Påskpyssel på hemmaplan

Champagnen får vänta för aktieägare och direktörer agiterar Aftonbladets ledarskribent idag. Har bara en kommentar: Det skulle du sagt liiite tidigare...

Som en lite starter på påskaftonens påsklunch med den närmaste familjen blev det den en butelj Gatinois Brut Réserve. Majoriteten Pinot Noir, med lite bubbelstöd från Chardonay. Utsökt, och passade även mycket bra till den sushi vi började med. Bra grejor.

Till den grillade lammytterfilén grävde jag fram en mörk skönhet från Pauillac, 2010 Réserve de la Comtesse. Detta är andravinet från Château Pichon-Longueville Lalande om någon undrar. Det såldes av Tryffelsvinet en kort period i Sverige, men denna butelj är köpt på Cora på väg hem från Champagne 2016 för 42€. 89 Parkerpoäng när det begav sig. Karafferad i ett två timmar före lunch.
Största delen Cabernet S med en hel del Merlot, och nåra skvättar Cabernet Franc och Petit Verdot
Mörkt som synden precis som en Pauillac ska vara. Mängder av svarta vinbär i näsan och lite andra mörka frukter. Smaken är spänstigt, med diskreta tanniner och rejäl syra. Bra häng men inte något uppseendeväckande. Ett välgjort vin värt sina pengar! Med den syran klarar den ett antal år till på rygg, men som vanligt med risk att frukten viker ner sig samtidigt. Bra nu och Bra grejor.

Sedan när disken var diskad och lugnet lagt sig hoppade korken ur, ur en av de berömda fylleköpta buteljerna från Stormästarens lantegendom 2016 för en dryg trehundring. När BraxenSyd hade provning häromsistens föll Amerikansk Pinot många på läppen. Klart mer svullen än en normal Europeisk pinot men långt från vulgär!. Mycket mörkröd för att var Pinot och med en söt ljuvlig pinotdoft. Bra syra och tät frukt, mer kraft än elegans men gott! Mycket gott! Mycket bra grejor.

1990 Grand Vin de Château Latour



En del blogginlägg skriver jag med vördnad. Detta är ett sådant. På trettondagsafton bjöd vår Lundaboende Brax VinkelBrax till Lund. När jag skred in i hemmet stod det en 1990 Château Latour på bordet... Öppnad och försiktigt luftad.
Det var spännande att följa vinet under ett par tre timmar under mycket städade former. Givetvis med en klassiskt lovande Bordeauxdoft och en stram torr initial smak. Efter en kort stund kom det ett mycket bra och mer fruktigt häng som höll i under flera minuter.
Efter nån timma i glaset började lite källartoner slå igenom i både doft och smak, men då fick vi ju en anledning att fulla upp en ny liten sipp. Mycket njutbart på alla sätt
Ett oerhört vitalt vin efter dryga 25 år på flaska!!!  Det görs mycket bra vin på många håll i världen men detta är på något sätt svåröverträffat när alla komponenter är på plats.

Om nu någon har någon eller några sådana här på lager så börjar det bli hög tid att njuta. För det är det det handlar om. Vinet som sådant klarar säkert ganska många år till, men kvällens exemplar hade ca 6-7 mm kvar av opåverkad kork. Resterande delar var väl genomfuktade, men jag vet inget om det egentligen är ett problem. Sen tror jag å andra sidan att vinet har peakat, det blir nog inte bättre utan går med värdighet vidare mot dösidan. För det finns väl inga vin-nekrofiler i vår loge?
Tack Arne för en minnesvärd vinupplevelse!!!

 Två halverade kalkonfiléer tillagades och avnjöts med kokepära, gräddsås, bryssel- och rödkål samt äppelmos. Fantastiskt gott och det blev nog ca 1,5 kg kött kvar till akademiska lunchlådor. Till denna mat konstaterade vi att 1990 Ch Latour passade bra.

