Tripp trapp trull i Pinot Noir mm

En lördagskväll med tillfälle för en del provsmakning har passerat denna helg parallellt med pågående tjejmiddag i en annan del av byn. Blir inte så mycket detaljerade noteringar när vinerna kommer in på löpande band och det diskuteras lite av varje kring bordet med blandad fokus :). Men om det var gott eller inte går ju klämma ur sig och för min del var jag helt nöjd med kvällens viner i intervallet bra till fantastiskt.
Det blev en intressant trippel i Pinot Noir. Först ut Louis Jadots Savigny-Les-Beaune 2013. Kanske av mer klassiskt snitt med ljusare frukt, väger lätt, men elegant och en fin struktur. Tycker det var riktigt gott och passade fint som starter till utegrillad hälleflundra med parmesanmos.
Las hade med sig en charmig Willamette, 2013 Seven Springs. I öppningsfasen mer yankee style, med lite sweet oak. Klart mörkare och generösare i frukten, men med tydlig Pinotaddress. Med tilltagande luftning backar eken in och den fina frukten blommar ut med stabilitet. Gott hela vägen, men här rekommenderar jag en tids ytterligare flasklagring.
Sen kommer monstret, om jag nu får skriva så om Antica Terras Ceras 2012, men jag menar i positiv bemärkelse. En sjutusan kraft och strålande gott! Mörkt och kraftfullt, men med en härlig balans i syra mot intensiv körsbärsfrukt. Mjukt ekiga pinottoner i bouquet, men i smaken är klassisk pinot svårfunnen. Inte ofta man dricker nåt så fulladdat med den druvan. Sjukt gott och man har ju knorrat lite över att priserna har stuckit iväg, men vett i fan om det inte är värt det när man presterar på sån här nivå. Avslutningsvis, i ärlighetens namn fast det var great nu, bör denna årgång sparas ett antal år till innan det är dags för öppning.
En liten 02:a skadar ju inte att börja dan med och igår blev det Legras Presidence BdB. Det var nog en av de mer mogna champagner jag nånsin druckit, så det var hög tid uppenbarligen. Riktigt mustigt och gräddigt med lite oxidativa toner. Tycker det är viss igenkänningsfaktor på BdB-mustighet nu när man druckit några äldre. Riktigt moget, men absolut gott och charmigt.
Sist ut blev en Brunello, Piccolominis Pianrosso 2004. Vinet är bra med i matchen trots sin ålder. En fin spänstighet i frukten, men med inslag av lite rustika toner. Fantastiskt gott, sangiovese med självsäkerhet och pondus!
Störst för kvällen var helt klart Ceras, det är väldigt intressant vad de åstadkommer, men till er som har denna årgång, vänta några år.

Braxen syd i slutet av Juli 2017

Braxen syd sammanstrålade i Blekinge i helgen. Efter lite varierande där vår Grönlandsresenär seglade egen båt, och resterade del skumpade runt i Blekinge skärgård med skärgårdstrafiken, samlades vi för att kolla vad 2004 var för år.

Under vår lunch och utfärd i skärgården slank det ner en Gatinois Rose samt en 2006 Gonet Sulcova som lite uppvärmning. Just det, sen tog vi en Hebrart BdB som förchampagne innan vår seglande broder anlände. Sen blev det 2004!
Vilmart 2004 var riktigt bra! Ektonerna har bleknats av alldeles lagom . En stor skumpa som matchade lite fett småplock
2004 Chateau Bahans Haut-Brion var riktigt riktigt bra! Ett andravin som är riktigt på topp! Köptes på Bolaget som primör 2004 med leverans 2006. Och var i min gom bättre än
2004 Sassicaia. Ett bra vin men var kanske redan lite over the top. Det antyddes väl det när LG provade Sassicaia också. Så de vi har i Braxens källare bör nog tas ganska omgående!!!
2004 Haut-Carles som var ganska nyköpt från Bolis fick avsluta huvudrätten. Öppnas då det gått torrt i glasen och smakades utan luftning. Fortfarande tydligt tryck i eken men mycket merlottungt och gott!
Till ovanstående avåts når kilo kalvfilé med Café-du-Paris-smör samt hasseskalade färskpotatis!

Lite blandade ostar och hallonmelonsorbet avslutade måltiden tillsammans med en 2012 Schloss Lieser Auslese. Också bra och har utvecklat stora dieselångor sedan förra kontrolldrickningen.

Men en stor lärdom underkvällen var att 2004 Sassicaia nog inte bör lagras längre! Och vi har väl två i källaren? Och det är nog mer som är moget! Så låt oss följa arnes förslag:
Lägga in en källardrickning när mörkret ligger som tyngst över oss i februari! Och sen ska jag tjata lite. Söglet i Sassicaia var extremt finkornigt så tre dygn stående räckte inte riktigt för att den skulle klarna helt...

Lyckad hyllryckning

Även uppe i norr har en Margarin slunkit ner. Den va så go så jag sket i omvärldsbismaken för en stund. A. Margaine 1:er Cru extra brut är med pigga bubblor i glaset en friskt slank upplevelse, men med lite luft och sans växer en bredare repertoar fram. Bouqueten är nätt med en lockande druvsöt ton. Smaken bjuder en smått generöst fruktig uppstart med söta päron, gula äpplen i sällskap med brioche och lite mandel för att med den läskande syran runda av i en grapeigt frisk citrussång.

