Trädgårdsdax

Då har man kommit lite till sans och hunnit smälta intrycken. De blir ju rätt många trots allt. Tack Las! Och alla andra för ännu en trevlig vinhelg. Tävlingsinriktad som man är och med fullt fokus på ursprung och druva, glömmer man nästan bort den viktigaste bedömningen. Va det gott? Nog fan va det gott alltid. En strålande tillställning i mat och dryck. Bestående och starkt intryck gjorde Puligny´n på mig. Kändes som ett väldigt komplett vin med lika mycket smakrikedom som finess. Oerhört gott och minnesvärt. En varm, bjussig köldknäpp från Tyskland gick heller inte av för hackor, men smakar det så kostar det. Utanför Las utomordentliga sortiment fann jag en favorit i Margaux`n Chateau Monbrison 2007. Ett utmärkt välkomponerat vin med klassiska drag och skön välplacerad Cabbe i stommen. När den så under lördagens besök på Regeringsgatan fanns tillgänglig i form av 2008 för klart överkomliga 280:-, kände jag mig rätt trygg med den investeringen. Söndagkvällens fisksoppa krävde en skvätt vitt, så jag offrade en av mina Secateurs 2009 från familjen Badenhorst i Swartland. En Chenin blanc av mycket intressant snitt som går att beställa för 109:-. Ett glas fick följa med till bords och det var riktigt njutbart. Näsan möts av en mustig och druvfruktig bouquet. Detta återfinns tydligt i smaken och får ett lite sötaktigt drag, men ungdomligt ackompanjerad av en frisk syra. Väl värd att jämföras med Simonsigs alltid prisvärda Chenin Blanc. Den observante undrar kanske om Ganges blivit gaggig efter helgens bravader. Korrelationen mellan bild och text är väl inte helt hundra. Lite småcharmigt nog har man lyckats få fel etikett på flaskan. Jag vart något konfys när jag skulle hämta den i söndags kväll.

Det blir allt svårare att räkna årsringarna

Ytterligare ett år har lagts till handlingarna. Detta har inneburit att jag är ännu tröttare och ännu deppigare för att det vänt mot mörkare tider. Min bloggaktivitet har varit låg under sista tiden. Det finns flera orsaker till detta, men en är att jag verkligen försökt att följa med hur vintern övergått i vår för att nu bli sommar. Kornknarrar, nattskärror, dvärgmåsar och nu under sista dagarna flodsångare har lockat mer än billigt rödtjut. Igår så fick det bli premiär för den himmagjorda bearnaisen som är ett stående inslag på vårt matbord. Persiljan och dragonen hade blivit tillräckligt stor för ett skördeuttag. Till detta grillade vi kalkonpattar som legat två dygn tillsammans med färsk rosmarin, riven citron och vitlök. Fyller man nu år som jag gjorde igår blev det att testa en flaska bubbel till detta. Spunken und ich delade på en 6-låda Vouvray Brut Mèthod Traditionèlle- Vigneau Chevreau för nån månad sedan. Idag drogs korken ur min

första. Detta är ett skapligt bubbel för en moderat slant. Det finns en liten fruktdoft men framförallt är det mineraler jag känner. En liten lagom restsötma tilltalar frun, men hon börjar prata om att dricka riesling istället, så hennes betyg är väl inte helt till bubblets fördel. Till maten håller jag jag med henne, men efteråt när jag sitter och sippar på det är det trevligare. Nästa flaska bli nog till skaldjur. Nu är det midsommarafton och allt vad det innebär. Är jag bara laddad och nykter nog kan det bli en blogg till. 1,4 kg oxfilé ska på grillen ikväll och jag ska inte dricka mjölk till den

