Julöl WC

Ikväll har det varit lite julölsprovarkväll i Grassacker.
Först ut Nils Oscar kalasjulöl. Den har kan man säga lite förstärkta kalaskaraktärer. Dvs. snuset finns där, men matchas upp av en något fruktigare fyllighet. Det är lite släpigare och långsammare, men möjligtvis något bredare men citruskaraktären är inte lika snärtig. Har likheter med sin standardbror, men då den sväller ut och blir bredare, blir den samtidigt tamare och inte lika friskt och livligt levererande och frågan är hur den står sig i kvällens mästerskap. Ölet är gott, men det är inget man kommer ihåg.
En dejlig alkoholstinn dansk kommer härnäst. Mikkeller Santa´s Little Helper. Den här biran har underliggande toner av så mycket gott, både citrusfräscht, fruktigt och mörkt, men alkoholen knäcker tyvärr upplevelsen i gammal dansk elephantanda. Varför? Det blir så gott i mun initialt, men sen vasst, spetsigt och tråkigt förstörande. Ölet har en potential, men bär inte upp och hänger med i den höga alkoholhalten.
Dags för US of A. Flying Dog K-9 Cruiser Winter Ale. Här är det lite samma känsla som med Mikkeller fast inte pga av alkoholen. Flying har rätt alkoholhalt, smakar gött och brett vid intaget, men här är det inte alkoholen som tar död, utan allt bara försvinner ändå. I vintermer en eftersmak som är noll. Det är ju får man säga ganska udda för en Flying Dog och extra tråkigt att detta drabbat just en julöl där det borde vara precis tvärtom.
Tillbaka till Sverige. Sleepy Bulldog Winter Ale. Mmmm, gillar man sleepy bulldog i vanliga fall lär man nu bli helt såld. En förstärkning som är en förstärkning. Enastående balans och Äntligen! en hängande eftersmak. Här snackar vi harmoni och välgjord produkt. Humle, beska, fruktig sötma och hela jävla julafton i en kraftfull fullträffad  julefröjd. Här stämmer komponenterna för vit jul vid brasan. Bra!
Back to US. Samual Adams Winter Lager. En otacksam uppgift. Julekrydda i lager kan bara bli äckligt. Doften kan vara lite spännande med sin fruktighet och kryddighet, men i mun blir det bara platt fall.
Av dessa kandidater finns det bara en uppenbar vinnare som står i en anmärkningsvärd särklass: Sleepy Bulldog Winter Ale!! Om du ska njuta på julafton
Annars finns i källarn Mikkeller Fra Til och Nils Oscar "riktiga" julöl, men de bedömmer jag som så säkra kort att de får vänta till julafton.
Sist men inte minst tycker jag det var lite kul att Jessica dök upp i en artikel i Livets Goda och lite presentation av deras underbara grand cru champagne.

Sverige ! ! !

Dagen före The National tillbringades med Ekerökretsen på Sorbonne vid Brommaplan. Där är det US only fram till 21/6, så vi drack goa yankeebira (bl.a. bifogad bild, en härlig Oregon ) och käkade gott. Lasan slog till med en 500 gramsburgare. Annars blev min personliga favorit för kvällen Flying dogs Farmhouse, med skön beska och lite vetekaraktär.

Det var ett tag sen man bloggade, men sen sist har följande goa vin varit föremål för lite stödanteckningar som vidarebefordras ocensurerat från det förmodligen upprymda ögonblicket det dracks och skrevs:

Vallado Douro 2009, 148:-. Vinet presenterar en fett fruktig grillvänlig doft som omsluter varmt och ger nästan farhågor om väl överdimensionerad generositet. Smaken är dock av mer behärskad karaktär med violiniserade mörka körsbär, plommon och en ren nyanserat fräsch fruktighet, som inte upplevs av det tyngre slaget.

I Riedel Pinot Noir hälldes Barolo la Serra 2007, 249:-, från Gianni Voerzio, som släppte på bred front 1/5 med även Dolcetto, Barbera och Vitt. Färgen är röd med svag tegelton. Doften är kryddig, intensiv, innehåller bär, torkad frukt, mörka körsbär, mild vanilj, plommon och lite russin och blommig parfym. Smaken är fyllig, något stram, djup karaktär av torkad frukt och murrig körsbär, pepprig i en överraskande utvecklad stil. Jag tyckte vinet var riktigt gott och hade inte förväntat mig en sån bredd och mognadsgrad.

Cornas Champelrose 2009, 199:-. Färgen ungdomligt tät blåröd. Doften är tung, fruktig, tät, innehåller mörka körsbär och mynta. Smaken är stram, djupfruktig, spänstig, mullig och murrig, koncentrerad med blåbär och mjukpepprig. Tacksamt välsmakande, men för intensivt fokuserad i avsaknad av nyanserat välavstämda toner. Ett härligt vin, men som jag tror behöver och klarar några års lagring.