Återresa utan Sandahler

Lika snabbt som överraskande beslutades i går att VinkelBrax omgrupperar till Budapest i tjänsten innevarande vecka.
Kan meddela att aftonens Olazriesling för 480 HUF/dl på restaurang väcker en del smakminnen. Rätt bra skit för 35 SEK glaset faktiskt! Mil bättre än Tragic rain och allt vad de heter...

Ungern igen

Mina flaskor från Ungern-äventyret börjar ta slut. Bara några sandaler som ligger och skvalpar i kylen. Häromdagen drog jag korken ur en av de mera dissade vinproducenterna vi besökte: Szaszi Endre, som till största delen gjorde torra vita på sina marker norr om Balaton. Billigt var det, det kommer jag ihåg. Och så kommer jag ihåg att allas vår kemiingenjör slog volter över alla orenheter han hittade i flaskorna....

Jag fastnade för en flaska, gjord på den typiskt ungerska druvan Chardonnay, och till råga på allt sött, med en alko på drygt 10%. Gjort det extremt varma året 2006, när sockerhalterna slog alla rekord. (Var det då Kaspar Killer gjorde sitt 17-procentiga Pinot Noir, Ulf?). Här har vi iaf ett njutbart vin, ordentligt sött med en balanserande, avrundad syra och en aprikosaktig smak. Låt vara att även en oskolad lekman som jag hittar lite hemgjord ättiksgurka i jordkällare i tonen. De måste nog plugga lite hygien om ungerska vinare ska bli en hitt på den internationella marknaden.

Gott till efterrätt, som glass med lönnsirap, var det i alla fall!

Tillbaka i affärer

Hej, jag tror jag satt personligt rekord i blogguppehåll sedan jag blev inbjuden för några år sedan. Ingen större förlust, men man har väl åtminstone bidragit med att hålla lite liv i ett alldeles för dåligt utnyttjat forum, där ett gäng kompetenta och flitigt vindrickande gubar har access. En förlust ändå är väl att jag sedan senaste blogg druckit mycket gott som jag gärna skulle haft en lust att förmedla, men annan fokus på fast & furious-alfor, vinkällarrenovering och andra händelser som är oundvikliga i livet har inneburit en avvaktan i nätnärvaro.
Ett riktigt charmtroll från septembersläppet, toscanska Siro, för blotta 99:-, har blivit en riktig sensommarfavorit. Skön, mjuk fruktighet, med svarta vinbär och stabil karaktär med vacker integration av krydda och tanniner. Vad är Gratena Nero? Verkar göra susen med Sangiovese och jag ger den lågprisade kompositionen det hejdlöst höga betyget "Mycket gott"!! Ikväll har vi en oöppnad flaska i köket, men med fruns tunga ögonlock i lördagssoffan ser det inte ut som att den korken går ur.

Däremot, till kvällens middag, har vi prövat en annan toscanare i samma prisklass, Le Bertille Rosso di Montepulciano, 98:-, också från septembersläppet. Med sköna Siro i minne, tänkte jag i fredags på bolaget att detta också kunde vara nåt att se fram emot. Vinet har väldigt mycket fatkrydda och är dessvärre ruffigt och opolerat. I ett blindtest hade jag aldrig aldrig kunnat ana att detta är en Montepulciano utan smakassociationerna går snarare till ett grillvin från US eller aussie i 85-kronorsklassen och inte uteslutet från box. Italienskt är ofta körsbär som finns även här, men tyvärr är de överdrivet skarpa och saknar naturlig integration i helheten. I min värld snudd på odrickbart utan mat, men frun tyckte faktiskt det var OK och hennes omdöme har visat sig mer rätt än mitt vid tidigare tillfällen. För mig är det dock hästlängder från snygga och sexiga Siro. Undermåligt är väl elakt, vinet har trots allt en hel del pondus, så "Drickbart" får bli betyget. Kanske kan det sparas till nästa sommar och få en bättre kompis i en svedd köttbit och andra grilltillbehör. Nej, det blir nog ingen Siro ikväll, men å andra sidan är det väldigt nära till UNGREN! Huf Huf
P.S. S:t Eriks Mathias Dahlgren är en riktigt frisk, fräsch och god öl liksom Dugges mörka oktoberdunkel, som förvisso inte är frisk och fräsch, men väl mustig, smakrik och riktigt god.