Lite Marssläpp, lite bubbel och en galen amerikanare

Ett trevligt besök av Lassons satte sprätt på lördagskvällen och hoppsan vad mycket vin det blev till slut, nästan så man blev förvånad när det var dags att rada upp för fotografering. Det blev trångt i linsen. Kvällen hade föregåtts av inköp från Marssläppet och jag tyckte detta var ett utmärkt tillfälle att prova av några stycken. Det blev många nya intryck och med lite tungt huvud vakna man upp denna dag ska erkännas. En kompakt skidsöndag kändes väldigt passande, men nu är det över och min minnesbild av gårdagen blir ungefär så här:
I väntan på huvudrätten tugga vi skinkrullar och kasta oss över lite bubbel. Simonsig 2008 Kaapse Vonkel Brut Rose. Återigen en välkomponerad produkt från denne fransosentusiastiske Stellenboschare. Vital, bubblig men något saftig och om jag får välja håller jag mig nog helst till Kaapse Vonkel blanc. En välkyld Miller´s Mile fick gästspela som utfyllnad i väntan på spisens och kanske framförallt kockens begränsningar och visst, med tanke på sitt blygsamma inköpspris ger den förvånansvärt belåtna miner.
Savennieres Trie Speciale 2007, 275:-, ett Chenin blancvin av kompaktare slag från Loire, fick tjänstgöra som startvin och hängde med rätt bra i vimlet av kalvsteksgryta, ostfylld grillad paprika, pestopasta och citrusglaserad salladslök med körsbärstomater. Vinet är bastant med mogen karaktär, äppelfrodigt i doft och självsäkert reserverat med tilltagande fyllighet av frukt och smörighet.
Trots allt kändes ett behov att lämna den vita avdelningen för det röda. Langhe Paitin 2006, 189:-, trädde in och tog kommando över vår uppmärksamhet. En rejäl dos björnklister och en maffig kryddighet leta sig upp ur glaset. Rätt stram men samtidigt en inbjudande fruktighet, bra skjuts med djup och kraft, bärig och med en växande insikt om komplexitet. Jag tror vinet står sig bra ett antal åt till, tur jag köpte en extra flaska.
Inte för att maten behövde sällskap längre, utan mer av nyfikenhet, tog jag fram en komparation. Renato Ratti Ochetti Nebbiolo dÁlba 2008, 169:-. Även här doftar det björnklister, men också parfym och blommor. Den är mildare och lättsammare i smakkaraktären än Paitin och känns helt rätt att dricka så här i Mars 2011. Påtagligt kryddig och slinker ner lätt. En vänlig körsbärton och mörk täthet med ek och vanilj summerar ihop till en uppskattad bekantskap.
Som avrundning och i vinrusigt, lyckligt och entusiastiskt läge lät jag fresta Las med ytterligare en butelj. Efter 3 Marssläpp på raken gick jag ner i min källare och hämta upp Brewer Clifton Sta Rita Hills 2008 Pinot Noir. Det här var nog ett av de mer udda vin jag druckit och det kändes galet och vilt. Färgen är ljusare röd, men absolut inte blek. Näsan nås av en undanträngd doft av bär för att domineras av sugga och sump. Smaken är uppkäftigt spänstig och så pepprig och kryddig att man nästan dånar. Efterhand hittar jag inslagen av sommarbär mer och mer, mineralton och syra och på nåt märkligt sätt tycker jag mer och mer om vinet, desto mer jag dricker. Trots den sunkiga doften, den peppriga smaken, så börjar vinet bli förföriskt och träder in i någon elegant fräsch harmoni i kombination med en Yankeestöddig pondus. Nu blev det inte så mycket av den varan i denna senare timme, men vinet behöver absolut sällskap av passande tilltugg.
Alla kvällens vin smakade bra och det var ju trevligt, en kort sammanfattning skulle kunna se ut så här:
Simonsig Rose, den är bra, men inte nödvändig att ha på hyllan, det finns intressantare Rosealternativ,
Miller´s Mile kan man med gott samvete köpa pga det låga priset och spontant plocka fram vid plötsligt sug av mouss,
Savennieres, kvällens minst prisvärda, men priset inkluderar ett rejält vitt vin,
Langhe Paitin, kvällens mest långsiktiga, man får Paitinpower till måttlig penning,
Renato Ratti Ochetti, om man funderar på italiensk middag och vill ha ett riktigt schysst vin att dricka NU!
Brewer Clifton Sta Rita Hills, crazy wine och kvällens mest spännande och intressanta

