Lyckad Nebbe

och jag har märkt med åren att jag bara uppskattar denna druva mer och mer. Efter en tids frånvaro blir det som ett lyckorus genom hela kroppen. 2016-01-23 skrev jag om föregående årgång av denna Lunas Muscazega 2014 och var tämligen positiv till upplevelsen, dock tyckte jag kanske att prissättningen var i saftigaste laget och inte riktigt berättigat för kvalitetsnivån. Alltså, återigen är jag inne på ett sardiskt vin, vilket delvis beror på att tillgången är tillfredsställande efter en leverans för några veckor sedan. Ja, inte har denna sardiska nebbiolo blivit billigare direkt, dyrast i importen med sina 240:-, men ändå kanske den mest prisvärda. Och då, som kanske framgått av tidigare blogg, tycker jag inte att sortimentet blivit sämre, snarare tvärtom har jag funnit en tråd för större uppskattning i de sardiska skapelserna. Ikväll tycker jag denna Lunas smakar helt fantastiskt och det "bör?" absolut vara ett lyft från januarikvällen 2016. Det är tydligt och generöst med en bred smakpalett. En varmare Nebbiolo utan att förlora sin grundkaraktär. I nosen blir det mörka körsbär, fin parfym, nypon, våta löv och lite cigarr. Mot fint integrerade tanniner av rundare slag finns kakao och en alert fruktig smak med syltiga körsbär och blå plommon. Det samspelar också mot finishen med lätt torkade kryddiga frukttoner i russinkaraktär på ett vinnande sätt. Det råder på Sardinien en generell försiktighet mot ek, men denna har ändå lagrats ett år på barrique. Kan inte säga det får något större genomslag i smaken, men bidrar säkert till den något mjukare karaktären. Då är jag nästan exakt 24h före det nya året och idag lär det väl rinna ner en och annan rejäl godsak i braxenkretsar. Det hör väl inte till vanligheterna att vi får ut så mycket rapportering av det efter nyårsruset, men det kan vara gott att bara dricka och njuta utan noteringar ibland. Gott nytt år! med hopp om att alla får en underbar vinkväll. Skål! 

Tiderna förändras

Ska försöka låta bli att skriva ännu en nostalgisk årskrönika men kan i alla fall konstatera ett par saker så här på 2017 års näst sista dag.

1. Detta är det 81:a inlägget på vår gamla blog i år. Det har inte skrivits så många sedan 2011. Än är det liv i den gamla vinlogen Braxen!
2. När jag höll till i Lund fanns det studenter som varje gång det kom ut en ny tryckt systembolagskatalog uppdaterade sitt kalkylark i föregångaren till Excel för att se att listan med APK, alkohol per krona, inte förändrats. Bilden här vid sidan av visar ett fynd i glasinsamlingen efter att jag lånade ut vinkelg till dotter med kompisar. Ser ut som APK inte är det viktigaste längre... Organ-Vegan-Tysk sekt! I flaska som påminner om tyska jinnsabyxor med klorinfläckar
3. Jag dömer ut NV Black Tower Sparkling ICE Organic and Vegan utan att ha smakat på den själv. Om någon i Braxen vill prova så lovar jag, drabbad av en plötslig nyårsgodhet, att betala flaskan. Bevis kommer dock att krävas före utbetalning
4. Själ sippar jag på en skvätt NV Gatinois Aÿ Grand Cru när jag skriver detta. Fullständigt självsäker på att den smakar bättre än den avbildade sekten. På alla tänkbara sätt.
5. Allt Tyskt är dock inte skräp. Det finns motsatens med i nästan lika fula flaskor. Det är något svårförståeligt med Tysk design och färger. Husen är rejäla och grå, köken är strikta och funktionella i ek eller bok. Sen går de loss fullständigt på vinetiketter och slipsar... Den Tysklandsinterna DHL-transporten till Flensburg från August Kesseler i Assmanhausen innehöll mycket trevligt och det går ju alltid att karaffera årgångsPinoten som levererades med rosa etikett och rosa foliemössa. Den är inte avsmakad men väl instegsmodellen Pinot Noir N á 12€ buteljen inkl frakt. Mycket bra! Riktigt bra grejor! Minst lika bra som en village-Bourgogne till mindre än halva pengen.
   