Diego Conterno Barolo 2011 är en riktigt trevlig bekantskap för en måttlig peng. En vacker fruktig bouquet med mörka körsbär, svamp och rosenparfym. Träffar snyggt sitt ursprung med en klassisk barolokaraktär i smakbilden. En utmärkande utmärkt frukt och syra i kombination i ungdomligt tecken med försiktig fatinblandning. Ett helt körsbärsspektra samsas med nypon och kakao och en sån där riktigt fint bitande strävhet i harmoni med resten. Ja, det är gott och bra.

Radici Taurasi Mastroberardino 2004 blev jag väldigt impad av. De brukar vara bra, men jag har inget minne av ett äldre ex som haft sånt jäkla tryck och vitalitet. För nosen tungt parfymerade mörka körsbär, tät fruktighet, rostade fat och riktigt tufft flås. Oerhörd spänst och kraft i smaken, härlig tät men nyanserad frukt. Mörka och svarta körsbär, plommon, något gryniga tanniner, en fint kryddig fatintegrering och öppnar vidare till söt tobak och lakrits. Det var en pigg rackare.

Rioja dan före dan

till timjankryddad fläskfilé och honungsognad pära å brysselkål var denna Rioja helt fantastisk. Den var helt fantastisk även i provsmakning före maten för den delen. Jag ryckte fram en gammel Le Altanza Reserva 2004 ikväll å kära nån vilken stämning den bjöd på. Fin rekorderlig bouquet...moget, katrinplommon, lite kålpudding och lite lätt glöggsött, men även spänstiga toner av mörka körsbär och dov stabil mörk frukt.
Intrycken går igen i smaken, den håller vad den lovar i doften, men trots mogna toner finns det en fräsch livfullhet i den mörka balanserade frukten som håller ihop bra inkluderande en ungdomlig täthet av blåbär och plommon. Tanninerna är moget återhållsamma, men etablerar sin plats och en levande tranbärsaktig syratouch är säkert bidragande till den ändå pigga karaktären i fruktsvallet. Hänget ger mest en lätt svagsöt mogen ton och det hänger definitivt med en stund. Det här var nog en av mina mer lyckade tajmingar av lagringsdugligt vin. Inte en da för tidigt, inte en da för sent - som en SMÄCK! Ja, nu finns det väl inga Braxar som sitter på en sån här pava, men bortsett från några dippar efter 04 från producenten, så kan säkert ett reservainköp när det dyker upp vara en god investering för avvaktan till ca 12 års ålder :). God Jul alla ni många ca 3 som läser den här bloggen! :)
Som en liten extra notering, kan jag konstatera att Gatinois, är det champagnebesök jag ångrar mest, varför köpte jag inte mycke mycke mer??, satan va bra det är!

Riktigt fina 04:or

ett trevligt Lasbesök pga tjejmiddag, en bra tradition och skäl att smaka rejält och för kvällen tycker jag vi var rätt generösa. Las bistod med La Spinetta Vigneto Campe´ 2004 och när jag såg den i Las påse kändes det naturligt att lufta Massolino Vigna Rionda 2004 för en riktig Baroloafton. Vi började rätt tidigt, så att för att runda av med nåt uppfriskande i senare timme tog jag även fram en Vilmart Coeur de Cuvée 2004.
Vid upphällning för luftning ser båda Barolo rätt mörka ut, men sedermera i Riedel och med stark belysning har båda lite tegelton i kanten. Första sniff i kärl direkt från flaska bjuder från Massolino en syltighet och från Campé en ekton, men efter ca 1 timmes luftning har detta inget med intrycken att göra.
I nosen ger Masso ett mulligt och komplext intryck, tänker mogen Barolo, höstlöv, lite fuktig sten och skogspromenad i Oktober, rökig cigarrlåda, mogna plommon och en körsbärparfymerad ton, det är tätt och djupt.
I smaken är det först rätt tuffa, men kvickt anpassande tanniner som smälter in i den mogna frukten av körsbär och mörka bär. Det är något eldigt, med kraft och tyngd, det är toner av torkad frukt och svamp, murklor och tryffel och det hänger ett bra tag. Stämningsfullt och fantastiskt.
Campén ger i nosen ett mycket spänstigare drag, i jmf med Masso nästan ungdomligt. Fint tryck av marsipan, körsbär, mandel, pigg parfym och viss örtighet.
I smaken är det även här rejäla tanniner omedelbart, men samma sak, det smälter in fint med röda bär, hallon och björnbär. Det finns en härlig pondus med viss eldighet, men i jmf med Masso är det i smaken renare på ett spänstigt sätt, blir fräschare, inte så murrigt, nättare och elegantare. Skärpt och fantastiskt och hänger länge i eftersmak.
Masso dunkar djupt som en sub-woofer, Campén är vass i mellanregistret.
Ovan finns inte ett ord om fatprägel? Nej, det är initialt underordnat alla övriga intryck, med den kommer att spela in, i slutet av måltiden och när det sista i flaskan tas då båda är i fullständig harmoni. Avrundat färdigluftade och till helstekt entrecotê, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönsaksplåt smakar de riktigt gott.
Vilmarten doftar härligt och är vacker att titta på i glaset med täta fina små bubblor. Först citrus, päron och efterhand tilltagande mustighet av vinteräpple med lätt brödighet och en svagt söt avrundande ton. Smaken blir jag (men inte Las) dock inte riktigt klok på (kanske svårt efter 2 rejäla Barolo, men det hade gått ett tag med intag av semla och kaffe). Det är riktig stuns med mycket syra, rätt stramt och mineraliskt. Lite återhållsam i frukten dock med citron, grape och syrliga päron. Jag upplever 2005 mycket mer generös, men i 2004 finns förmodligen en finess som har framtiden för sig. Fantastisk bouquet.
Massolino togs i utmärkt läge, Spinetta och Vilmart klarar lätt ytterligare lagring.

