The Hugh Jonson Hungarian project

Min favoritvinboksredaktör Hugh J har i tidigare upplagor av The Pocket Wine Book påpekat att han har ägarintressen i vineriet the Royal Tokaji,. Hitar inget om det i 2017 år upplaga. Men strunt samma.
2013 Dry Furmint Vinyard Selection från nämnda Royal Tokaji nämns av flera källor som ett av Ungerns bästa torra viner. Upp till bevis!

Enligt baksideetiketten på flaskan som köptes på Ferenc Liszt International Airport i Budapest för motsvarande 155 SEK kan man bland annat följande:
"...Vineyards are combined to produce an intence wine with clean minerality and a velvety finish. The wine was fermented and aged for six months in new oak barrels. 9520 bottles produced"
Nåja vad kom VinkelBrax fram till då?
De nya ekfaten var klart dominerande när flaskan var  nyöppnad, både i doft och smak, så operation snabbluftning togs till för att ge vinet en chans. Så efter att ha dekanterat mellan två karaffer ca
10 ggr och låtit vinet vila i 15 minuter gjordes en ny provning. Så där, nu var det inte bara vanilj och ektröskel. Men fortfarande lite mycket ek för undertecknad. Varför då är min fråga, för att bakom all ek döljer det sig ett välgjort torrt vin i en helt annan klass än de tidigare bloggade skodonsvinerna från Ungern. Och det lyckas titta igenom litegrann.
Så att om Royal Tokaji låter bli att byta ut sina fat i 5-10 år kommer nog detta vin bli riktigt njutbart!

Prisvärt vitt, samma druva, 2 stilar

ett riktigt billigt vin, men ändå alltid mycket för pengarna. 89:- för nya årgången av Simonsigs Chardonnay. I jämförelse med 2015 som hade nästintill burgundisk finess och elegans i fin stil, blev 2016 något helt annat. Nu är det ruffigare med en hel del ek, solvarm frukt, pepprigt och kryddigt. Inget pratvin denna årgång, men som måltidssällskap med ugnsplåt och stekt firre funkar det riktigt bra. Används med fördel till lite kraftfullare rätter. Jag föredrar 2015 och jag vet inte vad den här stora årgångsskillnaden beror på. Kanske beror det på vad kunderna efterfrågar eller så är det helt enkelt årens klimat?

Så för att få lite balans i kvällen var jag även nyfiken på Fevres Petit Chablis. 129:- för 2015. Jodå, här skärper det till med mineralitet och sten. En annan balans med stilfull frukt och pigg syra i kombination med en len liten smörighet. Också ett billigt vin, men jag tycker det är gott och fräscht. William Fevre bjuder på bra nivå i sin lille petit. Just nu verkar den inte finnas på bolaget, men 2014 går att beställa.
Trevliga vardagsviner båda 2.

Vin, Mother Nature Style.

En flarra, köpt i vårt västra broderland, nämligen hos naturvinsentusiasten Rosforth & Rosforth (http://www.rosforth.dk/), en av de charmigaste vinhandlarna i KBH. Belägen UNDER Knippelsbroen, i närheten av Christianshavn. Åk dit om ni kan! Dagens vin är en Chardonnay från Jura, de oxiderade vinernas Mecka, pissgula halmvin, och jag vet inte vad. Men. Detta vin är såvitt jag kan bedöma, helt friskt, lite äppelsyra i starten, som kanske känns lite udda, annars ett helt rekorderligt vitvin med bra tyngd, nog för lite gräddig pasta. Friskt, och fräscht, inte sönderekat. Druvtypiskt var ordet, Har för mig att det kostade kring 170 DKK.

Mera kommer, jag köpte en vitvinare på en obskyr druva som jag aldrig hört namnet på förut, och en rödvinare från Georgien med ett druvnamn som går från den ena sidan av etiketten till den andra. Naturligt gjorda, lite svavel, bara. Det här var något av det bästa jag smakat i stilen. Det kanske funkar ändå, åtminstone ibland, det där med Natyrvin?

Lördagstankar kring en klurig Bourdeaux.

Chateaux Le Boscq Saint Estéphe 2009. Det var ett tag sen jag reflekterade över detta vin, men vid inköpstidpunkten var den förekommande i kritiken med vänliga ordalag och det här är andra gången jag dricker en Boscq. Direkt i jämförelse efter slutskvätten från förra veckans Sigge Tiara känns den något vattnig och gles och knyter inte riktigt ihop. Men under kvällens timmar med tilltagande luftning öppnar det upp och vaknar till. Visar en alltmer pigg spänst med tätare svartvinbärsfrukt och ger snarare ett ungdomligt närvarande intryck. Började nästan fundera på om jag lättat korken lite onödigt tidigt. Bouqueten blir fruktigt ekfärgat harmonisk med klösiga körsbärsstänk och en lätt rökig ton. Smaken blir mörkfruktigt stram och gleshet framstår nu som ett orättvist påhopp. Det tätnar till och fyller upp med svartvinbär, blåbär i sällskap med lätt krydda, lite stjälkighet (som kan förklara glesheten innan luftad frukt fyllde på) och en sotad örtton. Ja, ärligt talat är jag lite lost om det här är så bra det kan bli eller om utvecklingskurvan kan göra ytterligare framsteg. Hursomhelst är summeringen att vinet är stramt fruktigt rappt och allt annat än trött, men en viss brist på botten gör mig fundersam. Det är en livlig och charmig Bourdeaux om än lite mystisk och diffus. Det är mellanprisklass och jag tror att då var priset en bit under 300.

