Allting nästan gott men inte för mycket

Nu har även yngsta Brax taget det sista steget mot halvseklet och efter lite tips fick jag Edward Bloms lilla bok av mina barn. Och av den boken blir man glad. Lätt bisarra recept och anekdoter blandas med rejält bisarra bilder på Edward. Tyvärr ligger ingen CD med i boken så man får höra hans gälla stämma prata om ankflott, baksmällelunch och köttglass, eller om bilden när han har halva armen intryckt i en gåsarumpa... Och efter en stunds studier står det rätt klart varför pöjken har större omkrets än längd. Får omdömet mycket bra grejor

För att inte omvandla denna blog till en bokblogg lämnas ämnet.

Dagen har tillbringats i Dronningens By. Där var gott om folk! Speciellt framåt eftermiddagen, så då kände jag för att lämna. De första timmarna ägnades åt fotvandring mellan ett par av Skåningar välbloggade vinhandlare. Resan startade på Cibi e Vini på Torvegade i Christianshavn där ett par kritikerrosade Italienska viner landade i ryggsäcken. Tyvärr var det femton andra Svenskar, som varit på någon vinprovning veckan innan som var såååå trevlig, som blockerade delikatessdisken så den får väl bli inventerad en annan gång. Vidare till Otto Suenson för att köpa ett par provflaskor från Tenuta Selvapiana. Efter det och lite god Ravioli med Riccota, svamp & tryffel infann sig överdosen av packade Norrmän (ja, även det området slår de oss på), julstressande människor mm. Hemåt.

Över till väsentligheter i form av ett litet uppsamlingsheat:

2008 Marsanny Les Grasses Têtes från Bruno Clair blev en besvikelse. I näsas fanns set jag önskar av en bra Bourgogne men smakmässigt levererade den inte. Ingen frukt, sträva stjälkiga tanniner och inget annat än ett syrligt häng. Och trots luftning och upprepade avsmakningar under 4 dagar kommer den sluta som såsbas. Synd på så rara droppar. Kanske ett dåligt exemplar eller så skall den njutas yngre. Mindre bra grejor

2006 Barolo Marcenasco från Renato Ratti finns/fanns i fler Braxakällare. I näsan finns vad en Nebbiolo skall leverera. Rosdoft, lite rök, terpentin och lite jord. Smakmässigt har tanninerna lugnat ner sig väsentligt sedan sist, bra frukt. Men denna har många år kvar till den är ett snackevin. Kräver en stor dos Edwardiansk kost till, men så är den riktigt god! Bra grejor med framtidspotential!

Från dagens resa härstammar 2011 Selvapiana Chianti Rufina. Kärva körsbärstoner, röda bär och hallon fyller nosen. Och smaken är syrligt god med god överensstämmelse med doften. Riktigt gott! Det känns som det är lite för sällan som det korkas upp en bra Chianti. Riktigt bra grejor!

 



The christmas maniac goes on and on and breaks off with beerchampagne(?)

St Peters är en gammal favoritbryggare med sin Suffolk Gold från tiden man gick på Norra Stationsgatans "ölbutik". Det var längesedan och vad jag skulle tycka om den idag vet jag inte, men jag brukar så här års avsmaka deras Winter Ale, 26,90:-. En trevlig doft med mix av kola, kaffe och pomerans. Inslagen återgår i smaken som är balanserad och fyllig med tydlig beska och ett tillskott av choklad. Imponerar inte stort, men får väl betyget Gott.

Nils Oscar Kalasjulöl, 19,50:-, doftar....? Täppt i näsan? Fel på snoken? Jag känner i stort sett ingenting? Smaken är svagt brödig med lite citruskaraktär. En blek historia, som inte smakar illa ger betyget Drickbar.

And now, something completely different:
Spontanjästa Oude Gueuze 2012, 60,00:-, har en fullständigt underbar doft. Något vinöst, fruktigt och mustigt, med inslag av syrligt bröd, fuktig källare, äpple, kål och citrus mmmm. Smaken är extremt syrlig och suger tag i kinderna. Det krävs tålamod att finna sans i syrligheten, men där finns mustighet, en viss bitterhet, hårda gröna äpple och frisk grape. Hade den ljuva doften, med sin underbara komplexitet upplevts mer i smaken skulle det vara stort, men för det tror jag krävs träning. Fantastiskt hursomhelst och betyget Mycket gott. Lagring är att rekommendera för ytterligare upplevelse.  