Gamla män dricker klassiska viner...

Får passa på att tacka för uppmärksamheten i samband med att braxens yngste passerade halvseklet. Det gick bra. Och det var 2004 Chateau Bahans Haut-Brion också som ledsagade mig en bit på vägen. Ett stort andravin!

Midsommar på Senoren

VinkelBrax firade midsommar på Senoren med Möbelmannen.
På vinsidan var nog 2004 Champagne Larmandier Bernier Vielle Vigne de Cremant Grand Cru Extra Brut det som stack ut mest. En champis som direkt efter öppnadet upplevdes mer sur är torr... Hårda ord om en av Juhlins favoriter. Men efter en stund och i sällskap med lite gåslever och fiskägg visade den lite mer av sin storhet. riktigt bra grejor av bästa Chardonnay, fast fortfarande torr...
Ytterligare lite champis från Hebrart rann ned under kvällen. En rosé och en Selection. Tidigare bloggade och fortfarande riktigt bra.

 Till lite grillat dracks en 2007 Barbaresco Cascinotta från Negro. Bra grejor!

Men då midsommarmaten inte helt och fullt är vinvänlig blev det lite olika pilsner med olika anknytning till oss.
Caspars Schwarz, bryggt av årets Svenska Mästare i ölbryggning Anders Wendler, tillika en gammal bekant från Lund, avsmakades. Riktigt gott, ett mörkt och kraftigt öl men ändå friskt. Jämfört med det ölet han bryggde på sitt studentrum för 25 år sedan har han bytt universum! Till ett bättre kanske inte behöver nämnas.
För övrigt dracks lite olika öl från Brygghus 19 i Karlshamn, vilka alla tre kvalade in i facket Mycket bra grejor.
All fyra ölen kan rekommenderas om någon Brax är sugen på något intressantare än fula lastbilsöl.

En kväll på balkongen

hasse & Vinkelbrax sammanstrålade på balkongen i går för att äta och dricka lite grann
Vi startade med en gammal bekant, 2002 R&L Legras Précidence Vielles Vignes. Den börjar visa klara mognadstoner och lite oxiderade toner. Mycket bra grejor men har kanske i mina ögon varit bättre tidigare. Då värmen var påtaglig öppnade vi en lite nyare bubbel. 2004 Marc Hebrart Rive Gauche - Rive Droite Extra Brut Grand Cru. Har fanns inga oxidtoner utan den var härligt ren och frisk. Riktigt bra grejor!
Till färskpotatis, vitlökssmör och grillad lammytterfilé smakade vi av en trio viner från våra källare

2003 Château Cantemerle var riktigt bra grejor. En bra art-typisk Bordeaux med ca 50% CabS och 40% Merlot och 10% övrigt. God som attan. Riktigt bra  grejor! Ska jag hitta något att gnälla på är det att den legat 10 år i kylen för att nå dit den var. Köptes på primörsläpp på bolaget 2004 för 190 SEK.

2006 Pommard Grands Epenots släpptes på bolaget förra året. Även detta riktigt bra grejor. Mogen och relativt mjuk för att vara en  Båda denna och Cantemerle öppnades runt lunchtid och luftades väl.

Sista röda till lammet var en anna Pommard som hämtades på plats för ett par år sedan. Även detta riktigt bra grejor men ett mer rustikt vin än kusinen från 2006. Klararsäkert 10 år till på rygg Mätta och belåtna, och förvånansvärt rediga i knoppen avslutades måltiden med Svenska jordgubbar, vispgrädde och ett litet glas 2011 AJ Adam Hofberg Auslese

Vinet var självfallet sött men med en bra syra i botten så det känns inte kvalmigt, Jag har tidigare varit lite tveksam till AJA:s viner men detta har blivit klart bättre med två år på rygg! Riktigt bra grejor

Så det var två trötta och mätta braxar som somnade i går. Ungefär samtidigt som Broder dansk drog in sitt bloginlägg...

