Eviva España!

 

Julduken är kvar, men middagen blir italiensk, Lasagne, och drycken blir Rioja. Odd.... Vina Cubillo från Vina Tondonia 2010. En av de få som gör traditionell, långfatlagrad Rioja med massor av dill och kräftskiva i bouquet. Detta är en specialare funnen i slatthyllan på bolaget och är en vingårdsspecifik pjäs, som för den skull inte är asdyr (169 kr). Efter 10 år är den fortfarande rubinröd, kanske har den inte fått så mycket ek som en del andra flaskor från samma firma? Upplevdes som aningen tunn i starten, men utvecklades en del med lite luftning. En skön avkoppling från dagens trend med så mycket frukt i vinerna att man lika gärna kunde köpt druvsaft och Explorer. Kan rekommenderas!

Sparvhöksvin

Spanien har hamnat lite i bakvattnet på senare år. När vi var unga och vackra blev det ibland pengar nog till en Gran Reserva, kanske Conde de Valdemar? Mycket dilldoft och ännu mera vanilj och cederträ. Nu ska allt vara så förbannat fruktigt. Till och med spanjorerna har varit tvungna att förändra sina klassiker för att kunna sälja på den internationella marknaden. Med följd att det blir allt svårare att skilja ett spanskt vin från ett amerikanskt. Eller Australiskt, alla springer åt samma håll. Det finns några som stretar emot, Tondonia och kanske La Rioja Alta, men de flesta skapar druvsaft eftersom det är så mainstream-drickarna vill ha det. Lite synd. Eller mycket synd, det blir svårare och svårare att hitta variationerna. Men de finns. Lite dill var det allt i denna Ribera del Duero, såpass att man nog skulle gissa rätt land i ett blindprov. Och namnet? Jo, så heter sparvhöken i Spanien. Försök inte ens leta efter denna på Bolaget. Tack Stef.

Spanska slänter

Nu har jag druckit gott vin. Det var ett tag sedan jag fick sån där känsla att det smakade lite mer än "det gamla vanliga" men det här var riktigt trevligt. Doften är stor och inbjudande, mest körsbär, kryddväxter och en schläng choklad visar sig och lovar en hel del. vinet är mustigt mörkt och hade en hel del sediment i bottenregionen vilket jag lämnade till änglarna. smakmässigt så blir man mer än nöjd. Jag tyckte detta var ett stort vin som var lagom gammalt att konsumera i nuläget, men det tål nog en tids lagring ytterligare. Det man finner i smaken är de mörka bären inte bara körsbär utan även plommon, fikon. Lite medelhavskryddväxter typ lavendel, rosmarin, timjan sticker upp i den komplexa smaken som är så där härligt lång och behaglig. Det här är lillebrorsan från Priorat, storebrorsan heter TOCS och bör då vara ytterligare ett snäpp vassare.. Årsmodellen av detta var 2011 och släpptes för drygt ett år sedan och kostade då 177 SEK vilket känns som ett bra köp. Det kanske är ett "Parkervin" (15,0)men det finns en hel del finess i detta mustiga vin som gudskelov är väl utjäst och inte har nån restsötma att tala om.

Cavatips

MIM 2011, en riktigt bra Cava för 99:- och jag skämtar inte. En glädjande positiv överraskning med ett fint grapeigt bite. Fin understödjande frisk fruktighet med citrus och gröna äpplen och honungsstram touch. En riktigt uppfriskande sak och t.o.m bubblorna hänger med, stark rekommendation som bruksbubbel.
Å så lite passerade påskvin:

Beaumont des Crayeres 2003, 289:- väckte nyfikenhet pga av sin ålder, direktkonsumera en mogen champagne var mitt mål och den smakade mogen vinteräppelmustig champagne med päronsplittinslag, men med förekommande mineralisk skärpa, helt ok tyckte jag,
en Andreas LarssonMedocblend fick göra sällskap till lammsteken, Chateau Tour Seran, 2009, 245:-, bjöd på mjukare fatiga linjer och stalligt mörkmogen karaktär. Fin frukt, men möjligtvis var den lite väl snäll och jag saknade lite matanpassad styrsel.

