Prunotto prunotto!

å satans lord å heavens fuck, vilken stormabefrielse, det här var det bästa jag druckit sen midsommar. En fantastisk upplevelse till utegrillade lammachops och inte annat än sjukt prisvärt. En nyponfärgad rödbärighet som leker med mig med strålande kärvhet och gnisslande motstånd och vartefter tilltagande luftad fruktgenerositet i uppskattad kombo. Ursäkta mitt ovårdade språk och entusiasm (man anar en saknad av kvalité), men hur som kan detta inte annat en sammanfattas som riktigt braaa! 239:- ha ha.

Rapparvin

Fontanafredda Barbaresco, 169:-. en rekommendation från Petter i något utskick, trodde jag. Men efter lite förvirring och eftersökning insåg jag att Petter beskrev 2011, flaskan jag hade i min hand var en 2012. Uppenbarligen är vi inne i ett årgångsbyte. Strunt samma, det här va rätt bra skit ändå för den penningen. Det bjuds en mjuk kryddig doft med elegant torkad frukt och lätt parfym. Rätt diskret ändå, inget kaxigt lyft. Smaken accar upp med röda körsbär och bra syra omhändertaget av krydda, örter, lite ledur och fin torkad frukt med viss jordgubbstouch. Det kompletterar med ytterligare lager av en lätt saftig mjuk frukt med ungdomlig intensitet och ungt fruktig varande eftersmak. Allt möts hela tiden av ett sånt lagom härligt tanninmotstånd. Jodå, det här är fortfarande prisvärt.

Midsommar på Senoren

VinkelBrax firade midsommar på Senoren med Möbelmannen.
På vinsidan var nog 2004 Champagne Larmandier Bernier Vielle Vigne de Cremant Grand Cru Extra Brut det som stack ut mest. En champis som direkt efter öppnadet upplevdes mer sur är torr... Hårda ord om en av Juhlins favoriter. Men efter en stund och i sällskap med lite gåslever och fiskägg visade den lite mer av sin storhet. riktigt bra grejor av bästa Chardonnay, fast fortfarande torr...
Ytterligare lite champis från Hebrart rann ned under kvällen. En rosé och en Selection. Tidigare bloggade och fortfarande riktigt bra.

 Till lite grillat dracks en 2007 Barbaresco Cascinotta från Negro. Bra grejor!

Men då midsommarmaten inte helt och fullt är vinvänlig blev det lite olika pilsner med olika anknytning till oss.
Caspars Schwarz, bryggt av årets Svenska Mästare i ölbryggning Anders Wendler, tillika en gammal bekant från Lund, avsmakades. Riktigt gott, ett mörkt och kraftigt öl men ändå friskt. Jämfört med det ölet han bryggde på sitt studentrum för 25 år sedan har han bytt universum! Till ett bättre kanske inte behöver nämnas.
För övrigt dracks lite olika öl från Brygghus 19 i Karlshamn, vilka alla tre kvalade in i facket Mycket bra grejor.
All fyra ölen kan rekommenderas om någon Brax är sugen på något intressantare än fula lastbilsöl.

Killkalas

Enkla säkra kort när Spunk med yngste sonen passerade förbi VinkelBrax också med son:
Champagne Marc Hebrart Special Club 2005, Comte, Pate, Weber, Briketter, 2004 Pio Cesare Barbaresco, 3 cm tjocka skivor ryggbiff, Hasselbackpotatis, Toppmurkelsås, lite tyskt sötevin, belgisk kittost med obegripligt namn & mjölkfri Creme Brûlê. Sammanfattas Gott! Nyttigt, Mättande. Vi fyra delade även på två plommontomater och en skiva gurka. MiniSpunk tyckte grönsaker är onödigt!

Lite mer detaljer då kanske: Hebrart god som vanligt men jag tyckte den tappat lite av sin vanliga spänstighet. Detta märktes ännu tydligare när slatten dracks upp i söndags. Fortfarande bra grejor men inte längre imponerande. Kanske en sämre flaska?



Imponerande var dock en mogen italienare som legat i kylen sedan 2008. Riktigt bra grejor som efter ett par timmar i karaffen visade upp Nebbiolo från allra bästa sidan även om min stackars gäst fick dricka blint ett tag. Skulle säkert levt många år till men visade upp mognadtoner redan efter nio år.

Detta mina Braxar är inlägg nr 400 på bloggen!

Hej! Varför är alla viner så bra?...

