Kan man göra vin i Luxenburg?

Tja, om man betänker att man ser de tyska flaggorna svaja på andra sidan Mosel från Cep d'Ors provningsrum borde det ju finnas vissa potentialer. När ni andra svullade på senaste Braxen-provningen satt jag och led, åt charkplatte och drack Auxerroise, Gewurztraminer och Pinot Noir från denna vita fläck på vinkartan.

Och ja, de t visar sig att de kan få till det även på denna sida floden. Drack P.N. 2008 Stadtbredimus Goldberg Barrique ikväll. Mycket behagligt, tätt, fyllig (13 procent, hur 17 får de upp sockerhalten?). Lite lätt kylt blir det en mycket behaglig upplevelse, eken har plockat bort en del av bärigheten, men det är ändå ett perfekt snackevin. När Gnocchi di patate med vitlök, salvia och annat kom till så räckte kraften kanske inte riktigt, men betyget blir ändå godkänt för Luxenburgarna.

Chablis

Haj alla glada braxar !
Sommar natten bjuder på Chablis, efter en rättså obskyr vinupplevelse, macmanis 2009
som kändes lite sötsliskig till grillat, men som var rejält mycket bättre att sippa på efter maten,
2008:an var så mycket bättre.
After dinner bjöds på kvalle chablis, en premier cru les lys,Domaine William Fevre 2008,
den satt som en smäck, så gryyyym.
Vitguldig i färgen, blommor, ostron och vitpeppar i doften.
smaken: gröna äpplen, citron och ostron, i love it, friskheten och ostronsältan fan va bra.
Kanske gjorde sommarnatten sitt till, men jag tror att ändå att det här var en mina stora vinupplevelser

//broder hasse

Sverige ! ! !

Dagen före The National tillbringades med Ekerökretsen på Sorbonne vid Brommaplan. Där är det US only fram till 21/6, så vi drack goa yankeebira (bl.a. bifogad bild, en härlig Oregon ) och käkade gott. Lasan slog till med en 500 gramsburgare. Annars blev min personliga favorit för kvällen Flying dogs Farmhouse, med skön beska och lite vetekaraktär.

Det var ett tag sen man bloggade, men sen sist har följande goa vin varit föremål för lite stödanteckningar som vidarebefordras ocensurerat från det förmodligen upprymda ögonblicket det dracks och skrevs:

Vallado Douro 2009, 148:-. Vinet presenterar en fett fruktig grillvänlig doft som omsluter varmt och ger nästan farhågor om väl överdimensionerad generositet. Smaken är dock av mer behärskad karaktär med violiniserade mörka körsbär, plommon och en ren nyanserat fräsch fruktighet, som inte upplevs av det tyngre slaget.

I Riedel Pinot Noir hälldes Barolo la Serra 2007, 249:-, från Gianni Voerzio, som släppte på bred front 1/5 med även Dolcetto, Barbera och Vitt. Färgen är röd med svag tegelton. Doften är kryddig, intensiv, innehåller bär, torkad frukt, mörka körsbär, mild vanilj, plommon och lite russin och blommig parfym. Smaken är fyllig, något stram, djup karaktär av torkad frukt och murrig körsbär, pepprig i en överraskande utvecklad stil. Jag tyckte vinet var riktigt gott och hade inte förväntat mig en sån bredd och mognadsgrad.

Cornas Champelrose 2009, 199:-. Färgen ungdomligt tät blåröd. Doften är tung, fruktig, tät, innehåller mörka körsbär och mynta. Smaken är stram, djupfruktig, spänstig, mullig och murrig, koncentrerad med blåbär och mjukpepprig. Tacksamt välsmakande, men för intensivt fokuserad i avsaknad av nyanserat välavstämda toner. Ett härligt vin, men som jag tror behöver och klarar några års lagring.

 

Triade Bianco Fiano Falanghina Greco

Dags att skruva ur korken på Triade med mina favoritvita druvor. Det här tycker jag är prisvärt; ett friskt vin, inte så fylligt som Fiano di Avellino, men borde ändå kunna funka med allehanda lättare rätter, eller som sommarvin i trädgården. Och priset! Bara 79 kronor....