Bubbel bubbel bubbel och en strålande röd

Ett härligt bubbelfokus blev det på nyårsafton och mycket intryck förstås. Tänkte jag delger en personlig rangordning av godsakerna:
1) Gonet Sulcova Grand Cru 2002
2) Mailly Grand Cru L´Intemporelle 2009
3) A.Margaine Millésime 2009 BdB
4) Selosse V.O. extra brut
5) Gonet Sulcova Grand Cru cuvee Gaia
Denna lista delades inte helt av gästerna, men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Gonet-02:an. Har blivit några flaskor nu och den håller fortfarande mycket hög nivå. En kraft i frukten och mycket spänstighet gör det här till en stor upplevelse. Så grymt gott och välplacerat i varje detalj. Där fick dom till det! Alla var förstås goda med sin charm, men jag börjar inse att jag är inte mycket till Selossefan. Gott javisst, men blir på gränsen till vulgärt med champagnemått mätt och jag saknar en frisk elegans. Det är lite dovt och dystert tycker jag, men kom bättre till sin rätt till Las hummeranrättning. Cuvee Gaia bedömer jag som för tidig 2017 om det nu kan bli en bättre balans mellan frukt och syra. Det här är en suring nu, men nåt lurar där bakom. Låt vara på hylla.

Den här var finito och gick tyvärr i vasken. Hade jag inte trott efter bedömningen när den kom. Rostbrun och full med fällning. Tråkigt och det var faktiskt 1:a gången det hände mig med innehållet från mitt vinskåp.

Wow, det här är ståtligt både för näsa och gom. Men inte som jag föreställt mig efter bekantskap med Serre Nuove. Det är ju rätt bra tryck i lillebror och hade nog förväntat mig en ytterligare riktig heavy load i denna 08:a mtp på den unga åldern. Men så är det inte riktigt. Visst är det en tät härlig mångsidig mörk frukt av bl.a. körsbär, blåbär, plommon och vinbär, men fokus ligger mer på elegans och i vissa stycken finstämdhet. Tanninerna är fortfarande ganska tuffa, men i den övriga generositeten och uttrycksfullheten lappar det över rätt snyggt ändå. Det är sjukt gott och intrycket är att den väger lättare i munnen än lillebror, vilket jag tycker

gör smakupplevelsen mer fulländad. Visst är det här ändå i tidigaste laget för konsumtion, men efter fadäsen med Azelia Margheria 2006, växte nyfikenheten för premiär av min Ornellaiasamling. Nu vet jag.

Vinklappar

Några viner har avnjutits under julen, där jag tänkte att åtminstone 2 kan vara föremål för några ord. Har under året smakat några stycken av mina champis-02:or, med väldigt varierande intryck av alltifrån rätt "trötta" till oförskämt spänstiga. Pierre Gimonnet SC kan sägas ligga nånstans mittemellan i det spannet. Fruktmässigt har utvecklingen kommit ett bra stycke på väg, det är riktigt moget och mustigt. Men de dovare tonerna matchas livligt av fortfarande aktiv syrafräschör, vilket resulterade i stor uppskattning hos gästerna. Och visst blir det gott när den generösa mognadstonen på detta sätt piggas upp, men jag tror inte det är mycket tid kvar innan denna Gimonnet trillar ner i dunkel.

Efter några provningar av Sardiska viner har jag insett att jag verkligen uppskattar druvan Vermentino i sardisk tappning. På norra delen av ön är Vermentino di Gallura en appellation och har sedan 1996 även öns enda D.O.C.G. Vinerna måste innehålla minst 95 % Vermentino. Jag tror min uppskattning grundar sig på att druvan här ger en mycket generöst fruktig botten med en hel del tropiska inslag, men hålls generellt i Gallura fint i schack av spänstig syra och lindas in i mycket minerala inslag. Man kan associera till Riesling med sin intensitet i frukten, där mina personliga favoriter är i dammtorr tappning. Inte för att Riesling och Vermentino smakar på samma sätt, men det finns ett kännetecken i stajlen mot torr Riesling. Biancosassu 2016 är privatimporterad för 192:- och en nyhet på senaste provningen. Bouqueten är stenigt syrlig med en bakomliggande fjäderlätt tropisk ton och trycker man ner nosen växer söta desertpäron. Om frukten är något diskret i doften i detta unga vin är den desto mer framträdande i smak. Men som beskrivet ovan agerar den bottenstöd med ett fint djup, medan pigg syra och tydlig mineralitet ligger i frontlinjen. Ett lekande samarbete med rik frukt innehållande ananas, mango, päron, krusbär och syrliga vinbär blir riktigt läckert och trevligt. Vinet måste dock absolut hållas svalt, annars kommer en fasthäftad saftighet i eftersmaken som inte är lika imponerande. En än mer nyanserad Vermentino di Gallura är Tenuta di Muscazegas Nughes som kan importeras för 215:-, men den har jag mer bjudit på än druckit själv så den kan jag återkomma till.