Som komplement dracks även ett Adelsheim Pinot Noir, vilket i sig är ett mycket bra vin men hade denna kväll ett övermäktigt motstånd från en allra största Fransk storebror.
Och till en mästerligt tillagad Tarte Tatin sippades lite sötevin från Fransk-Tyska gränsen,
2008 Sundel Gewurztraminer, Vendange Tardive Vin de Glace. Den var blommig, söt och blommig och lite blommig åt pelargonhållet. Det blev det kvar av det vinet.
Och idag blev det lite fågelskådning och undertecknad kunde för andra gången denna veckan studera svartnäst islom. En bra trettonhelg.

Tripp trapp trull i Pinot Noir mm

En lördagskväll med tillfälle för en del provsmakning har passerat denna helg parallellt med pågående tjejmiddag i en annan del av byn. Blir inte så mycket detaljerade noteringar när vinerna kommer in på löpande band och det diskuteras lite av varje kring bordet med blandad fokus :). Men om det var gott eller inte går ju klämma ur sig och för min del var jag helt nöjd med kvällens viner i intervallet bra till fantastiskt.
Det blev en intressant trippel i Pinot Noir. Först ut Louis Jadots Savigny-Les-Beaune 2013. Kanske av mer klassiskt snitt med ljusare frukt, väger lätt, men elegant och en fin struktur. Tycker det var riktigt gott och passade fint som starter till utegrillad hälleflundra med parmesanmos.
Las hade med sig en charmig Willamette, 2013 Seven Springs. I öppningsfasen mer yankee style, med lite sweet oak. Klart mörkare och generösare i frukten, men med tydlig Pinotaddress. Med tilltagande luftning backar eken in och den fina frukten blommar ut med stabilitet. Gott hela vägen, men här rekommenderar jag en tids ytterligare flasklagring.
Sen kommer monstret, om jag nu får skriva så om Antica Terras Ceras 2012, men jag menar i positiv bemärkelse. En sjutusan kraft och strålande gott! Mörkt och kraftfullt, men med en härlig balans i syra mot intensiv körsbärsfrukt. Mjukt ekiga pinottoner i bouquet, men i smaken är klassisk pinot svårfunnen. Inte ofta man dricker nåt så fulladdat med den druvan. Sjukt gott och man har ju knorrat lite över att priserna har stuckit iväg, men vett i fan om det inte är värt det när man presterar på sån här nivå. Avslutningsvis, i ärlighetens namn fast det var great nu, bör denna årgång sparas ett antal år till innan det är dags för öppning.
En liten 02:a skadar ju inte att börja dan med och igår blev det Legras Presidence BdB. Det var nog en av de mer mogna champagner jag nånsin druckit, så det var hög tid uppenbarligen. Riktigt mustigt och gräddigt med lite oxidativa toner. Tycker det är viss igenkänningsfaktor på BdB-mustighet nu när man druckit några äldre. Riktigt moget, men absolut gott och charmigt.
Sist ut blev en Brunello, Piccolominis Pianrosso 2004. Vinet är bra med i matchen trots sin ålder. En fin spänstighet i frukten, men med inslag av lite rustika toner. Fantastiskt gott, sangiovese med självsäkerhet och pondus!
Störst för kvällen var helt klart Ceras, det är väldigt intressant vad de åstadkommer, men till er som har denna årgång, vänta några år.

