Lördagsmiddans viner - kort resumé

Ett lyckat framplock till champagnemingel och middag som jag var helt tillfreds med.




Pierre Peters Réserve Oubilée BdB, den gamle supercuvéen med en salig årgångsblandning. Las och jag fastnade för den förra året på provning. En härligt mogen mustighet, men ändå bakomliggande spänst. Mycket bra.
Duval Leroy 2002 BdB. De senaste 02:orna i måttlig prisklass jag tagit ur min samling har varit lite trötta, men ändå en intressant oxidpräglad komplexitet och välsmakande på sitt sätt :). Här var det dock åter en pigg 02:a. Hela paketet hänger med och ihop. En livlig fruktighet och fin syrabalans och en frisk fläkt efter Pierre Peters. Överraskande god!
Gaja Ca´Marcanda Magari 2010 tycker jag ligger i bra dryckesfönster. Mörk körsbärsfrukt som sätter rejäl ton, men samtidigt behagligt avrundad i fin ekbalans. Trevligt omfamnande.
Piccolomini Brunello 2009. Bra klös i frukten med stabil ton, men också en stramare historia och däremellan är inte riktig synk. Kanske lite mer krävande än efterföljande 10:or som jag upplever rikare med en generösare öppenhet. Klart god och bättre till än efter mat.
Slutsmutt med Poliziano Vino Nobile 2013 kan inte bli fel. Det är ett trevligt och prisvärt gott vin (199:- nu 2014). Men man märker att det är ett enklare vin än de 2 föregående, med en inte lika stabil struktur, något fladdrigare i frukten. Också yngre och allt är relativt, tar man den stand alone blir man säkert helnöjd.
Kvällens favorit? Tja, svårt, men Duval Leroy var vass nu.

Rapport från landsändorna utan råvaror

Hua hua, det är ett enda långt lidande när BraxenSyd har sammanträde i landsändan utan råvaror. Dessutom skulle vi göra vikiga saker båda två på trettondagsaftons förmiddag. Så vi fick köra vår egna version av barkbröd med kranavann! Men det blev riktigt bra det
Vi startade som sig bör med lite tunna skivor olika skinkor och salami från Saluhallen i Lund, samt lite av Henri Androuet's skapelse Brillat-Savarin. En len och fin tripple Cream-ost med mer än 75% fetthalt om den följer sin standard. Så rara saker kräver lite goda bubblor!
2005 Fleur de Passion får Diebolt Vallois passade alldeles utmärkt. Stor elegans, bra syra och en markant grape-beska följt av en rund och lätt nötaktigt Chardonay-häng. Riktigt bra grejor, och jag tror att om någon Brax vill njuta de flaskor vi köpte i november rejält mogna, är det nog en grå Brax som darrar upp korken. Vital syra efter 12 år. Inköpt på plats 2014.

Nämnas kan att ca hälften av skumpan vilade sig i kylen till på söndagen. Klart rundare i smaken men beskan lite mer markerad, sannolikt nån dag för mycket i kylen men allt för vetenskapen

Till en himmalagad Lasagne med blodriska & (fusk)tryffel avnjöts en rekommendation från Stockhultskontoret: Ciacci Piccolomini dÁragona, 2011 Brunello di Montalcino.

Tja vad att säga? När Sangiovese är välskött smakar den bra. Riktigt bra! Helt klart har undertecknad blivit lite undernärd på bra Sangiovese sedan massamannen blev möbelman och fick en icke vinsäljande chef! Synd att det är så långt att åka bil till Italien! Men nog svamlat: Riktig bra grejor som säkert kan sparas ett par år till för den som så önskar!

 Så sammanfattningsvis bra viner!

