1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

Vinlogen Braxens årliga middagsmöte

Braxen 2015 avlöpte i helgen i Kulla gamla skola på höglandet. I vanlig ordning öppnades en massa godsaker, Som vanligt provas allt blint. Som vanligt blir alla utom värden upplurade på läktaren.

Från förprövningen - passande nog en Initial från Selosse. på senare tid har det blivit mer och mer Champagne.

Till och med Frimurarna lättar ju numera på förlåten och låter folk få se lite på hemligheterna, så det är väl dags att publicera någon bild från ett Braxen-möte också. Men bara lugn, kära bröder, de smaskigaste detaljerna ligger säkert på min hårddisk...

Ulf har ett av kvällens viktigare uppdrag - att mäta upp de 8 vinerna i 8 glas gånger 8 deltagare. Mycket disk blir det!

Tanken är att vinet ska ackompanjeras till passande mat, så det blir en del köksarbete också, till årets provning tillreddes oxsvanssoppa, grillad lever, råbiff, torskrygg och lammstek. Och så lite ost på det....

De två röda trådarna som skulle listas ut var landet, och det lyckades vi väl sådär med, 7 fullblod från Bordeaux och ett svart får från Rhone, samt årgången: 1990! Det var inte lätt att begripa, för det första var alla 8 vinerna vitala, de flesta perfekt mogna, någon kunde kanske ha klarat sig något år till. Men våra gissningar av årgångar spretade väl sisådär 10-15 år, några av de här gamlingarna var otroligt fräscha! Den andra lärdomen var att 7 viner, gjorda inom några mils radie från varandra samma år kan smaka så otroligt olika!

Och så nummer tre: Frankrike är alltid Frankrike, de vet hur man gör vin. Punkt.

The real thing...

På julafton öppnades den äldsta vinaren i ÅkeholmsBraxens kyl. 1990 Dow´s Quinta do Bomfim Vintage Port. Äldst på det sättet att den har varit i min ägo sedan 1992-12-11 då den inköptes för 129 SEK på bolaget i Hässle. Har för mig att jag fick den av Helene för att jag skött om hennes hästar när hon var krasslig. Därefter har putellen överlevt den omtalade pyrolytiska fläktbranden i Bondorlunda för att sedan flytta ner i krypgunden på Månvägen för att sedan... Äh nog om det. Vi minns väl kanske alla förra gången undertecknad drack vintage port. Det var i Lund 1998 på det årliga mötet när det stod en 1983 Ferreira Vintage Port på programmet. Ett vin som efter sin nödvändiga färd genom melittafiltret dräpte allt i sin väg. Smakmässigt. Jag minns den som skarp och alkoholstinn. Inget som gav mersmak.

Därför var det med spänning som jag dekanterade denna vid lunchtid på julafton. Ca 1 dl grums fick inte följa med ner i karaffen, det hade samlats så fint i botten på flaskan efter en dryg vecka på högkant. En ljuvlig doft strömmade mot mig under dekanteringen! En mångfacetterad russinsöt doft med inslag av marcipan och röda bär. Spritinslaget var välbalanserat och en naturlig del av doften.

Smaken är en varm fruktig russinsöt upplevelse. Marcipan, en släng av solsöta jordgubbar, chokladmousse. En fulländad och komplex smakupplevelse Med en gudomligt häng som varar i över 10 minuter! Och hela tiden kommer nya bottnar och smaker! Svårbeskriven njutning! Nu förstår jag storheten i vintage på ett annat sätt än tidigare.

Den amerikänske älskaren av fläskiga viner har gett denna årgång av QdB 96 Parker points! Förstår vad han menar.

En annan älskare av port är ju han Svamp Bill Blåkant eller vad han heter. Han skrev en gång att han öppnade sin första vintage för sässongen när den första snön föll, för att sedan dagligen dricka Port till det var barmark. Med tanke på årets vinter kanske det blir lite vingliga turer med snöslungan på kajkanten den här gången. Och allt han provar åt Livets Goda kommer få minst 90LGP. Men vem vet, han njuter nog stort vintern igenom!