Sydafrikansk afton med irländskt inslag

Hemkommen till Borenstranden efter en heldag i Göteborg bar jag med mig en krabbtaska från Irländska sjön och en rejäl dos Matjessill i lösvikt. De senare kommer att konsumeras till helglunch men taskan förbrukades ikväll. Jag hade lagt två olika vita på kylning men jag valde det billiga alternativet. 2009 Goats do Roam, ett vin med en sagolik druvblandning för måttliga 85 spänn. Detta är ett halmgult vin som inte varit i närheten av ek, doften är fruktig och trevlig, persikor och aprikoser. smaken är friskt tilltalande och innehållet i flaskan dunstade bort snabbt. De 14% alkoholen var i bra harmoni och kändes precis lagom. Jag kände att jag valde rätt vin, det andra alternativet +200SKr hade nog krävt tyngre mat än en krabba. Producenten Goats do Roam Wine Company tycker jag gjort ett gott hantverk och lyckats väl med jäsningen. Vinet ska definitivt drickas ungt och vinner nog inte på att lagras. Tillbaka till druvblandningen 28% Chenin Blanc, 20% Crouchen Blanc, 19% Semillon, 17% Viogner och 16% Clairette Blanc. Detta var en positiv överraskning som jag lägger på minnet till framtida skaldjursmåltider. Kan för övrigt tillägga att druvorna kommer från vitt skilda vingårdar.

Doktor Krusidull och Sigge Simon

2 vita fredagar har passerat pga fisk på bordet. Vet inte om någon bloggat om Dr. Crusius 2007 från Nahe, men ikväll har jag en övertygelse om att den är väl värd att uppmärksammas. Till dagens rödtunga kände jag sån väldigt njutbar harmoni mellan mat o dryck. Inte vet jag, men jag la fileerna på plåt i ugnen med olivolja, grädde, purjo, feta. Till det färskpotatis, sallad med mozzarella och doktorns entre satt som en smäck. Härlig fredag!! Trevligt vin det där. Förvisso något diskret doft, men en behagligt druvig smak och lagom syra, blodapelsin, citron och nektarin. Fantastiskt matvin, den där rackarn köper jag gärna igen.
Simonsig Chardonnay är numera stadig på bolaget, men Chenin Blanc (2009) är svårare att se i hyllorna. För konsumenternas skull kunde man önska att det var tvärtom. Blanken är klart intressantare och en originellare skapelse. Lite svår att få grepp om och bjuder på spretigare, impulsivare karaktärer under intagandets gång. Det samlade intrycket efteråt är fruktig ibland....citrusaktig ibland.....kryddig ibland....Det är ju ungt och kanske därför, men det är väldigt kul vin att dricka och mycket mer givande än Sigges Chardonnay. Å sen kostar det ju bara 73:- och då börjar det osa fyndvarning.
I övrigt kan jag inte annat än imponeras av sommarens hittills trevliga och skildrande inlägg. Tack Braxar, kul läsning! Keep on drinking!

Äntligen Fredag

En semester vecka har gått, fylld av arbete. Jag har jobbat med mors stuga, slipat och målat, rensat land och längtat efter fredag. Förhoppningsvis börjar semestern på allvar nu när frun också har fått semester. Efter en vit semestervecka tyckte jag att det skulle passa med en vit fredag. Jag hämtade ett barn från källaren. inte för att det skulle passa till dagens potatissallad med rökt kalkon, för det gjorde det inte, mer för att det behövdes ett lättdrucket svalkande vin. Offret var 2009 Le Bel Ange från Domaine Begude. Vingården ligger i Cepie, tre kilometer utanför Limoux i Lanquedoc. Klasningen är Vin de Pays d'Oc. Detta är en ett kliniskt rent och aromatiskt vin med en äppledoft. I smaken finns aprikoser och päron. Vinet är läskande och lättdrucket fyllt av pikanta syror. Vinet är ett barn utan framtid och ska inte uppleva sin 2-årsdag, någon lagringspotential finns inte. Druvblandningen är Chardonnay 85% och resten Chenin Blanc. Vinet uppfyller helt och hållet sitt ändamål ikväll och om det inte vore för att jag sitter här och bloggar skulle det vara glömt om ett par dagar. Priset är 97:-, jag var ju beredd att betala detta för ett sånt här vin, bedömer det som prisvärt men nog finns det viner för en selma mindre som ger samma upplevelse. Vinet kommer från unga stockar, planterade mellan 1992 och 1998. Vem vet, med lite äldre stockar kanske vinet blir en större upplevelse med mer karaktär. Jag hoppas att semestern tar fart nu och det blir en period med tätare inlägg. Semestern ska spenderas hemmavid till största delen, så möjligheter till vindrickande kommer inte att fattas. Källaren är laddad med fler offer.