En vinare som håller måttet

Jag blev lite orolig när jag läste broder Anders kommentarer över detta vin för ganska länge sedan, så jag bestämde mig för att vänta och se om vinet ändå inte kunde öppna sig med lite extra dagar på hyllan. Nu var det dock dags för Argiano Brunello di Montalcino 2008. Enligt Vivino får man ge 500 spänn för en flaska numera. Så mycket betalade vi inte för några år sedan när vi handlade dessa på Philipson Wine i KBH. Nu är vi lite olika, Anders och jag, på flera olika vis kantänka, men vinmässigt har jag fått intrycket att A är mera amerikansk i sin smak, mera punchy, och då är detta vin kanske inte någon höjdare. Det är inget kraftpaket vi talar om. Men doften är härlig, mycket mogna toner av allehanda mörka bär som går igen i en ganska försiktig smak av lagringstoner som ändå stannar kvar länge i gommen. Subtilt kanske man ska kalla det, och sådana viner står nästan på rödlistan numera, efter Parkers härjningar. Det passade min smak bra, men man ska inte försöka matcha det med alltför kryddstarka maträtter, det vore synd på den finstämda smaken.

Braxen syd

Arne kom förbi för att kvalitetssäkra min Tragic Rain. Han höll med i min bedömning och hoppades att det bara var en av mina flaskor som var så kaess
Den unkna smaken sköljdes effektivt bort med RL Legras BdB och chips, varefter en bit inre Oxmuskel grillades. Till den avnjöts en 2005 Brunello di Montalcino La Lecciaia. Det var riktigt bra grejor både kött och rött!!!

En kort å gott blogg

Vi fortsätter dricka mycke vin men vi håller på å dö.....och mot den bakgrunden finns det bara en väg, Öka å njut! Italien har förvisso bara 1-1 mot England, men jag tror det löser sig. I denna blogg sviker inte Italia.
Barone Ricasolis Colledilà 2008, 341:-, är en djup och frän Chianti. mörka spänstigt syrliga toner med harmonisk krydda. Fluffig fruktkoncentration med mjuk diskret vaniljavrundning.
Mastroberardino Naturalis Historia 1999, Pris ?, ca 300? Sagolik oväntad spänstighet med riklig aglianicofrukt i balanserad blom. 15-årig italienare, nej, nej, nej, inte en chans, torkade toner javisst, men även knivskarp primär uppkäftighet lirar parallellt. Sist jag drack denna upplevde jag den inte så härligt bra.
Mangiacane Chianti Classico 2009, 210:-, just nu sätter ITALIA 2-1, fy fan va bra!!!. 100% Sangiovese, vilket är nästan svårt att tro. En härligt dyr Chianti som levererar med kvalitetsfullträff. Glöm allt billigt, spendera och få en Toscana som täcker hela spektret av vitala unga mörka körsbär och fruktig klang, torr kryddighet, stram mörk choklad under känslig uppbackning av sötare, torkade toner.
Taurasi Riserva Antica Hirpinia,  pris ? inte mycket mer än 10 €, inköpt på plats av Arne. Glöm allt dyrt, levererar en anmärkningsvärt skön balans av härlig aglianicospänstfrukt och fatkrydda med komplement av stenigt torkade toner. En generös och seriös komposition som matchar entrecote och flankstek från grillen med capresepotatis mycket bra.
Piccolomini Brunello di Montalcino 2004, pris ?, nånstans 350? vid inköp? Class! Elegant balanserat i träffsäker mix av primär och sekundär frukt. Stadig och stolt och levererar struktur med fokus på detaljerad design. Mer genomtänkt Ferrari än spontan Fiat, men för högre betyg och större karismatisk överraskning saknar jag drag av Alfa Romeo. Denna årgång av Piccos Bruno ska drickas i år.
Helt underbara viner och alla får de betyget Mycket gott vilket gör Hirpinia till extremt prisvärd. Jaaaaaaa 2-1 höll sig.

