Gräsänkling denna fredag. Håller mig till ett för årstiderna billigt vin som släpptes i ordinarie sortimentet idag. Dinvinguide.se väckte ett lite intresse dom skrev Nebbiolo från Piemontes nordligaste delar, med saftiga smaker av rosor, ceder, nypon, torkade örter och lite stänk av järn och nagellack.

Mycket vino fino för pengarna. Det får stå för dom, jag håller med om nagellackstänket men det var inte så litet. Hoppas jag får smaka bättre imorgon när frun är tillbaka

 

 

 

 

Fyndtips

...för er som gillar supertoscanare. Crognolo 2013 innehåller enbart Merlot och Sangiovese och måhända saknar man en skarp dirigent och ryggradsskapare i form av Cabbe, men vinet fräschas upp av en livfull syra mot den mörka rika frukten inbäddad av charmigt mumsig skickligt integrerad fatkrydda. Priset 199:- håller bra i internationell konkurrens och gillar man denna snyggt styrda generositet med rustika inslag finns det ingen anledning att chansa å låta den samla damm på hyllan, utan här snackar vi med fördel om direkt konsumtion när beställningspåsen är hemburen och rocken hängts av i hallen. Mycket gott och riktigt bra vin! Beställ 90373!
Kan även slå ett slag för samma årgång av Spinettas Ca di Pian, men här är det mjukare och saftigare och måhända inte lika färdigt. Förvisso inga bråkiga tanniner, men noterbara, och heller ingen bångstyrig ung syrafeeling men det är kanske inte att förvänta hos en Barbera. Det är ett snällt och lent vin och det smakar gott. Frukten håller en ganska djup och tät stil idag och därför kan en tids flaskutveckling mot mognare frukttoner vara intressant att följa. För dagen verkar bara 2012 finnas i vårt sortiment och det kan ju vara nåt att testa.

+ bonusbild från fullständig härlig sommarprovning

Rhinospinettan håller måttet

Spinetta Langhe Nebbiolo 2013

Spinettas lågprisalternativ (cirkus 180:-) som biter sig fast i Systembolagets sortiment. Vi har väl tyckt att kvalitén har åkt lite upp och ner genom åren, och ibland har det hänt att vinet åkt in i tunnlar för att dyka upp som så mycket bättre några år senare. Årgång 2013 är redo att korka direkt, dock. Mörkt, mustigt, kraftigt med en god portion mörka bär i smaken, tillsammans med tanniner i en helt schysst balans. Gott och prisvärt i vintermörkret.

Riktigt nice

Massolino Langhe Nebbiolo 2012, 181:- va en trevlig överraskning. Stämningsfulla frukttoner av både rött och mörkare snitt, avstämd strävhet och lätt elegant krydda. I prisförhållande blir jag nästan mer impad av detta än exklusivare varianter. En överraskande smaklig täthet och oväntat djup för en Langhe. En oblyg pondus ger storebröder en match. Va gott! Varm rekommendation.

2 goda efter Mallorca

efter 1 varm vecka på härliga Mallorca har på nästan lika varma hemmaplan intagits 2 rödingar som smakade riktigt bra. Negro Bertu Barbera d´Alba 2009 från Danmarksinköp av Braxen Syd har jag druckit tidigare och säkert omnämnt i "gammal" blogg. En flaska var kvar i skåpet och ett par år har väl förlöpt sedan leverans. Riktigt skön och harmonisk är den nu. Fyllig ren frukt av begynnande mogen karaktär och trevlig balanserad krydda som behagligt vilar mot välstämda välgörande mjuka tanniner. En härligt perfekt tagen Barbera i vad jag tycker optimalt läge som är värd betyget Mycket gott.
Langhe Nebbiolo Massolino 2011, 179:-, har jag inte träffat på i hyllorna tidigare och är också den billigaste Massolino jag druckit, kul att få pröva denna variant. Det doftar syrligt mörka körsbär, en ton av lakritsmint och inte uteslutet polkagris, rosor och vinbärssaft. Smaken är stramt elegant fruktig med också mer djup och botten än vad jag normalt finner i en Langhe Nebbiolo. Ren distinkt körsbär, fin syra, kakao och ett drag av gräddkola med en viss ihållande fruktig eftersmak som glesar ut i försiktig nyponton. Riktigt god till måltid då frukten samverkar och matar på tydligare, men något glesare och ensidig efteråt. Totalbetyg Gott, men det är inte uteslutet att högre nivåer kan nås med lite tålamod.
Nedan några flaskbilder från Mallorca. Efter destination Cala Mayor väster om Palma är slutsatsen att norra Mallorca är mycket trevligare. En dag ägna vi åt Port de Pollenca i vackra rymliga norr och jag hitta en vinbutik i byn. Om det är den omtalade vet jag inte, men några flaskor fanns det skäl att inhandla. En trevlig överraskning i Palma var vinbaren Wineing. Självservering med kort från flaskor uppradade i glasskåp och ett trevligt utbud med flertalet mallorkiner, men även fastlandsviner, ofärgade viner och ett internationellt utbud. Avslappnat och trevligt och drick så mycket du har råd med. En svensk dam i baren mötte oss 1:a kvällen som tydligen hade en bakgrund hos Divine. Favorit från resan då? Den fuktigt etikettskrynkliga Sio:n från 2009 framtagen ur vinkylen i hörnet av restaurangen smakade ljuvligt till rejäl köttbricka, men självklart även de tufft prisade mallorkinerna An och 4 kilos från vinbaren. An av modell tät och tyngre, men 4 kilos mer av förvånande elegant och nyanserat slag. Det fanns en hel del god fisk att käka och till det körde vi uteslutande Albarino, alltid generös och frisk.

