Soave is good shit.

Hittade den här flaskan på Systembolagets hylla för små partier och högg direkt. Soave är ett ganska hett distrikt i Italien, om man vill hitta prisvärda vita viner med mycket karaktär. Denna, La Froscà från firman Gini, är mera åt lätta prestigehållet med sina 159 kronor. Massor av pärondoft och en fyllig, fin smak med karaktär. Perfekt att fylla upp bakom middagsmaten. Och det bästa: bara 12,5 procent alkohol, vilket visar att det är möjligt att göra smakrika viner utan att fuska och blåsa upp dem till 14,5% alkohol. Köp Soave innan alla andra begriper storheten och priserna rusar!

Och om ni tvunget måste ha mera procent kan ni testa Musse-flaskan till höger, en schysst Italien-import med alkomuskler. Jag använde den till att laka ut smak ur citronskal, därav färgen.

Lycklig av bubblor, strålande tider

ett år äldre och självklart ska det firas med lite goa droppar. Sista flaskan Launois Quartz och det verkar inte hänt speciellt mycket över tiden. Fortfarande bitter, stram och tjurig, but I like it, sjuperfräscht. Stackars Gonet Sulcova Grand Cru 2006 kändes nästan som en sötbomb i kontrast. Men när den väl fick ta befälet i munnen tycker jag den håller stilen riktigt bra. Fin mustighet och mouss med varaktig syra som håller allt bra på plats. Go. Det börjar gapa tomt i champagnesektionen, men ska erkännas att jag fyllde 2 hål med finfina Perrier Jouët Grand Brut idag från beställningssortimentet.

Titta vad jag fick!, något oseedat, så nu ska det knäckas halsar. Å lite kompisar på bloggen har kommit tillbaks, strålande bubblande tider.

Merlot heute abend

Nja det vita okazriesling var bättre än Heimanns Merlot Men klart bättre än Kaspars alster! Cabben skippades dp den var söt :(

Återresa utan Sandahler

Lika snabbt som överraskande beslutades i går att VinkelBrax omgrupperar till Budapest i tjänsten innevarande vecka.
Kan meddela att aftonens Olazriesling för 480 HUF/dl på restaurang väcker en del smakminnen. Rätt bra skit för 35 SEK glaset faktiskt! Mil bättre än Tragic rain och allt vad de heter...

Ljust vin i vinterrusket

vad är det för väder vi har?, men tänkte vi skulle unna oss att dricka och äta lite gott för att fira bröllopsdag efter en fysisk gårdsstädningsdag. Charlier & Fils Special Club 2004 och Louis Roederer Vintage 2008 är 2 riktigt bra skumpor i olika stil och mognad. Når måhända inte sådan höjd som förra veckans Perrier Jouët avseende elegant träffsäkerhet, men mycket njutbart. Charlier är inhandlad i 3-pack Special Clublåda som släpptes nån gång förra året (har jag för mig) och snittpriset/flaska var ca 400:-. Louis finns att köpa för 549:-.
Charlier har en härligt mycket god mognad. Nosen bjuds en djup parfymerad äppelmustighet med inslag av päron och gräddkola i en lätt smörig något söt ton. Starten i smaken är blommigt mustigt moget, men friskar effektivt upp i riktning mot citrus för att runda av med en fräsch grapebeska. Efter hänger en fastklistrad lång god citrusfrukt. Det är generöst men ordnat.

Louis har på ett helt annat sätt framtiden för sig. Bouqueten är i förhållande till Charlier försiktig med notering av citrus och mineral. Smaken är finstämt balanserad och mer permanent med lätta touchar av päron, krusbär, söt citron, apelsin och nötter mot mineralbotten och elegant syra. Vintage 2008 kommer stå pall ett bra tag och ett intressant vin att följa utveckling på.

Så till torskrygg fick Georg Breuer Riesling Sauvage 2014, 115:- och Brocard Chablis Sainte Claire 2014, 149:-, den otacksamma uppgiften att efterfölja dessa goda champagner. Men det funkar förstås bra ändå till måltiden och GB har en härligt torr örtig friskhet med både söta och strama frukttoner, kombo av både grönt och tropiskt. GB gick i sin helhet åt till måltiden, men Brocard fick jag förmånen att eftersippa på och den vann min uppskattning för den i mitt tycke något annorlunda Chabliskaraktären. Bouqueten är mjukt mineraliskt friskt fruktig med lite komplettering av fuktig kofta eller källare. Smaken har mycket karaktär med syrlig fruktighet, smörig rundhet och rätt rejält med krydda. Det är citrus, gröna äpple, vinbär och lite härligt ungdomligt pärlande i generös något tuff förpackning.