Lite kort om påskmiddagens viner

Kings Ridge Oregon Willamette, 2015, var en ny trevlig bekantskap som togs i baren före maten och sedermera en skvätt i maten, således användbart vin :). Lättklunkat och tämligen fullmatat på alla fronter. Bjuder till med raka rör och smakar gott, men har förstås inte de eleganta linjerna och spännande fruktnyanser som exempelvis en dyrare Antica kan bjuda på. 149:- tycker jag är väldigt prisvärt.
Övriga 3 är flaskor som har legat i källaren ett tag. Gaja Dagromis från 2007 behövde en stunds luft, men kom sedan fint på bred front. Det är klassiska inslag med strama nypon och rosparfym, men också en tilltagande varm mörktonad frukt med fin avrundande krydda. Desto mer luft, desto större balans och njutning. Mycket gott!
Malbec och Cahors och många skakar på huvudet. Men Un Jour har alltid tilltalat mig och denna Chateau La Reyne, 2009 gjorde mig inte heller besviken. En mörkt lilatonad färg, nästan svart, kan verka avskräckande, men faktum är att den mörka violpräglade frukten blir riktigt finstämd i munnen. Med tilltagande luft blir fatkaraktären tydligare och balanserar fint med fruktens blåbär och mörka plommon samt lakrits. Mörkt och tätt, men med hyfs kan man säga, och nej, jag har ingen huvudvärk idag. Man behöver inte vara rädd för Cahors :).
Torre Muga 2010 Rioja är en mycket oklassisk sådan. Man nästan häpnar över den rena klara frukten, som är på gränsen till klinisk. Flaskan anger 75% Tempranillo, 15% Mazuelo, 10% Graciano. I början känns fruktstunsen med sina främst mörka, men även röda toner nästan lite hård, stram och ensam. Men med luftning framträder även här faten som rundar av och mjukar upp till en riktigt god balans. Ja, dessa 4 fick mig positivt inställd till vad jag mötte, men rejält med luftning var viktigt för att inse helhetens charm. Jag kan varmt rekommendera allihop. Dagromis är ju årlig i begränsad upplaga, Cahorsen är köpt på bolaget, men finns nog inte just nu. Just denna Torre Muga är köpt i Madrid, men reservavarianten som också brukar dyka upp på bolaget  har varit riktigt bra och varit fyndklassad i A o V.

2 goda mellovin

Ganges bjöd på Vilmart Grand Cellier d´or 2008. Vacker färg och doft, lite gyllene i tonen och nosen bjuds en fin mustighet och parfym i något djupare och generös stil. Initialt välsmakande rund frukt med äppelmustighet och bakomliggande citrus, men ganska kvickt tar en rätt rejäl syra lite för mycket av befälet och de tyngre tonerna får ge vika. Det samarbetas inte riktigt och möjligtvis är detta i tidigaste laget även för en Cellier. Efterföljande Herbrart Selection har det mesta på plats och har en helt annan harmoni och balans. Det blir tydligt i så omedelbar jämförelse.

Las bjöd på Bergström Cumberland Reserve 2014, 349:-. Härligt tydlig varm och läcker Pinotbouquet. Mycket och bestämt och nosen blir glad. På kanske klassiskt Oregonmanér är bärfruktpaletten i smaken bred och täcker hela skalan mot djupare, blåa toner. Det är stiliga nyanser i fruktshowen och samtidigt "ungdomligt?" tät koncentration vilket ger ett pampigt resolut intryck. Måttligt framträdande syra, avsaknad av stramhet och mjuka "fatorsakade?" linjer gör dock att vinet tappar lite spänst och ger utrymme för tilltagande sötbäriga inslag. Lite synd, men frukten är suveränt god och det hänger vackert med i eftersmak.

VinkelbraX springer på rea - På bolaget...

När de ljuvliga tonerna av vinprovningen försvunnit ur primärminnet är det dags att gå på att igen!

http://ohmansmatovin.com/2015/02/25/allt-ska-bort-pinot-noir-fran-oregon-slumpas-ut/

