Slaktaren som blev vegan

Gruner Veltliner har aldrig varit min favoritdruva, även om nästan varje vinskribent höjer denna österrikiska specialare till skyarna. Men allt går att sälja med mördande reklam, så jag kunde inte gå förbi The Butcher White Cuvée 2018 som finns på specialsortimentet för 119:- Broder M har ju uppmärksammat the Butcher pinot noir tidigare, och den är ju lysande till priset 159:- Det dessa två viner har gemensamt, förutom vinmakaren är etiketten. Och vilken etikett sedan! Hans Schwarz, som han heter har varit Livets Godas gullegris ett tag nu, började sin bana som slaktare och sadlade sedan om till vinmakare. Med lite hjälp från "Mr K" som ligger bakom vinet med det mest obegripliga namnet, Sine Qua Non, har han skapat sig ett namn i vinvärlden. Det roliga är att etiketten har blivit (själv?-) censurerad. Så här såg den ut från början. Notera slaktkniven! 

     

Någon tyckte uppenbarligen att det var lite för mycket med en slaktare med grishuvud och allt, och klagade (förmodligen?). Så, vad göra? Tja, grishuvudet kan man ju inte plocka bort, inte vinaren heller. Får bli kniven då. Men vad ska man byta ut den mot? Ja, så här ser etiketten ut idag:

Lite humor är det allt. Nog humor för att köpa vinet? Det är upp till dig, men jag tycker det!

Svenskt Vin?

Alltså, det där med att göra vin i Sverige, vad tjänar det egentligen till? Du har en mördande konkurrens av vinbönder som har hållit på i generation efter generation för att optimera smaken av druvorna från just deras lilla plätt i världen. Och så klimatet uppepå det, ja menar, kom igen! Dessutom går det ju aldrig att konkurrera prismässigt. Jaha, det här låter ju inget vidare. Dessutom har alla viner jag hittills smakat kass och kostat mer än 200 spänn.

Tills nu. Ja, min senaste upplevelse var väl ingen superhöjdare, men Aniara 2018 från Flädie vingård, på cykelavstånd från mitt hem, är faktiskt drickbart! Och det kostar faktiskt bara typ en och en halv hundring. Kanske var det supersommaren som gjorde det? Återstår att se om det går att upprepa "succén" 2019!

Jag vet inte vad det var, men detta vin tjänade ganska mycket på luftning i kylskåp några dagar. Första sippen smakade helt klart hemgjort snabbvin, svavel? Tror inte det. Men iaf, det blev bättre efter någon dag, helt klart ok till en fiskgryta med saffran! Prova själv!

Sparvhöksvin

Spanien har hamnat lite i bakvattnet på senare år. När vi var unga och vackra blev det ibland pengar nog till en Gran Reserva, kanske Conde de Valdemar? Mycket dilldoft och ännu mera vanilj och cederträ. Nu ska allt vara så förbannat fruktigt. Till och med spanjorerna har varit tvungna att förändra sina klassiker för att kunna sälja på den internationella marknaden. Med följd att det blir allt svårare att skilja ett spanskt vin från ett amerikanskt. Eller Australiskt, alla springer åt samma håll. Det finns några som stretar emot, Tondonia och kanske La Rioja Alta, men de flesta skapar druvsaft eftersom det är så mainstream-drickarna vill ha det. Lite synd. Eller mycket synd, det blir svårare och svårare att hitta variationerna. Men de finns. Lite dill var det allt i denna Ribera del Duero, såpass att man nog skulle gissa rätt land i ett blindprov. Och namnet? Jo, så heter sparvhöken i Spanien. Försök inte ens leta efter denna på Bolaget. Tack Stef.