En kort å gott blogg

Vi fortsätter dricka mycke vin men vi håller på å dö.....och mot den bakgrunden finns det bara en väg, Öka å njut! Italien har förvisso bara 1-1 mot England, men jag tror det löser sig. I denna blogg sviker inte Italia.
Barone Ricasolis Colledilà 2008, 341:-, är en djup och frän Chianti. mörka spänstigt syrliga toner med harmonisk krydda. Fluffig fruktkoncentration med mjuk diskret vaniljavrundning.
Mastroberardino Naturalis Historia 1999, Pris ?, ca 300? Sagolik oväntad spänstighet med riklig aglianicofrukt i balanserad blom. 15-årig italienare, nej, nej, nej, inte en chans, torkade toner javisst, men även knivskarp primär uppkäftighet lirar parallellt. Sist jag drack denna upplevde jag den inte så härligt bra.
Mangiacane Chianti Classico 2009, 210:-, just nu sätter ITALIA 2-1, fy fan va bra!!!. 100% Sangiovese, vilket är nästan svårt att tro. En härligt dyr Chianti som levererar med kvalitetsfullträff. Glöm allt billigt, spendera och få en Toscana som täcker hela spektret av vitala unga mörka körsbär och fruktig klang, torr kryddighet, stram mörk choklad under känslig uppbackning av sötare, torkade toner.
Taurasi Riserva Antica Hirpinia,  pris ? inte mycket mer än 10 €, inköpt på plats av Arne. Glöm allt dyrt, levererar en anmärkningsvärt skön balans av härlig aglianicospänstfrukt och fatkrydda med komplement av stenigt torkade toner. En generös och seriös komposition som matchar entrecote och flankstek från grillen med capresepotatis mycket bra.
Piccolomini Brunello di Montalcino 2004, pris ?, nånstans 350? vid inköp? Class! Elegant balanserat i träffsäker mix av primär och sekundär frukt. Stadig och stolt och levererar struktur med fokus på detaljerad design. Mer genomtänkt Ferrari än spontan Fiat, men för högre betyg och större karismatisk överraskning saknar jag drag av Alfa Romeo. Denna årgång av Piccos Bruno ska drickas i år.
Helt underbara viner och alla får de betyget Mycket gott vilket gör Hirpinia till extremt prisvärd. Jaaaaaaa 2-1 höll sig.

Vindistrikt som börjar på B

Förra fredagens Burlotto hamnade efter en viss vånda redan på efterföljande lördagmorgon som matvin i en Boeuf Bourguignon. I vidare text kallad köttgrytan för enkelhetens skull.
Jag fick för mig att slaviskt följa Julia Childs recept ur "Mastering the art of French Cooking". Burlotton fick förresten sällskap av en halvfull 2004 Esse som gömt sig och glömt sig  i kylen sedan nyår. Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad att den klarat sig tio dagar i kylen utan att oxidera sig. Hade faktiskt förväntat migg att den skulle serveras till vasken. Bra betyg för den italienska Merloten.!
Köttgrytan blev superb! Det var faktiskt väl värt jobbet innan den fick puttra tre timmar i ugnen. Avnjöts med pressad potatis utan sallad

Efter en kort inventering i kylen kom jag fram till att en brun köttgryta, även om namnet pekar mot Bourgogne, kräva det bruna kökets vin: Bordeaux. Och i vinkylen hittade jag en enligt Hugh J drickmogen 2004 Chateâu Chasse-Spleen av en ren tillfällighet... Inköpt som primör på bolaget för 244 SEK i oktober 2007. Öppnades och karafferades samtidigt som grytan flyttade in i ugnen. Vad blev då av detta? Doften var även efter fem timmar i karaff rätt knuten men med typiska Bordeauxmarkörer som tobak, cigarrlåda och svarta vinbär. Och lite fat. Och även smaken var ganska knuten och lite spretig men med bra stuns. Och trots allt rätt OK. Och passade bra till den bruna grytan. Men större delen av flaskan åkte in i kylen. Men efter fyra dagar i kylen med lite succesiv avsmakning hade det hänt grejor! Då hade vinet behagat att knyta upp sig och levererade det jag förväntar mig av en mogen Bordeaux i lösbar prisklass, väl värd att vänta på. Stabilt & Mycket bra grejor. Som kan lagras ytterligare många år i kylen.
Helgens vin har varit en 2008 Brunello di Montalcino från Argiano. Ett Prebenköp. Även denna visar liknande tendenser som Chasse-Spleen. Kräver Ekerö-karaffering och var klart öppnare i dag än i går.  Men väldigt ungt, gott & även detta mycket bra grejor.

Lördagsprovning

Men först några ytterligare julöl, förstås. Sleepy Bulldog Winter Ale, 19,90:-, har en diskret doft med fruktig botten och inslag av knäck, lite krydda och en sherryton. Smaken är mörkt harmonisk med behaglig beska, lätt citruston, söt honung och en återkommande sherryförnimmelse. En bra jämn öl utan att sticka ut får betyget Gott.
Nils Oscar Julöl 2012, 49,90:-, visar dessbättre upp en högre kvalitetsnivå än lillebror Kalas. Doften är mörkt djup med inslag av svart kaffe och mörk choklad. Smaken bjuder en sötaktig mullighet med rökta charkuterier, kolaknäckig, en lätt krydda och måttlig beska. Den högre alkoholhalten är bra tämjd och integrerad som smakhöjare. Detta är en gammal favorit för mig till skinkmackan dan före doppardan. I dagens läge finns hur många fullgoda konkurrenter som helst, men jag håller kvar traditionen i år också och ger betyget Mycket gott.

