Visar inlägg med etikett Fleur du Passion. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fleur du Passion. Visa alla inlägg

lördag 11 november 2017

Tokbra helt enkelt

Med en stundande jubilar i huset får man väl slösa lite extra. Jätteimpad av Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2007 så här i lite mer fullständig avsmakning med en flaska delad på två. Doftar ljuvligt med en tät men ändå elegant mustighet. Kommer först rätt offensivt med en härligt, något djup, blommigt präglad äpplefruktighet, men också en orange välmatchad citruston. Snabbt kompletteras den fina frukten med en skärpa av syra och mineralitet som riktar upp smakbilden till effektiv elegance. Från dynamit till dynamik inom bråkdelen av en sekund kan man säga. Det här gillar jag skarpt, hög nivå. Vackert nu och säkert många år till. 

torsdag 12 januari 2017

Rapport från landsändorna utan råvaror

Hua hua, det är ett enda långt lidande när BraxenSyd har sammanträde i landsändan utan råvaror. Dessutom skulle vi göra vikiga saker båda två på trettondagsaftons förmiddag. Så vi fick köra vår egna version av barkbröd med kranavann! Men det blev riktigt bra det
Vi startade som sig bör med lite tunna skivor olika skinkor och salami från Saluhallen i Lund, samt lite av Henri Androuet's skapelse Brillat-Savarin. En len och fin tripple Cream-ost med mer än 75% fetthalt om den följer sin standard. Så rara saker kräver lite goda bubblor!
2005 Fleur de Passion får Diebolt Vallois passade alldeles utmärkt. Stor elegans, bra syra och en markant grape-beska följt av en rund och lätt nötaktigt Chardonay-häng. Riktigt bra grejor, och jag tror att om någon Brax vill njuta de flaskor vi köpte i november rejält mogna, är det nog en grå Brax som darrar upp korken. Vital syra efter 12 år. Inköpt på plats 2014.
Nämnas kan att ca hälften av skumpan vilade sig i kylen till på söndagen. Klart rundare i smaken men beskan lite mer markerad, sannolikt nån dag för mycket i kylen men allt för vetenskapen
Till en himmalagad Lasagne med blodriska & (fusk)tryffel avnjöts en rekommendation från Stockhultskontoret: Ciacci Piccolomini dÁragona, 2011 Brunello di Montalcino.
Tja vad att säga? När Sangiovese är välskött smakar den bra. Riktigt bra! Helt klart har undertecknad blivit lite undernärd på bra Sangiovese sedan massamannen blev möbelman och fick en icke vinsäljande chef! Synd att det är så långt att åka bil till Italien! Men nog svamlat: Riktig bra grejor som säkert kan sparas ett par år till för den som så önskar!
 Så sammanfattningsvis bra viner!