   
    
6. Jag kan inte låta bli att avsluta med en lätt retuscherad  bild (sorry hasse)  på de två bre-axlade idolerna från vårt besök i Assmanhausen 2012. Lika gamla, lika långa, lika ...

Jordmånen slår till

Jag försökte hitta en vinare som kostade under 200:- här hemma och hittade bara en (Ja, jag vet, bragging, men det är sant); Erbaluna Langhe Nebbiolo 2015. Köpt på Systembolaget för någon månad sedan, en i raden av liknande viner som rinner ut från Piemonte och in på Bolagets hyllor dessa dagar. Många har blivit provade, inte alla har hållit måttet, de kan vara en aning klumpiga, enligt min smak, lite för robusta, lite för lite syra. Men nu är ju solen fortfarande i nedan, så man behöver något kraftigt för att vakna, så då passar kanske en Langhe i alla fall? När jag hällde upp noterade jag den relativt ljusa färgen, det där med doftpalett är inte min starka sida, folk snackar om bacon, och visst, lite rökigt luktar den nog, man skulle nog kunna kalla det dammigt också, men det låter ju inte så fint. Smaken är ganska mycket åt de blåa bären med en rätt markerad strävhet, om än inte av det grövsta sandpapperet. Typisk Langhe? Ja, kanske det, lite mindre klumpig och något mera åt mitt håll, lite elegantare.

Kostade 189, och fanns under en kort tid i Systembolagets hylla för små partier. Kanske står det någon flaska kvar?

Vinklappar

Några viner har avnjutits under julen, där jag tänkte att åtminstone 2 kan vara föremål för några ord. Har under året smakat några stycken av mina champis-02:or, med väldigt varierande intryck av alltifrån rätt "trötta" till oförskämt spänstiga. Pierre Gimonnet SC kan sägas ligga nånstans mittemellan i det spannet. Fruktmässigt har utvecklingen kommit ett bra stycke på väg, det är riktigt moget och mustigt. Men de dovare tonerna matchas livligt av fortfarande aktiv syrafräschör, vilket resulterade i stor uppskattning hos gästerna. Och visst blir det gott när den generösa mognadstonen på detta sätt piggas upp, men jag tror inte det är mycket tid kvar innan denna Gimonnet trillar ner i dunkel.

Efter några provningar av Sardiska viner har jag insett att jag verkligen uppskattar druvan Vermentino i sardisk tappning. På norra delen av ön är Vermentino di Gallura en appellation och har sedan 1996 även öns enda D.O.C.G. Vinerna måste innehålla minst 95 % Vermentino. Jag tror min uppskattning grundar sig på att druvan här ger en mycket generöst fruktig botten med en hel del tropiska inslag, men hålls generellt i Gallura fint i schack av spänstig syra och lindas in i mycket minerala inslag. Man kan associera till Riesling med sin intensitet i frukten, där mina personliga favoriter är i dammtorr tappning. Inte för att Riesling och Vermentino smakar på samma sätt, men det finns ett kännetecken i stajlen mot torr Riesling. Biancosassu 2016 är privatimporterad för 192:- och en nyhet på senaste provningen. Bouqueten är stenigt syrlig med en bakomliggande fjäderlätt tropisk ton och trycker man ner nosen växer söta desertpäron. Om frukten är något diskret i doften i detta unga vin är den desto mer framträdande i smak. Men som beskrivet ovan agerar den bottenstöd med ett fint djup, medan pigg syra och tydlig mineralitet ligger i frontlinjen. Ett lekande samarbete med rik frukt innehållande ananas, mango, päron, krusbär och syrliga vinbär blir riktigt läckert och trevligt. Vinet måste dock absolut hållas svalt, annars kommer en fasthäftad saftighet i eftersmaken som inte är lika imponerande. En än mer nyanserad Vermentino di Gallura är Tenuta di Muscazegas Nughes som kan importeras för 215:-, men den har jag mer bjudit på än druckit själv så den kan jag återkomma till.