Så till vin. Las med fru förärade oss med ett besök till lördagsmiddagen och det blev förstås till att smaka på några godingar. I sällskap blir det mer prat, störande mat :) än uppdrag granskning och oops nu var den slut ja. Men jag försöker förmedla en kort resumé. Dessvärre var Las lite rasslig och förkyld, men fördelen med det är att jag kan skriva lite som jag vill utan protest :).
Francoise Bedel Entre Ciel et Terre är en "noir"champagne med hela 80% Pinot Meunier och 20% Pinot Noir. Köpte 2 flaskor så här års förra året och nu kostar den 387:- i BS. Såvitt jag minns anar jag en viss förändring och utveckling under året som gått. Färgen är gyllengul och doften inspirerande mustig. Det är en hel pondus i smaken av äpplemustighet och rostat bröd, men även "ljusare" toner av grape som fräschar upp. Det är harmoniskt och stabilt, men inte så komplext och betyget får bli ett starkt Gott.
Gallina La Spinetta Barbera d´Alba, 2010, 299:-, är ett ungdomligt, rejält, härligt fruktigt vin. En tungt vägande skön doft av körsbär, blåbär och örter. Smaken är tät fruktig, men ändå nyanserad i repeterade doftkomponenter och med eleganta drag. Trevligt att dricka nu, men en smakvinst är att förvänta med några år i flaska. Ung, fräck och stilig ger betyget Mycket gott.
Vina Ardanza Reserva 2004, 199:-, har en rätt uppkäftig och spänstig bouquet av mörk frukt mot kryddig bakgrund som inte primärt för tankarna till ett nästan 10 år gammal Rioja. I skön kontrast är smaken mognare och lugnare och har fin balans av mogna körsbär, mörka plommon, dill, vanilj och harmonisk fatkrydda. Rätt klassisk, men fin frukt. Sittandes ensam hade jag kanske inte tagit steget till betyget Mycket gott, men då detta var vinet som Las mest uttryckte i positiva termer och jag själv fann stor charm, får det bli det gemensamma omdömet.
Som eftersmuttare slutar vi lite där vi börja fast med skalen kvar. 2 st. Pinot Noir:er från Nya Zeeland respektive Tyskland. Shed 6 2010 har jag haft ett tag och 12:an kostar nu 199:-. En trevlig och nyanserad komposition av stabil frukt, bär med övervikt mot mörkt, bra krydda och en fin fruktsyra. Friedrich Becker Spätburgunder B 2010 är väl en av guttens enklare vin och kostar ca 15 Euro. Här är det en lättare ton i jämförelse med mindre fruktig karaktär. Mer tydliga röda sommarbär, men livligare välsmakande krydda och i eftersmaken oförväntat stramt. Så sent på kvällen ska man inte ge betyg, men jag sätter Gott och ger matchen i matchen totalt till Nya Zeeland för lite mer tyngd. Lite pannknack bjöd allt söndag morgon på och om det beror på totala volymen eller enskilt vin är svårt att säga. Sannolikt förstnämnda.

Uppdrag slutfört...

Killkalas

Enkla säkra kort när Spunk med yngste sonen passerade förbi VinkelBrax också med son:
Champagne Marc Hebrart Special Club 2005, Comte, Pate, Weber, Briketter, 2004 Pio Cesare Barbaresco, 3 cm tjocka skivor ryggbiff, Hasselbackpotatis, Toppmurkelsås, lite tyskt sötevin, belgisk kittost med obegripligt namn & mjölkfri Creme Brûlê. Sammanfattas Gott! Nyttigt, Mättande. Vi fyra delade även på två plommontomater och en skiva gurka. MiniSpunk tyckte grönsaker är onödigt!

Lite mer detaljer då kanske: Hebrart god som vanligt men jag tyckte den tappat lite av sin vanliga spänstighet. Detta märktes ännu tydligare när slatten dracks upp i söndags. Fortfarande bra grejor men inte längre imponerande. Kanske en sämre flaska?



Imponerande var dock en mogen italienare som legat i kylen sedan 2008. Riktigt bra grejor som efter ett par timmar i karaffen visade upp Nebbiolo från allra bästa sidan även om min stackars gäst fick dricka blint ett tag. Skulle säkert levt många år till men visade upp mognadtoner redan efter nio år.

Detta mina Braxar är inlägg nr 400 på bloggen!

KF

Hej! hur är det annars? Lasan och jag har haft KF å då blir det som det blir. Lasan å Sigge har varit här och jag är allt annat än nykter. En del av mig säger gå å lägg dig, men en annan säger, du kan väl blogga lite snabbt. Finns skäl för sistnämnda då vi tagit till oss 3 riktigt bra vin ikväll. Blev lite tyst när di drog, men altandörren är öppen å kattfan springer vårrusigt lyckligt ut å in, 3:e vinet finns rikligt kvar i dekantering, ligger en tung doft av Tomme i rummet, rockklassiker ljuder i bakgrunden och av den sammantagna känslan blir jag inte så där jävla trött.
Lasan hade med sig en riktig Bierzotuffing, Villa de Corullón 2006. Extremspänst i både doft och smak och oavsett glasval en härligt uppkäftig attityd och ren tung frukt. Inte det elegantaste valet till middan, men gu´ vilken sköndjup kryddbouquet.
Vi dubbelparerade till middan med min mogna Altanza Seleccion Especial Reserva 2001, som i direkt jämförelse blev lite dov och blek, men om man bröt med lite vatten och försökte glömma Bierzon visade Altanzan upp en mycket otypisk balanserad frukt, mogen med sherrytoner, elegantare struktur, men dock i slutfasen av pikfönstret.
Sori Paitin Barbaresco 2004 annonserades vid lansering som en riktig käftsmäll, men källaråren tycker jag gjort den behagligt balanserad och trivsamt områdestypisk. Den är inte tuff nu, utan moget upphängd i stabila avstämda toner av rosor, nypon, körsbär och fräscht stram mörk frukt.
Inte så trött tomte, förra helgen tog jag en av de lagrade Josetta Saffirio Langhe Nebbilo 2008 och det är också ett riktigt fräcsht vin och i optimum av pikfönster till skillnad från kvällens Altanza. Doftar mogna, men spänstiga körsbär. Skönt mogen smak, stillsam pepprighet och kryddighet, mjuka plommon och mogna mörka körsbär, välavstämd strävhet som är linjärt anpassad i en rund fatton. Fångar man Josettas Langhevin i detta läge, är det tveksamt om man får så mycket mer av hennes Barolo, åtminstone i förhållande till priset.
Inte så trött, i påskhelgen roade jag mig med att pröva lite påskbrygd och 2 favoriter föll fram ur det. Dugges påsklager var riktigt svart och överraskande smakrik. Under Mölndalsperioden var jag en flitig Duggesbrukare, men det flata resultatet av när Gustafs Finger kom på småflaska i massproduktion fick mig att avvakta. Det här var som en flashback till gamla hederliga unika generösa Dugges. En kraftfull bira med djup och fyllig smak.
Elektriska systern smakar fantastiskt bra, men det går inte bortse från att den låga alkoholhalten gör den något tam och den skulle tjäna på en högre alkoholmässig spänst.
Piggelin, nu kan jag lägga mig. Mindre onykter.

