Vakuum

efter storslaget i Byarum har det blivit som ett vakuum på vinfronten och det har känts nästan lite meningslöst att blogga om vardagliga ting. Vad är det för mening, när man inte har en Latour hemma? Bara att rycka upp sig och på sistone har jag köpt några lådor bruksvin, som också gör att det känns fylligare i vinskåpet och trevligare att titta på, när det inte gapar så tomt.
Den enklaste varianten i samlingslåda från Simonsig, Cabernet Sauvignon Shiraz 2012, runt 80:-?, är ett enkelt generöst vin. Mycket blå frukt, men simmig struktur och det fulkryddiga, solmogna, aussiestylade Shirazbidraget faller inte riktigt mig i smaken, men på det hela taget är det ett hyggligt vin för pengen och hittar säkert mycket bättre sin plats några veckor fram ute på altanen ihop med den rykande grillen. Betyg Drickbart. Jag tror Cabben står sig bäst alena i Simonsigs viner och en sån variant ligger också nere i skåpet + Tiara förstås.
Nu har jag druckit Piccolominis Montecucco sedan 2006 och här på bordet står senaste utgåva 2010. Brunello i all ära, men jag måste säga att Montecucco är nog det kvalitetsstabilaste vin som jag smakat från Piccolomini. Rejält utpumpad mörk fin len frukt ur Sangiovesen  i smakrikedom av mörka plommon och körsbär, blåbär och mjuka kryddor med finessrikt avvägd syra och tannin. Ett klart fynd för 150:- och betyget Mycket gott.
När jag senast drack De Loach 2009 har jag för mig att jag nämnde "något inställsam" i bloggen. Med en tids flaskmognad måste jag säga att det intrycket förstärkts ytterligare när jag smakade den igår kväll. Ett rostat sötmoget potpurri av jordgubbar, hallon och smultron. En del mörkare stramare undertoner skapar viss tyngd och motbalanserar de gladhågade söta bären en del på ett för vinet gynnsamt sätt. Fruktsyran är riktigt pigg och ger vinet en välkommen fräschör, så att inte söttonen får härja allt för fritt. Balansen klarar sig på håret, men så mycket elegans bjuder inte vinet på. Det är generöst, men inte riktigt min style av Pinot Noir, lite för mycket gräddigt smicker. Betyget Gott.

Ännu en ljusglimt i höstmörkret

Efter en kalaskväll med ”måttligt” vin, som bl.a. en donk Allegrini Valpolicella, fick Lasan, frun å ja, när övriga gäster tackat för sig, känna ett riktigt lyft i form av De Loach Russian River Valley 2009 från Sonoma County. Vinet kostar 199:- och det var riktigt gott med en bred välfylld och harmonisk doft och smak. Kryddigt, moget bärigt som taget ur en varm högsommardag, bestämt fruktigt, mjuka mörka välmogna plommon samt en hel del vanilj ur en påtaglig fatkaraktär. Men allt i mycket finstämda proportioner som skapar en tilltalande helhet. Pinot Noir:en är i detta fall kompletterad med 10% syrah och jag vill nog gärna tro att den skvätten sätter lite extra tyngd på resultatet. Som en jämförelse i prisklassen av Yankee PN, som exempelvis Lemelson för 30:- extra, hade jag nog valt De Loach:en. Ska man säga nåt negativt om vinet, kan det möjligtvis vara att det känns något tillrättalagt. Inte alls den galna, överraskande, men högst upplevelserika, karaktär som vissa Yankee PN i något högre prisklass kan ha.