Ett hundratal

igår var sektion nord på Vingruppens sortimentsprovning på Magasinet, söder Mälarstrand. Ett stort utbud hos de 5 importörerna inklusive gästande producenter ledde till ett intensivt men trevligt gurglande och innan dagen var slut hade vi väl gett oss i kast med ett hundratal olika viner. Många korta intryck, men plockar ut ett gäng som för min del fastnade lite mer på smakhinnan:
Chablis 1er Cru Grande Cuvée 2014, ännu en trevlig Chablisienne för 179:- i FS.
Gaba do Xil Godello 2015 från Valdeorras, en överraskande god ny bekantskap för mig, 125:- i BS.
Santenay Clos de Malte 2014, övertygande leverans från Louis Jadot, 269:- i BS.
Måste förstås nämna en läcker Willamette Pinot, J. Christopher 2013 och faktisk under tysk övervakning av Dr Loosen. Tyvärr bara på RS för 285:-.
Garnataxa Terroir Study 2015, 3 flaskor Garnacha i trälåda, samma årgång, men olika jordmån, mycket charmigt och lärorikt. Prisvärt 492:- i BS.
Kevin Arnold Shiraz 2012, generös och smokey, Stellenbosch, 215:- i FS.
Pierre Péters Réserve Oubilée NV var en pampig fint mogen skumpa, 599:- i RS och Gessles The Pleaser-skumpa var faktiskt helt ok, 359:- i BS.
En hel genomgång av allt som Sydafrikaproducenten Jordan i Stellenbosch tagit med sig bjöd på genomgående goda viner, vitt och rött, måttliga priser, allt i BS, det får man hålla ögonen på, fin chenin blanc som verkar trivas i Sydafrika och njutbar unoaked chardonnay.
Hos Borgogno blev det premiär för "riktig" Barolo från den gubben (eller snarare grabben). 11:orna barolo och barolo Cannubi 439:-/645:- i BS håller bra klass.
Och som sagt mycket mycket annat och avslutningsvis tog jag några "fine wines". Italienmousserande finferrarin Giulio är mycket bra och komplex, men nej inte för 795:- (BS). Nyfiken premiär för mig (tror jag?) av Stag´s Leap Wine cellars, Fay Cab Sauvignon 2013, 1295:- i RS. Ek ek ek och åter ek. Är väl inte 1:a gången i amerikansk fincabbe?, men jag tycker det förtar allt annat. Det kommer kanske till sans med åren, men jag skulle aldrig betala priset för det här. Då köper jag hellre en Bolgheri.

När ändå tarmen var uppvärmd smuttade vi vidare på desse. Mousserande i stigande kvalitetsskala skulle man kunna säga. Imponerad av den gamle Simonsigen Tiara från 06. Det är ju förvisso deras prestigevin även om dåvarande pris på 179:- inte normalt förknippas med prestige. Nu är den väl dyrare när den kommer och jag måste säga att den är härligt pigg, mulligt varmfruktig med polerade linjer. En fantastiskt prisvärd Bourdeaux blend som är värd all uppmärksamhet.
Massolinos instegsbarolo tycker jag bara blir bättre och bättre för var gång jag dricker den. Nu 2011 sätter elegans, tjurighet och lite djupare frukt än normalt i vacker balans. 299:- är ett mycket bra pris.

