En bekant som håller sig till öl och brännvin frågade om jag ville ha en flaska rödvin. Han trodde inte att den skulle gå att dricka men frågade ändå. Hans grannar nykteristerna skulle flytta och hade hitta en butelj vin som någon mindre förstående person givit dom vid nåt tillfälle. Vinet då, jo det gick att dricka, det var förvånansvärt vitalt och friskt även om jag inte springer benen efter en pava till. Det nykteristerna sparat och glömt var 1987 Marquez de Arienzo Gran Reserva. Årgången anses vara mycket bra men inte excellent
Vinet var klart men färgen var närmast brunröd. Doften var dov och mullig med ett inslag som jag känner igen från de nerfallna päronen jag hittar under trädet och där den inledande nedbrytningen börjat. Fatlagringen gör sig påmind, men inte alls särskilt tydligt. Som jag nämnde inledningsvis kändes vin förvånansvärt friskt i munnen. De som känner mig vet att Kåtte Råånare som jag inte springer benen efter Riojor, men i det här fallet är jag positiv, vinnekrofil som jag är.
Inlägg