Så mycket bättre II

dålig inspiration till rubriksättning? Sorry för plåstret Vinkel, men det lirar med innehållet och även i Grassacker fanns det skäl att följa nostalgitrippen med nästan en tår i ögat :). Stor konst. Ni kanske märker att jag har en fascination av julöl, men jag tycker det är ett välkommet och trevligt inslag i mörkret. Med en dåres envishet fortsätter jag att smaka av litegrann av sortimentet. Dessbättre fortsättningsvis befriat från konstig bismak av märklig humlemix som i fredags.

Oppigårds Winter ale, 26,90:-, är en väldigt neutral öl och sticker inte ut på några större smakäventyr. Man kan säga att den är försiktigt balanserad och lite blyg, men som genomgående bland Oppigårdare är det friskt och fräscht med lagom alebeska och detta hänger med även in i julölen. Betyget Gott är ingen överdrift.

O´Haras christmas velvet, 21,90:-, från självaste Irland blev en befriande positiv upplevelse. Här sjunker vi djupt och brett med doft av svart kaffe, sot och lägereld och ett rejält påskjut av chark som också tydligt går igen i smaken med kompletterande lätt söta inslag i bakgrunden. Stadigt, stabilt och balanserat med snyggt avvägd beska och det här tyckte jag om med betyget Mycket Gott.

Jämtland, 27,70:-, har också fått till det i år. Ger ett moget intryck och vad jag misstänker av en hel del olika humle har man höjt julstämningen i bakgrundskaraktärer av julkryddor. Passar nog helsmäckat på julbordet, men möjligtvis saknar jag lite tyngd och stillar mig med betyget Gott.

En vinmässig kvalitetshöjning blev det också från fredagen, när vi på lördagsafton till kotlett av holländsk gödkalv avsmakade 2010 års utgåva av Spinettas Ca di Pian Barbera d´Asti, 179:-. Tycker nog att årgångarna för några år sedan hade en mjukare tillgänglighet och djupare harmoni i smaken än på senare tid. Felaktigt kanske man betraktar detta som ett bruksvin, för att det är förhållandevis billigt i familjen. Man köper det på fredagen och förväntar leverans till lördagsmiddagen. Tycker denna årgång behöver ges möjlighet att växa i sin butelj och det finns skäl att sansa sig lite. 1:a glaset doftar spänstig, nästintill attackerande körsbär med eukalyptus och mentol i sällskap. Smaken har en mörkfruktig karaktär, med självklart mörka körsbär och björnklister och upplevs något kantigt. Med mer luft i 2:a glaset har ettrigheten lagt sig något och bouqueten kompletteras med mörka bär, såsom plommon och blåbär och en växande fin ekton. Den mörka frukten blir mjukare när körsbärshysterin avtar och en angenäm tanninkaraktär blir tydligare i smaken. Den djupare harmonin har jag dock svårt att hitta och skulle gärna vilja ha mer krydda, så betyget stannar i denna tidspunkt på Gott (med potential). Skulle snart vilja ge ett vin betyget Stort, men då får jag nog gå till källaren och som han sjöng, snart så är det fredag, då försöker vi igen.

Saar Alte Reben, Så mycket bättre

På TV är det Sellastrôparns dag på TV4. Så för en gångs skull sitter VinkelBrax och tittar på TV. Får se om de drar av den gamla visan om Leffe å jag har ett band i ett garage... Bara det inte är Ken
Det är inte utan att minnet av norrlandsbridge, smaken av lapsang och doften av tonårsstrumpor i Las musik- & akvarie-rum dyker upp i minnet när jag hör alla gamla Nationalteaterlåtar. Vi är alla barn av vår tid trots allt.
I glasen, ja idag plural, har jag Saar Riesling Alte Reben i två olika varianter. 2011 från Van Volxem samt 2008 från Markus Molitor. Så lika men ändå olika. Men gott. Mycket gott.
Bakgrunden är att sonen tyckte vi skulle äta wienerschnitzel så här på lördagen. Och i minnet sitter det kanske för evigt vad jag och hans fick lära oss i Österrrike för ett tag sedan. Nein!!! Nicht rot zum Schnitzel! Weiss soll es sein... Och dessutom fanns en slatt Van Volxem i kylen sedan tidigare i veckan.
2011 Van Volxem Riesling Alte Reben har som alla andra rieslingviner från Saar ett mer floralt eller blommigt drag än övriga Mosel & Rehnviner. Tycker jag. Van Volxem är gott men har på senaste året tappat lite syra vilket gör att den känns lite sötare än jag minns den. Men fortfarande torr förvisso. Mycket bra grejor! Men jag tror att återstående lager får ligga till sig ett par år trots allt. Börjar få mer och mer vibbar på att bra torr Riesling har antydan till tunnel mellan två-års och femårsdagen. Men återkommer i den frågan en annan dag.

