Vindrickning syd-sydväst

Jaha, då var det dags igen för ett litet inlägg från Åkeholm. Åkeholmsbrax och Arne har haft ett lite samkväm för att mildra det faktum att semestern nu lider mot sitt slut.

Eftermiddagen inleddes med lite Champagne med tilltugg: NV Marc Hebrart Selection 1er Cru, en cuvé bestående av 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay från 2004,2005 och 2006. En elegant och slank champagne som snabbt tog slut i glasen. Till detta åts färskplockad svampstuvning, rosepepparkryddad färskrökt makrill och lite currymajonäskryddat rökt kött.

Medan grillen blev varm gjordes en kort av smakning av kvällen såsvin, Côtes du Rhône Grande Réserve, vieilli en foudres de chêne. Tja för 2,70€ får man detta om man har tur. Å andra sidan får man vad man betalar för. Men på bolaget skulle detta nog kosta en 60-70 SEK.

In med lammet i grillen och då kom det fram ett litet mellanspel i form av Écusson Grand Cidre Bio Brut. För en som druckit lokalmöglad cider i Normandie var detta ett exempel på att det trots allt finns riktiga grejor. Gott och läskande!

I Herr Weber puttrade ett lokalodlat lamm kryddat med vitlök, timjan och rosmarin, i karaffen hittade vi en 2000 Monier De La Sizeranne från Chapoutier. Ett lysande vin från Hermitage på 100% Syrah. Laddad med björnbär och lite Michelindäck. Ett vin man aldrig blir besviken på, fylligt utan att det bränner bort alla lökar på tungan. Går säkert att spara ytterligare ett par år men som sagt gott nu! Till lammet serverades en Cous-Cous, rödvinssås och sallader. Gott!

Som en liten mellanrätt plockade vi fram lite franska ostar. Till detta en gammal bekanting: 2001 I Capitelli från Anselmi. Numera ett bärnstensfärgat orangerött vin med lätt oxiderade toner. Fortfarande mycket gott men klart annorlunda än vad vi mindes den från Motala för en herrans massa år sedan. Har Ni sådana på hyllan så drick nu! En parantes är att färgförändringen har kommit det sista året, det kan kanske ha att göra med att korken var lite mjuk?

Till efterrätten som var en vaniljpaj med hallon och blåbär slank det ner en 2009 Bricco Quaglia Moscato d'Asti från La Spinetta. En fantastisk avslutning med bra balans mellan syra och sötma. Jämfört med andra Moscato (t.ex Prunotto) är detta ett mer balanserat dessertvin med mer syra till sötman, och med vad som Hugh säger en lämpligt alkoholhalt efter en kraftig middag! Vi håller med.

Oj, vad mycket gott det blev

En kväll hos Lassons ger alltid en förväntan av kulinariteter och denna dag blev inget undantag varken gällande mat eller dryck. Dessutom var vi förvisade hemifrån pga dotterns 20-årsparty, så vi uppskattade denna gästfrihet mycket.

Vi började med Calamares Vinho Verde som Las fyndat på Azorerna för motsvarande 39 svenska spänn. Inget under av upplevelse, men en frisk, bubblande fläkt i den heta sommareftermiddan. En rak, lätt smak som läskade effektivt.

Som förrätt bjöds läcker hummersoppa och till det valde vi Bruno Paillard Brut Millesime Assemblage 1999 som blev en mycket lyckad kombination. Tror den passar utmärkt som matchampagne nu. Brunon uppvisar en mogen, utvecklad karaktär och bidraget av Pinot Noir gör sig tydligt gällande. Färgen är djup gul och vinet har en intensiv underbar doft.

Brunon blev tom och lite torra i strupen fortfarande när de sista skedarna av hummersoppan intogs, så vi borde ha en skumpa till. Las tog fram Ruinart Brut 2002. Ett mycket friskare inslag än Brunon, inte samma tyngd, men väl nyanserat och smakrikt och med stor tillfredsställelse när det passerade gommen. Värmen trotsades ytterligare.