Dolcetto d'Alba

Dolcetto - A source of soft, seductive dry red in Piedemont. Now high fashion. Så säger allas vår Hugh Johnson, Officer of the Most Excellent Order of the British Empire. Lite lätt värdekonservativ som jag är tycker jag det smäller lite högre att blivit klubbad på axeln av The Queen, än att flamsa runt i gröna glasögon och dela ut 2 schoolar tillsammans med bröderna Timell i TV4 som Fritte gjorde på förmiddagen idag. Olika falla vinskribenternas lotter och domen över dem.



 

Dolcetto är inte den vanligaste druvan Vinkelbraxens vindiet. 2010 Roagna Dolcetto d'Alba återfinns i beställningssortimentet för 137 SEK. En mörk röd nästan opak färg, och inga mognadkanter här inte. En frisk doft av syrliga röda bär, lite ek och marsipan hamnar i snoken när den stoppas i glaset. Smaken frisk och behagligt syrlig. Röda bär åt hallon/vinbärshållet. Friskt! Gott! Passar utmärkt till lite plockmat med chark & ostar. Bra till pasta med tomat, kyckling och basilika. Kanske inget vin för en djupare analys. Är bäst runt 18 grC. Bra grejor. Dolcetto gav mersmak! 

Nu är det måndag och jag har hällt upp ett glas av det överblivna vinet från Lördagen. Faktiskt bättre av ett par dar i kylen & lite vakuum-pumpning. Eken har mattas av lite och vinet har blommat ut lite mer. Fortfarande bra grejor! Tre slutsatser dras: Mår bra att luftas enligt Ekerömodellen; Tål att lagras; Ska vara snarare 16 än18 grC.

Paitin igen

Som uppföljning på förra helgens trevliga vinupplevelse blev jag sugen på att knyta an till Paitinsortimentet. Till en repris av helstekt entrecote och getostpanna med morötter, rödlök, sparrispotatis, riven citron och timjanströ föll valet på Paitin Langhe 2006. Kulören är mörkt röd. Doften är djup, mörk, intensiv körsbärsfrukt som är anmärkningsvärt spänstig för att vara ett 7 år gammalt Langhevin. Det finns ett visst björnklistrigt mintdrag som omfamnas av en lugn ekton. Smaken är kantigt spänstigt alert, där en tydlig tillrättavisande tanninstruktur är väl hård mot sköna, böljande toner av mörk frukt. Det smakar ingen körsbär, men väl mörka plommon, svarta vinbär, lakrits, viol och läkerolpastill. Mot bakgrund av förra helgens Sori Paitin 2004, blir jag mycket förvånad att jag dricker denna 7 år gamla "enkla" Langhe för tidigt!! Det här vinet har inte fått den färdig utveckling det uppenbarligen förtjänar. Hur ska jag kunna förstå det i jämförelse med ett 2 år äldre kvalitetsvin från samma producent?? Om inte den fläskiga Bierzon förvirrat oss fullständigt, vill jag nog hävda att jag känner mer potential i denna Langhe än förra helgens Sori Barbaresco. Händer det så mycket på 2 år?, här har vi ett vin med råstyrka och en kraft att jämföra med vridmomentet i en stor dieselmotor. Fy fan vad underbart det är med vin och hur oförutsägbart det är och ibland förstår man ingenting???? Vad vore livet utan denna källa och djungel till upplevelser? I love wine!! They´re so surprisingly unpredictable!!
Det här var ingen optimal helg att fara till Nässjö, men jag hoppas kultbandet Silencium får den uppmärksamhet de förtjänar å gu´ vad jag ville ha hängt i den baren efteråt. Större än muskulärt Langhevin och Silencium reunion är ändå denna dag att den goaste böxa som beböxat jordelivet fyller 50 b. Ett stort grattis min sköne vän!! Pannan i golvet å hå hå hå hå hå ........ :)

Hej! Varför är alla viner så bra?...

