Lördagsmiddans viner - kort resumé

Ett lyckat framplock till champagnemingel och middag som jag var helt tillfreds med.




Pierre Peters Réserve Oubilée BdB, den gamle supercuvéen med en salig årgångsblandning. Las och jag fastnade för den förra året på provning. En härligt mogen mustighet, men ändå bakomliggande spänst. Mycket bra.
Duval Leroy 2002 BdB. De senaste 02:orna i måttlig prisklass jag tagit ur min samling har varit lite trötta, men ändå en intressant oxidpräglad komplexitet och välsmakande på sitt sätt :). Här var det dock åter en pigg 02:a. Hela paketet hänger med och ihop. En livlig fruktighet och fin syrabalans och en frisk fläkt efter Pierre Peters. Överraskande god!
Gaja Ca´Marcanda Magari 2010 tycker jag ligger i bra dryckesfönster. Mörk körsbärsfrukt som sätter rejäl ton, men samtidigt behagligt avrundad i fin ekbalans. Trevligt omfamnande.
Piccolomini Brunello 2009. Bra klös i frukten med stabil ton, men också en stramare historia och däremellan är inte riktig synk. Kanske lite mer krävande än efterföljande 10:or som jag upplever rikare med en generösare öppenhet. Klart god och bättre till än efter mat.
Slutsmutt med Poliziano Vino Nobile 2013 kan inte bli fel. Det är ett trevligt och prisvärt gott vin (199:- nu 2014). Men man märker att det är ett enklare vin än de 2 föregående, med en inte lika stabil struktur, något fladdrigare i frukten. Också yngre och allt är relativt, tar man den stand alone blir man säkert helnöjd.
Kvällens favorit? Tja, svårt, men Duval Leroy var vass nu.

Montée de Tonnerre

Lite Chablis har runnit ner i helgen. 2013 Montée de Tonnerre från Domaine Billaud-Simon.
Inköpt på bolaget i våras för 279 SEK och beväpnad med 88 LG-Poäng. Jag vad får man för det?
En elegant mycket god Chablis. Inte lika bra drag i syrorna som motsvarande vin från Fevre eller Michel, och det upplevdes inte helt knastertorrt, men mycket gott ändå!

 

Passade utmärkt till halstrad torskrygg med vitvinsås. Dock blev det inte helt hundra som såsvin. En lätt gisten fat-ton, som jag inte kände i vinglaset, framträdde i såsen.

 

Ett senare tillägg 18-01-06: Denna flaska hade en identiska kompis som skulle vara med och förgylla nyårsafton 17-18 för familj massamannen och undertecknad. Av det blev det intet då den flaskan var rejält korkad!

Hmm, tror jag sätter upp Billaud-Simon på den egna spärrlistan forsättningsvis...



Tripp trapp trull i Pinot Noir mm

En lördagskväll med tillfälle för en del provsmakning har passerat denna helg parallellt med pågående tjejmiddag i en annan del av byn. Blir inte så mycket detaljerade noteringar när vinerna kommer in på löpande band och det diskuteras lite av varje kring bordet med blandad fokus :). Men om det var gott eller inte går ju klämma ur sig och för min del var jag helt nöjd med kvällens viner i intervallet bra till fantastiskt.
Det blev en intressant trippel i Pinot Noir. Först ut Louis Jadots Savigny-Les-Beaune 2013. Kanske av mer klassiskt snitt med ljusare frukt, väger lätt, men elegant och en fin struktur. Tycker det var riktigt gott och passade fint som starter till utegrillad hälleflundra med parmesanmos.
Las hade med sig en charmig Willamette, 2013 Seven Springs. I öppningsfasen mer yankee style, med lite sweet oak. Klart mörkare och generösare i frukten, men med tydlig Pinotaddress. Med tilltagande luftning backar eken in och den fina frukten blommar ut med stabilitet. Gott hela vägen, men här rekommenderar jag en tids ytterligare flasklagring.
Sen kommer monstret, om jag nu får skriva så om Antica Terras Ceras 2012, men jag menar i positiv bemärkelse. En sjutusan kraft och strålande gott! Mörkt och kraftfullt, men med en härlig balans i syra mot intensiv körsbärsfrukt. Mjukt ekiga pinottoner i bouquet, men i smaken är klassisk pinot svårfunnen. Inte ofta man dricker nåt så fulladdat med den druvan. Sjukt gott och man har ju knorrat lite över att priserna har stuckit iväg, men vett i fan om det inte är värt det när man presterar på sån här nivå. Avslutningsvis, i ärlighetens namn fast det var great nu, bör denna årgång sparas ett antal år till innan det är dags för öppning.
En liten 02:a skadar ju inte att börja dan med och igår blev det Legras Presidence BdB. Det var nog en av de mer mogna champagner jag nånsin druckit, så det var hög tid uppenbarligen. Riktigt mustigt och gräddigt med lite oxidativa toner. Tycker det är viss igenkänningsfaktor på BdB-mustighet nu när man druckit några äldre. Riktigt moget, men absolut gott och charmigt.
Sist ut blev en Brunello, Piccolominis Pianrosso 2004. Vinet är bra med i matchen trots sin ålder. En fin spänstighet i frukten, men med inslag av lite rustika toner. Fantastiskt gott, sangiovese med självsäkerhet och pondus!
Störst för kvällen var helt klart Ceras, det är väldigt intressant vad de åstadkommer, men till er som har denna årgång, vänta några år.