Efter att ha läst ovanstående inlägg härom dagen skred jag till verket och beställde ett dussin. Och nu sitter jag här och sippar på en Delinea 300 Pinot Noir från Willamette Valley i Oregon. En dryg faktor 15 billigare per butelj än när ganGes skojjade till det med andra viner från samma område, en sen kväll på Öland.
Tja vad säga om vinet då?
Inte helt otippat tydligt Pinot Noir-färgat, doften typisk för kallvuxen PN - ger lite A Kesselervibbar i doftminnet. Smaken? Ja, kanske inte det fylligaste jag smakat senaste tiden men komponenterna som ska vara där finns där. Kommer bli ett alldeles utmärkt lätare kött & grillvin så länge det lagret räcker. Hoppas att flaskvariationen inte är för stor. Men i så fall blir det utmärkt rödvinssås till grillen :)
För 49 SEK på bolaget! Vad säger man? Bussigt bärigt superfynd som Jogging-Bill, eller 4 schoolar som Fritte? Finns det fortfarande att beställa så gör det säger VinkelBrax
Anledningen till prissänkningen från 101 till 49 SEK/pava är tydligen att vinet avlistats från ordinarie sortimentet. Allt enligt Öhmans blogg. Så det kan bli ibland! Undrar när de avlistar Salon?

Fra Mikkeller Til Ponzi

hoo hoo, nästan halvvägs in i julledigheten, det var ruggigt va det går, har en del god mat och goda drycker satt färg på tillvaron. Diverse olika julöl och tacksamma "bruksviner" har slunkit ner och förutom det kan följande vara värda några rader.

Hade sparat en Mikkeler Fra Til i 2 år, för att se om det kan hända nåt med tiden. Här sprudlar svarta toner med påtagligt rökt chark, mörk choklad, kaffe i försiktigt julsöt mörk fruktton, men matchar och avrundar elegant mot en svag pomeranston och välgörande humlebeska. Ett mycket gott kraftpaket. Jag finner ingen större skillnad i hur jag upplevt den tidigare. Den täta portern är till synes oberörd av tidens gång och någon utveckling förutom den ursprungliga komplexiteten är svår att finna. En robust bira.

Chateau Monbrison 2008, 350:-(SB uppgift nu), det var väl hasse som introducerade den i form av 2007 och jag köpte denna dagen efter på vår stadsutflykt vid Lasans vinprovning för jag tyckte den var riktigt trevlig. Dock är jag lite tveksam till prisnivån, för jag har för mig den var något billigare då?.  På Bourdeauxmanér är den först riktigt stram i glaset och det är svårt att bryta igenom den barriären för att tillgodogöra sig smakerna. Middagsgästerna ser lite skeptiska ut, men dessbättre mjuknar den upp rätt kvickt i glaset och släpper fram en härligt sotig svartvinbärsfrukt. Det blir mer elegant med en medelfyllig lätt mörk fruktton och när den tydliga, men väl avvägda kryddigheten kommer på plats börjar det bli riktigt bra och smakfullt balanserat.

Umathum 2009, 199:-, ser man på, en röd österrikare till Las på besök. Spännande att vidga vyerna med för mig helt obekanta druvan Sankt Laurent. Tydligen någon lokal variant av Pinot Noir, vilket går att känna igen i bakgrunden med röda sommarbär. I fronten ligger dock en tyngre matta av blåbärsfrukt, vilket också i doften ger en härlig generös fruktighet med fin krydda. Väldigt mycket fruktnyanser i smaken av både mörk ton och lättare rödbärighet, som också stöttas av en något försiktig rostad ton. Ett intressant vin som helt klart smakar gott och rikligt, men i en för min smak något för framträdande initial saftighet. Tror att vinet både skulle klara och tjäna på något års ytterligare flasklagring.

Ponzi 2011, 279:-, en Willamette Pinot Noir med skruvkork. Klassiskt bredare Willamettedjup ur Pinot Noir:en, men utan österrikarens blåa saftighet. Här är det tydlig kryddig rödbärighet, men också de mörkare kompletterande tonerna, som ger en stabil smakfull kombination. I detta fall har det dock varit generöst med faten, vilket något störande integrerar i bären med en onödigt söt ton.

God fortsättning!

