Så mycket bättre II

dålig inspiration till rubriksättning? Sorry för plåstret Vinkel, men det lirar med innehållet och även i Grassacker fanns det skäl att följa nostalgitrippen med nästan en tår i ögat :). Stor konst. Ni kanske märker att jag har en fascination av julöl, men jag tycker det är ett välkommet och trevligt inslag i mörkret. Med en dåres envishet fortsätter jag att smaka av litegrann av sortimentet. Dessbättre fortsättningsvis befriat från konstig bismak av märklig humlemix som i fredags.

Oppigårds Winter ale, 26,90:-, är en väldigt neutral öl och sticker inte ut på några större smakäventyr. Man kan säga att den är försiktigt balanserad och lite blyg, men som genomgående bland Oppigårdare är det friskt och fräscht med lagom alebeska och detta hänger med även in i julölen. Betyget Gott är ingen överdrift.

O´Haras christmas velvet, 21,90:-, från självaste Irland blev en befriande positiv upplevelse. Här sjunker vi djupt och brett med doft av svart kaffe, sot och lägereld och ett rejält påskjut av chark som också tydligt går igen i smaken med kompletterande lätt söta inslag i bakgrunden. Stadigt, stabilt och balanserat med snyggt avvägd beska och det här tyckte jag om med betyget Mycket Gott.

Jämtland, 27,70:-, har också fått till det i år. Ger ett moget intryck och vad jag misstänker av en hel del olika humle har man höjt julstämningen i bakgrundskaraktärer av julkryddor. Passar nog helsmäckat på julbordet, men möjligtvis saknar jag lite tyngd och stillar mig med betyget Gott.

En vinmässig kvalitetshöjning blev det också från fredagen, när vi på lördagsafton till kotlett av holländsk gödkalv avsmakade 2010 års utgåva av Spinettas Ca di Pian Barbera d´Asti, 179:-. Tycker nog att årgångarna för några år sedan hade en mjukare tillgänglighet och djupare harmoni i smaken än på senare tid. Felaktigt kanske man betraktar detta som ett bruksvin, för att det är förhållandevis billigt i familjen. Man köper det på fredagen och förväntar leverans till lördagsmiddagen. Tycker denna årgång behöver ges möjlighet att växa i sin butelj och det finns skäl att sansa sig lite. 1:a glaset doftar spänstig, nästintill attackerande körsbär med eukalyptus och mentol i sällskap. Smaken har en mörkfruktig karaktär, med självklart mörka körsbär och björnklister och upplevs något kantigt. Med mer luft i 2:a glaset har ettrigheten lagt sig något och bouqueten kompletteras med mörka bär, såsom plommon och blåbär och en växande fin ekton. Den mörka frukten blir mjukare när körsbärshysterin avtar och en angenäm tanninkaraktär blir tydligare i smaken. Den djupare harmonin har jag dock svårt att hitta och skulle gärna vilja ha mer krydda, så betyget stannar i denna tidspunkt på Gott (med potential). Skulle snart vilja ge ett vin betyget Stort, men då får jag nog gå till källaren och som han sjöng, snart så är det fredag, då försöker vi igen.