Syrah från Toscana

Kan Piccis klassiker Fabius med 100% Syrah vara något till Flankstek och Betor en lördagkväll? Ja, det tycker jag absolut. De mörka klara bären och en behaglig stram svalka träffar rätt till inslagen i maträtten. Vinet har ingen solvarm fetare intensitet i frukten, utan en mer luftig struktur och något striktare syra. Blå plommon, mörka körsbär lägger först an i fin fruktbild och kompletteras med såväl örtighet som lite ekkrydda. Efterhänget är mörkbärigt och lite stramt. Om smaken ger en lite svalare känsla, så är det inget man ställer in sig på efter inledande sniffning. Bouqueten är rätt vidöppen med mogna tunga körsbär, varmeldig syltighet, mycket fat med söt cigarr och pepprighet.

Jag gillar stilen, gott och trevligt vin. Generöst för nosen, men lite tämjd och balanserad Syrah i smaken. Köpt i blandlåda med 6 flaskor för 954:-, så jag vet inte riktigt var denna hamnar prismässigt. Finns billigare Piccisar med där, så det är nog inte omöjligt den hamnar uppåt 200:-.

The Hugh Jonson Hungarian project

Min favoritvinboksredaktör Hugh J har i tidigare upplagor av The Pocket Wine Book påpekat att han har ägarintressen i vineriet the Royal Tokaji,. Hitar inget om det i 2017 år upplaga. Men strunt samma.
2013 Dry Furmint Vinyard Selection från nämnda Royal Tokaji nämns av flera källor som ett av Ungerns bästa torra viner. Upp till bevis!

Enligt baksideetiketten på flaskan som köptes på Ferenc Liszt International Airport i Budapest för motsvarande 155 SEK kan man bland annat följande:
"...Vineyards are combined to produce an intence wine with clean minerality and a velvety finish. The wine was fermented and aged for six months in new oak barrels. 9520 bottles produced"
Nåja vad kom VinkelBrax fram till då?
De nya ekfaten var klart dominerande när flaskan var  nyöppnad, både i doft och smak, så operation snabbluftning togs till för att ge vinet en chans. Så efter att ha dekanterat mellan två karaffer ca
10 ggr och låtit vinet vila i 15 minuter gjordes en ny provning. Så där, nu var det inte bara vanilj och ektröskel. Men fortfarande lite mycket ek för undertecknad. Varför då är min fråga, för att bakom all ek döljer det sig ett välgjort torrt vin i en helt annan klass än de tidigare bloggade skodonsvinerna från Ungern. Och det lyckas titta igenom litegrann.
Så att om Royal Tokaji låter bli att byta ut sina fat i 5-10 år kommer nog detta vin bli riktigt njutbart!