Enda nyheten svek

Som var en Philippe Deval Vouvray för 115 spänn. Loire har ju förmågan att kunna bidra med en och annan schysst cremant med fina Chenin blanc, men i denna Vouvray hade en hög syranivå alldeles för lite understöd. Det blev rätt surt helt enkelt, för frukt och mineral hade en alldeles för blek hållning. Det är ungt (2016), så en bättre framtid med viss mognad ska inte uteslutas.
Så till några källarvin:

Josetta Saffirio Persiera 2006 har en mycket fin och lovande bouquet där frukten lockande blandas med klassiskt mogna nypon och rosenparfym. Pigga tanniner i klassisk Baroloanda och överlag har vinet en smått ungdomlig fräschhet. Dock blir jag lite besviken i smaken av fruktbilden. Det har en skön renhet, men samtidigt något transparent och lite enkelspårigt. Saknar lite mörka höstiga undertoner som så fint kunde matchat tanninerna. Positiva tendenser, men kanske var jag lite snabb med tomten här. Är ju trots allt inte jul än.

En tätare och djupare historia är finfina Guidalberto 2012. Strålande gott och härligt tillgängligt trots ung ålder. Mörka bär och lättsam ek med fin parfym i ståtligt lyftande bouquet. Blåa och svarta bär får elegant uppbackning av polerade tanniner, pigg fruktsyra och viss krydda. Frukten får spela tämligen generöst, men får ett balanserat motstånd. Sitter bra.

Friskt så alldeles

Till citygross extraprisräkor så lämnade jag hantverksölen och hämtade upp en flaska schloss lieser riesling Trocken 2015. Urtypisk petroleum slår emot en när knasterkorkens försegling har brutits. Ett utjäst moselvin med komponenterna på rätt plats. Syran är riktigt, riktigt frisk och vinet har inte mycket restsötma kvar utan passar finfint till seafood. En stabil produkt från Thomas Haag.

I Smålands djupa och mörka skogar...

 

Efter en arbetsvecka vid Vänern ställdes nosen på bilen mot hembygdens djupa mörka skogar för att besöka den enda i Småland kvarlevande braxen. Efter att fått vara med när Sörängens distansfotoelever hängt upp sina fantastiska exemensverk på Konsthallen i Nässjö kom vi tillslut fram till Kallavikens östra strand. Där vankades gott vin. Le Macciolle Bohlgeri Rosso är ju tidigare bloggad så den hoppar vi över, till den åts lite ätmogen Fransk ost (läs readisken :)) från Falbygdens Ost på vägen mot Höglandet.
Till nästa vin i natten slängde kvällens värd snabbt fram lite havskräftstjärtar från den lokale leverantören av skaldjur. Lite sådär bara. Notera gärna den matchade klädseln.



Vinet i fråga var en lite begynnande trött 2007 Joseph Druhin´s Rully, från " de pastorala kullarna söder om Côte de Beaune", som Hugh J & Jancis R säger i Atlas över världen viner. Men gott och en bra matchning!
Natten var unng och vi var medvetna om en tidig revelj. Men möjliga problem är ju till för att lösas. Ur de djupa Småländska förråden kom det fram en liten knatting Tyskt som doftade underbart av
Riesling. Inslagen i hushållspapper för att göra hälften av oss blinda.
En djup sötma, kombinerad med fräsch syra och en ljuv ton av saffran. Hmm, liten tysk flaska. Saffran. Där har vi rest ju tillsammans värden och jag... Får göra som stormästaren brukade göra efter han hade suttit och pluggat in systemkatalogen på muggen inför provningarna.
För ren och precis för AJ Adam, för lite syra för Schloss Lieser, saknar Willi Schäfers skira elegans. Saffran? Marcus Molitor? Ja! Kvällens värd hade dragit korken ur en verklig skatt!

 

2007 Wehlener Klosterberg Eiswein! Det var tredje gången under min vindrickarkarriär som jag dricker det mytomspunna isvinet. Mina tidigare minnen är att det varit lite übersött men inte denna gång. Ljuvligt och helt underbart! Stuns i syran, balans med sötman och en enormt häng och djup.
En värdig avslutning på en minnesvärd kväll! Ett vin med sannolikt nästan evigt liv slutade sina dagar vid Kallaviken strand.