...var är min kritiska ådra? Har den helt försvunnit under den tragiskt vita Januari?
Jag sammanfattar lite kort några av årets premiärviner som jag tycker varit riktigt bra. Riktigt bra och trevliga viner, men inte fantastiska, vilket jag heller inte förväntar mig i gällande prisklass. Tillräckligt bra för att inse att "vit" är tråkigt och fyller ingen funktion, ens i Januari. Rik omfattning och spännande variationer från enbart 2 länder och som tydligt visar att producenterna söker nya vägar, bryter traditioner och att utvecklingen är seriös mot bättre och bättre viner.

Mazzei Tenuta Belguardo 2010 199:-. En Toscanare med caberneterna Sauvignon och Franc. Lille Franc är svår att märka här, där en generös Sauvignon tar fullständigt kommando. Insmickrande sötfruktighet med mullig rostad varm ton. Snyggt integrerad kryddton och det fläskar på rätt ordentligt med mer djup och direkt närvaro än snygg elegans.

Finca Sandoval Salia 2009 139:-. En mer snipig och strikt upplevelse. Syrligt röda bär, men med lugn stabil fruktig stomme. Lite salia blev vi av vinet till maten, men när jag dricker det utan sällskap skulle jag gärna spara detta vin och smaka om några år. Man anar en ytterligare potential som kan blomma ut.

Negro Cascinotta Barbaresco 2007 23 Euro. Spänstigt, friskt och fräscht. Harmoniskt balanserat med rena körsbär och tranbär. Den är välgjord, men jag tror några år till kan utveckla en djupare yvighet och därmed göra den mer intressant.

Campo di Sasso Insoglio 2010 74:- för 37,5. Återigen en fransk italienare, men här är det inte lika påtagligt som i fallet Belguardo. Så finns inte heller Cabernet Sauvignon och då blir det inte lika tydligt. Här har man komponerat ett skönt vin byggt på riklig fransk druvmix. Rejält fruktigt och ungdomligt spänstigt. Upplevs rikligt med varierande toner och får bra skjut i tydligt närvarande smak. Ett icke-subtilt vin som jag tror man njuter bäst av genom dricka i år.

Finca de Villatuerta Navarra Chivite selección Especial 2008 125:-. En go modern Navarra med tillbakahållet inslag av fat och vanilj om ens något. Här är det stabbig frukt. Körsbär, plommon, viol och krydda i tät förpackning. Vinet känns något ungdomligt naket som gör det lite korthugget och en avvaktan till rundare mognad skulle göra vinet en tjänst. Jag kan mycket väl tänka mig att det står ut med det.

Vin(t)er i kustlandskapet

Har helt plötsligt väldigt mycket vin i lägenheten då massamannen från Bryssel lastat av senaste leveransen från vinhandlaren Bosso Rosso. Och hasse kommer nog att uppskatta mängden träkassar till sitt nyfärdiga magnum display office...
Familjen massaman utsattes före den rediga maten för det senaste köksexperimentet från undertecknad. Konfiterat ankbröst. Ett långkokt ankbröst kokt i rent gåsfett. Ett av de mer lyckade försöken på senare år. Helt plötsligt öppnar sig enorma möjligheter att tillaga egenskjuten seg Kanadagås till mycket mjäll och välsmakande mat. Tänk vad 12h vid 90 grC, och 320g gåsfett kan åstadkomma. Nu bjöd jag i och för sig på köpebröst men man ska väl vara nöjd med vad man får! Vad dricker man till konfiterad anka med rödvins och ankreduktion om inte Bourgogne!





En tidigare recenserad 2006 Beaune från Louis Jadot. Kan skönja en viss flaskvariation då denna var mer inbjudande och balanserad än föregående. Bra grejor!
För att locka massamannen från ön utanför Karlskrona, förresten en gång i tiden Sveriges näst största stad ;), hade jag lovat att brassa i gång min limegröna Weber på balkongen. Sagt och gjort. Och ingen brandkår trots en massiv rökpelare under tändfasen
Ett större stycke Entrecôte grillades och avnjöts med en potatisgratäng på långlagrad hushållsost.
Till detta serverades även tomat då jag tagit lärdom av tidigare larm om grönsakers farlighet. I glasen återfanns ett vin som finns i ett antal Braxakällare: 2006 Barolo Marsenasco från Renato Ratti. En snabb koll före maten var ganska sträv om vi säger så, men tillsammans med en inte helt fettfri gratäng och lite omager entrecôte blommade det ut. Taninerna börjar bli hanterbara jämfört med tidigare provningar, men detta kan säkerligen ligga ytterligare minst 10-15 år under goda förhållanden med tanke på tanniner och syra. Men redan nu Bra grejor tillsammans med lite fett!
Fett är väl kanske i och för sig inte helt ovanligt i en normal brax kosthållning?



