Sommarfeeling i kylan

Patriarche Cremant de Bourgogne Brut Rosé. En billig alert trevlig Rosé med livliga fina småbubblor. En brödighet i doften samsas med en lätt rödfruktighet. Pigga fräscha röda sommarbär (smultron å hallon) med en lätt sötbärig ton, men ändå med skärpa i smaken. Absolut valuta för sina 99:-.
En välsmakande matchning: Le Tense till örtfylld kalvstek med kantareller och vitlök.

Blue eyed boy

...inte så oskyldigt blå. Med liknelse från MC-världen skulle ett mer passande namn vara Fat Boy. Det något av det mest täta och kompakta vin jag druckit. En härligt frasig djup Syrahton. Maffig mörk frukt, balanserad ekton, varmmjuka kryddor och tokiga 16%. Man får dessertassociationer i form av pannacotta med vaniljbotten och blåbärstopping. I sin delvis vulgära karaktär känns ändå vinet välkomponerat och snyggt avstämt. Den plötsligt hänsynslöst överdådiga frukten mynnar stilsamt över i mjuka och varaktiga länkar med ek- och kryddkomponenter följt av en varm ihållande generös eftersmak.

Det var förstås Lasan som hade med sig detta läckra, intressanta och udda vin till grassacker igår. Tillfället var efter intagen måltid, men det kändes ändå bra att stilla nyfikenheten med att njuta av denna australiensare. I dessa sommartider kan man för vinet se ett användningsområde som lyxigt grillvin. Till en rejäl biff med rostad örtig färskpotatis förstås, men kan även tänka mig rökat eller generöst kryddat och marinerat fläskkött.
Till själva middagen som bestod av spettgrillad teriyakikyckling med krämig citruspasta (Håkan Larsson i AoV), fanns alternativen Kunstler 1999 Reichestal Pinot Noir samt rosechampagnen De Saint Gall. Vet inte vad Kunstlern fått för recensioner i pressen, men jag tyckte det var ett fantastiskt välsmakande vin. Trevligt med en tegelrödsmogen pinotta som omväxling. Mustigt och doft- och smakrikt av mogna bär, gammeldags jordgubbssylt, russintouch, moget plommondrag och förnämnt omsvepande kryddor. Balanserat och stabilt och med bra mycket tydligare tyngre karaktär än förväntat. Jo, det var förvisso upphällt i Riedelglas, men jag tror på vinet ändå. Kommer köpa fler och ser det både som sällskapligt verandavin i solnedgång, liksom matvin. Det kan heller inte vinna på ytterligare lagring, utan är ett här och nu-vin.
Till en handfull mycket trevliga ostar klämde vi först den amerikanske mousserande tuffingen Domaine Ste Michelle. Spänstig, syrlig attack följt av lugnare frukt har fått mig att uppskatta denna jänkare, men kvällens mousserande kompisar tror jag att jag bloggat om tidigare.
Prisuppgifter:
Blue eyed boy Shiraz 2009, ca 600-700 i svenska pengar
Kunstler 1999 Pinot Noir, 199:-
De Saint Gall Rose, 249:-
Domaine Ste Michelle, 99:- (billigt!)
Då är man inne på 2:a semesterveckan, där 1:a förlöpte på ett hett Rhodos. Där bemäkta jag bara frostad ljus lager, så gårdagskvällen var en välkommen start på vinsemestern. I starkt traditionsbunden anda med vakteltur mm, får vi se om semestern kan generera en vinsammanfattning framöver. Ha det gött och så får vi hoppas att Juli sparkar igång den svenska sommaren på allvar.

Det blir allt svårare att räkna årsringarna

Ytterligare ett år har lagts till handlingarna. Detta har inneburit att jag är ännu tröttare och ännu deppigare för att det vänt mot mörkare tider. Min bloggaktivitet har varit låg under sista tiden. Det finns flera orsaker till detta, men en är att jag verkligen försökt att följa med hur vintern övergått i vår för att nu bli sommar. Kornknarrar, nattskärror, dvärgmåsar och nu under sista dagarna flodsångare har lockat mer än billigt rödtjut. Igår så fick det bli premiär för den himmagjorda bearnaisen som är ett stående inslag på vårt matbord. Persiljan och dragonen hade blivit tillräckligt stor för ett skördeuttag. Till detta grillade vi kalkonpattar som legat två dygn tillsammans med färsk rosmarin, riven citron och vitlök. Fyller man nu år som jag gjorde igår blev det att testa en flaska bubbel till detta. Spunken und ich delade på en 6-låda Vouvray Brut Mèthod Traditionèlle- Vigneau Chevreau för nån månad sedan. Idag drogs korken ur min