Un Jour, Cahors, 2008 från källaren. Ja, den är för jäkla bra. Pampigt mörkfruktig, tät och lagom stram. Bra välsmakande skjut i den Malbec:en.
La Riva Barbera d´Asti, Alfiero Boffa, 2011, 159:-, upplevdes som ett mångsidigt mycket trevligt barberavin. Mycket nyanser i frukten från än det mörka och än det rödlätta hållet. Men det passerar lite snabbt och jag saknar en lite lugnare stabilitet. Det händer mycket i början, men mynnar något entonigt. Finns ändå en tendens och potential i detta vin som jag uppskattar och möjligtvis ska det hyllvila nåt år till.

Jaha, då har det vänt igen

Naturromantikern vid Borenstranden är lite känslig för det mörker som råder. Därför som traditionen kräver grillades det lamm under årets mörkaste dag. Till detta dracks ett spännande vin, Riojabodegan Roda skulle utöka sina domäner, de sökte med ljus och lykta efter ett bra tempranilloläge och fastnade för Bodegas La Horra i Ribera del Duero. Dom tillverkar två viner här, Corimbo 1 som är det större och bättre vinet, stockarna är över 40 år. Det andra Corimbo som tillverkas av 20-åriga och äldre stockar var det som hamnade i glasen i dag,
Vinet är mörkt, nästan svart, Doften är storartad och komplex, plommon, kryddor, lakrits, choklad och körsbär. Eftersmaken är ung, (min andra flaska får mogna några år) återigen känner jag choklad och körsbär. Ett trevligt och spännande vin som ger mersmak, 249 spänn var inte dyrt för detta vin. Dessutom har jag fått begär efter storebror och kommer att lägga in en beställning om det finns kvar. I morgon är ljuset på väg tillbaka, julsillen är inlagd och tomten är snart på väg så livet känns genast mycket lättare.

God Jul

Det går peta loss snön från altan

Solens strålar kämpar på, trots de eländigt kyliga nätterna och våren försöker med en dåres envishet, göra sig gällande. Segt har det varit, men nu är det nära. Talgoxar och koltraster stämmer in i raggningssymfoni. Den har varit lång, vintern, men nu är den nästan knäckt.
Petalos från Bierzo är ett prisvärt Menciavin, som jag tycker är så jäkla häftigt. Brukar köpa på mig nåra flaskor för att följa utvecklingen och med påminnelse av att 11:an är på gång, såg jag nere i bunkern att jag hade 2 10:or. Helt klart läge att stämma av utvecklingen och det smakade utmärkt matchande till kvällens oxfilé, rösti, Borgens Karl-johan i gräddputter och råkostsallad. Doften är härligt rejäl med tunga rena distinkta körsbär, blåbär, mörka mjuka plommon och örtig mynta. Smaken är rent fruktig med tuff, kaxig attityd pga lågmäld fatton, mörk choklad och med stramt köttiga mörka bär. Schyssta grejer!
Har också druckit ett riktigt dåligt vin, som jag köpte för matlagning, men som inte behövdes just då. Leth Duett Riesling & Veltliner smuttade jag på nu i köksbestyren. Det var surt och efterföljande billigt druvsött sliskigt och helt osynkat.
Eftersom långfreddans middag blev tidig, funderade frun och jag på en eftersmuttare. Tog fram en Louis Jadot Beaune Premier Cru 2006, som jag inte har en aning om när jag köpte, men så här långt i sällskap i bloggandet, verkar den väldigt lovande. Är än så länge lite sval men har en härligt mogen bärig karaktär och med lite rumstemp finns det potential att bli riktigt bra.
Glad Påsk alla glada Braxenbröder och bortsett från den religiösa aspekten betraktar vi trots allt Påsken som en skön tidsrätt långhelg, där jag tycker ni ska unna er ett riktigt rackarbajsarvin som ni kan blogga om. Broder Vinkel har uppenbarligen fattat beslut om en vinhelg med närobs av det bästa och trots bistert väderläge skulle jag personligen njuta i fulla drag. Det där måste bli av.