 

Till och från under eftermiddag och kväll hjälptes folksamlingen till att stjälpa i sig det sista av en vinare som stått öppnad i kylen sedan julaftonskvällen.

Ett vin från Louis "I put no spice in my wine" Michel. 2008 Chablis Preimer Cru Montée de Tonnerre





Under de dryga 1,5 åren i vinkylen följt av ett par tre dagars luftning i öppnat skick har detta vin utvecklats till något riktigt riktigt bra!!! Så här vill jag ha mina Chardonnayviner.
Doften påminner på något sätt om ett sött mättat vin men när man smakar kommer det ljuvliga torra runda mineraltoner. Torrt, gott, och jämfört med annat lika gott nästan gratis! Skulle inte bara köpt en halv låda. Men det ger väl en anledning att åka tillbaka!

Barbarescor och Ganges rappar vidare om Oktobersläpp

.....men snart är det slut med det, för strax blir det 1/11 och då öppnas fönstret för nya godingar. Härligt! För dagens bloggade viner gäller generellt ett mindre intag/flaska för egen del, då de förekommit i större sällskap eller då jag av andra orsaker varit tvungen att begränsa mig, men det korta intrycket blev som följer.

Förra helgen var det lite fira med grannarna eftersom deras grannar (grannarnas alltså) är på väg eller har blivit 50+. Det fanns riktigt bra vin på bordet, Ca di´Pian och Soffocone mm och det är väl gott nog, men i trevliga grannars lag är det lätt att bli lite entusuiastisk och jag var nere och röjde i källaren. Ville på nåt sätt utbilda i stegrande kvalitet, men när det gäller Spinettadelen blev jag lite skeptisk. Tog upp en Vigneto Bordini 2007. Den hade förvisso en mörk körsbärsmullig bouquet, parfymiskt rosig och så även i initial smak, men det klingade snabbt bort i en vass, kantig och motsträvig karaktär, då alla mjuka, kompletteringskrävande passande perceptiva toner försvann. Av det jag smakade blev jag något besviken. Det kan vara så att vinet var väl ungt för att förbrukas, men en observerad tunn strimma av  brun russinmognad som jag fann motsäger egentligen även en framtida potential. Jag tycker faktiskt inte att vinet var speciellt bra. Det var schysst initialt, men blev sen blankt och metalliskt med bleka mognadstoner. Kan ha varit en dålig flaska???

Vidare till septembersläppet från Prunotto av deras 98-Barbaresco. Vinet har en hyfsat spänstig fruktighet och är bra mycket mer harmoniskt och coolare än Spinetta med rundare toner. Prunotton blir dock ganska snabbt dov och där Vigneto känns tufft, närvarande och områdestypiskt, känns Prunotton istället väl tam. Egentligen tycker jag båda är rätt dåliga representanter för etiketten Barbaresco, åtminstone med det priset. En kombo av deras positiva egenskaper i samma förpackning hade varit trevligt, men var för sig, nja, det finns bättre Barba.
Också från Septembersläppet har jag tagit några glas av alen Magic Hat Demo. Det var en väldigt mörk IPA må jag säga, men den är behagligt god på nåt sätt. En riktigt tjärakolig start kompletterar med kaffebeska och mörk choklad och när man vant sig vid den något tungtuggade och antialeaktiga djupet lär man sig uppskatta biran mer och mer. En charmigt udda och lite punkig ale.

