Något längre/vin

...en lycklig semesterfirande man, ett moussglas, en flaska, lite mer fokus och viss tanke på morgondagen som lär ge en å annan stänkare på Skansen som sig bör. Langlois Brut Rosé, 129:- i detta sommarnattsljusa land. Gjord på den dolt uttrycksfulla druvan Cabernet Franc, som i rätta händer släpper loss en fantastisk potential. Langlois ägs visst av Bollinger, vilket delvis kan förklara ett lyckosamt skapande av mouss. Rosévarianten var en ny bekantskap för mig, fanns i hyllan på Blocks, men normalt i BS. Överraskande god, djup färg, rödrosé, vilket får hjärnan att associera med söt billig onyanserad fruktighet, men icke. Nätt svagsöt behaglig sommarbärsfrukt, syra och grapebeska balanserar utmärkt till fräsch, läskande och smakrik upplevelse. En allroundpondus som får vinet att passa till lite av varje av sammanhang kan jag tro. Den vita varianten på bolaget har en viss utveckling och mognad. Det kan man kanske inte säga om det här, men det finns en trygg stabilitet som får mig att bli lite smått impad. Bra Loire, bra Langlois och bubblorna är sprittsligt livliga, vackert i glaset till den rödare färgen. Snyggt!, men det är nyttigt med internkonkurrens som Winterkorn brukar säga. Nu är det gött, nu är det sommar, nu finns det tid för braxenbröder att sommarblogga, nu blir det nattchablis från Boren, vaktelladdarvin, djup filosofi från Öland och som alltid stabila inslag av mycket bra grejer och kanske ett överraskande inslag från någon där borta mellan bergen. Blint får förresten vinet betyget Gott, men med vetskap om prisläget blir en smålänning positiv och den invägningen ger ett stort +.  Lycklig i lördags, men jag önskade absolut inte att Land Roverland skulle få stryk av gurrgliguglaj. Men det är lugnt, Italia fixar 6 till, så det är "bara" att knäppa Costa Rica. Glad midsommar!

Efter pausen blev det vitt...

Har kommit i lite pausläge i bloggandet märker jag. Kanske ger den mätta Mälardalsvärmen för trötta kvällar och brist på inspirationskraft. Man har väl varit rätt idog att förmedla det mesta som mött strupen, men nu har några veckor förlöpt i hemlig dimma. Just nu kommer jag inte riktigt ihåg vad man donkat i sig, men om jag försöker skärpa till mig, så har jag ett bestämt minne av att det var en släktmiddag under förra veckans underbara långhelg. Vi satte en repris i ugnen, som inte släktingarna fått, långtidad, lågtempad örtkryddad fransk rostbiff. Så jävla mör och fin som den blir kan inte någon bli besviken. Jag fick då iden att pröva min nyupptäckta låda. Ja, när jag röjde lite i vinkällarutrymmet för ett tag sedan hitta jag en sexpack med Roger Perrin CdR Cuveé Prestige 2008 under en gammal ölback som jag helt glömt bort att jag införskaffat. Ett riktigt schysst vin som inte är för ungt i karaktären, utan komplettera måltiden på ett riktigt bra och närvarande sätt. En enkel, spänstig, uppkäftig Perrin, som inte har några problem med att konsumeras 2011 och säkert inte ett antal år framåt heller. Skitbra vin! Jag förlängde sällskapsdrickandet med en Montecucco och det blev bara ooh ooh. Ja, vad ska skriva om mer då? Donka återigen en BP BdB på Nationaldagen t.ex. Nu har jag druckit den så ofta, så den euforiska salighetskänslan från 1:a gången, upp på höga moln, gav fullständigt fan i vad Bruno sa på scen, utan helt fokuserad på mitt glas, har väl avklingat något. Kanske inte i extas längre, men jag tycker fortfarande att det är ett förbaskat bra vin. Nu, prissänkt 10:- till 465, TOKFYND!!!!
För att glida in på dags dato har jag återigen bekantat mig med Langlois Cremant de Loire, som anses väldigt prisvärd. Ja, det är den, men den är lite special. Innehållet är Chenin, Chardonnay och Cabernet Franc och jag misstänker att sistnämnda ger mustigheten som ger bas åt skapelsen. Kring sambandscentralen lättar de vita tonerna i svårdefinierade framstötar och med en sammanfattande bild av intaget, så verka frun lite skeptisk, medan jag upplever det som en intressant komposition som skapar en fräck helhet.
Och nu ska jag skriva om det jag verkligen ville skriva om ikväll, Äntligen! Bourgogne:aren Christophe CORDIER Pouilly Fuisse´ 2007. Men, det var väl en riktig liten goding ändå? Färgen är oljigt gul. Doftar fläskigt, smörig Chardonnay. Smakar frisk citrus, gula plommon, krusbär och hallonsylt. I bakgrunden stretar i smaken detsamma som doftupplevelsen, men hålls tillbaka i diskreta, korrekta toner och ger en smakharmoni som jag grymt uppskattar. Den är rejäl och stöddig och matchar väl kvällens foliegrillade Röding. Fan, det var kul att dricka vitt ikväll. Bra komponerat!
Som sällskap till nattens bloggande smuttar jag en Alsace:are med Pinot Gris. Heter Baron Kirmann från 2008, som jag vid tillfälle fått av våra kära grannar. Blir inte riktigt klok på den? Är sötaktig i kylt tillstånd, men efter rumsvistelse blir den dov i karaktären. Släpper inte loss, känns som den ligger och lurar, men kommer inte till skott. Har ingen aning om vilken kvalite´ it´s supposed to be, men efter CORDIER känns den rätt blek och billig och jag hoppas inte grannarna brukar läsa Braxen.
Bärsa: Oppigårds PSA är lite NO-aktig i karaktären och kan varmt rekommenderas till sommaren i grillförberedelse eller rent av som matsällskap.
Vill tacka Åkes-H för att han håller en utmärkt, strålande fjong i bloggen, men Gu vad man saknar ÖG.