Släpp loss det är vår

En kort uppsamlingsblogg från gångna lördagen, då malaroarnas.dricknu stordryckesherrar samlades för gräsänklings session.
Startade upp med Marc Hebrart Special club 2009. En ståtlig tuff skumpa med tydlig karaktär, mustig frukt mot perfekt avvägd syra och för skumpa ett enastående  långt efterhäng. Ett härligt bubblande uttrycksfullt generöst vin med vintermuskler och Las ville köpa diwekt.
En halv flaska Argiano Brunello 2008 gick i Gemmas viltgryta (det skulle inte snålas skrev Sigrid) och resten hamnade i herrarnas strupe. Instämmer med tidigare blogg i ämnet att vinet är lite tjurigt och kantigt nyöppnad, men rejäl luftning mjukar upp betänkligt och fram strömmar utvecklad småsöt mörkfrukt och ger ett balanserat helgjutet intryck.
Casanova di Neri Brunello 2007 är av något elegantare och stramare slag än en luftad Argiano, frukten inte riktigt lika mörk i tonen, mer röda körsbärsstänk, men matchade Gemmagrytan på ett förtjänstfullt sätt.
We all love Antica Terra och numera går vi även och köper Botanica, men har aldrig smakat. Var väl dags att stilla nyfikenheten och bredda erfarenheten, så 2010 åkte fram. Var det ett slösaktigt rov att gå lös på denna yngling? Nej, även om vinet kan ligga i källaren många år till, så är det redan i sån elegant harmoni. Välbyggt ut i varenda hörn. De röda sommarbären har ett större klassiskt spelrum i en mjuk stilfull ton i jämförelse med vad vi noterat i instegsAntican. Den sköna och stabiliserande mörkare undertonen av plommon och mörka körsbär finns även här, om än i mer begränsad omfattning och med en fräsch dirigerande syra blir det väldigt propert och snudd på perfektion. En smaksak vad man föredrar. InstegsAntican med sin maffiga rikedom i samklang eller vackra delikata Botanica.
Vi avrundar i småtimmarna med Marc Hebrart BdB och efter denna långa fantastiska vinkväll är både kraven höga och omdömet sänkt. Vi sitter i källaren med fötterna på vinlådor och i upplevelse av en ungdomligt syrlig champagne vrålar sonen om det inte är dags att skruva ner snart, tänk på grannarna! Jo, det är sant, får återkomma om BdB, men den var riktigt god på plats. Tack för sällskapet och tack ljuva vin!
Ungefärliga priser och betyg:
Marc Hebrart Special club, 25,50 € = Stort
Argiano Brunello, ca 150DKK (tilbud) = Mycket gott (efter viktig luftning)
Casanova di Neri, 389 SEK = Mycket gott
Antica Terra Botanica, 699 SEK = Stort
Marc Hebrart BdB, 16-17 € = vet inte riktigt?

Vindistrikt som börjar på B

Förra fredagens Burlotto hamnade efter en viss vånda redan på efterföljande lördagmorgon som matvin i en Boeuf Bourguignon. I vidare text kallad köttgrytan för enkelhetens skull.
Jag fick för mig att slaviskt följa Julia Childs recept ur "Mastering the art of French Cooking". Burlotton fick förresten sällskap av en halvfull 2004 Esse som gömt sig och glömt sig  i kylen sedan nyår. Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad att den klarat sig tio dagar i kylen utan att oxidera sig. Hade faktiskt förväntat migg att den skulle serveras till vasken. Bra betyg för den italienska Merloten.!
Köttgrytan blev superb! Det var faktiskt väl värt jobbet innan den fick puttra tre timmar i ugnen. Avnjöts med pressad potatis utan sallad