Prisvärda charmtroll

Louis Jadot Couvent des Jacobins 2015 håller riktigt bra nivå för 140:-. En charmigt trevlig generositet för både näsa och gom. En angenäm sursöt feeling, med betoning på sur som riktar upp och håller livligheten i schack. Det kommer mycket på en gång och en viss smörig nötighet rundar skickligt av. Tropiska toner sällskapar sötman och gröna äpple och citrus ligger i den fräscha syrligheten. Det är lite blixtrar och dunder och det levereras respektfull instegskvalité från Jadot. Härligt med bra måttligt prisade vin.

En liten kvartingtungviktare gör inte fortsättningen på kvällen sämre. Tung i dubbel bemärkelse då flaskan till den lille krabaten känns full fast den är tom. Jag hade gärna sett att den känslan varit sann. 375 ml Felsina Berardenga 2013 släpptes för ett tag sen för 100 spänn och det är en riktigt charmig Chianti. Ohämmad leverans skänker en klassisk rejäl körsbärskompott i både bouquet och smak. Sötörtigt och spänstigt i bouqueten som lyfter och öppnar fint. Lavendel och blommig parfym och med stråk av mörk choklad. Smaken har i övrigt en myntaörtig inkilning mot klara glänsande mörkbäriga toner. En alert aprikospräglad syra friskar upp mot frukten och i avslutet stampar rakryggade tanniner in i sällskap med en plommonfruktigt rödmörk ton. Ja, jag är nöjd.

Trevlig doldis i hyllan

å trevligt att fler gamla braxar loggar in, gött!. Frun har snöat in lite på Chablis, men till parmalindad kylling å risotto kände jag viss skepsis till en ung stramis. Chardonnay javisst, men allt i hyllan från Chablis är ju så ungt, så jag tog det äldsta jag hitta på blocksen och det var från 2013. Les Venerables från gamla rankor levererar en citrusfrisk pärontonat fruktig bouquet. I smak överst en överraskande stabil generös fruktighet med samspelande go havsstänkt sälta. Möter moget men släpper loss i ungdomligare toner. Matchar ju upp middan utan problem. Päron, gula äpplen och lime. En närvarande syra hänger fint med i dansen. Trevlig Chablisienne å 160 är det värt.

Julvinare

Förutom diverse skumpa förstås, i konsumtionslägesnivå från Braxenmötet (grundläggande daglig näring), har 2 rödingar konsumerats under juldagarna. Till eftermiddagens TV- och chokladservering, fick jag för mig att smutta på en Amarone som sällskap. Inte så tokigt kanske och med fördel till de mörkare bitarna. Amarone har jag inte gott om, men hade sparat en Tommasi 2003 som kom hit som julklapp för ett antal år sen. Nu är inte Amaroneerfarenheten så stor, bortsett från besök hos grannarna, (där genomgången kan bli grundlig), men jag vet att jag förr kunde uppskatta just en Tommasi. Nåväl

nosen bjuds en bläckig, men mogen bouquet, det är tätt i frukten och allmänt mörkt. Visst smakmässigt i grunden är det torkade toner, men också vitalare fruktrikt och tätt stabilt med associationer till såväl mörka körsbär, som björnbär, blåbär och mogna plommon. Finns också ett mintigt inslag som piggar upp och lyfter en fräschhet i fruktrikedomen. Vinet kommer nyanserat rikligt i starten och bjuder på fint torkat frukthäng, men har en tendens att tappa något i mellanregistret då frukten blir lite kall och stum för ett ögonblick. Nästa:

Pian delle Vigne Rosso di Montalcino 2013 (149:-) från Antinori är ett mycket lätt vin. Så pass lätt att jag får svårt att hitta något att uppskatta. Visst, nu är detta en RdM, men sån här lättviktare har jag aldrig träffat på. Bouqueten är ungdomligt somrigt bärig och som körsbärssaft. Har dock en trevlig ekavrundning i doften som för tankarna mot vissa Pinot Noirkreationer. I smaken är tanninerna lovande pigga och fina, men möts av allt för svag frukt. Det är lättsaftigt och ganska tunt och funkade inte alls till flankstek, rotfruktsgratäng och chevrekräm. För mig funkade det inte efteråt heller. I så fall får jag börja om med bättre valt tilltugg och säkert med fördel, sval temperatur. Kanske som svalkare i annan årstid med helt andra förväntningar? Hursomhelst är detta något helt annat än vad jag är van vid från producenten.

