En Melon De Bourgogne minsann

fantastiskt trevlig turistbild i senaste inlägg, hoppas ni hade trevligt grabbar, hej hå hej hå. För egen stillsam del har jag gjort nån premiärbekantskap med Muscadet. Läst en del, men har ingen klar minnesbild av att smakat denna Loiresida. Men först tillbaka till Trento.

Möjligt jag bloggat om denna årgångs-Rotari förr, men i snabbt val på Blocksen lockade detta. 7 åring för 139:- kan bli bra för lördag em i nyinredda källarbaren.

Rotari 2010 har en vaken mineraliskt lätt fruktig bouquet och en fin spänst och livlighet i munnen, men bubblorna var kortlivat aktiva i glaset. Mer frisk än påtagligt fruktig. Bestående intryck är att 7-åringen ger mest mineralisk skärpa och fräsch klang med försiktigt krusigt fruktiga äppelstråk och citruszestinramning. Inte riktigt som förväntat kan man säga i jmf med standard-Rotari. Va piggt?!

Å så till Muscadet, vad kan det bli av det? Chateau Thébaud 2012 köstar en 161 spänn. Ett gott, balanserat och trevligt vin på sitt sätt, men också neutralt med viss tråkvarning. Bouqueten sticker inte ut i nåt överflöd. Ger stickningar av gräs, hö och försiktigt blyg frukt och blommighet. Smaken ger något mer i form av torr pigg syra i framkant uppbackat av en fruktig mångsidighet innehållande krusbär, syrliga vinbär, alla färgers äpple med syrlighet till mustighet, nätta söta päron och lite blommigt präglad persika. Men allt passerar snabbt revy och mynnar ut i något råbarkad mineralisk syrlighet i visst minne av fruktsvepet. Summarum neutralt, balanserat och kvickt och jag kan konstatera att en Muscadet är lite speciell, men absolut inte oäven till italiensk risotto med prosciutto- och salviainbäddad kylling.

Totte rapporterar

Goderafton bröder braxar !

Idag kan jag rapportera från vår reiseleter Totte som kunde berätta att han varit nere med ett gäng masar i våras. Liszkay var snäppet bättre med nya årgångar tyckte han. De hade även fått en rundtur på godset och blivit impade. Vägen dit var om möjligt ännu sämre och de fick inte underhålla den beroende på att den ligger inom naturreservat och inte får lagas hur som helst. Vi fick även en uppgift om vi vill.
Han lyckades väl med skörden och fick fram cirka 200 flaskor och det finns ett fåtal kvar. Han undrade om vi var intresserade att prova och komma med ett omdöme. Jag sa att det vill vi. Flaskan kommer att levereras med bulvan till Stockholm dagen innan Braxen hos Ganges. JanE tar med den dit och sedan provar vi. Blir bra va !

I afton dricker jag Rotari Alperegis 2008 till räkorna.

Inte så märkvärdigt men gott. Ett chardonnayvin med bubblor som luktar citrus (mest gräp), Smaken är illtorr och frisk. Inte så mycket eftersmak, det rullar runt en liten stund men klingar av ganska snabbt. Nästan så att den ordinarie varianten är mer tilltalande. 129 SEK är en rimlig nivå för denna flaska och så får man ju en så fin träkasse när man köper ett trepack.

Nyårsviner på Grassacker

Jag är ingen hejare med utgångspunkt från mindre volym att snabbt koppla varaktiga smakassociationer i stimmigare, festliga och sociala sammanhang. Till det behöver jag en lugn stund, sniffa, smaka, vänta, sniffa, smaka igen eller alternativt i sällskap där mer fokus ligger på själva vinet. Ett litet handikapp egentligen, då kanske oftast lite bättre viner plockas fram vid sådana tillfällen. Men vem vet, den förmågan kanske kommer någon gång. Övning ger färdighet. Hursomhelst bloggar jag en kort, enkel uppfattning utan betyg om de genomgående goda viner aftonen erbjöd.
Kvällens absolut bästa vin var Pol Roger Blanc de Blancs 2002 (Las). Generöst, elegant och friskt. Smått begynnande mognadstoner, men ingen åldringstendens. Vinet är skärpt, vitalt och spänstigt. Jag tar inte för otroligt att vinet kan drickas med stor behållning t.o.m. när braxengubbarna blivit riktigt gamla. Fördelen med vinet är att det kan drickas redan nu, då det vinner så mycket uppskattning i den förnäma strukturen, men oj vad intressant det kan vara att följa dess utveckling.
Kvällens lågprisbomb var Rotari 1996 (Ganges). Herrejäklar va lyckat. Vinet är redan bloggat och jag instämmer till fullo i uppfattningen. Ordvalet för Pol Roger kan upprepas, men tydligare beskrivning av karaktären kan vara att byta ut elegans mot balans. Fantastiskt kul att vinet kom ut här i Sverige och jag kan inte påminna mig att jag druckit ett mer prisvärt vin under 2013.
Kvällens snälla vin var Poliziano 2008 (Las). I linje med den feta trygga buteljen bjuder vinet värme, tillgänglighet och stor förmåga i matmatchning. Ett riktigt allroundvin, där det går att hitta flertalet användningsområden (pasta eller mörkt kött). Undrar om inte den större buteljen gynnat vinet några ytterligare snäpp upp på kvalitetsstegen?
Kvällens kraft och pondus bjöd Siepi Fonterutoli 2005 (Ganges). Har haft vinet ett tag och hade nog hoppats på viss mognadsutveckling, men jag får i munnen en tät mörkfruktighet av primär karaktär. Ljuvligt uppfyllande tufft och gott med ettrigt mörka körsbär och något besk mörk choklad, men ändå proper tanninintegrering. Det här vinet är fantastiskt barnsligt (ungt) och visst går det njuta nu, men om årgången finns i stugorna kan det vara klokt att avvakta ett bra tag till, för med lite mer mogna lugnare toner kan det säkert bli fantastiskt gott.
Allting är relativt som han sa och Bruno Paillard Premiere Cuvee (Ganges) och Tsarine (siggemary) tädde si nog i konkurrensen som lite bleka och glesa, men samtidigt vet jag och kan garantera att dessa kan smaka riktigt gott stand alone.
Efter det sprakande fyrverkeriet och till nattvickning tog Las å ja en Le Tense 2009. Den var i det läget allt annat än blek och gles, den smakade precis som vanligt, Lovely shit, en stabil trotjänare och ska man vara ärlig är den snudd på lika prisvärd som Rotari 1996.