Hej! Varför är alla viner så bra?...

...var är min kritiska ådra? Har den helt försvunnit under den tragiskt vita Januari?
Jag sammanfattar lite kort några av årets premiärviner som jag tycker varit riktigt bra. Riktigt bra och trevliga viner, men inte fantastiska, vilket jag heller inte förväntar mig i gällande prisklass. Tillräckligt bra för att inse att "vit" är tråkigt och fyller ingen funktion, ens i Januari. Rik omfattning och spännande variationer från enbart 2 länder och som tydligt visar att producenterna söker nya vägar, bryter traditioner och att utvecklingen är seriös mot bättre och bättre viner.

Mazzei Tenuta Belguardo 2010 199:-. En Toscanare med caberneterna Sauvignon och Franc. Lille Franc är svår att märka här, där en generös Sauvignon tar fullständigt kommando. Insmickrande sötfruktighet med mullig rostad varm ton. Snyggt integrerad kryddton och det fläskar på rätt ordentligt med mer djup och direkt närvaro än snygg elegans.

Finca Sandoval Salia 2009 139:-. En mer snipig och strikt upplevelse. Syrligt röda bär, men med lugn stabil fruktig stomme. Lite salia blev vi av vinet till maten, men när jag dricker det utan sällskap skulle jag gärna spara detta vin och smaka om några år. Man anar en ytterligare potential som kan blomma ut.

Negro Cascinotta Barbaresco 2007 23 Euro. Spänstigt, friskt och fräscht. Harmoniskt balanserat med rena körsbär och tranbär. Den är välgjord, men jag tror några år till kan utveckla en djupare yvighet och därmed göra den mer intressant.

Campo di Sasso Insoglio 2010 74:- för 37,5. Återigen en fransk italienare, men här är det inte lika påtagligt som i fallet Belguardo. Så finns inte heller Cabernet Sauvignon och då blir det inte lika tydligt. Här har man komponerat ett skönt vin byggt på riklig fransk druvmix. Rejält fruktigt och ungdomligt spänstigt. Upplevs rikligt med varierande toner och får bra skjut i tydligt närvarande smak. Ett icke-subtilt vin som jag tror man njuter bäst av genom dricka i år.

Finca de Villatuerta Navarra Chivite selección Especial 2008 125:-. En go modern Navarra med tillbakahållet inslag av fat och vanilj om ens något. Här är det stabbig frukt. Körsbär, plommon, viol och krydda i tät förpackning. Vinet känns något ungdomligt naket som gör det lite korthugget och en avvaktan till rundare mognad skulle göra vinet en tjänst. Jag kan mycket väl tänka mig att det står ut med det.

Portugal gjorde kvällen igen!

Svårt att komma till datorn? Sen rapport från gångna helgen. Det blev till att börja med en Alvarinho Contacto för 124:-. Ett kanonvin för denna peng. Härligt druvigt fruktig bouquet med en lätt eknyans och inslag av gräs och sommaräng med en nypa ört. I mun, lätt spritsigt, syrligt elegant i en balanserad riklig fruktighet med viss anslutande tyngd. Släpper inte taget så lätt utan hänger med en stund i eftersmak. En frisk och välsmakande njutning som jag gärna kör en repris på.
Vill tyvärr lyfta ett varningens finger för Lealtanza Gran Reserva 2001. Inte för att det var direkt dåligt, men inte alls värt sina 229:-. Innehåller klassiska doft- och smakkaraktärer och letar man med ljus och lykta går det finna drag av lite av varje, men smaken ger en kombination av någon märkligt pärlande syrlighet. Men ack så blekt det är och vilken låg profil det håller. Ljusår från den härliga fruktintensitet jag uteslutande tidigare upplevt och som gjort Altanza till en personlig Riojafavorit. T.o.m. de Altanza Crianza jag druckit har mycket mer att ge. Det här vinet blev nog inte riktigt som man tänkt sig och fick inte förutsättningarna att utveckla sig i rätt riktning. Jag blev riktigt snopen. Vad synd!
Nästa röding, Renato Ratti Barolo 2006 kom som en välkommen uppfriskande fläkt. Duktigt stram och nyanserad smak med lovande struktur. Skulle vilja låta den blomma ut lite till.