Willamette Lemelson

Tror det var efter champagneprovningen på Kulla jag hade med mig och öppnade en Lemelson Thea´s Selection Pinot Noir 2007. Förutom mina egna glupska klunkar fick säkert en och annan Brax en provsmakning när vi minglade vid grillen. Såg att jag sparat en flaska, som vi provade igår.
Den bjuder nu en tuff uppstudsigt örtig och nästan mörkfruktig bouquet med lättare bakgrundstoner av röda vinbär, hallon och fatig källare.
I 1:a gomkontakt med liten besvikelse i smaken har tanniner en viss övervikt mot mörka bär. Det blir något svalt och jag saknar djup, men syran är moget fint placerad. Dock i finish och eftersmak lyfter en mycket välsmakande tättonad nebbioliskt associerad fruktbalans. En 229:-ers Oregon Willamette klarar 7 år, men den lär inte bli bättre. Nu är betyget Gott. Glad fortsättning!

P.S. Har druckit några Hernoux champagne från resan nu och jag njuter bara mer och mer för var gång. Det är helt galet för 13 €.

Släpp loss det är vår

En kort uppsamlingsblogg från gångna lördagen, då malaroarnas.dricknu stordryckesherrar samlades för gräsänklings session.
Startade upp med Marc Hebrart Special club 2009. En ståtlig tuff skumpa med tydlig karaktär, mustig frukt mot perfekt avvägd syra och för skumpa ett enastående  långt efterhäng. Ett härligt bubblande uttrycksfullt generöst vin med vintermuskler och Las ville köpa diwekt.
En halv flaska Argiano Brunello 2008 gick i Gemmas viltgryta (det skulle inte snålas skrev Sigrid) och resten hamnade i herrarnas strupe. Instämmer med tidigare blogg i ämnet att vinet är lite tjurigt och kantigt nyöppnad, men rejäl luftning mjukar upp betänkligt och fram strömmar utvecklad småsöt mörkfrukt och ger ett balanserat helgjutet intryck.
Casanova di Neri Brunello 2007 är av något elegantare och stramare slag än en luftad Argiano, frukten inte riktigt lika mörk i tonen, mer röda körsbärsstänk, men matchade Gemmagrytan på ett förtjänstfullt sätt.
We all love Antica Terra och numera går vi även och köper Botanica, men har aldrig smakat. Var väl dags att stilla nyfikenheten och bredda erfarenheten, så 2010 åkte fram. Var det ett slösaktigt rov att gå lös på denna yngling? Nej, även om vinet kan ligga i källaren många år till, så är det redan i sån elegant harmoni. Välbyggt ut i varenda hörn. De röda sommarbären har ett större klassiskt spelrum i en mjuk stilfull ton i jämförelse med vad vi noterat i instegsAntican. Den sköna och stabiliserande mörkare undertonen av plommon och mörka körsbär finns även här, om än i mer begränsad omfattning och med en fräsch dirigerande syra blir det väldigt propert och snudd på perfektion. En smaksak vad man föredrar. InstegsAntican med sin maffiga rikedom i samklang eller vackra delikata Botanica.
Vi avrundar i småtimmarna med Marc Hebrart BdB och efter denna långa fantastiska vinkväll är både kraven höga och omdömet sänkt. Vi sitter i källaren med fötterna på vinlådor och i upplevelse av en ungdomligt syrlig champagne vrålar sonen om det inte är dags att skruva ner snart, tänk på grannarna! Jo, det är sant, får återkomma om BdB, men den var riktigt god på plats. Tack för sällskapet och tack ljuva vin!
Ungefärliga priser och betyg:
Marc Hebrart Special club, 25,50 € = Stort
Argiano Brunello, ca 150DKK (tilbud) = Mycket gott (efter viktig luftning)
Casanova di Neri, 389 SEK = Mycket gott
Antica Terra Botanica, 699 SEK = Stort
Marc Hebrart BdB, 16-17 € = vet inte riktigt?