens drickbara, men fantasilöst plumpt vill jag klassa in Monti Garbi Ripasso 2008 och Amarone Tommasi 2007. Sistnämnda led dock svårt i konkurrens med Meerlusten till middagen.
Å ikväll har jag druckit McManis Viognier igen till nytt fisksopperecept. Börjar bli lite favvo. Ett behagligt vin. Innehåller mycket komponenter som löser av varandra på ett harmoniskt sätt.

Nytt År!

Det blev några flaskor i skogarna utanför Bottnaryd. Om man börjar med plussen så var Yann Chave Crozes Hermitage 2007 en fin upplevelse, inte så mogen som jag minns Ganges flarra som vi drack hos Lars (var det 2003?). Köpt på Luxemburgs motsvarighet till ICA för ca 170:- Andra plus blir Ulfs goda näsa för Champagne, RL Legras Blanc de Blanc, riktigt smaskens med både frisk syra och lagom mycket mognadstoner enligt mig. På minussidan: Langhe Nebbiolo 2007 från Spinetta, inget vidare alls, faktiskt.