Vivir que wannabe

En direktrapport från den yttre kretsen med prisvärda förslag. I all hast, i det höga tempot som en vinprovning medför fann jag tycke för en måttligt prissatt Ribera i form av Vivir Vivir med 100% Tempranillo. Om jag minns rätt till en kostnad av 139:-. Konsekvensen av Divine´s provning blev en del nyfikna inköp och i sällskap med gårdagens ugnsstekta biff med picklad rödlök och betor samt rotselleripuré (kan det va Ica buffé?) gjorde jag detta val som ackompanjemang. Vinet hörde väl hemma där och kunde säkert så gjort till månget annat. Inga oävna tips från buffen emellanåt. Allt va bra, men rotselleripuré har jag inte gjort för sista gången.
Trevligt att notera att 1:a intrycket består, inte bara en hastig slatt, utan nu i lugn och ro till trevlig måltid och resten av kvällen. Jag betraktar vinet som en överraskande och udda spelare på den spanska kartan. Bouqueten var initialt något reserverad, blygsam och inte så uttrycksfull, men eftersom kvällen var stillsamt lång släpptes mer och mer toner av framförallt körsbär och då av det mörkare slaget och innan flaskan var tom med ett anslag av björnbär. Vinet smakar rent fruktigt och nästan lite strikt med en begränsad fatton. I början även rättså strävt, men luftens växling undanröjer de spåren mer och mer till behagligt integrerad form. Smaken utgår från ett drag av parfymisk prägel med mandel och körsbärsnyanser. Vad man framförallt slås av vid intag av detta vin är renheten och den uppfriskande spänstigheten ur den torra mörka frukten, som avrundar smaken mjukt med djup och konkretion. Vinet är inte komplext, men har en snygg struktur och balans. För mig ett propert vin för att vara spanskt och jag har sällan druckit vin av detta slag från iberiska halvön. Ett väldans prisvärt vin. Några års lagring kan jag heller inte se några problem med.
Prisvärt är också Brecciarolo från Velenosi, som jag tog ett glas från till söndakvällens köttgryta med Coppfyndig gotländsk högrev, men det har jag tjöötat om förr. Vet inte om ni någonsin gått på den rekommendationen, men kan inte låta bli att påminna om att 660:- för en låda 6-pack av detta vin är lite halvsjukt billigt.

Rosé ?

Nu har jag konsumerat en tämligen menlös Rosévinare från Spanien till den klassiska räkdieten som det skall vara på fredagskvällar. Det är ganska svårt att förstå varför man tillverkar roséviner när de bara är goda att avnjuta i mycket kallt tillstånd och därefter inte smakar speciellt tilltalande. De roséviner jag druckit som givit mersmak är viner från södra Rhone (=Tavel) samt vina Tondonia från Lopez y Herida. Det verkar bara vara bulkvin som gäller för övriga producenter. I början fanns det en del hallon i både smak och boquet men det klingade av i takt med stigande temp, för att sedan bli lite kvalmigt. Vinpavan som jag konsumerade fick jag eftersom ägaren annars skulle hälla ut den i vasken och som den smålänning jag är förbarmade mig över. Vinet är gjort på Shiraz och tempranillo så det borde vara bättre än vad det är. Jag kommer aldrig att att köpa en egen flaska.