Samma blommiga toner med drag åt släggslag på sten och svartvinbärsblad återfinns även i  doften av 2008 Markus Molitor Riesling Saar Alte Reben. En gutta diesledoft också. Men i munnen kickar den in en högre växel jämfört med sin yngre kompis. Här sitter alla detaljer på verkligen på rätt plats! Syra, sötma och lite tropisk frukt i en elegant blandning! Så ska det smaka. Mycket gott! Fast ännu lite godare. Som en smäck till Schnitzeln. Mycket bra grejor. Mr Bob P har strösslat 90 RPP över vinet.

Så sammanfattningsvis två mycket bra Rieslingviner från Saar och från äldre stockar, torra, pris runt 15 € för båda. Mycket goda båda två men i dag vann Markus! Och Ebbot gjorde en ljuvlig Barn av vår tid på TV.





En kväll med låga betyg

det är så sant, ög-traditionen med Nouveau har inträffat, grattis till en bra årgång! Under matlagning inför kombo av 100% Gunilla H K öppna jag en Sigtuna Winter IPA Organic. Såg organic som eko, men här var det mer organisk som kemisk och i mitt tycke en rätt otrevlig smak. Nej, Sigtuna, nåt lösningsmedel ämnar jag inte ställa fram på julafton som matdryck, det tar jag i annan form. Nåväl, doften var helt acceptabel, dovt fruktig och alert kryddig som skapar någorlunda julstämning, beskan är på bra nivå och etiketten är snygg och det slutliga betyget når Drickbart.

Gunilla lilla rekommenderar Ravenswood Vinters Blend Zinfandel 2011, 99:-, till lammgulasch med bulgur. En sipp före maten efter att jag hällt 3 dl i grytan är blaffig, saftig och nyansfattigt endimensionell, en fruktbomb av boxvinskaraktär helt utan finess. Nåväl gulaschen är kryddstark och smakar helbra och kraften i den möter och manövrerar ut fruktmattan och man anar faktisk en bottenstruktur av strävare toner, vilket höjer upplevelsen. Efteråt, är man tillbaks i blaffighet. Ett enkelt ungt saftvin som lyfter något med tufft sällskap får betyget Drickbart. Summarum följer jag hellre skribentens matråd än vinråd. Annars sitter man här och myser och freddakvällen på våg mot lödda får betyget Mycket gott och på löddan får vi nog unna oss ett något bättre vin.

Dags för årets arbetsplats sipp av Noveau
I år är vårt omdöme att leverantören Enjoy har lyckats att hitta ett relativt bra vin. Det är som en liten blyg viol, mindre saft än de senaste föregångarna, mer vin och trolli lösgodis för 29,90/kg på Lidl.
Efter en stund hittar vi jordgubbar och smultron, däremot inga skumbananer.
För en gångs skull innehåller vinet lite tanniner, inte mycket men ändå där. Dessutom så är ett visst häng i gommen.

Sammanfattning; Kanske den bästa noveau på många år. MEN fortfarande noveau.

Snart kommer tomten

aldrig förr, har en öl med så låg alkoholhalt, smakat så bra (ok Guiness klarar den uppgiften). Electric Nurse Underbar Jul 4,2, är en underbar porter. Men så har man också tillträde till Dugges. En balanserad rostad svart kaffemustighet, men samtidigt en angenäm friskhet och en skönt klingande pomeranston i bakgrunden. Jag blev positivt överraskad och ger det generösa betyget Mycket gott. Snart ska vi på knytis till Lasan, "my poor head" "my poor head".

Tänkte bidraga med en magnum av den till vänster. Är väl tämligen vanligen förekommande, men själv har jag nog ingen pejl på den. Kan bli intressant samt en del annat kan en tro, "my poor head" "my poor head".

