Prisvärt vitt, samma druva, 2 stilar

ett riktigt billigt vin, men ändå alltid mycket för pengarna. 89:- för nya årgången av Simonsigs Chardonnay. I jämförelse med 2015 som hade nästintill burgundisk finess och elegans i fin stil, blev 2016 något helt annat. Nu är det ruffigare med en hel del ek, solvarm frukt, pepprigt och kryddigt. Inget pratvin denna årgång, men som måltidssällskap med ugnsplåt och stekt firre funkar det riktigt bra. Används med fördel till lite kraftfullare rätter. Jag föredrar 2015 och jag vet inte vad den här stora årgångsskillnaden beror på. Kanske beror det på vad kunderna efterfrågar eller så är det helt enkelt årens klimat?

Så för att få lite balans i kvällen var jag även nyfiken på Fevres Petit Chablis. 129:- för 2015. Jodå, här skärper det till med mineralitet och sten. En annan balans med stilfull frukt och pigg syra i kombination med en len liten smörighet. Också ett billigt vin, men jag tycker det är gott och fräscht. William Fevre bjuder på bra nivå i sin lille petit. Just nu verkar den inte finnas på bolaget, men 2014 går att beställa.
Trevliga vardagsviner båda 2.

Ofärgat vin

Under helgens kommunikation med sPunk har ordförådet hos vinkelBrax utökats med termen Ofärgat Vin. Och även det motsatta som sPunk uttrycker som färgat vin. Vilket han gillar bäst, den gamle Cheval Blanc-konnäsören, behöver jag väl inte nämna.
Men denna helg körs det ofärgat på vinkelg. Två olika viner från samma distrikt men med stora skillnader har ställts mot varann. En halvpanna 2012 Petit Chablis från Brocard som till 85% hamnade i fiskgrytan med skaldjur & saffran, samt det mer drickvänliga helröret 2006 Chablis Grand Cru Vaudesir från Louis Michel & Fils.
Om vi börjar med Petit Chablis så spelar den inte i samma världsdel som storebror. Varför den blev bas i grytan var just för att kunna jämföra med storebror

Nu till det väsentliga: Petit Chablisen var ett helt OK torrt vitt vin, med lite dragning åt det sura hållet. Jämförelsevis en lätt och tunn lättillgänglig smörig doft. Klart mer gul än storebror. Smaken kort och lite lätt snipig. Torrt. Som husets på restaurang till Moulle Frittes eller kokt lax ett bra vin!
Louis Michel är en helt annan sak. Men kanske ändå inte den förväntade fullpoängaren! Direkt när korken drogs ur var doften väldigt knuten och faktisk rätt svaveldominerad. Det försvann dock kvickt i glaset efter ett par snurr, och är helt borta efter ett dygn i kylen. Färgen är väldigt ljus vilket sannolikt beror på en total avsaknad av ek i vineriet. Smaken är väldigt diskret till en början och hänget är nästan mer intensivt än den initiala smakupplevelsen. Vinet är friskt, knastertorrt och gott men det finns en liten liten beska som stör helhetsintrycket litegrann för vinkelBrax. Återstående butelj får ligga ytterligare ett par år så får vi se vad som händer. Bra grejor plus eller vad ganges kallade det.