Visar inlägg med etikett Chateauneuf du pape. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Chateauneuf du pape. Visa alla inlägg

söndag 28 juli 2013

Dryck värdig en småpåve

 
 
Så här tycker de själva tillsammans med sin kompisar. Men vad tycker jag så här på blanka Söndan på min, borens och lite sPunks egna blogg då? Ja, efter att ha tullat lite på lagret som lagts upp i hassans källare avges följande omdömme:
Utseende: Färg väldigt djupt röd, gränsande till opak med begynnade mognadstoner i kanten. Feta ben som vi sa förr i tiden
Doft: Inte riktig lika lätt att beskriva! Flaskan öppnades i går kväll och då doftade det mest konstigt, framför allt innan den raskt svingades i karaff. Så det glömmer vi. Idag däremot, efter att ha deltagit i montaget av en s.k. 500 tons mobilkran i åtta timmar inför cisternlyft i morgon (Vinkelbrax, inte vinet..) detekterades följande markörer: Mineral, röda sura bär, tysk frukostmarmeladsförpackning av körsbär, marsipan, örtkryddor, en gammal luktsuddis som såg ut som en blå delfin, läder, välhängt kött, och sedan något som ger mig flashbacks till tiden då jag höll på med spritfabriker: Aldehyder, finkel & alkohol. Fast vid 15 grC som vinmakaren rekommenderar är det sistnämnda väldigt diskret. det kommer dock raskt med stigande temp en dag som denna.
Terroir och Garrique kanske det kallas av de mer eleganta vinkonnäsörerna. Oren jäsning, avsiktlig eller oavsiktlig,  säger den gamle finkelkemisten. Finkel på skorna, doften jag aldrig glömmer...
 
Talar vi smak är de initiala smakupplevelserna det viktiga. 15,4% EtOH dövar lätt bort i alla fall undertecknads smaklökar ganska snabbt. Gott! Röda bär, lakrisalrulle, kraftigt, lite rökigt köttigt med bra häng! Fyller hela gommen Och en balanserad strävhet som lovar gott för kommande tio år i alla fall för resterande buteljer. Njutes dock svalt som Preben säger.
 
Sammanfattningsvis är intrycket av den hypade årgången 2007 från Sydrhône gott. Karafferas väl! Riktigt bra grejor som passade utmärkt till rygggbiff med fet blomkålspuré och någon annan grönsak. Lite gnäll läggs dock på alkoholstyrkan. 12-13% är mer min bag med tanke på efterföljande dagar och tangetbordsmotorik.Kanske en gnutta torrarre också men det kanske kommer med åren. Men som sagt: Riktigt bra grejor inköpt 2010 för 235 SEK på monopolet. 
 
Hur som helst har jag inte hört av Er övriga angående vår kommande s.k. tyska vinslakt. Så jag utgår i från att vi kör på vinkelgatan avsedd helg. Mer info via mindre publik kanal, dels redan skickad, dels kommer mera. Svar glädjer!
  

fredag 19 november 2010

Braxenhelg


Fredag och 4/7-delar braxar är i tullunge. Mellanbergen som glömt sin lösen, bjuder på lite thaiinspirerad lövbiff. Efter inledning med en isländsk julöl som smakar mer ger vi oss på vinet.
1. 1985 Castillo Ygay bekant doft med russinsötma och bekanta toner både i doft och smak. 25-åring som mådde bra av att bli urdrucken i kväll.
2. 2006 Guidalberto Tenuta Sanguido, sassicaias andravin. trevlig bouquet animaliska smaker med lång eftersmak, bör lagras några år till.
3. Natten är inte slut, 2000 Chateau La Nerthe. Ett vin i ytterligare en ny stil. Mogen sydrhonare är mycket illgod. Doften minner om en höstvandring i skogen med allt mer svamp i korgen, fukten hänger i träden, man njuter av den kvarvarande värmen medan tankarna redan finn i snösmältningen och det första tjäderspelet. Ekfaten finns där, Trots sin närvaro, nedtonade och balanserade. Vinet är peakat, timing perfekt. Det negativa är den lite för korta eftersmaken.
4, Rioja igen, 2001 Izadi vinet är strävt, om jungfrun är rakad är det lite för tidigt. Det här vinet är riktigt bra med några års lagring, minst fem år, kanske 10 år. Tempranillon visar sin goda karaktär i förtid. Efter lagringen MMM.

söndag 14 mars 2010

Faddermiddag

Efter ett dygn är det läge att ge lite omdömen på gårdagens mat och dryck. Barnas faddrar var alltså på besök. De är strukturerade såpass att vi fick menyn skickad digitalt en vecka innan de skulle dyka upp. Själv skulle jag stå för vin till maten. Som inledning serverades stekta rårakor med skagenröra. Efter konsultation med skattmästare Ulf (som köpt in vinet på plats och levererat vinet) bestämdes att dricka Voirin-Desmoulins Brut då jag hade tänkt mig Champagne. För 14 euro är det helt fantastiskt ! Det är en cuvee med de tre druvorna i skön blandning. Friskt med lite tyngd av pinot noiren som visar sig i boqueten först efter ett tag då temperaturen stigit något i glaset (=röda äpplen). Mat och vin passade som hand i handske.

Som huvudrätt var det helstekt fläskfilé med baconris och örtsås. Till denna anrättning hämtades Domaine de vieux Lazaret av årgång 1999. Vinet är gjort av Grenache, Syrah, Mourvèdre, Cinsault och Counoise (= en salig blandning). Vinet var ljust tegelrött och hade en fantastisk boquet. Stor och mäktig med mängder av frukt. Smaken var mogen, rik och lång. Jävligt bra vin. Kommer inte ihåg vad den kostade när den köptes in. Det kändes som att vinet peakar och bör nog inte sparas mkt längre än så här. Än var syrorna pigga och friska.

Till efterrätt så var det Chokladcheescake. Till detta valdes ytterligare en flaska ur jordkällarens djup. Delheim Edelspalz noble late harvest office rhine riesling 2006. Inköpt i februari 2008 för 134 SEK. (17,0 BK-wine). Ett simmigt sött gult rieslingvin från sydafrika. Doften innehöll mängder av tropisk frukt som sig bör. Även lite rieslingpetroleum fanns närvarande. Smaken var fylld av de frukter man hittade i boqueten följt av friska syror, dock inte så spänstiga som brukar vara fallet med tyska (eller österrikiska) liknande produkter. Men ändock ett gott efterrättsvin som mycket väl kan hamna på inköpslistan ånyo.

Faddrarna var nyligen hemkomna från Florida. Larsa som är romfreak hade plockat med sig 7 liter hem. Tre sorter smakade vi sedan. Första rommen hette Brugal anejo. Mörk och fin påminde rätt mycket om en fin cognac i både doft och smak. Inte så mycket sötma med andra ord. Därefter Captain Morgan private stock. En specialare som nog aldrig varit tillgänglig i Sverige. Det var mer som en vanlig mörk rom fast med en mycket tydlig vaniljton och en doft och smak som hade djup likt marianergraven. Så mäktigt ! Som nummer tre kom det en pava benämnd Tattoo. Den klart mörkaste av de tre. Förmodligen beroende på att den var lite svagare (36%) beroende på att man tillsatt karamelliserat rörsocker så att det är frågan om den skall kallas likör eller rom. Kanske inte riktigt min bag, möjligtvis trevlig som bas i nån grogg.



Sen var man stinn och god så alldeles !