Ett annat tips...

För anhängare till kallvuxen Pinot kan denna mystiskt prissatta pinne starkt rekommenderas! 139 SEK får ses som mycket måttligt pris. Får bara hoppas att den är jämn i kvaliteten.
Anhängare av sötsvullna murriga viner, eller överlagrat gammelvin kanske finner Beckers vin lite ungt, tunt och snipigt. Men inte jag!
https://www.systembolaget.se/dryck/roda-viner/becker-family-9544001

 

Den uppmärksamme läsaren kan säkert se nedan att ett storasyskon, Spätburgunder "B" från Becker skymtar mellan de smärta och helskärpta grabbarna på sommarprovning nedan :)

Fyndtips

...för er som gillar supertoscanare. Crognolo 2013 innehåller enbart Merlot och Sangiovese och måhända saknar man en skarp dirigent och ryggradsskapare i form av Cabbe, men vinet fräschas upp av en livfull syra mot den mörka rika frukten inbäddad av charmigt mumsig skickligt integrerad fatkrydda. Priset 199:- håller bra i internationell konkurrens och gillar man denna snyggt styrda generositet med rustika inslag finns det ingen anledning att chansa å låta den samla damm på hyllan, utan här snackar vi med fördel om direkt konsumtion när beställningspåsen är hemburen och rocken hängts av i hallen. Mycket gott och riktigt bra vin! Beställ 90373!
Kan även slå ett slag för samma årgång av Spinettas Ca di Pian, men här är det mjukare och saftigare och måhända inte lika färdigt. Förvisso inga bråkiga tanniner, men noterbara, och heller ingen bångstyrig ung syrafeeling men det är kanske inte att förvänta hos en Barbera. Det är ett snällt och lent vin och det smakar gott. Frukten håller en ganska djup och tät stil idag och därför kan en tids flaskutveckling mot mognare frukttoner vara intressant att följa. För dagen verkar bara 2012 finnas i vårt sortiment och det kan ju vara nåt att testa.

+ bonusbild från fullständig härlig sommarprovning

Rhinospinettan håller måttet

Spinetta Langhe Nebbiolo 2013

Spinettas lågprisalternativ (cirkus 180:-) som biter sig fast i Systembolagets sortiment. Vi har väl tyckt att kvalitén har åkt lite upp och ner genom åren, och ibland har det hänt att vinet åkt in i tunnlar för att dyka upp som så mycket bättre några år senare. Årgång 2013 är redo att korka direkt, dock. Mörkt, mustigt, kraftigt med en god portion mörka bär i smaken, tillsammans med tanniner i en helt schysst balans. Gott och prisvärt i vintermörkret.

Pinot i solnedgång - kvalité

Utemöblerna på plats, blicken mot himlen över grantopparna, luften blir långsamt svalare, koltrastarna flöjtar, en stund för sig själv och då blir det nåt magiskt i sällskap med denna ljuva druva. Kanske ett rätt ordinärt vin iofs, men har läst lite schyssta omdömen om det och i stunden känns den pigga unga syran mot den rundare mångsidigt fruktiga botten riktigt gött. Stretchar hela vägen från lingon till mörkare bär, snyggt. Den tilltagande kvällssvalkan mot glaset gör ingen skada, funkar lika bra. Långt bort från den grå vardagen - kvalité.

Spätburgunder ist ein nette traube!

Bra tyskt rött för 159:- Lätt friskt och rekommenderas. Framför allt saknas tonen av tysk gympadojja! En liknande rekommendation vore omöjlig för ett par år sedan. Frågan är vad som förändrats mest? Tyskt rött vin eller vad VinkelBraxar föredrar?
Finns på Bolaget

Arbetarvin

...till kapitalistmat (dottern bjöd på Wallenbergare), en utmärkt fredagskombo. Toscanska Brancaia TRE 2013 a 129:-, där TRE står för en mix av druvor 3-5 i världsrankingen enligt min mening, dvs Toscanatypiska Sangiovese, Cabernet S och Merlot. Ger i bouqueten en fattonad trevligt ren saftfruktighet med inslag av körsbär och svarta vinbär. Smaken bjuder ett välavvägt tanninbett med ungdomlig fräsch syra som möter en lätt pigg frukt av svarta vinbär, röda körsbär och lingon. En viss rostad varm ton inflikar och spelar snyggt med och summarum upplevs vinet leverera en lätt frisk frukt som gynnas av det mörkare svart vinbärskomplementet. Finishen är glesare med stram syrlighet mot mörkfruktig bakgrund. Vinet är klart godkänt för sin prisklass.