Efter en kort inventering i kylen kom jag fram till att en brun köttgryta, även om namnet pekar mot Bourgogne, kräva det bruna kökets vin: Bordeaux. Och i vinkylen hittade jag en enligt Hugh J drickmogen 2004 Chateâu Chasse-Spleen av en ren tillfällighet... Inköpt som primör på bolaget för 244 SEK i oktober 2007. Öppnades och karafferades samtidigt som grytan flyttade in i ugnen. Vad blev då av detta? Doften var även efter fem timmar i karaff rätt knuten men med typiska Bordeauxmarkörer som tobak, cigarrlåda och svarta vinbär. Och lite fat. Och även smaken var ganska knuten och lite spretig men med bra stuns. Och trots allt rätt OK. Och passade bra till den bruna grytan. Men större delen av flaskan åkte in i kylen. Men efter fyra dagar i kylen med lite succesiv avsmakning hade det hänt grejor! Då hade vinet behagat att knyta upp sig och levererade det jag förväntar mig av en mogen Bordeaux i lösbar prisklass, väl värd att vänta på. Stabilt & Mycket bra grejor. Som kan lagras ytterligare många år i kylen.
Helgens vin har varit en 2008 Brunello di Montalcino från Argiano. Ett Prebenköp. Även denna visar liknande tendenser som Chasse-Spleen. Kräver Ekerö-karaffering och var klart öppnare i dag än i går.  Men väldigt ungt, gott & även detta mycket bra grejor.

Back to normal

Så, då var det "äntligen?" slut på högtidsdagar, långa tal, julbord och intensivt festande. Efter denna märkliga och udda november en helt vanlig lördag med fokus på vin. Nåväl, på sista/senaste 50-årsdan flirtade jag och framförallt Las en del med Sandhamns seglarhotells sommelier och vi fick en och annan goding framstucken vid sidan om.
Efter påminnelse från södra Braxen om belgisk Italienimport inventerade jag hyllorna och fann La Lecciaia Brunello di Montalcino 2005. Den som spar han har. Ett riktigt härligt vin! En stadig mörk kryddig bouquet med drag av saftigt mörka körsbär. Med näsan långt ner i glaset kommer i bakgrunden en blåbärig skogsdoft med barr och lite mynta.
Smaken är finSangiovese med mogen karaktär. Ett tufft fylligt anslag med mogna körsbär, kryddor och örter i behaglig bakgrundsharmoni. Mogen fruktighet som går på lina mellan djup och närvarande tanniner.
Vinet passade inget vidare till italiensk pepprig citruskyckling och zucchinitagliatelle, men jag är väldigt glad att vinet fanns kvar efter maten. Då växte det rejält och bjöd upp till en strålande Brunelloshow. Glittrande scennärvaro och rikligt stabilt. Tror att årgången av detta vin är väldigt bra att dricka nu. Den kostar 28 Ewro och med hyfsad kurs blir det väldigt prisvärt.
Som bloggsällskap smuttar jag nu på Terreno Riserva 2009 Chianti Classico, som ni smaka hos Ane. Det är väl ändå en riktigt prisvärd juvel för måttliga 139:-. Intensivt fruktig med framlyft Sangiovesisk elegans när det smakar som bäst. En dunderkombo av generositet med Toscanskt klassiska toner. Det är kul när det är billigt och bra.
Kvällen inleddes annars med Thierry Perrion Brut Tradition som matlagningssällskap. Även för den med sitt Ewropris på 14,50 blir det nästan lite löjligt billigt med nuvarande kurs. Mmm, man blir så lycklig när det är billigt och gott.