Från New Zeeland tänkte jag lämna utrymme för en mousserande som omväxling ur Oktobersläppet. Cloudy Bay Pelorus BdB för 119:- är en helt OK mouss. Har en skön fruktig välkomnande bouquet och i smaken spänstar en frisk syra ihop med bröd, citrus och gröna äpple. Madame Bubbel som ägnade den lite mer volym tyckte den var riktigt bra. Det kanske mest prisvärda jag smakat ur Oktobersläppet är Poliziano Vino Nobile di Montepulciano 2009, för 189:-. En välbekant etikett där man smakat några årgångar sedan tidigare. 09:an erbjuder en överrraskande kraft och blir ett underbart matvin. Det kommer fram och det hänger med och det är tydligt körsbärsmörkt och har en botten som stödjer med kryddor i en fruktig samstämmig kakaobeska med en frisk klang. På slutet svajar även en snabbt avklingande söt tobak och stallförnimmelse, men den hinner förstärka intrycket som ett välkommet komplement. Alla hittills omnämnda viner i all ära, men de båda helgernas största vinupplevelse är förvisso kort, men väldigt bra. Las hade luftat en Cinque Stelle Sfursat 2004 inför min ankomst att beställa resa till Ane (som vi säger i Småland). Tyvärr pga bilkörning samma kväll kunde jag inte smaka så mycket, men lika djupbottnad som Las besvikelse över min planerade aktivitet för kvällen, lika djupbottnad var de mörka körsbären och röda frukten. Enastående skärpa och distinkt. En ståtlig spänst med kryddig ton. Livligt, men balanserat och snygg struktur. Och enligt utsago från Las blev det bara bättre å bättre med tilltagande luftning. Och nu är livet lite som vanligt på bloggen, men blandade bloggare, great! och intressantare.

Glaset spelar roll....

ja, t.o.m. så det gör mig lite bekymrad. Jag bävar lite inför tanken vad jag kan ha gått miste om under alla vinstunder. Var nog inte riktigt medveten om att själva glaset kan ha sån påtaglig inverkan att lyfta t.o.m. ett kvalitetsvin. Att samspelet mellan glas och vin är så viktigt!! Var som sagt på en workshop med charmtrollen Gaia Gaja och Laetizia Riedel och provsmakade de ömsom mycket stilfulla och ömsom mycket pampiga Gajavinerna, Alteni di brassica 2009, Gaia & Rey 2008, Magari 2009 och sist men inte minst Barbaresco 2008 i Riedelglas ur Vitisserien. Måhända blev jag charmad av presentationen och marknadsföringen, men jag tar åtminstone med mig lärdomen att noga tänka mig för i vad jag häller upp vinet, framförallt när det gäller viner som legat te sig ett tag i källaren. Vi utgick ifrån att ha Alteni i Rieslingglaset, Gaia & Rey i Montrachetglaset, Magari i Cabernetglaset och Barbaresco i Pinot Noirglaset. Sen blaska vi runt i glasen inkluderat ett enkelt skitglas som ofta förekommer vid vinprovningar. Man kan konstatera att ha vin i skitglaset är extremt dålig marknadsföring, om våra importörer vill öppna en marknad för viner de vill få oss att köpa. I jämförelse med befintliga Riedelglas dör vinet fullständigt i de enkla glasen. Jag instämmer i stort med Laetizias placering av Gajavinerna, förutom i ett fall och det gäller den intensivt kryddiga och tungt ekade och kraftfulla Gaia & Rey. Jag tycker faktiskt att det blev lite vulgärt i Montrachetglaset och fann det mycket mer nyanserat och exklusivt i Rieslingglaset. Vinet är så maffigt att det faktiskt tjänade på att dämpa sig lite och vackrare toner blev tydligare i Rieslingglaset. Har även jämfört lite med mina svenska glas och jag måste säga att Riedel har en unik förmåga att lyfta fram en fascinerande mångsidighet hos vinet. M.t.p. mina dryckesvanor känner jag prioritet att anskaffa Pinot noirglaset ur denna serie, som också är alldeles utmärkt till Nebbiolo. Glaset är fantastiskt framlyftande och Barbarescon blev helt sagolik, både gällande intensitet och elegans. Bredvid mig på provningen satt en snubbe som spottade och jag måste säga att det