Barbarescor och Ganges rappar vidare om Oktobersläpp

.....men snart är det slut med det, för strax blir det 1/11 och då öppnas fönstret för nya godingar. Härligt! För dagens bloggade viner gäller generellt ett mindre intag/flaska för egen del, då de förekommit i större sällskap eller då jag av andra orsaker varit tvungen att begränsa mig, men det korta intrycket blev som följer.

Förra helgen var det lite fira med grannarna eftersom deras grannar (grannarnas alltså) är på väg eller har blivit 50+. Det fanns riktigt bra vin på bordet, Ca di´Pian och Soffocone mm och det är väl gott nog, men i trevliga grannars lag är det lätt att bli lite entusuiastisk och jag var nere och röjde i källaren. Ville på nåt sätt utbilda i stegrande kvalitet, men när det gäller Spinettadelen blev jag lite skeptisk. Tog upp en Vigneto Bordini 2007. Den hade förvisso en mörk körsbärsmullig bouquet, parfymiskt rosig och så även i initial smak, men det klingade snabbt bort i en vass, kantig och motsträvig karaktär, då alla mjuka, kompletteringskrävande passande perceptiva toner försvann. Av det jag smakade blev jag något besviken. Det kan vara så att vinet var väl ungt för att förbrukas, men en observerad tunn strimma av  brun russinmognad som jag fann motsäger egentligen även en framtida potential. Jag tycker faktiskt inte att vinet var speciellt bra. Det var schysst initialt, men blev sen blankt och metalliskt med bleka mognadstoner. Kan ha varit en dålig flaska???

Vidare till septembersläppet från Prunotto av deras 98-Barbaresco. Vinet har en hyfsat spänstig fruktighet och är bra mycket mer harmoniskt och coolare än Spinetta med rundare toner. Prunotton blir dock ganska snabbt dov och där Vigneto känns tufft, närvarande och områdestypiskt, känns Prunotton istället väl tam. Egentligen tycker jag båda är rätt dåliga representanter för etiketten Barbaresco, åtminstone med det priset. En kombo av deras positiva egenskaper i samma förpackning hade varit trevligt, men var för sig, nja, det finns bättre Barba.
Också från Septembersläppet har jag tagit några glas av alen Magic Hat Demo. Det var en väldigt mörk IPA må jag säga, men den är behagligt god på nåt sätt. En riktigt tjärakolig start kompletterar med kaffebeska och mörk choklad och när man vant sig vid den något tungtuggade och antialeaktiga djupet lär man sig uppskatta biran mer och mer. En charmigt udda och lite punkig ale.

Från New Zeeland tänkte jag lämna utrymme för en mousserande som omväxling ur Oktobersläppet. Cloudy Bay Pelorus BdB för 119:- är en helt OK mouss. Har en skön fruktig välkomnande bouquet och i smaken spänstar en frisk syra ihop med bröd, citrus och gröna äpple. Madame Bubbel som ägnade den lite mer volym tyckte den var riktigt bra. Det kanske mest prisvärda jag smakat ur Oktobersläppet är Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2009, för 189:-. En välbekant etikett där man smakat några årgångar sedan tidigare. 09:an erbjuder en överrraskande kraft och blir ett underbart matvin. Det kommer fram och det hänger med och det är tydligt körsbärsmörkt och har en botten som stödjer med kryddor i en fruktig samstämmig kakaobeska med en frisk klang. På slutet svajar även en snabbt avklingande söt tobak och stallförnimmelse, men den hinner förstärka intrycket som ett välkommet komplement. Alla hittills omnämnda viner i all ära, men de båda helgernas största vinupplevelse är förvisso kort, men väldigt bra. Las hade luftat en Cinque Stelle Sfursat 2004 inför min ankomst att beställa resa till Ane (som vi säger i Småland). Tyvärr pga bilkörning samma kväll kunde jag inte smaka så mycket, men lika djupbottnad som Las besvikelse över min planerade aktivitet för kvällen, lika djupbottnad var de mörka körsbären och röda frukten. Enastående skärpa och distinkt. En ståtlig spänst med kryddig ton. Livligt, men balanserat och snygg struktur. Och enligt utsago från Las blev det bara bättre å bättre med tilltagande luftning. Och nu är livet lite som vanligt på bloggen, men blandade bloggare, great! och intressantare.