Fines bulles de Chardonnay

Ibland är VinkelBrax lite huslig. Så idag har en större mängd kålpudding till lunchlådor tillagats. Och när man är huslig går det åt skumpa efter en intensiv arbetsvecka. Dock blev det vatten till kålpuddingen av lättförståeliga skäl. Kål är en svår match. Meningarna blir korta.
Champagne är gott. Speciellt välgjord skumpa på Chardonnay, dessutom av en mästerlig vinmakare som Arnaud Margaine. För att få lite perspektiv, eller om det egentligen var för det var svårt att välja, slogs det på stort och öppnades två olika flaskor.
NV A Margaine Extra Brut, samt en 2011 A Margaine Special Club. Återförslutningkorkar och karaktär både behövs och är bra grejor, annars hade det nog inte blivit något inlägg. Eller någon förmiddag i morgon...
Hur som, två renrasiga mycket välgjorda Chardonnaychampagner från samma odlare. Extra Brut med 20% 2011 och 80% 2012, SPC givetvis 100% 2011. 4,5 g dosage i Extra brut och 7 g i SPC. SPC 27€, Extra Brut 20€. Så vad säger jag? Måste jag välja???
Extra Brut är stramare, mer syradriven med ett närmast Chablisliknade häng. SPC något rundare mer vinöst häng. SPC något mer publik men fortfarande ung. Mycket bra grejor! Ett givet stopp nästa tripp till Champagne!

 

Gräsänkling denna fredag. Håller mig till ett för årstiderna billigt vin som släpptes i ordinarie sortimentet idag. Dinvinguide.se väckte ett lite intresse dom skrev Nebbiolo från Piemontes nordligaste delar, med saftiga smaker av rosor, ceder, nypon, torkade örter och lite stänk av järn och nagellack.

Mycket vino fino för pengarna. Det får stå för dom, jag håller med om nagellackstänket men det var inte så litet. Hoppas jag får smaka bättre imorgon när frun är tillbaka

 

 

 

 

Lördagsmiddans viner - kort resumé

Ett lyckat framplock till champagnemingel och middag som jag var helt tillfreds med.




Pierre Peters Réserve Oubilée BdB, den gamle supercuvéen med en salig årgångsblandning. Las och jag fastnade för den förra året på provning. En härligt mogen mustighet, men ändå bakomliggande spänst. Mycket bra.
Duval Leroy 2002 BdB. De senaste 02:orna i måttlig prisklass jag tagit ur min samling har varit lite trötta, men ändå en intressant oxidpräglad komplexitet och välsmakande på sitt sätt :). Här var det dock åter en pigg 02:a. Hela paketet hänger med och ihop. En livlig fruktighet och fin syrabalans och en frisk fläkt efter Pierre Peters. Överraskande god!
Gaja Ca´Marcanda Magari 2010 tycker jag ligger i bra dryckesfönster. Mörk körsbärsfrukt som sätter rejäl ton, men samtidigt behagligt avrundad i fin ekbalans. Trevligt omfamnande.
Piccolomini Brunello 2009. Bra klös i frukten med stabil ton, men också en stramare historia och däremellan är inte riktig synk. Kanske lite mer krävande än efterföljande 10:or som jag upplever rikare med en generösare öppenhet. Klart god och bättre till än efter mat.
Slutsmutt med Poliziano Vino Nobile 2013 kan inte bli fel. Det är ett trevligt och prisvärt gott vin (199:- nu 2014). Men man märker att det är ett enklare vin än de 2 föregående, med en inte lika stabil struktur, något fladdrigare i frukten. Också yngre och allt är relativt, tar man den stand alone blir man säkert helnöjd.
Kvällens favorit? Tja, svårt, men Duval Leroy var vass nu.

