May

...och då varken Brian eller James, utan Weingut Rudolf. En måttligt prisad butiksrekommendation för 12,90 € och jag måste ärligt säga, att jag trodde inte man kunde dricka så bra tysk Spätburgunder för en hundring. 2010 är året och nosen bjuds en mörkbärig, lätt kryddig och lätt sommarsaftig doft med ett stadigt gillande djup. Smaken är lugnt filharmonisk, mjuka närvarande tanniner, sommarfräscha och mörka bär med en stabil fruktig grund och mjuka kryddor. Nu har jag med åren blivit lite burgundisk och är kanske lite lättimpad, men jag tycker det här är riktigt fräscht, gott och en väldigt prisvärd upplevelse. De billiga tyska spätburgunder jag tidigare har erfarenhet av, har mestadels varit riktiga stolpskott, men uppenbarligen finns det för mig en del att utforska i det tyska utbudet.
Har tillbringat några dagar i Berlin, tycker det är en skön stad och playan vid checkpoint Charlie blev en bisarr, men välkommen paus med lite weissbier och currywurst. Tycker om städer, där man spontant springer på vinbutiker och det verkar som Berlinarna har en förkärlek till spanska viner, då jag bara på Knesebeckstrasse sprang på 2 specialbutiker. Det var inte mycket jag kände igen, men på det som var bekant tyckte jag att prisläget inte kan konkurrera med vad vi får betala härhemma. Pingus 2004 må vara ett kultvin, men är det värt 12000 spänn?
Mövenpick är väl mest glass normalt, men i Berlin en kedja för kreativa restauranger och vinbutiker. Silverbröllopsdagen blev en 5-rätters på en sådan med fruktigt syrligt näpna samt söta Riesling, Bourdeaux och champagne och blev en lyckad höjdare. Deras vinbutik hade representation från hela världen och jag tänkte, ska man handla i Tyskland, ska man kanske i 1:a hand handla tyskt. Jag och säkert även ni andra Braxar, var rätt impad av den bjussiga köldknäppen, spätburgunder, som Las hade på sin vinprovning. Jag kom ju inte alls ihåg vad den hette och var tvungen att slå Las en signal. "Det ska va en rävrackare på etiketten å han heter weingut Freidrich Becker!! Jawohl! Jau, jau, och vid andra besöket visade det sig att det var rätt gått om rävajävlar i den butiken. Det var unga rävar, gamla rävar och grand cru-rävar. Jag var väl lite blind 1:a gången och räven var väl inte helt tydlig i det stora utbudet, men det är lätt när man vet. Jag tror priserna var riktigt bra, så det blev en grand cru för en öppning om tidigast 5 år, samt en något mer snabbutvecklande räv i kortare perspektiv, kanske redan för Öland. Fantastiskt trevlig personal också, jag fick entusiastiskt prova lite av varje, fast jag bara snackade spätburgunder. Jag erkände att jag kommer aldrig att köpa dessa bourdeaux, priorat eller chateauneuf du pape av dig idag, men han sa, det gör inget, du får smaka ändå. En mycket trevlig stund! Hög butiksstandard i Berlin.