Första gången jag drack denna drar jag mig till minnes att jag var sådär måttligt impad, men kände mig mer positiv idag. Den är lite krutig, men måste erkänna att den har en rätt trevlig fruktkaraktär, med både generös bredd och citrusfriska.

Ett hundratal

igår var sektion nord på Vingruppens sortimentsprovning på Magasinet, söder Mälarstrand. Ett stort utbud hos de 5 importörerna inklusive gästande producenter ledde till ett intensivt men trevligt gurglande och innan dagen var slut hade vi väl gett oss i kast med ett hundratal olika viner. Många korta intryck, men plockar ut ett gäng som för min del fastnade lite mer på smakhinnan:
Chablis 1er Cru Grande Cuvée 2014, ännu en trevlig Chablisienne för 179:- i FS.
Gaba do Xil Godello 2015 från Valdeorras, en överraskande god ny bekantskap för mig, 125:- i BS.
Santenay Clos de Malte 2014, övertygande leverans från Louis Jadot, 269:- i BS.
Måste förstås nämna en läcker Willamette Pinot, J. Christopher 2013 och faktisk under tysk övervakning av Dr Loosen. Tyvärr bara på RS för 285:-.
Garnataxa Terroir Study 2015, 3 flaskor Garnacha i trälåda, samma årgång, men olika jordmån, mycket charmigt och lärorikt. Prisvärt 492:- i BS.
Kevin Arnold Shiraz 2012, generös och smokey, Stellenbosch, 215:- i FS.
Pierre Péters Réserve Oubilée NV var en pampig fint mogen skumpa, 599:- i RS och Gessles The Pleaser-skumpa var faktiskt helt ok, 359:- i BS.
En hel genomgång av allt som Sydafrikaproducenten Jordan i Stellenbosch tagit med sig bjöd på genomgående goda viner, vitt och rött, måttliga priser, allt i BS, det får man hålla ögonen på, fin chenin blanc som verkar trivas i Sydafrika och njutbar unoaked chardonnay.
Hos Borgogno blev det premiär för "riktig" Barolo från den gubben (eller snarare grabben). 11:orna barolo och barolo Cannubi 439:-/645:- i BS håller bra klass.
Och som sagt mycket mycket annat och avslutningsvis tog jag några "fine wines". Italienmousserande finferrarin Giulio är mycket bra och komplex, men nej inte för 795:- (BS). Nyfiken premiär för mig (tror jag?) av Stag´s Leap Wine cellars, Fay Cab Sauvignon 2013, 1295:- i RS. Ek ek ek och åter ek. Är väl inte 1:a gången i amerikansk fincabbe?, men jag tycker det förtar allt annat. Det kommer kanske till sans med åren, men jag skulle aldrig betala priset för det här. Då köper jag hellre en Bolgheri.

När ändå tarmen var uppvärmd smuttade vi vidare på desse. Mousserande i stigande kvalitetsskala skulle man kunna säga. Imponerad av den gamle Simonsigen Tiara från 06. Det är ju förvisso deras prestigevin även om dåvarande pris på 179:- inte normalt förknippas med prestige. Nu är den väl dyrare när den kommer och jag måste säga att den är härligt pigg, mulligt varmfruktig med polerade linjer. En fantastiskt prisvärd Bourdeaux blend som är värd all uppmärksamhet.
Massolinos instegsbarolo tycker jag bara blir bättre och bättre för var gång jag dricker den. Nu 2011 sätter elegans, tjurighet och lite djupare frukt än normalt i vacker balans. 299:- är ett mycket bra pris.

Dyraste Syrah:n i landet!

Legenden säger att Alain Graillot, hajpad Rhone-vinbonde, var på cykelsemester och fann en vingård full med gamla Syrah-vinstockar. Han blev nyfiken, inledde ett samarbete med ägaren och på den vägen är det. Syrocco, "Tandemvinet" har funnits i några olika årgångar på Bolaget, och nu är det dags igen, i begränsat antal, dock. Mörkt, mörkt, varm, tät, kryddig smak med en viol-touch på slutet. Njutbart för 175 pix. Ge det lite luft så blir det ännu bättre. Och rubriken? Jupp, Marockos dyraste Syrah, for sure!

Lågprisad Bourdeaux

i årgång 2012 är druvblenden 57 Merlot, 30 Cab Sauvignon och 13 Cab Franc i denna Clarendelle från Clarence Dillon. En upprepad rekommendation från "The good of the life" efter att de provade 2010. 169:- kostar flaskan och jag tyckte se i veckan att den dessutom var på rea. Vad upplever och tycker då en glad amatör om detta?:
Först lite diskret bouquet, men växer till sig mulligt med saftig svart vinbär, mörka körsbär och diskreta fat. Färgen är bläckigt mörk som kan indikera en tungmäktig resa, men både doften och smaken är behagligt lugna och uttrycker balans utan överdrifter. Smaken har en fin fruktig täthet med svart vinbär, blåbär, röda körsbär, slånbär bredvid choklad, cigarrstänk och en örtkvistig stramhet. Försiktiga fat skänker viss avrundning utan att inkräkta på spänsten. Jo, det här är för priset riktigt bra och en härlig hälsning från Bourdeaux. Det är mycket på bredden, men jag saknar lite djup och varmare undertoner. Ett tags flaskutveckling kan säkert råda bot på det och ge en mer komplett upplevelse. Schysst!