...var är min kritiska ådra? Har den helt försvunnit under den tragiskt vita Januari?
Jag sammanfattar lite kort några av årets premiärviner som jag tycker varit riktigt bra. Riktigt bra och trevliga viner, men inte fantastiska, vilket jag heller inte förväntar mig i gällande prisklass. Tillräckligt bra för att inse att "vit" är tråkigt och fyller ingen funktion, ens i Januari. Rik omfattning och spännande variationer från enbart 2 länder och som tydligt visar att producenterna söker nya vägar, bryter traditioner och att utvecklingen är seriös mot bättre och bättre viner.

Mazzei Tenuta Belguardo 2010 199:-. En Toscanare med caberneterna Sauvignon och Franc. Lille Franc är svår att märka här, där en generös Sauvignon tar fullständigt kommando. Insmickrande sötfruktighet med mullig rostad varm ton. Snyggt integrerad kryddton och det fläskar på rätt ordentligt med mer djup och direkt närvaro än snygg elegans.

Finca Sandoval Salia 2009 139:-. En mer snipig och strikt upplevelse. Syrligt röda bär, men med lugn stabil fruktig stomme. Lite salia blev vi av vinet till maten, men när jag dricker det utan sällskap skulle jag gärna spara detta vin och smaka om några år. Man anar en ytterligare potential som kan blomma ut.

Negro Cascinotta Barbaresco 2007 23 Euro. Spänstigt, friskt och fräscht. Harmoniskt balanserat med rena körsbär och tranbär. Den är välgjord, men jag tror några år till kan utveckla en djupare yvighet och därmed göra den mer intressant.

Campo di Sasso Insoglio 2010 74:- för 37,5. Återigen en fransk italienare, men här är det inte lika påtagligt som i fallet Belguardo. Så finns inte heller Cabernet Sauvignon och då blir det inte lika tydligt. Här har man komponerat ett skönt vin byggt på riklig fransk druvmix. Rejält fruktigt och ungdomligt spänstigt. Upplevs rikligt med varierande toner och får bra skjut i tydligt närvarande smak. Ett icke-subtilt vin som jag tror man njuter bäst av genom dricka i år.

Finca de Villatuerta Navarra Chivite selección Especial 2008 125:-. En go modern Navarra med tillbakahållet inslag av fat och vanilj om ens något. Här är det stabbig frukt. Körsbär, plommon, viol och krydda i tät förpackning. Vinet känns något ungdomligt naket som gör det lite korthugget och en avvaktan till rundare mognad skulle göra vinet en tjänst. Jag kan mycket väl tänka mig att det står ut med det.

Sverige ! ! !

Dagen före The National tillbringades med Ekerökretsen på Sorbonne vid Brommaplan. Där är det US only fram till 21/6, så vi drack goa yankeebira (bl.a. bifogad bild, en härlig Oregon ) och käkade gott. Lasan slog till med en 500 gramsburgare. Annars blev min personliga favorit för kvällen Flying dogs Farmhouse, med skön beska och lite vetekaraktär.

Det var ett tag sen man bloggade, men sen sist har följande goa vin varit föremål för lite stödanteckningar som vidarebefordras ocensurerat från det förmodligen upprymda ögonblicket det dracks och skrevs:

Vallado Douro 2009, 148:-. Vinet presenterar en fett fruktig grillvänlig doft som omsluter varmt och ger nästan farhågor om väl överdimensionerad generositet. Smaken är dock av mer behärskad karaktär med violiniserade mörka körsbär, plommon och en ren nyanserat fräsch fruktighet, som inte upplevs av det tyngre slaget.

