Vindistrikt som börjar på B

Förra fredagens Burlotto hamnade efter en viss vånda redan på efterföljande lördagmorgon som matvin i en Boeuf Bourguignon. I vidare text kallad köttgrytan för enkelhetens skull.
Jag fick för mig att slaviskt följa Julia Childs recept ur "Mastering the art of French Cooking". Burlotton fick förresten sällskap av en halvfull 2004 Esse som gömt sig och glömt sig  i kylen sedan nyår. Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad att den klarat sig tio dagar i kylen utan att oxidera sig. Hade faktiskt förväntat migg att den skulle serveras till vasken. Bra betyg för den italienska Merloten.!
Köttgrytan blev superb! Det var faktiskt väl värt jobbet innan den fick puttra tre timmar i ugnen. Avnjöts med pressad potatis utan sallad

Efter en kort inventering i kylen kom jag fram till att en brun köttgryta, även om namnet pekar mot Bourgogne, kräva det bruna kökets vin: Bordeaux. Och i vinkylen hittade jag en enligt Hugh J drickmogen 2004 Chateâu Chasse-Spleen av en ren tillfällighet... Inköpt som primör på bolaget för 244 SEK i oktober 2007. Öppnades och karafferades samtidigt som grytan flyttade in i ugnen. Vad blev då av detta? Doften var även efter fem timmar i karaff rätt knuten men med typiska Bordeauxmarkörer som tobak, cigarrlåda och svarta vinbär. Och lite fat. Och även smaken var ganska knuten och lite spretig men med bra stuns. Och trots allt rätt OK. Och passade bra till den bruna grytan. Men större delen av flaskan åkte in i kylen. Men efter fyra dagar i kylen med lite succesiv avsmakning hade det hänt grejor! Då hade vinet behagat att knyta upp sig och levererade det jag förväntar mig av en mogen Bordeaux i lösbar prisklass, väl värd att vänta på. Stabilt & Mycket bra grejor. Som kan lagras ytterligare många år i kylen.
Helgens vin har varit en 2008 Brunello di Montalcino från Argiano. Ett Prebenköp. Även denna visar liknande tendenser som Chasse-Spleen. Kräver Ekerö-karaffering och var klart öppnare i dag än i går.  Men väldigt ungt, gott & även detta mycket bra grejor.

Ett råd: låt Roda råda till vilt

Roda Reserva 2008, 251:-, var en fantastisk matchning till viltfärsbiffar och svampsås. Ett vin med stort omfång i en rund stil. Fatton i stilfullt anpassad nivå till frukten och finkänsligt uppstyrande tanniner.
I bouqueten stabil blåmörk frukt av smått syltig karaktär kompletterad med en hel del fat i förgrunden. Detta understöds av diskretare blåbär, plommon och ett drag av betong.
Smaken bjuder sötfruktigt mörka körsbär, tydligt närvarande mjuka kryddor, en del vanilj och med en friskare lätt uppstramad mörk frukt i bakgrunden. Även efter maten smakade vinet riktigt gott och förutom den något tydligare frukten upplever jag mycket Riojaklassiska toner. Självklart klarar detta vin lagring på minst 5 år, men ska jag vara ärlig ser jag inga större skäl att vänta, eftersom det är i sån generös doft- och smakmässig harmoni redan nu. Vinet får utan tvekan betyget Mycket gott! och jag inser att det finns fog för att även testa de mer prestigefyllda Rodorna. Det här var trevligt.

Bensin i blodet, men det behövs 4 hjul

till helgen inhandlades 2 bruksvin i form av La Vespa Monferrato 2010, 121:- och Pio Cesare Langhe Nebbiolo 2009, 139:-. Vespan har inte fångat min uppmärksamhet tidigare, men Monferrato med AlfaRomeovin å allt kan vara värt en chans. Matplanen för lördag afton var rostbiff med potatisgratäng och den utlovade mörkare fruktigheten i Vespan tänkte jag kunde vara en passande kompanjon och Cesaron togs mer med som eventualitet.
Vi luftade Vespan till matlagningssällskap och tog några provningsglas. Färgen hos Vespan är mörk. Har en härligt fyllig rund doft med slånbär, blåbär, mörka körsbär, stilig parfym och