är äckligt snobbigt att spotta dessa goa Gajaviner. Tjejerna spottade inte, Gaia var lite måttlig (inga stora nyheter för henne), men Laetizia drog i sig alltihop, precis som jag och alla andra förnuftiga och vinälskande människor. Trevlig brud!! Lite smått behaglig lullade jag sen runt en stund på övriga mässan. Stopp 1 blev hos Giertz som hade Bourgognetema och jag provade samtliga bubblande Louis Bouillot samt ett antal riktigt trevliga och måttligt prissatta rödingar i form av Jean-Claude Boisser. Favoriterna blev 75354 Savigny-les-Beaune 1er Cru La Domimode 2009, 249:- och 75592 Cote de beaune Les Pierres blanches 2009, 239:-. Stopp 2 blev hos VinUnic, där vi fick möjlighet att testa även Syrahglaset, som inte var med på provningen. Laetizia tittade förbi och det var väl största höjdpunkten där, annars var det mest mediokra förbrukningsviner som bjöds. Stopp 3 blev hos Thompson som hade italienska representanter på plats. De hade vin av blandad kvalité och sökte svenska importörer. Jag kunde tyvärr inte hjälpa dom med det, men det slutade ändå med att jag fick med mig ett prov av en av favoritvinerna hem. Den trevliga italienska damen önskade mig lycka till när jag skulle passera vakterna, men jag hade en stor Riedelkasse med glaskartong, så pavan gick att dölja väl. Stopp 4 blev slutligen hos sommelierelever på Vinkällan som ivrigt förespråkade även en 50-åring som klasskompis. Vid ett besök på Coopen före helgen ståtade "lyx"Casal di Serran, Vecchie Vigne, i hyllorna. Trevligt att den hittat ut i standardsortimentet och om inte annat gav det mig en påminnelse att jag lagt undan en sån hemma. Ser förresten en klar tendens hos Coopen att Brommapubliken förmodligen är ganska krävande i sina vinönskmål. Omfattningen av "exklusiva" viner har tilltagit rätt rejält på Coopen och denna butik börjar etablera sig som, om inte annat, en kvarts Regeringsgata. Riktigt mycket schyssta viner där nu, så Lasan å jag tackar för att vi slipper trängselskatt. För att återgå till Casal:en så surpla jag i mig min 07:a samma kväll jag såg den på Coopen. Det var nog inte riktigt vad jag förväntat mig. Den dofta parfym med inslag av blommor och lim. Nej, ni läste rätt, inte bin. Generellt var smaken något sluten. Det var oljigt, begränsat fruktigt, angenämt örtigt, något pepprigt och stramt och reserverat. Summerat blev det en konstig kombination av saknad generositet samtidigt som den uppstramade karaktären med den fylligt oljiga känslan i samspel med balanserad syra väcker välbehag. Inte alls lika lättillgängligt öppen och tydlig som lillebror, utan mer märkvärdigt svårbemästrad. Behöver den kanske ytterligare tid? I söndags gicks det löst på Negro Bertu Barbera dÁlba 2009 och Felsina Berardenga Rancia Chianti Classico Riserva 2007. Sällskapet var stort i Gräsåker, så volymen/skalle var begränsad och i situationen var det svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om intaget. Det var pratigt och tjoigt och mina möjligheter att ta till mig vinerna blev något diffust. Jag kan i alla fall konstatera att Bertun är en mycket välgjord Barbera. Den är behagligt fruktig, har tydlig ekton, en smickrande generositet som styrs upp av en balanserad strävhet. Det är fylligt och snyggt preparerat. Felsinan upplevs i direkt jämförelse som ung och ofärdig. Mycket stramare, men ändå kaxig som en ung välgjord Cabernet. Potentiellt djup, som inte nu går att dyka i, lockar och lockar, men kommer ingen vart. Smakar bra, men stänger dörren när man inte är beredd. Felsinan är urkorkad för tidigt, men det hade jag ingen pejl på, då det bara varit ett spontaninköp vid något tillfälle. Tror Negron kostar ca 23 Euro och Felsinan ca 250:-. Ja, klockan är mycket och jag kommer inte på så mycket mer att rapportera för stunden. Ha det gött i vildmarken,

