Tripp trapp trull i Pinot Noir mm

En lördagskväll med tillfälle för en del provsmakning har passerat denna helg parallellt med pågående tjejmiddag i en annan del av byn. Blir inte så mycket detaljerade noteringar när vinerna kommer in på löpande band och det diskuteras lite av varje kring bordet med blandad fokus :). Men om det var gott eller inte går ju klämma ur sig och för min del var jag helt nöjd med kvällens viner i intervallet bra till fantastiskt.
Det blev en intressant trippel i Pinot Noir. Först ut Louis Jadots Savigny-Les-Beaune 2013. Kanske av mer klassiskt snitt med ljusare frukt, väger lätt, men elegant och en fin struktur. Tycker det var riktigt gott och passade fint som starter till utegrillad hälleflundra med parmesanmos.
Las hade med sig en charmig Willamette, 2013 Seven Springs. I öppningsfasen mer yankee style, med lite sweet oak. Klart mörkare och generösare i frukten, men med tydlig Pinotaddress. Med tilltagande luftning backar eken in och den fina frukten blommar ut med stabilitet. Gott hela vägen, men här rekommenderar jag en tids ytterligare flasklagring.
Sen kommer monstret, om jag nu får skriva så om Antica Terras Ceras 2012, men jag menar i positiv bemärkelse. En sjutusan kraft och strålande gott! Mörkt och kraftfullt, men med en härlig balans i syra mot intensiv körsbärsfrukt. Mjukt ekiga pinottoner i bouquet, men i smaken är klassisk pinot svårfunnen. Inte ofta man dricker nåt så fulladdat med den druvan. Sjukt gott och man har ju knorrat lite över att priserna har stuckit iväg, men vett i fan om det inte är värt det när man presterar på sån här nivå. Avslutningsvis, i ärlighetens namn fast det var great nu, bör denna årgång sparas ett antal år till innan det är dags för öppning.
En liten 02:a skadar ju inte att börja dan med och igår blev det Legras Presidence BdB. Det var nog en av de mer mogna champagner jag nånsin druckit, så det var hög tid uppenbarligen. Riktigt mustigt och gräddigt med lite oxidativa toner. Tycker det är viss igenkänningsfaktor på BdB-mustighet nu när man druckit några äldre. Riktigt moget, men absolut gott och charmigt.
Sist ut blev en Brunello, Piccolominis Pianrosso 2004. Vinet är bra med i matchen trots sin ålder. En fin spänstighet i frukten, men med inslag av lite rustika toner. Fantastiskt gott, sangiovese med självsäkerhet och pondus!
Störst för kvällen var helt klart Ceras, det är väldigt intressant vad de åstadkommer, men till er som har denna årgång, vänta några år.

Sicken fredakväll

Fin fläskaladåb å mycket annat gött hos M:s.

En riktig torris som skapar minnesvibbar från ett varmt och soligt Champagne. Jag tyckte om den då där på trottoarkanten och jag tycker om den nu med. Ändå polerat fruktigt och förstås friskt och funkar fint till slempropparna i skal som alltid ska fram hos M:s.

Stackars Las, hyllorna i kylen krångla och skapade distraktion, hade tänkt sig ta upp Sauzets instegare från 2010, men uppe i köket åkte korken ur den här från 2014 innan etiketten hade granskats. Gråt inte Las, men F å jag va lika glada för det. Och det funkade hur bra som helst att ta denna i ungdomlig skepnad. Inte knutet alls utan bjöd upp fint och brett. Ståtlig bouquet, fruktigt tätt och fett. Ljuvlig smak, persika och citrusfrisk, skön nötighet, fint kryddig bakom en generös fruktighet och visst fanns det en tufft ungdomlig skärpa. Möter fläskaladåb med friterade lökringar alldeles utmärkt.

Den här är för bra och ett gott sällskap till flamberad kycklinglever på gåsfettfrästa toast. Det här är en rik och elegant pinot noir och ligger nu i bra dryckesfönster. Heja Maggie, men de börjar bli för dyra :(. 2011 är året.

En oseedad mallorkin inköpt i Pollenza har ingen annan anvisning på etikett än hönor och sälar och 2011. Har för mig att det var en rekommendation från Mallorcaproducent som blivit lite hypad. Den växer till sig fint i glaset till anka å pära och landar med fin struktur och en ambitiös balans mellan frukt och syra. Rent och stiligt. Känner inga tydliga franska druvinslag och misstänker övervägande Mallorcalokal druva, som jag inte för stunden inte ens kommer ihåg vad de heter. Hursom var det riktigt trevligt och gott.

Finalen blev en i mitt tycke något trött Initial. Kanske ska som namnet anger denna inte bjudas som avslut till mätt gäst, men frukten är bred, stor och god med mjukt ekiga linjer. Det här sov man gott på.

Kunglig tillvaro på Öland

I helgen var vissa av Braxabröderna hos Stormästaren på Öland. Det var kungligt! Nu var ju inte logens dokumentationsförare på plats med den analoga loggboken. Så vad vi smakade av kommer vara höljt i dunkel för framtida generationer.
Vi drack hur som helst Champagne från Diebolt-Vallois och Marc Hebrart, Chablis Grand Cru Le Clos från Fevre, Chassagne-Monrachet från Sauzet, Ceras från Antica Terra, en Noshörning årgång 2000 samt ett par till.
Sydsektionen hängde in en närobs på Brelle, De flesta såg Pilgrimsfalken äta Skrattmås, och alla små kungsfåglar.
Mycket bra rekreation!