en lätt rostad ton. Bouqueten ger förhoppning, men av smaken blir jag något besviken. Den är stram och kantig. Har en lätt besk saftighet och en närvarande men vek rödfruktighet i en fristående frän oharmonisk ton. Jag förundras kontinuerligt av kontrasten mellan bouquet och smak och söker desperat en öppning.  Skön doft i all ära, men för mig är smaken viktigast, så betyget kan inte nå längre än till Drickbart. Men om en tids flasklagring kan ge smakutveckling i paritet med doften kan vinet bli riktigt bra. Vi kom slutligen överens om att trycka tillbaka korken för framtida ändamål och öppnar istället Cesaron.
Färgen är ljus och bouqueten bjuder uppstudsig björnklistrig körsbär, drag av brysselkål och en lätt fatton. Klassisk lätt parfymerad smak av rosor, nypon och röda bär i fullt tydlig tillgänglig blom och behagligt lagom uppstyrande stram. Så ljus å lättfruktig, men ändå sånt skjut för smaksensorerna och harmoniskt bärigt efterhäng. Det är välkomponerat, men utan tryck i frukten stannar betyget vid Gott. Det var väl inte optimalt, man får inte va så knusslig men det dög till maten.

Fortsättning Comm. Burlotto - Langhe Nebbiolo 2010

Idag till fredagskvällens näringsrika kost i form av kycklingfilé och duchessé på planka med lite hemslagen bea korkades nästa Burlotto upp.
2010 Langhe Nebbiolo är ytterligare ett exempel på bra vin för en bra peng från Burlotto. 130 Preben-mönt eller 160 SEK kostade den på det tidigare omtalade Supermarco i Hauptstadt Gebyrland.
Åter till vinet. I glaset ett klart ljusrött vin. Doften ganska typisk Nebbiolo med inslag av balsamterpentin, tjära, och lite rökig lakrits. Gott med spänstig syra och tydliga men ändå oväntat mjuka tanniner. Mycket bra grejor! Och blir säkert bättre med ett par år i kylen om det köps fler och man tyar spara på godsakerna.
Jag vet att Bröderna Las & sPunk sitter och smider lite planer inför snart stundande tema Halvsekel. och jag tänkte komma med ett tips på lättlagad mat från mitt senaste nätköp,  Kokboken Escoffiers Stora kokbok från 1928. och jag tror att tipset skulle falla alla på gommen.



Till lite elegantare hors-d'oeuvre rekommenderas kaviarsmör. 90 g färsk rysk kaviar stöts samman med 120 g smör. Blandningen drivs genom en fin sikt och ställs svalt innan servering. Låter gott tycker jag...

2012 Commendatore G B Butlotto Dolcetto d'Alba & Nyårsviner

I går var Sydfraktionen av Braxen över i Dronningens By. Igen. Den stora behållningen med resan var besöket på Supermarco , en supermarket full med Italienska viner & råvaror. Starkt inspirerad av detta rotades Vinkelgatans pastamaskin fram tillsammans med Ravioliramen.
Så till Dolcetton serverades hemlagad Carl-Johanfylld ravioli i tomatsås med parmesan & tryffelolja. Gott... Mycket gott.

Och kombinationen med ett välgjort Dolcettovin var mycket bra. Röd frukt, syra och diskreta fat. Ett drag av marsipan, tre drag lingon och rödavinbär och lite linolja(?). Givetvis en blandning av solvarma mogna mörka körsbär och lite mindre mogna klarbär. Allt i en fantastisk kombination. Allt detta för 109 prebenmönt. Och Italo-Preben fick inga 3,45% gebyr då det langades fram sedlar... Kan rekommenderas å det varmaste. Både vin & kontanter

Det nya året firades in på Senoren med massamannen som numera är konverterad (OBS wellpapp-skämt) till möbelman. Med hjälp av en infanterihuggare lånad av en gammal svärfar övades sabrering under kvällen! NV Clothilde Davenne Crémant de Bourgogne Extra Brut, NV Rosé Saigne från Larmandier-Berner samt 2002 Cuvée Precidence från R-L- Legras. Bra Grejor allihop. Bra huggare! Cremanten falnade snabbare än en champagne kan dock noteras under avgivande av stora blubblor. Allra bäst direkt efter avkorkning. Rosén är vackert djupröd och med tydliga drag av Pinot. Riktigt bra grejor som mognat i ett par år. 2002 Cuvée Precidence var trots kvällen sena timma inte helt 100%. Jag tyckte den glidit i sär på något sätt och var lätt oxiderad och korken var lite halvsaggig. Så den bedöms som flaskvariation av en annars högklassig skumpa det finns mer av.