La Macchiole Bolgheri Rosso

Inspirerad av BorenBraxens bedårande Merlot från La Macchiole gjorde undertecknad en koll av vad La Macchiole producerar för vin på lite mer human(?) prisnivå. Jodå, La Macchiole Bolgheri Rosso 2015 finns på bolaget för 260 SEK om man köper sexpack. Eller på atomwine.dk för 220 SEK inkl frakt med tvåårshögsta på SEK/DKK. Fullt lagligt och med snabbare leverans än bolaget i Karlshamn. Beställ söndag kväll, leverans onsdag lunch till det lokal DHL-utlämningsstället.
Till vinet då. Fortfarande mycket ungt men efter kraftig luftning samt två dygn i kylen är det riktigt gott.
En lätt förvirring råder på olika websidor om druvsammansättning men etikett och kommentarer från vinmakaren leder fram till följande: 60% Merlot, 20% Cabernet Franc, 10% Cabernet Sauvignon &
10% Syrah. Och tillsammans blir det riktigt gott redan nu men kan tänka mig att det blir ännu bättre om ett par tre år. Frågan är bara hur resterande flaskor ska överleva så länge då det är oerhört charmerande och lättklunkat. Riktig bra grejor!

Montée de Tonnerre

Lite Chablis har runnit ner i helgen. 2013 Montée de Tonnerre från Domaine Billaud-Simon.
Inköpt på bolaget i våras för 279 SEK och beväpnad med 88 LG-Poäng. Jag vad får man för det?
En elegant mycket god Chablis. Inte lika bra drag i syrorna som motsvarande vin från Fevre eller Michel, och det upplevdes inte helt knastertorrt, men mycket gott ändå!

 

Passade utmärkt till halstrad torskrygg med vitvinsås. Dock blev det inte helt hundra som såsvin. En lätt gisten fat-ton, som jag inte kände i vinglaset, framträdde i såsen.

 

Ett senare tillägg 18-01-06: Denna flaska hade en identiska kompis som skulle vara med och förgylla nyårsafton 17-18 för familj massamannen och undertecknad. Av det blev det intet då den flaskan var rejält korkad!

Hmm, tror jag sätter upp Billaud-Simon på den egna spärrlistan forsättningsvis...



Tokbra helt enkelt

Med en stundande jubilar i huset får man väl slösa lite extra. Jätteimpad av Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2007 så här i lite mer fullständig avsmakning med en flaska delad på två. Doftar ljuvligt med en tät men ändå elegant mustighet. Kommer först rätt offensivt med en härligt, något djup, blommigt präglad äpplefruktighet, men också en orange välmatchad citruston. Snabbt kompletteras den fina frukten med en skärpa av syra och mineralitet som riktar upp smakbilden till effektiv elegance. Från dynamit till dynamik inom bråkdelen av en sekund kan man säga. Det här gillar jag skarpt, hög nivå. Vackert nu och säkert många år till. 

Årssammankomst 2017

 Förrättsvin

Huvudrättsvin

 Efterrättsvin

Bonusvin

 Bonusvin

Helgens skörd...

Söndagsvin

ja, efter en helg med ölfokus, ja, snarare en hel vecka, blev det en överenskommelse i familjen att det borde vara dags för en flaska vin, trots söndag, till marinerade lammkotletter. Lite smått efter Vinkels gigantischka och trevliga sammanställning, men ändå värt en del uppmärksamhet. Köpte tidigare i höstas 2 flaskor av Il Poggiones Rosso di Montalcino 2015 efter tidningsrekommendation för måttliga 145:-. Ungt, men ska drickas, bjuder både busiga och stabila inslag. En något sval bouquet följer inte med i smaken, som snarare är varm och generös. Jag tänker först en ung saftig svartvinbärsfrukt med strama inslag som matchas av solvarm rustik kryddig körsbärsfrukt. Överlag mörkare smakbild än den förhållandevis något ljusare sangiovesefärgen. Men lättheten talar också till mig i form av örtighet och syrlig citrusfriska bakom frukten. Gott, trevligt och fyndigt vin.

En lördag i Dronningens by...