I Riedel Pinot Noir hälldes Barolo la Serra 2007, 249:-, från Gianni Voerzio, som släppte på bred front 1/5 med även Dolcetto, Barbera och Vitt. Färgen är röd med svag tegelton. Doften är kryddig, intensiv, innehåller bär, torkad frukt, mörka körsbär, mild vanilj, plommon och lite russin och blommig parfym. Smaken är fyllig, något stram, djup karaktär av torkad frukt och murrig körsbär, pepprig i en överraskande utvecklad stil. Jag tyckte vinet var riktigt gott och hade inte förväntat mig en sån bredd och mognadsgrad.

Cornas Champelrose 2009, 199:-. Färgen ungdomligt tät blåröd. Doften är tung, fruktig, tät, innehåller mörka körsbär och mynta. Smaken är stram, djupfruktig, spänstig, mullig och murrig, koncentrerad med blåbär och mjukpepprig. Tacksamt välsmakande, men för intensivt fokuserad i avsaknad av nyanserat välavstämda toner. Ett härligt vin, men som jag tror behöver och klarar några års lagring.

 

Glaset spelar roll....

ja, t.o.m. så det gör mig lite bekymrad. Jag bävar lite inför tanken vad jag kan ha gått miste om under alla vinstunder. Var nog inte riktigt medveten om att själva glaset kan ha sån påtaglig inverkan att lyfta t.o.m. ett kvalitetsvin. Att samspelet mellan glas och vin är så viktigt!! Var som sagt på en workshop med charmtrollen Gaia Gaja och Laetizia Riedel och provsmakade de ömsom mycket stilfulla och ömsom mycket pampiga Gajavinerna, Alteni di brassica 2009, Gaia & Rey 2008, Magari 2009 och sist men inte minst Barbaresco 2008 i Riedelglas ur Vitisserien. Måhända blev jag charmad av presentationen och marknadsföringen, men jag tar åtminstone med mig lärdomen att noga tänka mig för i vad jag häller upp vinet, framförallt när det gäller viner som legat te sig ett tag i källaren. Vi utgick ifrån att ha Alteni i Rieslingglaset, Gaia & Rey i Montrachetglaset, Magari i Cabernetglaset och Barbaresco i Pinot Noirglaset. Sen blaska vi runt i glasen inkluderat ett enkelt skitglas som ofta förekommer vid vinprovningar. Man kan konstatera att ha vin i skitglaset är extremt dålig marknadsföring, om våra importörer vill öppna en marknad för viner de vill få oss att köpa. I jämförelse med befintliga Riedelglas dör vinet fullständigt i de enkla glasen. Jag instämmer i stort med Laetizias placering av Gajavinerna, förutom i ett fall och det gäller den intensivt kryddiga och tungt ekade och kraftfulla Gaia & Rey. Jag tycker faktiskt att det blev lite vulgärt i Montrachetglaset och fann det mycket mer nyanserat och exklusivt i Rieslingglaset. Vinet är så maffigt att det faktiskt tjänade på att dämpa sig lite och vackrare toner blev tydligare i Rieslingglaset. Har även jämfört lite med mina svenska glas och jag måste säga att Riedel har en unik förmåga att lyfta fram en fascinerande mångsidighet hos vinet. M.t.p. mina dryckesvanor känner jag prioritet att anskaffa Pinot noirglaset ur denna serie, som också är alldeles utmärkt till Nebbiolo. Glaset är fantastiskt framlyftande och Barbarescon blev helt sagolik, både gällande intensitet och elegans. Bredvid mig på provningen satt en snubbe som spottade och jag måste säga att det är äckligt snobbigt att spotta dessa goa Gajaviner. Tjejerna spottade inte, Gaia var lite måttlig (inga stora nyheter för henne), men Laetizia drog i sig alltihop, precis som jag och alla andra förnuftiga och vinälskande människor. Trevlig brud!! Lite smått behaglig lullade jag sen runt en stund på övriga mässan. Stopp 1 blev hos Giertz som hade Bourgognetema och jag provade samtliga bubblande Louis Bouillot samt ett antal riktigt trevliga och måttligt prissatta rödingar i form av Jean-Claude Boisser. Favoriterna blev 75354 Savigny-les-Beaune 1er Cru La Domimode 2009, 249:- och 75592 Cote de beaune Les Pierres blanches 2009, 239:-. Stopp 2 blev hos VinUnic, där vi fick möjlighet att testa även Syrahglaset, som inte var med på provningen. Laetizia tittade förbi och det var väl största höjdpunkten där, annars var det mest mediokra förbrukningsviner som bjöds. Stopp 3 blev hos Thompson som hade italienska representanter på plats. De hade vin av blandad kvalité och sökte svenska importörer. Jag kunde tyvärr inte hjälpa dom med det, men det slutade ändå med att jag fick med mig ett prov av en av favoritvinerna hem. Den trevliga italienska damen önskade mig lycka till när jag skulle passera vakterna, men jag hade en stor Riedelkasse med glaskartong, så pavan gick att dölja väl. Stopp 4 blev slutligen hos sommelierelever på Vinkällan som ivrigt förespråkade även en 50-åring som klasskompis. Vid ett besök på Coopen före helgen ståtade "lyx"Casal di Serran, Vecchie Vigne, i hyllorna. Trevligt att den hittat ut i standardsortimentet och om inte annat gav det mig en påminnelse att jag lagt undan en sån hemma. Ser förresten en klar tendens hos Coopen att Brommapubliken förmodligen är ganska krävande i sina vinönskmål. Omfattningen av "exklusiva" viner har tilltagit rätt rejält på Coopen och denna butik börjar etablera sig som, om inte annat, en kvarts Regeringsgata. Riktigt mycket schyssta viner där nu, så Lasan å jag tackar för att vi slipper trängselskatt. För att återgå till Casal:en så surpla jag i mig min 07:a samma kväll jag såg den på Coopen. Det var nog inte riktigt vad jag förväntat mig. Den dofta parfym med inslag av blommor och lim. Nej, ni läste rätt, inte bin. Generellt var smaken något sluten. Det var oljigt, begränsat fruktigt, angenämt örtigt, något pepprigt och stramt och reserverat. Summerat blev det en konstig kombination av saknad generositet samtidigt som den uppstramade karaktären med den fylligt oljiga känslan i samspel med balanserad syra väcker välbehag. Inte alls lika lättillgängligt öppen och tydlig som lillebror, utan mer märkvärdigt svårbemästrad. Behöver den kanske ytterligare tid? I söndags gicks det löst på Negro Bertu Barbera dÁlba 2009 och Felsina Berardenga Rancia Chianti Classico Riserva 2007. Sällskapet var stort i Gräsåker, så volymen/skalle var begränsad och i situationen var det svårt att bilda sig en tydlig uppfattning om intaget. Det var pratigt och tjoigt och mina möjligheter att ta till mig vinerna blev något diffust. Jag kan i alla fall konstatera att Bertun är en mycket välgjord Barbera. Den är behagligt fruktig, har tydlig ekton, en smickrande generositet som styrs upp av en balanserad strävhet. Det är fylligt och snyggt preparerat. Felsinan upplevs i direkt jämförelse som ung och ofärdig. Mycket stramare, men ändå kaxig som en ung välgjord Cabernet. Potentiellt djup, som inte nu går att dyka i, lockar och lockar, men kommer ingen vart. Smakar bra, men stänger dörren när man inte är beredd. Felsinan är urkorkad för tidigt, men det hade jag ingen pejl på, då det bara varit ett spontaninköp vid något tillfälle. Tror Negron kostar ca 23 Euro och Felsinan ca 250:-. Ja, klockan är mycket och jag kommer inte på så mycket mer att rapportera för stunden. Ha det gött i vildmarken,