Plikten kallar

En hel del vin passerar kontinuerligt strupen, men jag har varit usel att rappa på sistone. Har druckit nya Taberneren från södra spanska Cadiz och Le Tobele Valpolicella Ripasso 2008 i Tryffellåda. Taberneren är ett sötaktigt, kompakt kraftpaket. Livligare och mäktigare än de Tabernerer jag druckit tidigare. Vacker elegant etikett med stegrande häst, men vinet är mindre elegant, snarare att betrakta som en frustande Ferrari. Jag tyckte om det.
Hade fyndkväll vid släktmiddag och drack Pio Cesares Langhe Nebbiolo, Seghesio Sonoma Zinfandel och Dao Casal Mor Reserva. Nog är de fynd alltid. Skulle inte behöva skämmas för sig om priset stack upp en bit.
Har tjuvsmakat den danska beställningen av Difese och Renatobarolon + ett gäng mousserande, där Langlois Crémant de Loire Brut överraskat mest positivt. En seriös konkurrent till prisjämbördiga Bourgogner och Rotarer, men matchar inte en Kaapse Vonkel.
Väldigt kort blev det om dessa passerade veckor, men vad som framförallt kändes som en förbannad plikt var att förmedla nedanstående händelse i etern:
Det var 23/11. En lång fransman från Champagne vid namn Bruno Paillard gästade Porslinshuset på Rörstrandsgatan. Han talade väldigt länge och inspirerande, gav oss Champagnehistoria, Champagnepolitik och önskade förstås i slutändan att vi skulle köpa mycket av hans
Brut Premiere Cuvee, 345:-
Blanc de Blancs Reserve Privee Grand Cru, 489:-
Rose Premiere Cuvee, 425:-
Brut Assemblage 1999, 475:-
Han hade också med sig en Brut Premiere Cuvee - Vieux degorgement huit ans, men den var från egen samling, intensiv och mogen,
Min jobbarpolare som fick denna provning av oss i 40-årspresent föll för Rose´n, det överraskade mig något, men samtidigt var det kul att han tyckte om just den, den grabben suktar inte efter något sötslisk. Själv tyckte jag nog den var lite för bitter och för lite bärig än vad jag förväntar mig från en Rose´. Men, med rätt tillbehör, en solig varm eftermiddag kan det säkert bli riktigt bra.
1:an och 4:an var inga nyheter för mig, ni som inte var allt för berusade hos Las nyår 2009/2010, fick möjlighet att njuta 1999:an som är en kompakt, mustig, matvänlig skumpa. Så fantastiskt mycket champagne har jag väl inte druckit i min dag, men den fräschaste, friskaste, elegantaste skumpa jag någonsin intagit var den kvällens BdB. Jag blev nästan tårögd. Åååå som en käftsmäll, men ändå som en smekning. Jag vaknade hastigt upp med ett ryck från en grå vardag för att försvinna i en ny värld. En perfektionistisk finess fick mig upp på små lätta moln och jag ville aldrig komma ner. Enastående täthet, eleganta syror, suveräna bubblor, balanserad diskret citrus. Aromerna och bubblorna dansade i en vacker symfoni genom mun och strupe. Låt det aldrig ta slut.
Det är väl ingen nyhet att gamle Ganges föll pladask för komplexa, mångfasetterade Antica Terra PN 2006 and it’s still no. 1, men nu har det etablerat sig en svårknuffad 2:a i allmänna vintopplistan. Bra jobbat Bruno!, det här var nog ett par klasser vassare än dina övriga, även om de inte är oävna de heller. Det är härligt med en stor vinstund, men tyvärr händer det inte så ofta. Nu finns i alla fall denna juvel på plats i Grassacker och jag ser fram emot tillfället när korken åker ur. Å tänk, nu har jag en hel flaska alldeles för mig själv, wow.