Vår e-post-terrorist i Danmark, de med priser som en flaska för 12990, 12 st för 129,90 DKK bjuder ju in till vinprovning på Börshuset i Köpenhamn en gång om året. Är det inte Tillbudsprovning, Jubileumsprovning eller födelsedagsprovning så är det som i år Prestigeprovning.
Men i var startfältet tunnare än vanligt! Inga La-la-viner från Guigal. trots detta begav sig Braxen Syd över sundet för en lördag i grannlandet

Men låt oss börja från början...

 

Lundafraktionen av Braxen har ju på senare tid visat ett ökande intresse för naturviner, så efter ett kort stopp på Cibi e Vini i Kristianshavn gick vi ner till havsnivå till Rosforth & Rosforth under Knippels Bro.

Vi kunde snabbt konstatera att deras hörndekoration var inspirerad av en historisk Braxiansk bröllopspresent i lite mörkare ton. Förutom då att det hängde en dö gris bredvid och att den är eldriven, sannolikt vind&sol-el...

Men på plats bjöds vi på tre olika naturviner från Axel Prüfer, Languedoc. Vitt, rosé och rött. Helt OK, nä och totalnä i samma ordning. I alla fall enligt undertecknad. Men gratis! Rosén hette Brutal vilket var ett sant namn. Det röda tycker säkert naturvinsgurusarna var bra, medan en sån som jag, en gammal vinkonservativ traditionalist säger: Multipeldefekt- Gör rent Din källare, gör om, gör rätt.

Efter det var det dags för lunch i Köpenhamns hipsterkvarter, Det gick mycket bra och det var gott!

 

Jag upptäckte även att UD typ DK låg vägg i vägg med Rosforth och att Danska poliser som stoppar pizza-racers kroppvisisterar förarna noga:)
Dags att göra entre i Köpenhamns Börshus:

 

Under, lite förvånande i lamplandet Danmark, Italienska designlampor (Fil de Fer av Enzo Catellani ) drog spektaklet igång.

Två fligther med 42 viner i flight ett och 36 i flight två kan mycket sumariskt summeras nedan. Då 78 viner är mycket både att smak av och att beskriva tar jag bara med bottennapp och höjdpunkter. totalt avsmakades dryga 40 viner. Det mesta spottades av olika men förståeliga skäl

Vi börjar i botten. Följande viner bör undvikas enligt mig:

• Ferrari Maximum Brut - Tunt och med en obalanserad eftersmak
• Delamotte Brut - Då var det detta med allt för mycket av eländesdruvan Pinot Menuir...
• La Chablisienne Chablis Le Pierrelée - Jag ofta svårt för deras viner. Oren träig eftersmak
• La Chablissienne Grand Cru La Presusses - En a-typisk Chablis Grand Cru utan stringens och med en oväntad sötma.Vad har hänt här? 
• Dr Bürklin-Wolf Eco Pfaltz- Tunt och sursnipigt
•  LZ Rioja Eko Telmo Rodriguez - Sötslisk utan ryggrad - Ett av dagen sämsta!!!
• Altesino Brunello di Montalzino - 40th harvest- Sannolikt defekt men bjöd ut- Luktade kattkiss o smakade orent!
• Allegrini - Palazzo Della Torre IGT Veronese- Återigen söteslisk utan försök till själ

Vi tar då de två sannolikt största besvikelserna, båda från samma odlare, Joseph Phelps som presterat två monumentala parodier på (Amerikanskt) vin. Nämnas kan att dessa avsiktligen provades tidigt då det fanns förväntningar.

• 2013 Pinot Noir Freestone Vineyards - Pinot? Sött, sött, sött! Inga Pinotmarkörer att finna, snarare ett uppsötat portvin eller vår gamla kompis Pedro Ximinez från Jerez?
• 2012 Cabernet Sauvignon Napa Valley - Även detta var översött och alkoholstarkt utan märkbar struktur eller tanniner. För 570 DKK/butelj om Du köper 12 st... Och då får man 14%Merlot på köpet. Nä Jag passar alla dagar.