Riktigt fina 04:or

ett trevligt Lasbesök pga tjejmiddag, en bra tradition och skäl att smaka rejält och för kvällen tycker jag vi var rätt generösa. Las bistod med La Spinetta Vigneto Campe´ 2004 och när jag såg den i Las påse kändes det naturligt att lufta Massolino Vigna Rionda 2004 för en riktig Baroloafton. Vi började rätt tidigt, så att för att runda av med nåt uppfriskande i senare timme tog jag även fram en Vilmart Coeur de Cuvée 2004.
Vid upphällning för luftning ser båda Barolo rätt mörka ut, men sedermera i Riedel och med stark belysning har båda lite tegelton i kanten. Första sniff i kärl direkt från flaska bjuder från Massolino en syltighet och från Campé en ekton, men efter ca 1 timmes luftning har detta inget med intrycken att göra.
I nosen ger Masso ett mulligt och komplext intryck, tänker mogen Barolo, höstlöv, lite fuktig sten och skogspromenad i Oktober, rökig cigarrlåda, mogna plommon och en körsbärparfymerad ton, det är tätt och djupt.
I smaken är det först rätt tuffa, men kvickt anpassande tanniner som smälter in i den mogna frukten av körsbär och mörka bär. Det är något eldigt, med kraft och tyngd, det är toner av torkad frukt och svamp, murklor och tryffel och det hänger ett bra tag. Stämningsfullt och fantastiskt.
Campén ger i nosen ett mycket spänstigare drag, i jmf med Masso nästan ungdomligt. Fint tryck av marsipan, körsbär, mandel, pigg parfym och viss örtighet.
I smaken är det även här rejäla tanniner omedelbart, men samma sak, det smälter in fint med röda bär, hallon och björnbär. Det finns en härlig pondus med viss eldighet, men i jmf med Masso är det i smaken renare på ett spänstigt sätt, blir fräschare, inte så murrigt, nättare och elegantare. Skärpt och fantastiskt och hänger länge i eftersmak.
Masso dunkar djupt som en sub-woofer, Campén är vass i mellanregistret.
Ovan finns inte ett ord om fatprägel? Nej, det är initialt underordnat alla övriga intryck, med den kommer att spela in, i slutet av måltiden och när det sista i flaskan tas då båda är i fullständig harmoni. Avrundat färdigluftade och till helstekt entrecotê, hasselbackspotatis, rödvinssås och grönsaksplåt smakar de riktigt gott.
Vilmarten doftar härligt och är vacker att titta på i glaset med täta fina små bubblor. Först citrus, päron och efterhand tilltagande mustighet av vinteräpple med lätt brödighet och en svagt söt avrundande ton. Smaken blir jag (men inte Las) dock inte riktigt klok på (kanske svårt efter 2 rejäla Barolo, men det hade gått ett tag med intag av semla och kaffe). Det är riktig stuns med mycket syra, rätt stramt och mineraliskt. Lite återhållsam i frukten dock med citron, grape och syrliga päron. Jag upplever 2005 mycket mer generös, men i 2004 finns förmodligen en finess som har framtiden för sig. Fantastisk bouquet.
Massolino togs i utmärkt läge, Spinetta och Vilmart klarar lätt ytterligare lagring.

Riktigt nice

Massolino Langhe Nebbiolo 2012, 181:- va en trevlig överraskning. Stämningsfulla frukttoner av både rött och mörkare snitt, avstämd strävhet och lätt elegant krydda. I prisförhållande blir jag nästan mer impad av detta än exklusivare varianter. En överraskande smaklig täthet och oväntat djup för en Langhe. En oblyg pondus ger storebröder en match. Va gott! Varm rekommendation.

2 goda efter Mallorca

efter 1 varm vecka på härliga Mallorca har på nästan lika varma hemmaplan intagits 2 rödingar som smakade riktigt bra. Negro Bertu Barbera d´Alba 2009 från Danmarksinköp av Braxen Syd har jag druckit tidigare och säkert omnämnt i "gammal" blogg. En flaska var kvar i skåpet och ett par år har väl förlöpt sedan leverans. Riktigt skön och harmonisk är den nu. Fyllig ren frukt av begynnande mogen karaktär och trevlig balanserad krydda som behagligt vilar mot välstämda välgörande mjuka tanniner. En härligt perfekt tagen Barbera i vad jag tycker optimalt läge som är värd betyget Mycket gott.
Langhe Nebbiolo Massolino 2011, 179:-, har jag inte träffat på i hyllorna tidigare och är också den billigaste Massolino jag druckit, kul att få pröva denna variant. Det doftar syrligt mörka körsbär, en ton av lakritsmint och inte uteslutet polkagris, rosor och vinbärssaft. Smaken är stramt elegant fruktig med också mer djup och botten än vad jag normalt finner i en Langhe Nebbiolo. Ren distinkt körsbär, fin syra, kakao och ett drag av gräddkola med en viss ihållande fruktig eftersmak som glesar ut i försiktig nyponton. Riktigt god till måltid då frukten samverkar och matar på tydligare, men något glesare och ensidig efteråt. Totalbetyg Gott, men det är inte uteslutet att högre nivåer kan nås med lite tålamod.
Nedan några flaskbilder från Mallorca. Efter destination Cala Mayor väster om Palma är slutsatsen att norra Mallorca är mycket trevligare. En dag ägna vi åt Port de Pollenca i vackra rymliga norr och jag hitta en vinbutik i byn. Om det är den omtalade vet jag inte, men några flaskor fanns det skäl att inhandla. En trevlig överraskning i Palma var vinbaren Wineing. Självservering med kort från flaskor uppradade i glasskåp och ett trevligt utbud med flertalet mallorkiner, men även fastlandsviner, ofärgade viner och ett internationellt utbud. Avslappnat och trevligt och drick så mycket du har råd med. En svensk dam i baren mötte oss 1:a kvällen som tydligen hade en bakgrund hos Divine. Favorit från resan då? Den fuktigt etikettskrynkliga Sio:n från 2009 framtagen ur vinkylen i hörnet av restaurangen smakade ljuvligt till rejäl köttbricka, men självklart även de tufft prisade mallorkinerna An och 4 kilos från vinbaren. An av modell tät och tyngre, men 4 kilos mer av förvånande elegant och nyanserat slag. Det fanns en hel del god fisk att käka och till det körde vi uteslutande Albarino, alltid generös och frisk.