2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco.

....funkar fortfarande. Det är inte ett tungt vin, men det är gott, ganska stramt med mycket olika smakintryck (eller "komplext" som det väl heter...). Jag undrar om det blir bättre? Kanske mera plommonaktig, men jag gillar när man för en gångs skull hittar ett vin med lite tanniner i. Sällsynt i dessa dagar!

En söndag i Åkeholm

Ute faller snön och på ÅkeholmsBrax har slutligen den 46 årsringen fallit på plats, både i och runt kroppen.

Detta uppmärksammades med en lite bättre söndagmiddag än vanligt. Årets lammfiléer från de lokalodlade lammen som betat på ogödslad mark vändes snabbt i grillpannan och fick vila lite i ugnen där redan en krämig potatsigratäng stod och puttrade. En stjärnaniskryddad kraftigt reducerad rödvinssås satte pricken över i:et.

Till detta dracks en 2006 Barbaresco från Produttori Del Barbaresco.

Vinet kommer från de lådor som hämtades hos Preben Philipson i februari månad. Hörde att några andra braxar redan smygöppnat några men har inte hittat något bloggat om dessa. Så håll i Er nu kommer det:

Eftersom det är en relativt ung Nebbiolo åkte korken ur redan på söndagsmorgonen och vinet hamande i karaff. Doften och även smaken var då rejält knuten. Under dagen fick karaffen ett par rejäla varv och sakta men säkert börjad dofterna komma! Röda bär med hint av hallon, en lätt påminnelse om tjärat rep och lite rosdoft. Ganska typisk Nebbiolo med andra ord. En relativt klar tegelfärg men inga tydliga mognadstoner i kanten. Smaken är välbalanserad med mer strävhet än frukt, ett bra kryddigt häng där smaken fyller gommen länge efter att strävheten klingat av. Frukten kommer med sälskap av kryddor och lite lakrits. Helt klart mer ett matvin än ett snackevin. Och ett vin helt i min smak! Och tillsammans med maten blev det en fullträff! Nebbiolon blommade ut tillsammans med gratängen och stjärnanisen i såsen!

Boren rekommenderade sin sydafrikan till ett sällskap där vinet skall vara välgjort men maten viktigare. För att spinna vidare på det, är detta ett vin som tar mer plats och kanske inte är lika lätt att uppskatta för alla. Jämfört med senaste inköpet Le Difese, som nog är i samma fack som Boren beskriver, är detta en större upplevelse för mig.

Trots sin ganska ringa ålder fanns det en knapp matsked fällning i buteljen. Så det är inte utan att undra hur strävt ett fatprov på plats på Kooperativet är? Det lär nog stama i tandköttet i alla fall.

Enligt Mr Parker Jr är detta ett 92 poängsvin som har drickfönster mellan 2011 och 2031. Tillverkaren rekommenderar drickfönster mellan släppdatum och 2020. För 12o SEK inkl gebyr ser jag detta som ett fynd.

Själv kommer jag att avnjuta mina resterande fem buteljer med jämna mellanrum, men 2031 låter lite länge att vänta. Å andra sida hoppas jag att den 67:e ringen fallit på plats då. Så vem vet?

Ett besök i baginboxlandet...

I går fredag var jag på besök i norra Tyskland tillsammans med kollega och kund. I lugnt och behagligt tempo betades "vattenhålen" i Heiligenhafen och Putgarden av. I sällskap av bussresor från Sverige. Två dialekter var i majoritet bland de resenär som ju längre dagen led allt tydligare visade spår av det ivriga provsmakandet av "12 flaskor för 110 DKK". Det var uteslutande Östgötar och Nordskåningar som flockades runt de borden.

Tja vad ska man säga? Om jag skulle känt för att fylla källaren med BagInBox för 60 DKK eller det tyska tetravinet Rebenschoppen för 1,3 €/l hade jag varit en lycklig man i dag. Utbudet på pråmen var misserabelt för en Brax som varken gillar whiskey, gin i baginbox eller Amarone. För det fanns det gott om, så det är väl det Svensson & Preben vill ha. Och under min vandring mellan hyllorna infann sig en del funderingar. Man kan ju alltid undra varför man tar ett franskt vin de table från cahors, kallar det Chateau nånting och packar 12 flaskor i en patinerad trälåda? Med ett styckpris på 39 DKK! Eller tyskt survin i snögubbeflaskor? Allt går att sälja med mördande reklam även lagom söt konserverad gröt.

En annan sak som noterades är att våra tyska vänner uppenbarligen inte ser sina inhemska viner som något att marknadsföra. I ett av världens bästa vinländer är det bästa, i mina ögen, de har att erbjuda är kabinettvin från mosel. Synd! Däremot mycket tysk chardonnay, riseling blandad med annansjuice och ovan nämnda rebenschoppen. Tyskar må ha en del att skämmas för, tex hockeyfrillor, konstiga jeans och curryketchup, men inte sina rieslingviner!!! Fritz, återta din stolthet!

Men jag är ändå ganska nöjd för lite "fynd" vaskades fram. Har just druckit ett glas av min 69 SEK Barabaresco till pizzan. Har försökt hitta någon information om 2005 Brunito Barbaresco men inte lyckats fullt ut. Men jag hittade ialla fall en bild!

Efter en stunds luftning och ett par rejäla varv i karaffen öppnade vinet upp sig. Att det är ett nebbiolovin råder ingen tvekan om! Liten doft av rosor kan skönjas och smakmässigt finns det mesta man kan förvänta av nebbilolo: Björnbär, lite lakrits och lite skogssvamp. Ett inte helt balanserat vin dock, men vaddå? En bra Barbaresco, nja. Ett bra vin för 70 spänn? Tveklöst! Och framför allt är det ingen sötsliskig insmickrande 15%-are!