Bubbel bubbel bubbel och en strålande röd

Ett härligt bubbelfokus blev det på nyårsafton och mycket intryck förstås. Tänkte jag delger en personlig rangordning av godsakerna:
1) Gonet Sulcova Grand Cru 2002
2) Mailly Grand Cru L´Intemporelle 2009
3) A.Margaine Millésime 2009 BdB
4) Selosse V.O. extra brut
5) Gonet Sulcova Grand Cru cuvee Gaia
Denna lista delades inte helt av gästerna, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Gonet-02:an. Har blivit några flaskor nu och den håller fortfarande mycket hög nivå. En kraft i frukten och mycket spänstighet gör det här till en stor upplevelse. Så grymt gott och välplacerat i varje detalj. Där fick dom till det! Alla var förstås goda med sin charm, men jag börjar inse att jag är inte mycket till Selossefan. Gott javisst, men blir på gränsen till vulgärt med champagnemått mätt och jag saknar en frisk elegans. Det är lite dovt och dystert tycker jag, men kom bättre till sin rätt till Las hummeranrättning. Cuvee Gaia bedömer jag som för tidig 2017 om det nu kan bli en bättre balans mellan frukt och syra. Det här är en suring nu, men nåt lurar där bakom. Låt vara på hylla.

Den här var finito och gick tyvärr i vasken. Hade jag inte trott efter bedömningen när den kom. Rostbrun och full med fällning. Tråkigt och det var faktiskt 1:a gången det hände mig med innehållet från mitt vinskåp.

Wow, det här är ståtligt både för näsa och gom. Men inte som jag föreställt mig efter bekantskap med Serre Nuove. Det är ju rätt bra tryck i lillebror och hade nog förväntat mig en ytterligare riktig heavy load i denna 08:a mtp på den unga åldern. Men så är det inte riktigt. Visst är det en tät härlig mångsidig mörk frukt av bl.a. körsbär, blåbär, plommon och vinbär, men fokus ligger mer på elegans och i vissa stycken finstämdhet. Tanninerna är fortfarande ganska tuffa, men i den övriga generositeten och uttrycksfullheten lappar det över rätt snyggt ändå. Det är sjukt gott och intrycket är att den väger lättare i munnen än lillebror, vilket jag tycker

gör smakupplevelsen mer fulländad. Visst är det här ändå i tidigaste laget för konsumtion, men efter fadäsen med Azelia Margheria 2006, växte nyfikenheten för premiär av min Ornellaiasamling. Nu vet jag.

En Dag värd att fira

Sovrummet blev klart och inrett i lördags efter många utspridda timmars jobb. Lätt inspirerad av Åkes-H:s skumpafrossa tyckte jag tillfället kunde vara värt en välkyld BP BdB. På plats i kammaren gick korken ur och Yes, den är grym och skoningslöst flirtande med sin salig mottagare. First impression last och tack för det. En sån här bör alltid finnas hemma.
Fler inspirationskällor färgade lördagskvällen. Lätt inspirerad av Allt om Vin:s gulash med surkålsrösti fick tjänstgöra som måltid. Man är ju inte direkt surkålserfaren, så det var med stor respekt eller snarare fruktan jag gick till bords. Men det gick bra. I det brynta tillståndet fick röstin en fräsch syrlighet utan att kålen tog kommando och med gulashen blev det ett matchande möte.
Inspiration nr. 3: Malbec var rekommenderat och Malbec fick det bli. I mitt fall i form av Cahors Un Jour 2004. Det var bra schwung i 04:an nu. Mer som 02:an Las bjöd hasse och mig på för några år sen. Har druckit 04:an tidigare, men då har den varit diskretare och mer återhållsam. Tät och kompakt, men stramt upphängd och inte så frikostig. Nu tycker jag den blommat ut. Är kraftfull och distinkt levererande. Mjukare och omfamnande i rik frukt och mörka bär och koncentrationen består i eftersmak en bra stund. Blåröd i färgen. Doften ger mörka körsbär och är mullig, kryddig och generös. Finstämda tanniner och snyggt integrerade kryddinslag gör detta till en välsmakande totalupplevelse och jag är övertygad om att detta vin kan fortsätta agera sprattspelare vid vinprovningar i exklusivare sällskap. Men, man får vänta in den några år. Vinet är bra nu, men kan utan tvekan hänga med några år till under bra lagringsförhållande. Ingen dålig krutladdning för ynka 179:-.
Inspiration nr. 4: Las nyinköpta låda Azelia Langhe Nebbiolo 2008 som jag köpte in mig på. Frun tyckte Un Jour:en var väl mäktig och uppskatta denna mycket mer, italiafreak som hon är. Las har ju redan beskrivit denna själv i sitt inlägg, men när lördag gled mot söndag, behagligt tillbakalutad i soffan, i en nöjsamhet som bara ett glas vin eller en gammal svensk långfilm kan frambringa tog jag en sipp på detta nytillskott. Klockren skulle jag vilja säga, en riktig Langhe classiqar. Väldigt lättdrucket, väldigt god, väldigt typisk och väldigt tydlig. Då klämde jag in ett intryck till innan sovrummet fick tjäna sitt huvudsyfte. Korken åkte tillbaks och resten i flaskan får säkert tillfälle att luftas fram mot nästa helg.