En go helg

Ja, dagarna går fort och nu är det redan en vecka sedan ett östgötabesök förgyllde tillvaron. Det blev en kontrast och ödsligt tyst när de åkt. Några vinare hann vi med och inte minst en ovanligt kaxig Lappuggla. Lite nonchalant betrakta den oss från gren på 10 meters avstånd. Mäktigt! Om inte så vida pass mäktiga, tycker jag ändå att helgens viner var av genomgående bra kvalité. Vi drack
Cave de Tains Crozes Hermitage “Les Hauts du Fiefs” -07,
Esk Valley Pinot Noir -10
Esse 100% Syrah -05
Josetta Saffirio Persiera -05
De Saint Gall BdB -04
Gonet Sulcova Grand Cru -04
Louis Roederer Brut Premier
Les Hauts du Fiefs som är Cave de Tains mest exklusiva cuvée bjuder än så länge ingen klassisk rhonersk tyngd, men väl finstämda nyanser och en ren stilig fruktighet med örtiga toner. Föga nekrofiliskt för att vara optimalt för Spunk, men jag tror han tyckte det var rätt schysst ändå.
Esse var ett intressant vin och svårplacerat för gästerna, men så blir också en 100% Syrah från Toscana. Det var fantastiskt gott. En galant mjuk fruktighet med anslag av såväl körsbär som djup mörk frukt. Välbalanserade kryddor och mogen struktur. Utforskarvänligt och ganska kompakt, men ändå klingande i en lättsam friskhet.
Persiera är ett välgjort vin med tydlig ursprungskaraktär. Eleganta toner möter, förmedlar och hänger gott. Både denna och Esse hade dock en del grus i dojan, som störde avslutet litegrann.
Min lille måttligt prissatta roséfavorit De Saint Gall finns nu i hyllorna som årgångschampagne. För 400:- får man ett smakrikt, friskt och nyanserat vin med tydliga mineraltoner. Det är riktigt bra och det finns kanske skäl att utforska denne producent i större omfattning.
Gallen är måhända en av de mer prisvärda skumporna bolaget erbjuder, men i den matchen får den ändå rejält med smisk av Sulcova. Så billigt och så gott är ju i det närmaste sjukt. Med samma druva och samma årgång var Gallen och Sulcovan inte fjärran från varandra i smakupplevelse, men Sulcovan besatt en något tyngre mustighet, som skapade en rikligare och mer njutbar karaktär.
Som 3:e-vin stod sig Roederer lite slätt i direkt anslutning till årgångs-BdB:erna, men behöver absolut inte skämmas för sig.
Innan läggdags prövade vi också ett glas av en viting ur italienska lådan, Hofstätter joseph, Gewürztraminer, 2010. Den bjöd på en godispackad, blommigt fruktstinn tutti-fruttibouquet. Möter smakmässigt upp med en rejält generös fruktighet och välplacerad syra och växlar om i ett stramare, torrt och friskt avslut. Denna smakvariation tilltalade mig, gjorde mig nyfiken och jag ser fram emot att testa resterande innehåll i flaskan med passande tilltugg.
Förutom denna mycket spännande Gewürztraminer blev mina favoriter och vassaste ess från helgen Esse och Gonet Sulcova.
Ikväll har det bara blivit lite Ale i form av Old Empire IPA och King Goblin. Sistnämnda är ett steg framåt i jämförelse med Hobben i en tyngre alkoholstinnare, kraftfullare stil och skön beska.

Sommarn dör...

Nu är inte stranden så öde i Åkeholm för ån porlar på som vanligt även om larmrapporterna om laxen duggar tätt. Men lite John Holm i bilstereon gifter sig väl med omkringliggande landskap

http://www.youtube.com/watch?v=ZeLq1BNR-EI

För att bereda plats för årets lamm, som fortfarande naturvårdsbetar trakten plockades de sista av förra årets sadlar ut och tillreddes som sist enligt önskemål från familjen. Fast denna gång med en gratäng på potatis och jordärtskocka

Den andra flaskan La Difese som öppnades var som sagt OK, men jag undrar om jag kommer köpa fler. Min sammanfattning är rätt så jaha, efter fem avslutade buteljer. Ok men rätt intetsägande även om de int kan jämföras med ex-jugoslaviskt röt-vin med evigt liv.
Någon som däremot levererar jämnt och på hög nivå är Marc Hebrart. Denna gång en Special Club 2004 på 60% pinot och 40 Chardonnay. En fortfarande ung och spänstig Champis med allt vad man kan önska från röda äpplen, en behaglig beska och en avslutande lätt salt mineralitet. Mycket bra grejor! Och det finns nån till men den får vila sig ett par år. Jag tror att den dessutom finns i ett par Braxakällare till.

Ska det verkligen odlas Syrah i Toscana?

