Langhe Nebbiolo - Ett försök till intern konsumentupplysning

Det var ju ett tag sedan jag skrev något här. På vinfronten har det varit fokus på Tysk riesling, Spätburgunder och en och annan skumpa. Och något annat också tror jag

I början av året i samband med lite vinomflyttning noterade jag att det var ont om en annan favorit i kylen: Nebbiolo.

Beställningssortimentet på Bolaget skannades av på Langhe Nebbiolo och sex buteljer beställdes. För  något sådant som Nebbiolo på flaska finns inte på det lilla Blekingska bolaget jag har tillgång till… Där bor det mest roseboxar å sånt. Och en flaska köptes i vårt södra grannland.
Att korka ur alla på en gång kändes som det kunde bli lite tungt i huvudet så planen blev att öppna dem nästan en i taget Typ en var tredje-fjärde dag. När det var ungefär en tredjedel kvar i första buteljen öppnades nästa för att kunna jämföra i alla fall två åt gången. Och så vidare. Som en stafett på något sätt. Och jag har haft lite hjälp med några av dem.
Jag kan också konstatera att bra Lange Nebbiolo både närmat sig och passerat 200 SEK. Minns i ett rosenskimmer när en riktigt bra fredagsvinare kostade under 100 SEK.

I detta test kostar den billigaste 119 SEK och den dyraste 269 SEK

Så här kommer resultatet från den Blekingska juryn. Vi börjar från slutet och förkortar Lange Nebbiolo till LN

Sämst, för jag väljer att använda det begreppet är testets billigare men även en av de dyrare. vinerna

Frattellis 2016 LN Leunin kostar 119 SEK och är bolagets standardardnebbe tydligen. Hittade inte någon typisk Nebbiolo i varken doft eller smak. Nä domen blir flasktappat boxvin. 

Sen kom en tråkig överraskning. Rivettos 2016 LN för 235 SEK gav ett slätstruket och tillrättalagt intryck. Lätt drag av etylacetat i doft, och en ganska söt tanninfattig smak utan syra och ryggrad. Men helt OK dag ett. Samtliga andra flaskor klarade utan problem minst tre dygn öppnade och igenkorkade i kylen. Rivetto var döende dag två. Och död nog att hamna i vasken dag tre. En riktig besvikelse eller som jag brukar säga: Riktigt dåliga grejor!

Nu hoppar vi upp ett par steg på kvalitetsstegen!

Renato Rattis 2016 Occhetti LN är den tydligast ekade LN i testet. Kraftig, bra frukt, och som sagt ekad, fast inte oangenäm på något sätt. Ett bra vin. Kan kanske bli lite mer typisk med några år på rygg 199 SEK

Produttori del Barbarescos 2017 LN för 179 SEK är typisk på många sätt. Här finns både lite rosor, nypon, tobak  och tjära i doften, härligt sträva tanniner som lägger sig som en hinna i munnen. Och en bra syra i ryggraden. Perfekt till en ragu!
Bägge de här två vinarna är bra grejor!

Tre viner hamnar på pallplats, och det här är riktigt bra grejor alla tre

Pio Cesare 2015 LN är en gammal klassiker som håller hög kvalitet, och med sina 165 SEK det näst billigaste vinet i testet. En klassisk Nebbe med alla komponenter på plats! Färg, doft, frukt, syra, tanniner...

Comm. G B Burlotti är en gammal favorit som det är enklast att hitta i Danmark. Burlotti 2017 LN är riktigt läcker! Även i denna finns allt på plats! Och om man gömmer nån flaska åldras den stort men de brukar vara svårsparade. Denna flaska köpt på Supermarco i Köpenhamn i helgen när SydBraxarna var över sundet. 245 kostar den där, men går även att beställa från Atomwine.dk för 215 SEK inkl frakt. Köp rekommenderas! Om denna eller nästa är bäst i test låter jag vara osagt. För båda är riktigt bra grejor!