Dyr Bolognese

Jag hade verkligen velat ha fel den här gången. Allt har hittills pekat på att vi inte var riktigt vid våra sinnens fulla bruk den där höstkvällen vid Balaton när vi hälsade på hemma hos Sandahl. Var det allt skitvin vi hade fått i oss innan? Massa orena alkoholtunga vitvinsbomber, och vi hade ju åkt långt, så vi försökte verkligen hitta positiva tecken. Och så kom vi då till Sandahl mansion och blev satta framför ett stort provningsbord i ett smakfullt inrett hem, och en pöjk från Värnamo deklarerar sin stora vision om att rensa upp i vinträsket på kullarna. Blev vi förförda? Eller var det så att de viner som bjöds verkligen var krispiga och goda? Vi köpte visst hela lagret av flaskor med konstiga etiketter till 200-300% av de priser som vi hade sett hittills.

Sedan har uppvaknandet kommit. Och baksmällan. Väl hemma har det visat sig svårt att hitta stunsen i de viner vi testade på plats. De har i bästa fall varit drickbara, men långt ifrån värda sitt pris.

Så, idag var det dags igen. Denna gång vore det väl tusan om man inte skulle kunna hitta tillbaka till den magiska känslan på de Ungerska kullarna för några år sedan? Återigen magplask. Denna gång Laundry hanger från Sandahl, Welsh Riesling 2012. Färgen blek, aningen guldfärgad. doften påminner om det man drar i sig på vinden i en gammal sommarstuga; dammig. Smaken kort, dålig syra, alkoholen tar över, dålig balans. Värt 300:- ? Tror inte det. För de pengarna får man toppviner i Tyskland. Det blev en dyr köttfärssås och en dyrköpt erfarenhet.

Utsökt bubbel

Perrier Jouët Grand Brut, inköpt i charmiga Epernay för några år sen och finns tydligen att hitta på bolaget för 399:-. Det får anses som ett mycket rimligt pris. Tiden i källaren har kanske bidragit med ytterligare gynnsam utveckling och det erbjuds fin prestanda från producenten utan att vara fantastiska Belle Epoque. En elegant och generös bouquet av mustiga äpple och blommiga toner. En riktigt bra balans i smaken med äppelmustighet och blommighet, välordnat styrt av fin tydlig syra och diskret mineralitet. Några rullningar i munnen och det mynnar vidare i riktigt god citrusfrukt. En läckert snygg och frisk champagne och sannolikt det bästa jag druckit i år.

Cavatips

MIM 2011, en riktigt bra Cava för 99:- och jag skämtar inte. En glädjande positiv överraskning med ett fint grapeigt bite. Fin understödjande frisk fruktighet med citrus och gröna äpplen och honungsstram touch. En riktigt uppfriskande sak och t.o.m bubblorna hänger med, stark rekommendation som bruksbubbel.
Å så lite passerade påskvin:

Beaumont des Crayeres 2003, 289:- väckte nyfikenhet pga av sin ålder, direktkonsumera en mogen champagne var mitt mål och den smakade mogen vinteräppelmustig champagne med päronsplittinslag, men med förekommande mineralisk skärpa, helt ok tyckte jag,
en Andreas LarssonMedocblend fick göra sällskap till lammsteken, Chateau Tour Seran, 2009, 245:-, bjöd på mjukare fatiga linjer och stalligt mörkmogen karaktär. Fin frukt, men möjligtvis var den lite väl snäll och jag saknade lite matanpassad styrsel.

Un Jour, Cahors, 2008 från källaren. Ja, den är för jäkla bra. Pampigt mörkfruktig, tät och lagom stram. Bra välsmakande skjut i den Malbec:en.
La Riva Barbera d´Asti, Alfiero Boffa, 2011, 159:-, upplevdes som ett mångsidigt mycket trevligt barberavin. Mycket nyanser i frukten från än det mörka och än det rödlätta hållet. Men det passerar lite snabbt och jag saknar en lite lugnare stabilitet. Det händer mycket i början, men mynnar något entonigt. Finns ändå en tendens och potential i detta vin som jag uppskattar och möjligtvis ska det hyllvila nåt år till.