Tvätthängaren 2012

Som utlovat nedan i Arnes inlägg ställdes en Sandahl av typen 2012 Laundry Hanger in i kylen härom dagen.

Härmed avges följande omdöme
Färg: Mycket ljust gul
Doft: Lätt gräsig, inslag av saffran, obestämd kryddighet, lite svavel initialt vilken dock försvann snabbt, överlag en frisk och ren doft utan muggiga toner
Smak: Ganska torrt, tunt men eldigt alkoholstarkt första intryck. Vid 12 grader smakar det faktiskt inte så mycket. Med stigande temperatur ökar givetvis smaken och som sin släkting 2011 Magic Rain kommer en violliknande gräsighet fram. Smaken är fortfarande kort, och den smak som hänger längst är en lätt beska. Eldigt häng
Helhetsintrycket är ett korrekt och välgjort vin, lite väl alkoholstarkt (14%) men inte speciellt upphetsande. Det bästa Ungerska vin, åldrig Tokaji undantaget, jag smakat! Men ändå lite menlöst trots allt.

Efter en snabb koll på Villa Sandahls hemsida anges 17 grC som ideal dricktemperatur, tillsammans med en del annan intressant information. Varför blir det på detta viset kan man ju undra? En förklaring kan vara den relativt låga syranivån i vinet, 5,5g total syra /l.  Motsvarande nivå i den ofrånkomliga jämförelsen med Mosel/Rhen eller Alsace, är oftast det dubbla. Och syran ger i mina ögon (eller mun kanske) den ryggrad Riesling behöver. Och den saknas i detta vin. Frågan är om inte detta vin till skillnad mot referensen ( se nedan) tillåtits genomgå malolaktisk jäsning trots den låga syrahalten?
Dessutom är ju 14% i ett syrasvagt vin i mastigaste laget. Restsockerhalt 2,2 g/l.
Så sammanfattningsvis var besöket på Villa Sandahl trevligt och intressant med trevliga värdar.
2012 Laundry Hanger är ett korrekt och välgjort vin, sannolikt det bästa från trakten, men det räcker inte hela vägen. Vin köper jag hellre på annat håll. Vinet kostande 275 SEK direkt hos odlare. Det motsvarar mer än väl priset för en torr Grosse Gewächs från en toppodlare i Mosel/Rhen.

Som referens vid provningen har använts ett annat lite annorlunda Rieslingvin: 2012 Monsters, Monsters Attack, från Some Young Punks i Australien. Ett av de mer skumma Rieslingviner jag druckit (igen) men med helt annat stuk. Det formligen stinker Diesel men är klart identifierbart som en Riesling på smaken. Rent, krispigt och snyggt.
Det som förundrar mig lite i jämförelsen i syrahalt. Smakmässigt har Monsters en helt annan syra-ryggrad, men analysvärdet anges till 8,3 g total syra/l. Trots detta så upplever jag vinet som torrare trots dryga 22 g socker/l. Dvs 10 ggr mer än Sandahlen.
Ovanstående text får väl tas som bevis på två saker. Vinkelbrax har läst för mycket kemiböcker i sitt liv, och de 14% alkohol som finns i ett stort Älghultsglas Laundry Hanger en onsdag efter jobbet!

Sandahls Magic Rain.Igen.

Vinkelbrax och mina utlåtande över Sandahls ungerska riesling Magic Rain var inte nådiga. Med rätta. Det smakade kass, och man undrade om vi hade åkt på världens blåsning där i S:s provningsrum i Badacsony?

Nu har jag öppnat en flaska till, och kan konstatera att så jäkla illa var det inte. Det är ett hyfsat fruktigt, välbalanserat vitvin, även om det finns någon svårdefinierad bi-ton någonstans i bakgrunden som jag inte blir klok på. Däremot tycker jag att alkoholstyrkan, 13%, slår igenom på ett icke njutbart sätt. Kan ett vitvin bli "eldigt"? Detta ligger nära.... Jag tycker nog att man inte kan kalla det ett prismässigt fynd, 200?, men man måste betänka att producenten är smålänning. ;-) Det får godkänt betyg av mig.

Tragic Rain

Idag föll en kort skur regn över landet utan råvaror. Som boende under ett svart plåttak hoppades jag på lite kyleffekt av regnet. Men inte det blev bara fuktigare i luften... Så det kan gå.

Och regn tillsammans med gårdagens utläggning om Sandahlviner gjorde att jag korkade upp just en 2011 Villa Sandahl Magic Rain Rhine Riesling från Badacsony, Maygar
Vinet är ljusgrönt och doftar snarare åt lite gräsig Sauvignon Blanc än en rasren Riesling. Med stigande temperatur kommer en försiktig spritig etylacetatdoft som är lite störande. Hmm det börjar inte bra detta vin som kostade 230 SEK på plats.
Och helt riktigt, det gick åt skogen! Det går tydligt att urskilja att det är Riesling i glaset. Fullt i klass med en tysk "husriesling" i Mosel. 3,50 € för en liter kostar sådana, sannolikt 0,50€ mindre och man köper lådvis som vi gjorde.
13% EtOH märks tydligt och det hänger kvar en sötklibbig grön beska i gommen en stund. Nä, grabbar, hur tänkte vi? Eller ska vi återigen skylla på Caspar Killers övningar tidigare på dagen?

En människa minns hög kvalitet och goda upplevelser längre än priset man får betala för det, säger en del marknadsföringsgurus, och menar är det bara tillräckligt bra grejor kan man ta ut ett högt pris. Och få återkommande nöjda kunder. Eller att göra en vara exklusiv genom överprissättning går ju med. Eller en blingad flaska
Jag minns mycket väl att jag hajade till när vi var på Villa Sandahl och Herr Sandahl sa att målet var att göra Ungerns dyraste vin som skulle finnas på Ungerns tio bästa restauranger. Hmm, kanske vi har lyssnat på olika gurus
För en svensk femtiolapp mindre köpte jag och hasse en Grosses Gewächs hos Willie Schäfer på samma resa. Det var inte bara ett vin från ett annat land, det var snarare från ett annat universum. Och när man kramar ut ca 25€ för en flaska tycker jag inte att jämförelsen med Schäfer är orättvis. Man får stå sitt kast.
Jag tycker det är en kul och modig satsning Sandahlerna gjort i Ungern, men tyvärr är Magic Rain snarare Tragic Rain i min smak. Och sett till priset riktigt dåliga grejor. Och se där, så kom en ny kvalitetsnivå från VinkelBrax. Någon som lägger ett bud på återstående flaska?

Men man ska ju alltid sluta i dur om man börjar i moll. På radionyheterna i dag har de pratat om oss braxar i alla sändningar. Så vi är Lyxlirare?