Kvällen röda var tre som smakades av. En gammal kändis i form av 2005 Esse, en trevlig dansk bekantskap i form av 2011. Ett rikt syradrivet rödfruktigt vin som inte föll alla på läppen. Själv tycker jag det var riktigt bra grejor. Blir nog till att hämta fler i Köpenhamn. Bilden förresten glatt stulen från bloggen Lesrof. Tack.

En annan lite udda fågel, men också mycket bra, var ett annat Köpenhamnsköpt vin 2010 Bourgogne från Tollot-Beaut. inköpt för 175 DKK från den anrika firman Otto Suenson. Tyvärr är det numera slutsålt men ny årgång skall vara på ingång. utan att egentligen veta vad jag talar om skulle jag kalla detta lite Amerikanskt i stilen utan att vara svullet. Togs mycket ungt men kanske en odalre att stifta ytterligare bekantskap med. Bra grejor!  

Förresten slank det ner ett glas 2012 Willi Schäfer Graacher Dompropst Kabinett till lokalrökt lax som lite förrätt. Willi gör inget annat än riktig bra grejor. Men det vet ni väl redan.

 









Nyårsviner på Grassacker

Jag är ingen hejare med utgångspunkt från mindre volym att snabbt koppla varaktiga smakassociationer i stimmigare, festliga och sociala sammanhang. Till det behöver jag en lugn stund, sniffa, smaka, vänta, sniffa, smaka igen eller alternativt i sällskap där mer fokus ligger på själva vinet. Ett litet handikapp egentligen, då kanske oftast lite bättre viner plockas fram vid sådana tillfällen. Men vem vet, den förmågan kanske kommer någon gång. Övning ger färdighet. Hursomhelst bloggar jag en kort, enkel uppfattning utan betyg om de genomgående goda viner aftonen erbjöd.
Kvällens absolut bästa vin var Pol Roger Blanc de Blancs 2002 (Las). Generöst, elegant och friskt. Smått begynnande mognadstoner, men ingen åldringstendens. Vinet är skärpt, vitalt och spänstigt. Jag tar inte för otroligt att vinet kan drickas med stor behållning t.o.m. när braxengubbarna blivit riktigt gamla. Fördelen med vinet är att det kan drickas redan nu, då det vinner så mycket uppskattning i den förnäma strukturen, men oj vad intressant det kan vara att följa dess utveckling.
Kvällens lågprisbomb var Rotari 1996 (Ganges). Herrejäklar va lyckat. Vinet är redan bloggat och jag instämmer till fullo i uppfattningen. Ordvalet för Pol Roger kan upprepas, men tydligare beskrivning av karaktären kan vara att byta ut elegans mot balans. Fantastiskt kul att vinet kom ut här i Sverige och jag kan inte påminna mig att jag druckit ett mer prisvärt vin under 2013.
Kvällens snälla vin var Poliziano 2008 (Las). I linje med den feta trygga buteljen bjuder vinet värme, tillgänglighet och stor förmåga i matmatchning. Ett riktigt allroundvin, där det går att hitta flertalet användningsområden (pasta eller mörkt kött). Undrar om inte den större buteljen gynnat vinet några ytterligare snäpp upp på kvalitetsstegen?
Kvällens kraft och pondus bjöd Siepi Fonterutoli 2005 (Ganges). Har haft vinet ett tag och hade nog hoppats på viss mognadsutveckling, men jag får i munnen en tät mörkfruktighet av primär karaktär. Ljuvligt uppfyllande tufft och gott med ettrigt mörka körsbär och något besk mörk choklad, men ändå proper tanninintegrering. Det här vinet är fantastiskt barnsligt (ungt) och visst går det njuta nu, men om årgången finns i stugorna kan det vara klokt att avvakta ett bra tag till, för med lite mer mogna lugnare toner kan det säkert bli fantastiskt gott.
Allting är relativt som han sa och Bruno Paillard Premiere Cuvee (Ganges) och Tsarine (siggemary) tädde si nog i konkurrensen som lite bleka och glesa, men samtidigt vet jag och kan garantera att dessa kan smaka riktigt gott stand alone.
Efter det sprakande fyrverkeriet och till nattvickning tog Las å ja en Le Tense 2009. Den var i det läget allt annat än blek och gles, den smakade precis som vanligt, Lovely shit, en stabil trotjänare och ska man vara ärlig är den snudd på lika prisvärd som Rotari 1996.