2017 Elio Grasso Gavarini LN är riktigt bra, det är det inga tvivel om. Lite googling ger att Grasso klassade ner en hel del Barolo som hamnade i just 2017 Gavarini LN. Det är också det dyraste vinet i samlingen med sina 269 SEK. Men om jag ur minnet jämför den med en La Spinnetta för nån tia till så är detta bättre grejor. Allt finns på plats och den behövde en rejäl luftning för att komma helt till sin rätt. Och det brukar ju båda gott för att lagra ett par år.

Så hur sammanfatta? Fratelli och Rivetto kommer jag att undvika. Burlotto har jag redan beställt ett knippe från Atomwine. Pio Cesare är mindre komplext in än Grasso, men kostar å andra sidan en hundring mindre och lagerförs väl på många bolag. Om man som vissa Braxar gillar (över)lagrat vin är nog Grasson ett säkert kort som säkert har bra lagringspotential. Så det beror väl på plånbok, sammanhang och smak

Men att fem av sju Lange Nebbiolo är bra vin är kul.

2 x Italia

Oltre 2012 Pio Cesare Langhe. I nosen röda å mörka körsbär, lingon å parfym,
Smak: röda å mörka körsbär, lingonstramt, pigg syra, blommig parfym, och även en djupare botten med plommontäthet, tämligen generöst med ungdomlig koncentration och med en rätt intensiv fruktskärpa. Inte helt i harmoni, men en charmigt ungdomlig intensitet, trots några år på nacken.
Godkänt, men inte helt på plats. Återfinns inte på sortimentet för närvarande (udda Pio?) och kommer inte ihåg pris, men gissar ca 150:-.

Rias Tenuta Gregu 2015, det är nåt med sardinsk vermentino som tilltalar mig. Nån elegans, finstämd frukt och en ren rak syra, en läcker nätthet med päron och viss smörig nötighet. Kiwi, krusbär å frisk citrus som mynnar i grapeigt avslut. 2015 är ungt och några års lagring kan absolut ge en intressant utveckling.
Väldigt gott men finns tyvärr inte i beställningssortimentet just nu, men kan rekommendera Jakara eller Spèra för rimliga 150:-, också från Sardinien.

Inlägg 499 på denna blogg

Näste Brax begår inlägg 500! Det borde nog vara vår über-Brax som får den äran...
Åter till kärnverksamheten.

En uppställning av gamla favoriter utlyfta från Bolaget för en dryg femhundring sammanlagt. Testades vid olika tillfällen under augusti/september. De föll i smaken i följande ordning:
Pio Cesare - Bäst i test. En välgjord Nebbiolo! Mycket bra grejor
Pech-Latt - God men inte lika smäcker och elegant som Pio Bra grejor
Le Volte - Förvisso ung men lite mycket trä och vanilj för mig. Och dyrast...
Irony - Varför så söt? Har varit bättre tidigare årgångar

I närtid har även en Liszkay CF korkats upp, det har ju varit mycket Ungern i bloggen på senaste tid... Liszkay Cabernet Franc är nog det bästa jag fick med mig hem från Ungern. Ger helt klart ovanstående Pech-Latt en match i alla fall. Bra grejor
Ett inte helt vanligt vinval i Blekinge är Languedoc. Men efter att ha läst om 2011 Terroir Saint Chinan från Gérard Bertrand på nätet beställdes en provflaska för 99 SEK.
Även detta är mycket bra grejor åt det tyngre hållet. Men bland de bättre 100 SEK viner jag drucket på senare tid.

Bensin i blodet, men det behövs 4 hjul

till helgen inhandlades 2 bruksvin i form av La Vespa Monferrato 2010, 121:- och Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2009, 139:-. Vespan har inte fångat min uppmärksamhet tidigare, men Monferrato med AlfaRomeovin å allt kan vara värt en chans. Matplanen för lördag afton var rostbiff med potatisgratäng och den utlovade mörkare fruktigheten i Vespan tänkte jag kunde vara en passande kompanjon och Cesaron togs mer med som eventualitet.
Vi luftade Vespan till matlagningssällskap och tog några provningsglas. Färgen hos Vespan är mörk. Har en härligt fyllig rund doft med slånbär, blåbär, mörka körsbär, stilig parfym och