End of Silence

Krånglande modem har hållit mig borta från etern ett tag och jag känner att cybern saknat mitt kosmiska inslag. Alltmedan tekniken tvingat mig till internetisk tystnad har väl en och annan schysst vinare sett sin tacksamme mottagare. Spontant dyker en Cremant de Bourgogne i form av Patriarche upp i tankarna. En lite tuffare cremis, offensivare presentation än vad som normalt är att förvänta från de namne konkurrenterna. Med sitt blygsamma pris av 85:-, får man se det som ett väl prisvärt alternativ. Jag tror den kvalat in från beställningssortimentet, fanns en dag på Ekerö, men försvann lika fort. I vart fall ett bubbel med lite mer tyngd, tydligt fruktig, ett drag av vingummi, uppkäftig i sin enkelhet och riktigt trevlig i svalt tillstånd.
Oj, för lång tid utan blogg, men kort bakåt i form av förra helgen som blev ganska vinintensiv. Det började med Las och min klassiska alternativmiddag till tjejmiddan på freddan. I kökssamspråket bjöd Las på en Ferrari. Så där direkt inkommen från kylan, efter att dragit av sig vinterförklädnaden, sittandes beskådande Las spisteknik, och lika vackert Ferrariröda som plattorna lyser sitter en frisk, spänstig, kylskåpssval bubbel rätt fint och läskande efter en sketen jobbarvecka.
Till maten hala Las fram en av de få vininvesteringarna under sommarens Thailandsresa. Från South Australia bjöds en rätt högt prissatt Cabernet Sauvignon. Nu kommer jag ju inte i denna freddafröjd ihåg namnet på denna ljuva skapelse, men det var en riktigt mäktig, varmfruktig, tungfläskig kompakt Cabbe, som smakade helt underbart och satt som en smäck till entrecoten och Las får väl sedermera förkunna det korrekta namnet. Själv tog jag med mig ett ex av den mycket måttligt prissatta Brunellon Val di Suga, med (och det är inte helt oviktigt) svart etikett. Mycket fröjd och karaktär i denna favorit från gångna Gambero Rossoprovningen. Snygga välintegrerade kryddor i en generös Sangioveseförpackning, med riktig pondus i Brunellomått mätt. Ja, pöjkar, den kostar 249 och hittar ni en Brunello som är mer prisvärd än denna så betalar jag mellanskillnaden.
Till lördag var det middag hos dottern tillsammans med pojkvän och dennes föräldrar. Jag hade vinansvar och bjöd på Le Volte (merlot gör underverk här, eller hur Boren?) och Meerlust Rubicon. Det gnälls en del på systemets standardsortiment (och jag är en av dom), men det här måste var en av de fetaste ljuspunkter som finns. Riktigt bra vin i sin respektive prisklass (159/229).
I nutid denna freddakväll lät jag gå i nostalgins tecken. När drack jag en Zenato Ripassa Valpolicella senast? Nu säljs 2008 för 179 och jag upplever ett distinkt rakt levererande vin. Okomplicerat, men insmickrande. Kraftfullt, men inte ohövligt. Det är ett schysst vin, inget snack, men jämför man med ovan nämnda Toscanare (Le Volte), som är bra mycket mer elegant och flexiblare och anpassningsbart i alla lägen, så råder det ju ingen tvekan om var jag rekommenderar att man bör lägga sina pengar om man sonderar ett vin från Italien i denna prisklass ur standardsortimentet.