Dags att börja följa Per Bills Boxtoppen?

Det verkar som att detta mer och mer blir Ganges och vinkelbrax egna lilla blog med ett och annat sällsynt gästspel. Har resterande bröder konverterat till den mörkfruktiga bäriga bussiga boxtoppen :)
Nåja, skam den som ger sig
en dag som denna kanske inlägget skulle handla om Riesling från Wolfs-grube eller något annat namn i ropet men nej! Och inte heller Pinot faktiskt.

 

I senaste släppet finns/fanns en Bordeaux, 2013 Château Cambon la Pelouse, 99426, som för att vara Bordeaux betingande det måttliga priset 155 SEK.

Ung- Ja, Fruktig - Ja. Ekad - Ja, och balanserar idag lite på det berömda håret men tack vare fruktigheten passerar det vinkelbrax, snävt ställda vanilj- och trä-filter

Serverad lätt sval smakar den mycket bra! Kan tyvärr inte beställas över nätet då allt är utlevererat till större och mer vininriktade monopol än lilla Karlshamn. Bra grejor!

Snart bär det av mot Småland för att assistera broder hasse när han flyttstädar källaren. Se om det kan bli en liten post om det kanske, mest beroende på relationen mellan kvalitet och kvantitet kanske.



Pinot, varför ändra ett vin(n)ande koncept

Pinotdrickandet på Vinkelgatan fortsätter. Senaste veckan har varit ganska tung men ändå innehållande en lättnad, och är det inte då man ska ägna livet åt eftertanke, god mat och gott vin?
2013 Bourgogne Rouge Oka från Arlaud har jag nämnt tidigare. Och nu har jag även smakat det. Även detta riktigt bra grejor. Jämfört med det andra fyndvinet år 2015 som Herr Jamais nämnde är detta lite mer fruktigt, elegant, mer silkigt men rejält syradrivet. Men utan att bli sursnipigt! Till entrecotê med jordärtskockstomp ( de du sPunk :)) sitter det som pitten i Greta. Om man nu får säga så nu för tiden då det är viktigt att var ytligt politiskt korrekt i sociala medier.
Riktigt bra grejor, finns fortfarande ett smärre antal på bolaget i Söderhallarna. Ska någon Tjockholamre dit i närtid. Ring mig innan...

Nu börjar det likna något...

Cuvée Margot visade ju sig vara nära nog ett bottennapp, så det var dags för VinkelBrax att inhämta lite extern rådgivning från det offentliga rummet.
Michael Jamais kan ju ibland vara lite egocentrerad i sina alster men hans vinkompetens är oomkullrunkelig. Och speciellt när det gäller Bourgogne.
I sin blogg Cafe Rotsunda summerade han sitt vinår 2015 och utnämnde två bästa röda budgetvin:
2013 Bourgogne Rouge Oka från Domaine Arlaud samt
2013 Bourgogne Rouge från Domaine dÁrdhuy
Och efter lite trixande på bolaget i Karlshamn lyckades jag beställa några av varje. Med tanke på tidigare erfarenheter av det lokala Pinot-sortimentet var det inte så mycket tveksamheter. Jamais har ju förkärlek för DRC och liknande prisklasser men i detta fall kostar båda förslagen 199 SEK. Och det är ju som sPunk säger i konsultprisklass.

Domaine dÁrdhuy 2013 Bourgogne Rouge, bra grejor? Nää det är riktigt bra grejor! Det har ju kanske inte riktigt den finess och finstämdhet vi hittar i riktigt högklassig Pinot från Bourgogne men detta är ett lysande bättre vardagsköttvin.
Fortfarande beställningsbart på Bolaget med nummer 74313 Passa på! Starka köprekommendationer från vinkelBrax!