Italiens lokala vita druvor

Kvällens fiskvin hämtades ånyo från Italien, denna gång Piemonte. Vinet Perdaudin Roero Arneis DOCG, 2008 passade utmärkt till den grillade fisken med kräfttzatziki. Druvan är den inte helt bekanta Arneis som ingår till 100%. Vinet doftar läckert av blommor och päron. Smaken är varm av de 14% alkohol som finns, mineraler i avslutningen, men ändå känns skapelsen konstigt vattnig. Vinet fanns för några år sedan med på listan över Italiens 100 bästa viner. Jag hade nog väntat mig lite mer med den informationen. Jag hade säkert varit nöjd om jag inte haft det i bakhuvudet när jag snurrade runt vinet i munnen. Enligt producenten (Familjen Negro i Monteu Roero) ska vinet hålla 5-6 år, det är möjligt att det gör men jag tror inte att det blir så mycket bättre.
Ett annan lokal italiens druva som inmundigats men inte bloggats om är Pecorino, innan jul sänktes priset på ett vin i ordinarie sortimentet med denna druva, Casale Vecchio Pecorino 2009 priset var sänkt till 69:- ifrån 85:- och blev bedömt som fyndvin i Allt om mats stora vinkatalog och jag är beredd att hålla med dom. Bli inte överraskade om det kommer en färsk blogg från Borenstranden med denna druva under året.