första. Detta är ett skapligt bubbel för en moderat slant. Det finns en liten fruktdoft men framförallt är det mineraler jag känner. En liten lagom restsötma tilltalar frun, men hon börjar prata om att dricka riesling istället, så hennes betyg är väl inte helt till bubblets fördel. Till maten håller jag jag med henne, men efteråt när jag sitter och sippar på det är det trevligare. Nästa flaska bli nog till skaldjur. Nu är det midsommarafton och allt vad det innebär. Är jag bara laddad och nykter nog kan det bli en blogg till. 1,4 kg oxfilé ska på grillen ikväll och jag ska inte dricka mjölk till den

Sektmöte

Ikväll har vi ätit en fullmatad krabba naturell. Till detta plockade jag fram en flaska sekt. Inte den där hiskeliga smörjan som är gjord av obekant importerad druvjuice som man kan köpa för en billig penning. Jag valde Winzer Sommerach Silvaner brut, en bussig Frankenbekant. En sån här pava utan årgång får man hosta upp 199 svenska pengar för. Detta är inte ett alternativ till Champagne, detta är Sekt och Sekt är inte Champagne. Vinet är prisvärt, helt annorlunda doft från andra mousserande viner. Silvaner är ju en druva som inte röner någon större framgång någonstans utan just i Franken. Detta tror jag nog gäller Sekt också, en lite blyg ton av violer och rosor, vinet doftar halvtorrt eller ännu sötare, men det är knastertorrt, tillsammans med krabban och rostat bröd finner jag ett trevligt bett i smaken som hänger kvar med en angenäm eftersmak. Färgen är gul med ett litet skimmer av en åldrande grön nyans, Jag vet inte när vinet är skördat, inte alls hur länge det legat på flaska, men det ska nog inte sparas mycket längre. Bubblorna är relativt små och många, skummet stiger inte som i en champagne, och som sagt doften är totalt annorlunda. Men det var gott.

Vardagsmouss

Sedan sist har prövats 2 bubblande 79-riksdalers. Från sommarhyllan en Cava, Albet i Noya och ständigt befintliga Prosecco la Robinia. I denna måttligt prisade duell vinner Spanien en överlägsen seger. Beska droppar är det från Albet, men ger man sig lite till tåls efter den kärva inledningen så bjuder den upp sig med en fräschhet och fruktigare eftersmak. Proseccon är väl drickbar, men det upplevs mer som fruktsoda än vin. Är man ute efter sötma i något sammanhang så må det vara OK.
Las gjorde mig uppmärksam på att Antica Terra 08 finns redan nu för beställning, så snart finns det några flaskor i källaren. Att komma i en vinextas och fullständig eufori som av 06:an är kanske mycket begärt, men spännande ska det bli.
Till helgen ser jag fram mot att styra Affe mot Sigge Stjärndamms sommarhus och läsa Borens rapport från morgonchablin.

Semestertider hej hej

I en sån här värmeböljande dag ser jag mest av allt fram mot något mousserande. Några dagars vistelse i Prag har dessutom fått mig något ölmätt. Från bolagets sommarhylla har jag tagit hem Anura Brut 2008 från Sydafrika. Boren hade ju för några veckor sedan en mycket fin illustrering av "äpple på/i flaska" och jag började så smått tro att vi satt och drack på samma vin. Var tvungen att kolla, men så var det ju inte. Till rödingen från grillen gick det väl an, men när måltiden var slut kändes detta som en besvärligt ensidig historia.
Öltröttheten till trots så måste en grillvakt ha en bira tillhands. Har ofta sneglat på Nynäshamns Ångbryggeris sortiment, men har kännts i konkurrens med Belgien och England som orimligt dyra. Idag blev det en Landsorts lager under betraktelse av fiskfolien. Nja, upplevde en rätt missanpassad sötma och väldigt mycket humle och blev långt ifrån imponerad. 28,50 :- kommer jag aldrig mer betala för denna öl. En gammal pensionerad jobbarkompis vet jag skulle ägna lite tid i detta bryggeri, så jag får testa nåt annat.
Ja ja, så är det, lite ups and downs, ingen strålande alkohol, men en strålande dag, gonatt

