Rhône årgång 2007 är ju av många experter och bloggare höjd till skyarna, speciellt i det det där svårstavade distriktet som lär betyda Påvens nionde slott. Eller om det är den nionde påvens slott. Châteauneuf Du Pape iallafall.
När vi var på vår höstexpedition till Champagne förra året inhandlades ett par 2007 Gigondas på Cora, Fransosernas Coop, på vägen. De kostade förresten någon euro mer än en tidigare omskriven rosé från samma stäle. Men detta är helt andra grejor är ett b**råsa guldmedaljerat vin som kan passa till allt och inget...
2007 Gigondas Réserve des Fustiers från Antoine Ogier är fortfarande ett ungt vin med bra tryck i taninerna. Den fick 5 timmar i karaff och ett par rejäla skakningar.
Den första sippen rullar ut en druvkärnesträv matta över tungan. Men när den släpper efter en kort stund öppnas vinet upp och en angenäm rund balanserad kryddig eftersmak av vanilj, solmogna bär och öreter framträder. Kanske rentutav jordgubb, och som hänger i förvånandsvärt länge för 7 €. Återstående butelj kommer jag låta ligga på rygg ett par år, för att se hur det utvecklas. Det är ett helt annat tryck i denna Gigondas än min "husgigondas" Pierre Aiguille från Jaboulet. Ett lite mer otillgängligt vin men helt klart ger det mersmak. Kommer att kolla om den fortfarande finns i Coras sortiment i sommar. Då fyller jag på förrådet! Hittade förresten ett par buteljer av ovan nämnda husgigondas av årgång 2007 på resan till Heiligenhafen så kanske är det läge för en jämförande provning. Vem vet?
Förresten passade Réserve des Fustiers alldeles utmärkt till kvällen meny som bestod av pastasallad och grillspett med fläskfilé och rimmat sidfläsk. Grisen fick simma i en citron-, vitlök- och salvia-dopad olja ett par timmar innan de hamnade i Mr Weber. Gottgottigottgott som man påstår att vi säger i Blekinge.
Inlägg