2004 La Torre Esse IGT är 100% syrah från Fattore La Torres två Syrahhektar mitt emellan havet och Firenze. Vinet doftar Kryddiga körsbär med en släng av mintpastill. Smaken är djup och balanserad och röda bär och plommon. Skitgott! Skulle säkert ha utveclkats ett par år till men varför det egentligen? Till vinet avnjöts en kantarell & bacondopad köttfärssås med spagetti. A good match!
Vinet är ett varuprov från Tillmans Italienska vinkrängare i Brüxells. Tror det ligger i 25-30€ -klassen oprutat. Nu vet jag att det finns en till hos Hasse. Undrar om han och den kommer till Öland...
Så svaret på frågan om Syrah i Toscana är onekligen ja! Om det ger sådanhäringa viner!

Champagneprovning Kulla 20110702

Det var nästan mer bevär att hitta en helg då de flesta braxar kunde än att handla Champagnen i Frankrike i mars. Men till slut blev provningen av. Tanken när vi handlade ihop startfältet var att försöka spänna över hela spektrat på flera håll - Ungt & moget, Extra brut & på gränsen mot demi sec. Och sen allt från druvrena till druvblandningar. Och det blev det. Dokumentationen finns odigital i Logedokumentärens ledor-bok så här följer bara startfältet: Men gott var det!

Flight Nr 1

Champagne 1 – ”Experiment” Non-dosage R&L Legras
100% Chardonnay Chouilly Grand Cru, Gåva från odlare

Champagne Nr 2 – 2007 Larmandier Bernier Terre de Vertus Non Dosage
100% Chardonnay Vertus Premier Cru Champagne, 33€

Nr 3 2002 Perrier-Jouët Belle Epoque
45% Pinot Noir, 5% Pinot Menuier 50% Chardonnay, 94€

Champagne Nr 4 2004 Louis Roederer Cristal Brut Millesime
65% Pinot Noir 45% Chardonnay, 145€

Flight Nr 2

Champagne 5 2005 Moutard Cuvée Arbane “Vieilles Vignes”
100% Arbanne , 86,50€

Champagne 6 NV Jacques Selosse, V.O. Version Originale
100% Chardonnay, Degorgerad 28 juli 2010 , 109€

Champagne 7 2002 Vilmart Coeur de Cuvée
20% Pinot Noir 80% Chardonnay Rilly la Montagne Premier Cru , 50€

Till flight 2 passade vi även på att plocka i oss lite tilltugg: Lagrad Comte, sötpaprikakorv från Schabos hemchark samt kallrökt fläskfilé från samma ställe

Kvällen fortsatte med att Hasse provade sin nya Weber. Och det slank nog ner en och annan vinare till...

2 riktigt bra och 1 fantastisk

Ja, så nöjd är Ganges t.o.m en bra bit in på lördan efter freddakvällens eminenta vinintag. Jag var väl inte förvisad, men kände det åtminstone så, när frun bjudit hem arbetskamrater för en fredagsträff. Som jag så ofta gör i dessa situationer tar jag min tillflykt till Lassons och det var ju inget jag behövde ångra precis. På plats var Las i full färd med att iordningställa lamm, Brasilienmuskel, hasselbackspotatis, svampstuvning, nyinköpt sparris, broccoli mm mm. Riktigt gott blev det framförallt till kvällens pangvin.
Las börja med att bjuda på Finlandsfärjeinköp i form av Beronia Rioja Gran Reserva 2001. Lite tegelröd i färgen. Har en ekig doft med plommon och lite dill. Ingen blytung Grannis, utan funka bra som kökssällskap före maten. Snarare åt det stilfulla hållet. Spänstig och frisk och snyggt integrerade tanniner i vänliga fattoner och mogen frukt. Ett trevligt balanserat vin.
Till bords var det dags för en luftad Le Macchiole Paleo 2004. Det här visade sig vara ett riktigt dundervin. Ganska mörkt röd i färgen. Doftar lite björnklister och mulliga mörka körsbär. Intensiv, rik och tät smak i mörkfruktig stomme. Nyanserat och med mycket djup. Snyggt kryddiga toner som omfamnas av den ståtliga frukten. Jag blev grymt imponerad av detta vin. Nu vet jag inte om jag blev extra impad mot bakgrund av att det är 100 Cabernet Franc och hur man lyckas skapa sådan spänstighet och intensitet av bara det?, men hursomhelst måste det vara en av de bästa vin jag druckit och Topp 10 kan inte var en överdrift.
Tomt i glasen? Ja, vi hade väl kunnat stanna här, men hockeymatchen var inte ens slut, så det blev ett besök i källaren. Kvällens mycket eleganta avslutning blev Ciacci Piccolomini dÁragona Brunello di Montalcino 2005. Tegelröd i färgen. En svag blank doft med inslag av mogen frukt och örter. Smaken desto rikligare och påtagligt närvarande. Smakar väl mogna körsbär och russin. Mycket rikliga varierande inslag av kryddor och örtiga drag. Känns harmonisk, stabil och väldigt mogen. Gällande detta vin behöver man inte ha någon ”jag tog den för tidigt-ångest”, för det här kan omöjligt resultera i vidare utveckling. Så om detta vin finns ute i stugorna, är det nog bara att blåsa bort dammet, korka ur och ha en njutbar stund i Piccis sällskap.
Vilken tur att frun får besök ibland. Man bugar och tackar.
Får se om det blir något gott ikväll, men i första hand måste jag fokusera på att leta Tjockfot imorgon.