Det fanns inte plats för mer äpple

Jag är ingen fruktälskare, många viner innhåller dofter och smaker av frukter som blir mycket behagliga. Men dagens mousserande från Tulbagh Sydafrika innehöll så mycket äpple att det inte fanns plats för mer. Vi hade bröllopsdag igår och firade lite försiktigt med ett rejält stycke oxfile med rödvinsås. till detta drack jag en halvflaska Penfolds Rawson retreat 2008, frun drack i vanlig ordning vitt. Penfoldsen tycker jag är ett skapligt vin för en mindre summa pengar. Man får fin längd för slanten. Idag tänkte vi dricka något festligare till maten. Fira 14-årig bröllopsdag gör man väl i minst två dagar. Till dagen torsk med sparris, potatis och hollandaise öppnade jag 2006 Krone Borealis, mousserande sydafrikan gjord på 50/50 pinot noir och chardonnay. Flaskan var svår att öppna, det var så att jag längtade efter en sabel. Men efter mycket möda och en ömmande högerhand fick jag korken ur flaskan. Det skummade härligt när innehållet hälldes upp i glasen, bubblorna som steg uppåt var ganska olika i storlek, dom större bubblorna försvann uppåt först, lite senare fanns där mer tilltalande mindre bubblor. När jag doftar på vinet är min första tanke att detta är äpplecider, fruktdoften är påtaglig. När jag sedan smakar finns där ännu mer äpple. Först när flaskan nästan är slut hittar jag lite grape. Jag är lite kluven inför detta vin. Det är på tok för mycket äpple i smak och doft, men vinet är friskt och rent. Söker jag så här mycket äpple föredrar jag en cider, men det tog ändå slut ganska fort. Priset tror jag mellan 130 och 140kr, alkoholhalten 12%.

NV Gonet Sulcova Cuvé Gaia

Fyller man år ska det vara Champagne! Tisdag eller inte. Frun fyllde år igår så det blev lite blinier med tillbehör. Tack Janne för den menyidén!

NV Gonet Sulcova Cuvé Gaia är en ekfatslagrad BdB från Gonent Sulcova. Ett par flskor av denna prestigecuvé inhandlades vid ett besök hos dem 2008 för 25€ /st. En lite sökning på nätet ger vid hand att denna cuvé har fått lite silvermedaljer och en del goda omdömmen i fransk vinpress. Vad nu det är värt?
Champagnen som sådan är av det lite kraftigare slaget för att vara Chardonaybaserad. Bra syror men taskig balans! Och en inte helt angenäm beska åt cava-hållet som dämpade övriga smaker. Kan det vara ett gamalt gistet ekfat inblandat i detta?Det fanns även lite jästslöjor kvar i buteljen. Obalanserad och utan att ge mermak är nog omdömmet. Men även en sådan champagne är ju rätt god en tisdagskväll i snöstormen :)
Slutomdömmet är att Gonet Sulcovas vanliga BdB är betydligt roligare bådet till smak & pris och på åkeholmsskalan uppnår Cuvé Gaia betyget halvbra grejor.
Idag onsdag blev det inget åka till jobbet för någon i familjen. Inte på grund av gårdagens Champagnepava utan de 30-50 cm snödrivor som prydde ÅkeholmBraxens lilla väg i morse. Så nu ska jag ut och skotta!

PS Noterar att ytterligare en bloggare givit sig till känna! Välkommen Las DS

PS2 Det tog totalt över 8 h för familen att skotta loss allting... DS 2

Rotari Reserva 2005

Känner man att äkta champagne inte ryms inom månadsbudgeten är Rotari Reserva ett excellent val. Doft av gräs, krusbär och citrus. Smaken fyller upp munnen och hänger kvar rätt länge. Det är riktigt gott. Maten som serverades till var också bra. Blinier, gräddfil, rödlök och amerikansk löjrom. Den amerikanska löjrommen är alldeles utmärkt en vanlig lördag, men är det något man vill fira ska det vara rom från Kalix och en äkta champagne. Idag hade jag inget att fira men maten och drycken blev riktigt bra ändå. Funderar på att lägga ner några Rotari 2005 i källaren, tror att det snart är årgångsbyte på G.