Det finns en ny Greco i stan! I alla fall på Bolaget. Och Greken är ju en Italienare, Greco di Tufo från Iovine (6013) till ett vettigt pris (119:-, GdT är aldrig billigt). Inget supervin, men gott, fyllig smak med en frisk syra som hänger bra. Experterna finner frukter som gula äpplen, päron, apelsin och en tydlig mineralton. Ett riktigt vettigt vin att dricka väl kylt, både i trädgården och vid middagsbordet!
Visar inlägg med etikett Greco di Tufo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Greco di Tufo. Visa alla inlägg
söndag 6 augusti 2017
lördag 15 juli 2017
Greco di Tufo, en tuff Greco
Iovine, Greco di Tufo, 2016, 119:-. Känner mig inte helt övertygad om den kampanska genuiniteten, nån 2nd tappning inblandad, men hursomhelst, det är 100% Greco. En mycket ung pigg spritsig syra som kanske döljer lite för mycket annat, men bakom den ungdomliga fasaden lurar en solvarm fruktighet med inslag av päron, citrus, persika och en något stenig tropikkänsla. Syrligheten är lite tuff och det är väl inte uteslutet att något års avvaktan kan ge en bekvämare balans mtp den pockande bakgrunden. (Fruns kommentar som har rätt pålitliga smaklökar: det här smakar riktigt bra efteråt, supergott vin, och påminner lite om chablis), ok, vi får väl säga godkänt och prisvärt.
torsdag 5 januari 2017
Värdig mognad
Mastroberardinos Greco Di Tufo från 2007, 176:-. En gammal mastrogreco säljs i bolagsbutik nu!, hade inte hört talas om det, men där stod den i Blocksens småpartihylla. Tidigare inköpta Greco från Mastro har jag aldrig låtit bli så gamla, så det kändes intressant. Varför släppa just en 07 nu?
Bouqueten ger en dov mogen äpplepräglad mustighet med ett lätt smygande örtland och ett visst gräsigt fuktigt höinslag på ett sympatiskt vis.
Smaken är äpplejosig och sherrykantat moget, men kombinerar med en skärpa och fräsch syra. En pigg "gamling" med ett från fruktig inledning stramare avslut. Josighet, sekundära aromer och kryddiga toner lever och ger ett fint moget långvarigt häng. Ett jättetrevligt och mycket gott vin och väl prisvärt. Frun instämmer.
Blev det ingen blogg från Vinkelland häromkvällen? :( Kanske kommer?, underlaget verkade absolut finnas :).
Bouqueten ger en dov mogen äpplepräglad mustighet med ett lätt smygande örtland och ett visst gräsigt fuktigt höinslag på ett sympatiskt vis.
Smaken är äpplejosig och sherrykantat moget, men kombinerar med en skärpa och fräsch syra. En pigg "gamling" med ett från fruktig inledning stramare avslut. Josighet, sekundära aromer och kryddiga toner lever och ger ett fint moget långvarigt häng. Ett jättetrevligt och mycket gott vin och väl prisvärt. Frun instämmer.
Blev det ingen blogg från Vinkelland häromkvällen? :( Kanske kommer?, underlaget verkade absolut finnas :).
söndag 5 februari 2012
Samlad rapport från Åkeholmsbrax
2009 Nova Serra Greco di Tufo från Mastroberardino är riktigt bra grejor även i denna årgång. Kommer fylla luckorna i kylen om T-Svinet har några kvar. Avnjöts till Pasta med vitlöksdopad lax.
2002 Ruinart var riktigt god och hade säkert klarat av ytterligare något år i kylen. Men var en aldeles lysande Tordagschampagne när frun i Huset fyllde år. Dracks glatt i stora klunkar.
2006 Sito Moresco från Gasja har jag bunkrat under ett par olika årgångar om inte annat efter sPunks lyriska hyllningar tidigare. Nu kunde jag inte hålla mig längra utan var sugen på att kolla läget. Det först intrycket var ett lite kantigt och knutet vin trots ovarsam luftande dekantering, så den smakades av under nästan en vecka med mellanliggande kylskåpsförvaring och vakuumpumning. Lika trevande som det var i början, lika bra var det ovan omtalade födelsedag då sista glasen försvann. Mycket bra grejor! Det bådar mycket gott inför framtiden men i min smak behövs nog åtmindstånde 5 år till. Så då att bunkra Sito Moresco är ett 10-15 års projekt. Om man nu lagrar vid 12 grC
Etiketter:
2002,
2006,
2009,
Champagne,
Gaja,
Greco di Tufo,
Mastroberardino,
Riktigt bra grejor,
Ruinart,
Sito Moresco,
Vitvingad Trut
fredag 3 juni 2011
I love my kitchen motors...
Dagens inköp har fått mig att gå och nynna på en gammal hit från min korridortid i Lund. Kitchen Motors med det redan då bortglömda bandet Crash Course in Science. Men tack vare Internet så kan man provlyssna här...http://www.myspace.com/ccis
Bakgrunden till svamlet ovan är att Åkeholmsköket i dag har förbättrats med en vettig mixer. Och ur den har det redan kommit underbara ting: Pesto på utvalda delar av trädgårdens växter, Ett rejält lass Tapenade och ett par jordgubb- & banansmothies.
Peston användes för att täcka över ett par laxfilébitar som skjutsades in i ugnen till detta och pasta öppnades en 2008 Mastroberardino NovaSera Greco Di Tufo. Gott vin till god mat.
Bakgrunden till svamlet ovan är att Åkeholmsköket i dag har förbättrats med en vettig mixer. Och ur den har det redan kommit underbara ting: Pesto på utvalda delar av trädgårdens växter, Ett rejält lass Tapenade och ett par jordgubb- & banansmothies.
Peston användes för att täcka över ett par laxfilébitar som skjutsades in i ugnen till detta och pasta öppnades en 2008 Mastroberardino NovaSera Greco Di Tufo. Gott vin till god mat.Nu ska jag ge mig på att redigera det förra inlägget för goda viner förtjänar bättre än massa halvkassa bilder...
Etiketter:
2008,
Greco di Tufo,
Kitchen Motors,
Mastroberardino
måndag 4 april 2011
En helt vanlig måndag i Grekens sällskap

Jag är väl hopplöst romantiskt låst till syditaliens viner efter att ha spenderat rätt så många dagar i Campania. Så när det dyker upp något på bolaget så reagerar jag måhända till en viss del med reptilhjärnan. Denna gång föll blicken på en trave Greco di Tufo 2009 från välkända Feudi di San Gregorio. Det är lite av lillebror i vitvinsmaffian, jämfört med den i mitt tycke helt fantastiska Fiano di Avellino. Bägge delar dock fylligheten, mineral och lite fatton. Bägge funkar störtbra till mat, t. ex. fetlax som idag. Ganska hög alko, bra fyllighet och en avrundad syra på slutet, riktigt smaskigt! 09:an kostar 100 spänn, prisvärt.
Förutom Feudi di San Gregorio är det väl egentligen bara Mastroberardinos Greco som man kan hitta på bolaget. Samma gäller Fiano (om den inte är slut). Tänk om man en gång hade kunnat ställa alla de Fiano di Avellinos/Grecos som Oz Clarke nämner i sin bok: Colli di Lapio, Di Majo Norante, Paternoster, Vadiaperti och de andra. Det hade varit något!
Etiketter:
Feudi di San Gregorio,
Fiano di Avellino,
Greco di Tufo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