 

Nä dags för en vägvisare mot bra och riktigt bra grejor! Vi börjar i topp:

 

• 2014 Sassicaia Tenuta San Guido - Höll på att säga bra som vanligt. Provningens röda toppvin. Kändes betydligt mer tillgängligt direkt än tidigare provade årgångar av samma ålder (det är ju inte första besöket på slika provningar). Men det är kanske en trend bland toppviner - Drickbara nu med behållning - Frågan är då hur bra de är i läget drick sen? Men ändå- 4 schoolar
• 2015 Chateau Cantemerle - Hemmaplan för undertecknad. Mycket bra! Men sen kanske tunnelen kommer? Men även denna producent arbetar avsiktligt på att göra vinerna mer tillgängliga
• 2012 Pesquera Crianza Ribera del Duero - Klassiskt bra, stram men mycket klunkbar! Dessutom bara en dryg dansk hundring!
• 2015 Dr Bürklin-Wolf Gaisböhl Monopol Grand Cru Eko Pfaltz- Kvällens bästa vita! En rasren Riesling av mycket hög klass
• 2013 Renato Ratti Barolo Rocce Dell'Annunzitata- Rosor, nypon. tjärade rep och underbara tanniner som lägger sig som en extra hud på tungan. Klassisk nebbiolo av bästa slag!
• 2010 Remelluri La Granja Rioja Gran Reserva - Klassisk dilldoftande rioja som den smakade på den gamla goda tiden
• Bollinger Special Cuvée - Kändes nydegorgerad och behöver minst ett år på rygg men bra grejor i grund och botten
• 2007 Delamotte BdB - Ett bra exempel på vad man kan göra i Côtes de Blanc av Chardonnay! Bra men jag vet både bättre och billigare BdB...
• 2014 Dr Bürklin-Wolf Ruppersberger Hoheburg- Torr bra Riesling
• 2013 Renato Ratti Barolo Conca - Mycket bra men stoleken mindre än Rocce dell...
• 1957 Burmeister Colheita - Sött men tunn i kroppen
• 2012 Allegrini Amarone della Valpolicella Classico - Välgjort vin, hyfsat torrt, bra för att vara amarone men ändå amarone.
• 2010 Remelluri Rioja Reserva - Också bra men lite mer modern än storasyster ovan
• Sen har vi de glada grabbarna från Australien- First Drop... Tecknade etiketter och välgjorda viner som man ler när man smakar på. Druvtypsika med lite tvist. I och för sig druvtypiska? Full fat red med 6 olika osannolika druvor i... Men 2014 2% Barossa Valley Shiraz med 2% Muscat är ett mycket prisvärt mulligt Aussie Red- Milsvitt bättre än Joseph Phelps...

Jag har säkert missat ett par toppar och dalar, och vi smakade inte allt men sammanfattningsvis så behöver nog Philipson Wine gasa på lite mer nästa år om jag ska komma dit för sjätte gången. De tar ju ganska bra betalt trots allt. Nä Guigal La-La-La och jag kommer

Lördagen slutade inte när provningen slutatade. LundaBraxen drog iväg vineklbraxen på vidare äventyr i hamnkvarteren i Dronningens By. En välbehövlig promenad ned till PapirÖen och Copenhagen Street Food, Ett fullständigt lysande exempel på Danskt hygge när det är som bäst- men därifrån får bilderna tala. Det känns som jag skrivit tillräckligt mycket idag. Men det var en minnesvärd dag i vår Nordiska världsmetropol.

  

Uppsamlingsheat...

Efter en dag i skogen då jag deltagit i en övning för att tillfredsställa skogsbolagens oerhörda längtan att decimera landets klövviltsbestånd känner jag mig lite som en rebell. Lyssnar på the Baboon Show och konstaterar att det finns lika många älgar på aktuellt område i skymningen som i gryningen... Alla älgar som hittades sköts, dvs inte en enda.
Nu har jag retats tillräckligt så nu över till dagens första och kortfattade blogpost. Uppsamlingsheatet som omfattar valda delar av de senaste två månadernas vin. Det som bloggas är antingen bra eller inte. Medelmåttorna har jag både glömt bort, och underlåtit att digitalisera

Gajas billigaste(?) brukar vara bra efter ett par år, så även 2010! Mycket bra grejor vari den ungdomliga kantigheten är tillslipad!