Ofärgat vin

Under helgens kommunikation med sPunk har ordförådet hos vinkelBrax utökats med termen Ofärgat Vin. Och även det motsatta som sPunk uttrycker som färgat vin. Vilket han gillar bäst, den gamle Cheval Blanc-konnäsören, behöver jag väl inte nämna.
Men denna helg körs det ofärgat på vinkelg. Två olika viner från samma distrikt men med stora skillnader har ställts mot varann. En halvpanna 2012 Petit Chablis från Brocard som till 85% hamnade i fiskgrytan med skaldjur & saffran, samt det mer drickvänliga helröret 2006 Chablis Grand Cru Vaudesir från Louis Michel & Fils.
Om vi börjar med Petit Chablis så spelar den inte i samma världsdel som storebror. Varför den blev bas i grytan var just för att kunna jämföra med storebror

Nu till det väsentliga: Petit Chablisen var ett helt OK torrt vitt vin, med lite dragning åt det sura hållet. Jämförelsevis en lätt och tunn lättillgänglig smörig doft. Klart mer gul än storebror. Smaken kort och lite lätt snipig. Torrt. Som husets på restaurang till Moulle Frittes eller kokt lax ett bra vin!
Louis Michel är en helt annan sak. Men kanske ändå inte den förväntade fullpoängaren! Direkt när korken drogs ur var doften väldigt knuten och faktisk rätt svaveldominerad. Det försvann dock kvickt i glaset efter ett par snurr, och är helt borta efter ett dygn i kylen. Färgen är väldigt ljus vilket sannolikt beror på en total avsaknad av ek i vineriet. Smaken är väldigt diskret till en början och hänget är nästan mer intensivt än den initiala smakupplevelsen. Vinet är friskt, knastertorrt och gott men det finns en liten liten beska som stör helhetsintrycket litegrann för vinkelBrax. Återstående butelj får ligga ytterligare ett par år så får vi se vad som händer. Bra grejor plus eller vad ganges kallade det.

Testing Langhe Langhe Langhe å en ??kroat??

Helgens vinnyfikenhet stillades med Paolo Scavino Langhe Nebbiolo 2011, 150:- från senaste släppet och kroatiska Grabovac Modro Jezero Grand reserve 2009. Jag fick vinet på plats för dryga svenska hundralappen och jag tyckte det var intressant och hade potential vid besöket i somras. Grabovac är en av de större producenterna i Kroatien, men säljer nästan uteslutande till restauranger i hemlandet. Detta vin har en druvblandning av Merlot, Vranac och Cabernet Sauvignon och får representera vinmakarens prestigevin.

Paolos Langhe har en lätt fruktig doft med framträdande körsbär, en lätt kryddton och nyponnyans. Smaken bjuder en ren välpolerad kristallklar frukt, med främsta inslag av röda körsbär, sötaktigt svarta körsbär, morell och drag av mörka plommon. Unga, kärva tanniner, men som är hyfsat integrerade i kompositionen. Ett rent, slankt och elegant vin med fin syra och distinkt leverans, men samtidigt okomplicerat utan någon bredare repertoar. Det är knappt vinet gör skäl för det, men pga av den läckert rena ståtligheten ger jag betyget Mycket gott.

I kontrast till den friska och rena Paolon ger den kroatiske vännen ett murrigt intryck med en hel del fatkrydda. Annars är frukten rund och fin och något saftig med primära inslag av svart vinbär, blåbär och mogna plommon. Ett varmt fylligt mottagande med något mogen karaktär och med stabila, lugna väl integrerade tanniner. Vinet är absolut matkrävande som sällskap, men annars tycker jag vinet står sig rätt bra även på hemmaplan och det är absolut föremål för några års ytterligare lagring. Betyget är Gott.

Testingtesting

Mmmm gott vin smakar aldrig fel

Lite spretigt från Blekinge

Öhh, var börja? Vi börjar teoretiskt...

2014 års utgåva av Hugh Johnson´s Pocket Wine Book har iochförsig varit i Vinkel Brax ägo sedan strax innan våra Germanska äventyr. 8,90£ kostade den då på Amazon.co.uk och är nu sänkt till 6£. Vad säga? Ett säkert kort, och som för vinkel Brax del betyder mest med kapitlet Bordeaux. En billig försäkring mot de värsta bottennappen och en god sammanställning av drick-tids-rekommendationer . Saknar dock info om Caspar Killer och Liszkay under Ungerns viner. Vad det betyder är upp till läsaren...


En doft av Champagne är en ny 2,5kilos historia av vår Svenska champagneguru Richard Juhlin. Här är VinkelBrax mer kluven. 369 SEK från Adlibris. 8000 provade champagner utlovas. Har hunnit läsa ett par kapitel och läst mycket om Richards näsa, att hans nya dam heter Ragni och luktar gott , att han klantade bort ett guld i Karlskrona och lite annat kuriöst. Egoboost kallas det visst i blog-världen. Vad det kallas i konsultvärlden passar jag på.