2 riktigt bra och 1 fantastisk

Ja, så nöjd är Ganges t.o.m en bra bit in på lördan efter freddakvällens eminenta vinintag. Jag var väl inte förvisad, men kände det åtminstone så, när frun bjudit hem arbetskamrater för en fredagsträff. Som jag så ofta gör i dessa situationer tar jag min tillflykt till Lassons och det var ju inget jag behövde ångra precis. På plats var Las i full färd med att iordningställa lamm, Brasilienmuskel, hasselbackspotatis, svampstuvning, nyinköpt sparris, broccoli mm mm. Riktigt gott blev det framförallt till kvällens pangvin.
Las börja med att bjuda på Finlandsfärjeinköp i form av Beronia Rioja Gran Reserva 2001. Lite tegelröd i färgen. Har en ekig doft med plommon och lite dill. Ingen blytung Grannis, utan funka bra som kökssällskap före maten. Snarare åt det stilfulla hållet. Spänstig och frisk och snyggt integrerade tanniner i vänliga fattoner och mogen frukt. Ett trevligt balanserat vin.
Till bords var det dags för en luftad Le Macchiole Paleo 2004. Det här visade sig vara ett riktigt dundervin. Ganska mörkt röd i färgen. Doftar lite björnklister och mulliga mörka körsbär. Intensiv, rik och tät smak i mörkfruktig stomme. Nyanserat och med mycket djup. Snyggt kryddiga toner som omfamnas av den ståtliga frukten. Jag blev grymt imponerad av detta vin. Nu vet jag inte om jag blev extra impad mot bakgrund av att det är 100 Cabernet Franc och hur man lyckas skapa sådan spänstighet och intensitet av bara det?, men hursomhelst måste det vara en av de bästa vin jag druckit och Topp 10 kan inte var en överdrift.
Tomt i glasen? Ja, vi hade väl kunnat stanna här, men hockeymatchen var inte ens slut, så det blev ett besök i källaren. Kvällens mycket eleganta avslutning blev Ciacci Piccolomini dÁragona Brunello di Montalcino 2005. Tegelröd i färgen. En svag blank doft med inslag av mogen frukt och örter. Smaken desto rikligare och påtagligt närvarande. Smakar väl mogna körsbär och russin. Mycket rikliga varierande inslag av kryddor och örtiga drag. Känns harmonisk, stabil och väldigt mogen. Gällande detta vin behöver man inte ha någon ”jag tog den för tidigt-ångest”, för det här kan omöjligt resultera i vidare utveckling. Så om detta vin finns ute i stugorna, är det nog bara att blåsa bort dammet, korka ur och ha en njutbar stund i Piccis sällskap.
Vilken tur att frun får besök ibland. Man bugar och tackar.
Får se om det blir något gott ikväll, men i första hand måste jag fokusera på att leta Tjockfot imorgon.

Abborrar med tillbehör i Kulla

Tjoho, abborrfiske i Vixen gav elva borrar i röklådan! Till detta behövdes vin av någon konstig anledning... Med på detta denna happening var KullaBrax och Åkeholmsbrax

Arbois selection 2005 med 70% Chadonnay och 30% Savagnin: Ett vin som släpptes i maj. Tja helt OK eller rent utav gott till de rökta borrarna men det inte direkt mersmak i sällskapet. Lite sherrystuk men blev trots allt bättre med tiden. Passar nog bäst till en höstsoppa på trattkantareller & rökat fläsk.

2005 Marsanny Le Clos från René Bouvier var ett fruktigt bra Chardonnay vin från Bourgogne. Lagom ekat med tropisk frukt ( Grape, passion, aprikos och päron. Kanske även lite mogna gravensteiner) Mycket bra!

Helt plötsligt blev spetten på grillen färdigt! Till detta rött:

2001 Brunello Di Montalcino fattoria la Lecceiaia var ett perfekt moget Brunellovin. Ett harmoniskt fruktigt vin med inslag av tjärat rep, tobak och röda bär. Bra grejor!

Sen var det dags för det tunga artilleriet: Butelj nr 10968 av 1999 Penfolds Yattarna. Här visa Aussie-grabbarna att man kan göra finstämda viner!!! En elegant subtil finstämd bouqet. Smaken var mångfacetterad med tropiska frukter, välbalanserad ekbehandling, och en fantastisk djup och längd som satt i länge. Ett av de absolut bästa vitviner som avnjutits utan tvekan!!!

Som lite eftersläckning kom det fram en Côte-Rôtie av modell Cuvêe Du Plessy 1999. Efter en mycket tveksam öppning växte detta vin rejält i glasen. Charkuterier och rök i bouqeten Och en mycket angenäm fortsättning trots den sena timman. Svarta vinbär, syrah och ett gott häng! Men den skall nog åka ett par var i den berömda Ekerökaraffen! Helt klart.

Och under tiden vi njutit druvornas godhet har Hg-lampan lyst över Kulla. På reflexskärmen har vi kunnat studera gulbandat fly, bladmätare och björnspinnare . Samt en himla massa flygande småkryp som vi inte ägnat en tanke!