Förhandsprov

en Nebbiolo från Sardinien, kan det va nåt? Enligt uppgift kan denna flaska från Tenuta di Muscazega och årgång 2013 dyka upp på bolagets sortiment inom kort med ett tänkt pris runt 200. Vad bjuder detta för intryck då? Färgen är av tätare rött slag. Den lyfter spänstigt mot nosen i ett innehåll av mörka körsbär med touch av rosig parfym. En renklingande, smått klinisk fruktighet. I munnen möter en frisk syra med tydligt närvarande, men för Nebbiolo "snällare" tanniner. Friskheten består i ungdomlig rödfruktighet, men med charmiga dippar i mörka bär. Det finns röda vinbär, mogna körsbär, rosor, nypon och mörk choklad. En viss ungdomlig strävhet med syrliga bär hänger med i eftersmaken. Funkar tydligen bra med Nebbiolo på 400 m höjd på Sardinien. En fräsch, frisk och prydligt välordnad fruktig upplevelse. En Nebbiolo med viss pondus utan att tappa greppet om klassiska karaktärsdrag. 200:- kanske något i överkant?, men absolut värd 150+ enligt min mening. Får väl bjuda nebbiolofanatiske stormästarn på ett blindglas och kolla vad han tycker.

Gajajul, kaxig yankee och än större intryck

har samlat på mig lite (alla?) Gaja och smakade till helgen de 2 äldsta i samlingen av Ca´Marcandas Magari (2008) och Promis (2009). Båda 2 är väldigt lika i bouqueten med nosvänliga stabila rätt uppkäftiga mörka körsbär som spänner bågen rejält. I Magarin blir smaken lite varierat tunnare med vissa svaga partier, men samtidigt kompletterat med trevliga både mörka och röda toner som har inslag av torkad frukt, choklad och mogen sötma, men också kvicka instick av fräschare frukt. Den går lite i vågor och i vissa tungrullningar känns det riktigt bra, men ska jag vara ärlig, så tror jag inte denna årgång bemäktar så mycket mer och har sett sina bästa dar.

Ett år yngre Promis är mycket spänstigare, den är livligare, har tätare frukt, bra syra, mörka bär, stabilare och utan svaga partier i smaken. Tar ett fast tag, har bra balans, smakar gögött och hänger med hela vägen hem. Nu skiljer det ett år och åren kan ha haft helt olika förutsättningar, men av dessa intryck vill jag inte avvakta för länge med nästa årgång Magari, men känner mig lugnare gällande Promis. Dock ska tilläggas att en mogen kvinna i form av farmor A-M uppskattade Magarin mest. Sen kan man undra var Gaja har tagit vägen och jag får inga svar av Lively wines.

Buena Vista Chardonnay Carneros 2013, 179:-, sitter jättefint med sin smörkola och duktiga fatkrydda till "lysande gul fiskgryta". Trots sådana tyngre smakaktörer lämnas en sval fin chardonnayfrukt öppet spelrum i helheten i kombo med frisk ung syra vilket gör sipparna efter maten riktigt trevliga. Över förväntan.

Vi älskar Nässjö ! ! ! Vi älskar Nässjö ! ! ! trevligt att få se BOIS-mötet dyka upp i SVT:s sportkvart och serieledningen är stabil?.





Nu är jag kanske inte rätte person att uttala detta, men jag känner ändå att stämningen kräver, Marc Herbrart måste göra en av de bästa Rosé som finns, har tjatat om det för, men en sån detaljerad perfektion och balans mellan svala bär, söta bär, syra och mineral känns bara sjukt bättre och mer övertygande för varje butelj, imponerande!

Fredagskväll med Munskänkarna i Motala

Idag stod landskamp mellan Frankrike och USA på agendan. Vid första flighten testades 4 vita viner. Vi visste vilka viner som provades men inte i vilket glas dom var.

Vin 1. Knuten omogen doft som öppnade sig alltför sent, poäng och bedömning var redan inlämnat när vinet öppnade sig. Då tillslut så framträdde en stor komplex och frisk doft. Plommon, mineraler och smör. Behaglig fatkaraktär som fick mig att vilja dricka mer. Ge detta vin några år i källaren och det blir en häftig upplevelse.