en lätt rostad ton. Bouqueten ger förhoppning, men av smaken blir jag något besviken. Den är stram och kantig. Har en lätt besk saftighet och en närvarande men vek rödfruktighet i en fristående frän oharmonisk ton. Jag förundras kontinuerligt av kontrasten mellan bouquet och smak och söker desperat en öppning.  Skön doft i all ära, men för mig är smaken viktigast, så betyget kan inte nå längre än till Drickbart. Men om en tids flasklagring kan ge smakutveckling i paritet med doften kan vinet bli riktigt bra. Vi kom slutligen överens om att trycka tillbaka korken för framtida ändamål och öppnar istället Cesaron.
Färgen är ljus och bouqueten bjuder uppstudsig björnklistrig körsbär, drag av brysselkål och en lätt fatton. Klassisk lätt parfymerad smak av rosor, nypon och röda bär i fullt tydlig tillgänglig blom och behagligt lagom uppstyrande stram. Så ljus å lättfruktig, men ändå sånt skjut för smaksensorerna och harmoniskt bärigt efterhäng. Det är välkomponerat, men utan tryck i frukten stannar betyget vid Gott. Det var väl inte optimalt, man får inte va så knusslig men det dög till maten.

Killkalas

Enkla säkra kort när Spunk med yngste sonen passerade förbi VinkelBrax också med son:
Champagne Marc Hebrart Special Club 2005, Comte, Pate, Weber, Briketter, 2004 Pio Cesare Barbaresco, 3 cm tjocka skivor ryggbiff, Hasselbackpotatis, Toppmurkelsås, lite tyskt sötevin, belgisk kittost med obegripligt namn & mjölkfri Creme Brûlê. Sammanfattas Gott! Nyttigt, Mättande. Vi fyra delade även på två plommontomater och en skiva gurka. MiniSpunk tyckte grönsaker är onödigt!

Lite mer detaljer då kanske: Hebrart god som vanligt men jag tyckte den tappat lite av sin vanliga spänstighet. Detta märktes ännu tydligare när slatten dracks upp i söndags. Fortfarande bra grejor men inte längre imponerande. Kanske en sämre flaska?



Imponerande var dock en mogen italienare som legat i kylen sedan 2008. Riktigt bra grejor som efter ett par timmar i karaffen visade upp Nebbiolo från allra bästa sidan även om min stackars gäst fick dricka blint ett tag. Skulle säkert levt många år till men visade upp mognadtoner redan efter nio år.

Detta mina Braxar är inlägg nr 400 på bloggen!

På helgen är man ledig!

Helger jobbar man inte sägs det.. En vacker dag som idag har detta inneburit i tur och ordning: Sota pannan, motorsågskedjefilning, trädfällning, beställt vin på bolaget, fikat med svärföräldrarna, gjort upp vedaffärer inför nästa eldningssässong, tvättat bilen, handlat och lagat mat och korkat upp!

Maten idag består av, som det sas på I12/Fo17 för många år sedan: Bröd, grönsaker samt hamburgare av vildsvin. Vildsvinshamburgarna är lite av familjefavorit. En helt annan pryl än det djupfrysta 90g:arna man kan hämta på ICA som är snabbmiddagen i veckorna. Vildsvinsfärs, en skvätt sherry, lite blandade finhackade soppar från skogen, timjan, lök, en dutt tabasco samt salt och pepper. Gott. Och både ekologiskt och närodlat! Sånt man blir en fin människa av att äta.

Och vad tror ni det blev till detta? Just det, en italiensk favorit. 2006 Pio Cesare Langhe Nebbiolo. En timma i karaff med lite forcerad luftning gjorde att den öppnade upp och, ja blev väldigt god och snäll och bra och...

Bra grejor, även om kan var lite varierande kvalitet på denna bolagets storsäljare. Men idag var det en gott exempel på bra vin för en dryg hundralapp. Kommer att köpa igen.