Som vardande ägare till Champagneguiden och Tretusen Champagner upptäcker jag dock att, i mina ögon, jag läst allt för många texter om champagneodlare förut. Kom igen nu Juhlin, koka soppa på en spik anstår inte en världsauktoritet, i alla fall om Du vill var kvar på toppen! Trevlig läsning? Ja. Nyskapande? Nej. Men som en uppdatering av tidigare alster? Ja, kanske men jag ber att få återkomma efter mer ingående studier. Och förresten är Gonet-Sulcovas hus i Epernay renoverat sedan snart 10 år... Så vad är resten av texten värd?

Praktikaliteter
Öppnade ett svindyrt vin i går. 2006 Produttori di Barbaresco. Ett säkert kort som dock igår doftade som det allra bästa salubrin. Tjoho ner i vasken.
Följde upp med ett inköp från Österikevistelsen. Gott sist både i Österrike & Ungern. Lite väl mycket ek tyckte undertecknad igår och öppnade en fulöl istället innan jag somnade gott.
Idag dricks varuprov efter ett besök hos massamannen på Senoren. massamannens gamle chef vinlangaren bosso-Rosso hade langat över lite fin-barbera.

 

2007 Villa Giada Barbera d´Asti Nizza Dedicato... är gott. Det är finversionen av Suri, ett tidigare bloggat Barberavin från bosso-Rosso. Ett mörkrött sötfruktsdoftande vin. Svalt syrligt och fräscht men med stigande temperatur kommer fathanteringen smygande. Med lite mindre fat-toner hade detta fått full pott då det är friskt, fruktigt och fräscht. Och matchningen med en stensoppsrik köttfärssås var mycket bra. Så sammanfattningsvis bra grejor.

Glädjande aktivitet på bloggen förresten! Behövs så här i ålamörkret som ligger tungt över nejden, men som inte bör få fäste i själen!

Billig champagne

hur kan det bli om man skulle hamna i sådan situation? Jovars, med Ernest Rapenau för 198:- är det på acceptabel nivå. Doftar friskt av syrlig citrus, men saknar djup och är på blygsam nivå. Smaken är tillika uppfriskande och alert med frisk syra. En eloge för livliga små bubblor som kittlar dödsskönt. Det är framträdande citrusfrukt med bitter grapefrukt, josig apelsin och söt citron. Vinet är i det närmaste fritt från brödkaraktär och mustiga drag, men har ett överraskande inslag av skumbanan. Sammantaget något slätstruket och neutralt och den totala fruktigheten är dämpad och saknad. För att det är fredag och att det är spänstigt och fräscht och läskande blir ändå betyget Gott. Denna dag hade annars ett underbart släpp, men väldans vad 08-gamarna hugger och numera även på dyrare vin. Tomt på flera målviner redan vid 16:00 på Regeringsgatan. Fick vända på klacken, men dessbättre fanns räddning hos charmiga Söderhallarna. Kan inte finnas många butiker kvar med kölapp, men väl framme vid disken en inspirerande service. J: Med darrande spänd stämma: Har ni kvar nån Ornellaia? (i tankarna ""snälla""). S: Visst fan seru, en låda eller? Vilken jävla ful etikett de fått på i år :) :) :)

En pigg 17-åring från down under

Så var det då vardag efter vår utflykt i österled och till de sedvanliga fredagsräkorna så föll valet i källarmörkret på 1996 års modell av Chateau Tahbilk Marsanne Victoria state(13,0%)låg alkoholhalt med ungerska ögon. Världens äldsta nu levande marsannestockar talar. Färgen har har gulnat betänkligt sedan jag jag köpte flaskan på ÖÖÖÖÖÖÖdeshööööögs systembolag runt år 2000 i tron att det skulle vara ett synnerligen lagringsdugligt vin. Doften är lite försiktigt blommig, mineral och olja lite åt rieslinghållet (man dricker ju inte marsanne var dag direkt så referenser saknas lite). Smaken är oerhört vital, stor mogen och komplex. Sanslöst bra, rund och fet vid första kontakten därefter kommer smaken rullande från vidderna i södra aussie. Spänstiga syror möter upp en fruktig, blommig nästan lite kalkig smak som inte är jättelång men väldigt balanserad. Smaken hänger förvånandsvärt länge på ett diskret sätt och man förundras över vitaliteten. Jag brukar tycka att riesling är världens mest lagringsdugliga druvtyp men här har vi ytterligare en kandidat för denna titel. Kommer nog att köpa in ytterligare buteljer av detta vin för att kunna njuta längre fram. Viner måste ju mogna för att kunna visa upp komplexa toner i all sin prakt. Vet ej vad vinet kostade när jag köpte det och har heller ingen aning om vad det kostar idag men bra är det.