2013 Puligny-Montrachet från Domaine Pernod Belicard. ca 400:-

Vin 2. Kanske mer päron än äpplen. Citrusdoften mindre markant än i vin 1. Eftersmaken är trevlig och skapligt lång, vinet känns friskt. Mindre slutet än Vin 1, men tycker mig ana att vi gått ner ett par klasser i kvalitet, men just nu är Vin 2 trevligare, men ska inte lagras speciellt länge till.

2013 Clos du Val Chardonnay. mycket riktigt, kostar hälften av Vin 1 ca 200:-

Vin 3.Friskt, fräscht och eleganta dofter av citrus, gröna äpplen, stenar och limeblad. Återigen lagom ekat. I mina noteringar vinner detta vinet om doften allena vore avgörande. MEN i munnen finner jag inte samma harmoni, alkohol och syror spelar inte ihop, detta drog ner mitt betyg ordentligt.

2012 Chateau Montelena Chardonnay. Lär kosta 325:-

Vin 4. Min vinnare. Elegant fruktigt med inslag av blomsteräng i full skrud. Fatkaraktär kanske lite mer påtaglig men bara till vinets fördel. Eftersmaken fyller gommen och harmonin är härlig. Ett vin som klarar några år i källaren men som redan nu är mycket trevligt.

Mognadsgraden var det som gjorde att jag föredrog detta vin framför det första.

2013 Beaune du Chateau Premier Cru, från firma Bouchard. 249:-

Den vita kampen slutade med en överlägsen fransk seger. Inte bara jag, utan hela sällskapets betyg var i grodätarnas favör. Första platsen togs av Puligny-Montrachet tätt följt av Beaunedu Chateau.

Flight 2, nu var det dags för de röda.

Vin 1. Klar djup rubinröd färg. Doften får mig att spinna loss, detta gillas vid Borenstranden. Svarta vinbär, Ceder, eukalyptus fyller snoken och jag njuter, snortar så vinet far upp i näsan. Smaken återigen svarta vinbär,underbart lena tanniner, vanilj som är så där perfekt lagom och lite viol.

2009 Heitz Cabernet Sauvignon. enligt uppgift 381:-

Vin 2. Mörkröd, nästan svart i färgen. Får hålla vinet över ett tänt ljus för att konstatera att det inte finns några defekter. Doften får mig genast att sätta ner glaset. Jag känner genast inslaget av Merlotdruvor, får samla mig innan nästa doft. Tyvärr så blir min enda doftanteckning, Fy, Merlot minus, minus och minus. I munnen får jag inte heller någon kick, eftersmaken är kort. Detta blev för mig det sämsta röda vinet. Naturligtvis googlade jag fram att det är 40% Merlot i vinet. Vinet är inte dåligt, bara inte min grej. Ger vi det 10 år i källaren kan jag lova att mitt omdöme kommer att vara mer positivt.

2012 Chateau Brane-Cantenac. 441:-

Vin 3. Återigen är jag tvärsäker på att detta är det andra franska vinet. Känner på nytt inslaget av Merlot, nu är det dock inte lika påtagligt, men trots allt där. Doftar svarta vinbär, får en tanke åt italien när jag hittar körsbär. Kaffe, läder och blyerts står att finna. Smaken åt helvete för ungdomlig, borde nästan vara straffbart att dricka nu. Måste få några år att integrera tanninerna. 

2012 Chateau d'Armailhac. 381:-

Vin 4. Spännande doft, torkade örter känns tydligt precis som de svarta vinbären, dessutom någon bärig doft jag har svårt att associera till något.

Inte lika fylligt som de andra vinerna, färgen är också ljusare. I smaken återkommer de svarta vinbären och kryddorna, inte särskilt mycket strävhet, ett gott vin som passar att bjuda på.

2011 Artemis Cabernet Sauvignon. 381:-

Om Frankrike vann den vita kampen, så var det röda slaget klart till Amerikansk fördel. Så tyckte jag och även här var sällskapet överens. Min favorit blev Heitz med Beaune du Chateau på andra plats.