En klassiker som såldes i sexpack trälåda på Bolis när årgång 2016 kom. Idag i en-pack i beställningssortimentet. Bra grejor. En mjuk CdR som är bäst efter ett par dagar öppnad i kylen i dagsläget.
Om jag ska fortsätta på detta distrikt vill jag absolut avråda från "Hälge" CdR 2012 som jag fick som pris i en tävling. En smaksipp, spott, vask. Sannolikt årets sämsta så här långt!

Denna Burlotto skulle man nog egentligen långlagra. Men den är för god redan nu! Mycket bra grejor

En överraskning från besök hos släkten i Huvudstaden. Köpt på flygplats i gammalt Schwartzeneggereggerland. En lika glad överraskning som Danskens Wilamette Walley-viner en gång i tiden. Mulligt men mycket bra grejor efter luftning!

Ett bra val av kund som bjöd på kvällsvard! Ny bekantskap som föll väl ut en onsdag till fiskmeny vid Vänern. Bra grejor!

Ett mästerverk från vår vän Jean-Paul uppkorkad av en yster Dansk strax före nästa bild. Trots att den var lite för ljummen visade den var skåpet ska stå! Tack Anders!

 

Riktigt bra grejor även detta :)

Sen avslutas detta långa inlägg med ett annat mästerverk som nu tömts efter att ha öppnats i går på "The International Champagne Day". Kanske njöt inte SnickarMartin och Lotus kompis Lasse av gårdagen men det verkar ju vara självförvållat.
Margaines Rosé Saigné är Riktigt bra grejor, och är sannolikt ännu bättre om ett par tre år!

 

Simonsig blandlåda

http://www.tryffelsvinetsvinklubb.se/wp-content/uploads/2015/05/SimonsigTiara.jpg

En tung mörkfruktig doft möter näsan när den möter Riedelöppningen. Lite salmiak och kött riktigt maskulint inte så subtilt utan väldigt påtagligt och rejält men gott. En bordeauxblandning fast på sydafrikanskt vis. Smaken är dov och mörk med djup och längd. Detta är Tiara 2010. De mörka bären sitter där och salmiaken smyger sig på. Denna flaska fanns med i en blandlåda från de sydliga delarna av den afrikanska kontinenten. En barnarov enligt producenten. Bäst från år 2018 till 2023. Kan rekommenderas.

Köptips

Ganska ofta handlar inläggen om viner som för länge sedan försvunnet ur sortimentet på monopolet eller är köpta i någon obskyr källare i ursprungslandet. Men inte detta inlägg.
Idag fredag släpptes Camille Giroud's standardbourgogne 2015 på bolaget för 189 SEK.

Och det fanns i skrivande stund kl 2345 kvar att beställa. Gör det om Ni har lite tålamod och några 200-lappar att avvara!
Mycket ungt, eken har inte helt integrerats, även om den börjat, och vinet behöver idag en rejäl luftning i karaffen. Doftar redan ljuvligt och har bra stoppning! Och
jag tror att detta kommer bli riktigt bra om det får vila en höst eller två. Så slå till på  96670 om Ni nu tror att jag är ett sanningsvittne i frågan.

Chablis med potential

Vi dricker en del Chablis numera, mycket beroende på att frun fastnat för det. Ofta blir det något ur standardsortimentet på lokala bolaget runt 150:- och vi är tämligen nöjda med det i flesta fall. Igår blev det besök i Bromma och eftersom det fanns en Chablis i småpartihyllan högg jag den. Joseph Drouhin´s Mont de Milieu 1er cru, 269:-. I detta fall tycker jag de extra kronorna betalar sig rätt väl. Det blir mer spännande och rikare, även om jag upplever vinet fortfarande ungt med lite yvig syra. Men det är generöst i frukten med lätt trevlig smörig känsla som hålls på plats med den friska syran och fin mineralitet. Frukten har såväl citrus, äpple som tropiska inslag och efter en stund växer det ihop rätt bra. En blandad charmig lekfullhet med stramare styrning och jag tror det här kan vara riktigt nice om ett par år. Riktigt god smak som också sätter sig i efterhäng.