Vad blir det nu då? Jo, minsann, välkryddade långkokta oxkinder, pasta, svampsås och hari corts verts, ljuvligt gott. Tycker vi matchade vinvalet bra även här. Hade tagit med Vacqueyras Le Clos 2007. Ett överraskande bra vin, skulle kunna benämna det som en "Rhone Classique". Väldigt smakrikt och i en skön harmoni av förväntade plommon, peppar och chark. En flaska till går det nog åt, Las offrade sin enda Roggio del Filare 2005 och Hoppsan Velenosi, det här var nog mer än vad jag förväntat mig. Ett kraftpaket i fortfarande ungdomlig vagga. Stor doft och riktigt mullig smak, mamma mia. Kan även påpekas att den har måttliga 13,5%. Fantastiskt intressant och njutbart var det nu, men jag kan ana att en flaska av detta vin kan ligga still ett bra tag till och få en spännande utveckling.

Kvällen efter har även lillebror i familjen Velenosi avnjutits, Il Brecciarolo 2006. I jämförelse med Roggio en lättsammare bekantskap, men för sin prisklass har den mycket att erbjuda, 690/6-pack. Ett fylligt vin med schysst häng i eftersmak och härligt kryddig doft med inslag av mörka bär.

Rhône 2007 Avsnitt 2

Nu pratar vi vad vi kallar redit bra grejor! 2007 Domaine de la Janasse, Terre de Bussiére, Vin de pays de la Principauté d'Orange är ett Rhonêvin som är precis lika gott och bra som det har krångligt namn. En kryddig lätt vaniljfatig doft med inslag av jordgubbar, plommon och lite svarta vinbär. I munnen hamnade ett balanserat runt & kryddigt och lagom torrt vin. Nu låter jag visst nästan som Per Bill men detta var en kul överaskning till tisdagsgrillningen.

55% Merlot, 25% Syrah, 10 % Grenache & 10% Cabernet är receptet för den som vill testa att blanda till det själv. Själv tror jag att jag beställer ett par flaskor till. För detta är ett av de bättre vin för dryga hundringen jag druckit på ett bra tag! Och jag har sparat det mesta till i morgon...

Varunummer 72982 i beställningssortimentet. 109 SEK Rekommenderas verkligen

Detta var dessutom det första vin jag testade att beställa över nätsystemet. Ett steg i rätt riktning för oss som bor i områdena med där man enligt systemet saknar vinintresse, dvs på landsbygden... Undrar när man börjar släppa nyheterna på nätet?

Rhône 2007 Avsnitt 1

Rhône årgång 2007 är ju av många experter och bloggare höjd till skyarna, speciellt i det det där svårstavade distriktet som lär betyda Påvens nionde slott. Eller om det är den nionde påvens slott. Châteauneuf Du Pape iallafall.

När vi var på vår höstexpedition till Champagne förra året inhandlades ett par 2007 Gigondas på Cora, Fransosernas Coop, på vägen. De kostade förresten någon euro mer än en tidigare omskriven rosé från samma stäle. Men detta är helt andra grejor är ett b**råsa guldmedaljerat vin som kan passa till allt och inget...

2007 Gigondas Réserve des Fustiers från Antoine Ogier är fortfarande ett ungt vin med bra tryck i taninerna. Den fick 5 timmar i karaff och ett par rejäla skakningar.

Den första sippen rullar ut en druvkärnesträv matta över tungan. Men när den släpper efter en kort stund öppnas vinet upp och en angenäm rund balanserad kryddig eftersmak av vanilj, solmogna bär och öreter framträder. Kanske rentutav jordgubb, och som hänger i förvånandsvärt länge för 7 €. Återstående butelj kommer jag låta ligga på rygg ett par år, för att se hur det utvecklas. Det är ett helt annat tryck i denna Gigondas än min "husgigondas" Pierre Aiguille från Jaboulet. Ett lite mer otillgängligt vin men helt klart ger det mersmak. Kommer att kolla om den fortfarande finns i Coras sortiment i sommar. Då fyller jag på förrådet! Hittade förresten ett par buteljer av ovan nämnda husgigondas av årgång 2007 på resan till Heiligenhafen så kanske är det läge för en jämförande provning. Vem vet?

Förresten passade Réserve des Fustiers alldeles utmärkt till kvällen meny som bestod av pastasallad och grillspett med fläskfilé och rimmat sidfläsk. Grisen fick simma i en citron-, vitlök- och salvia-dopad olja ett par timmar innan de hamnade i Mr Weber. Gottgottigottgott som man påstår att vi säger i Blekinge.