Lördagsmiddans viner - kort resumé

Ett lyckat framplock till champagnemingel och middag som jag var helt tillfreds med.




Pierre Peters Réserve Oubilée BdB, den gamle supercuvéen med en salig årgångsblandning. Las och jag fastnade för den förra året på provning. En härligt mogen mustighet, men ändå bakomliggande spänst. Mycket bra.
Duval Leroy 2002 BdB. De senaste 02:orna i måttlig prisklass jag tagit ur min samling har varit lite trötta, men ändå en intressant oxidpräglad komplexitet och välsmakande på sitt sätt :). Här var det dock åter en pigg 02:a. Hela paketet hänger med och ihop. En livlig fruktighet och fin syrabalans och en frisk fläkt efter Pierre Peters. Överraskande god!
Gaja Ca´Marcanda Magari 2010 tycker jag ligger i bra dryckesfönster. Mörk körsbärsfrukt som sätter rejäl ton, men samtidigt behagligt avrundad i fin ekbalans. Trevligt omfamnande.
Piccolomini Brunello 2009. Bra klös i frukten med stabil ton, men också en stramare historia och däremellan är inte riktig synk. Kanske lite mer krävande än efterföljande 10:or som jag upplever rikare med en generösare öppenhet. Klart god och bättre till än efter mat.
Slutsmutt med Poliziano Vino Nobile 2013 kan inte bli fel. Det är ett trevligt och prisvärt gott vin (199:- nu 2014). Men man märker att det är ett enklare vin än de 2 föregående, med en inte lika stabil struktur, något fladdrigare i frukten. Också yngre och allt är relativt, tar man den stand alone blir man säkert helnöjd.
Kvällens favorit? Tja, svårt, men Duval Leroy var vass nu.

Tripp trapp trull i Pinot Noir mm

En lördagskväll med tillfälle för en del provsmakning har passerat denna helg parallellt med pågående tjejmiddag i en annan del av byn. Blir inte så mycket detaljerade noteringar när vinerna kommer in på löpande band och det diskuteras lite av varje kring bordet med blandad fokus :). Men om det var gott eller inte går ju klämma ur sig och för min del var jag helt nöjd med kvällens viner i intervallet bra till fantastiskt.
Det blev en intressant trippel i Pinot Noir. Först ut Louis Jadots Savigny-Les-Beaune 2013. Kanske av mer klassiskt snitt med ljusare frukt, väger lätt, men elegant och en fin struktur. Tycker det var riktigt gott och passade fint som starter till utegrillad hälleflundra med parmesanmos.
Las hade med sig en charmig Willamette, 2013 Seven Springs. I öppningsfasen mer yankee style, med lite sweet oak. Klart mörkare och generösare i frukten, men med tydlig Pinotaddress. Med tilltagande luftning backar eken in och den fina frukten blommar ut med stabilitet. Gott hela vägen, men här rekommenderar jag en tids ytterligare flasklagring.
Sen kommer monstret, om jag nu får skriva så om Antica Terras Ceras 2012, men jag menar i positiv bemärkelse. En sjutusan kraft och strålande gott! Mörkt och kraftfullt, men med en härlig balans i syra mot intensiv körsbärsfrukt. Mjukt ekiga pinottoner i bouquet, men i smaken är klassisk pinot svårfunnen. Inte ofta man dricker nåt så fulladdat med den druvan. Sjukt gott och man har ju knorrat lite över att priserna har stuckit iväg, men vett i fan om det inte är värt det när man presterar på sån här nivå. Avslutningsvis, i ärlighetens namn fast det var great nu, bör denna årgång sparas ett antal år till innan det är dags för öppning.
En liten 02:a skadar ju inte att börja dan med och igår blev det Legras Presidence BdB. Det var nog en av de mer mogna champagner jag nånsin druckit, så det var hög tid uppenbarligen. Riktigt mustigt och gräddigt med lite oxidativa toner. Tycker det är viss igenkänningsfaktor på BdB-mustighet nu när man druckit några äldre. Riktigt moget, men absolut gott och charmigt.
Sist ut blev en Brunello, Piccolominis Pianrosso 2004. Vinet är bra med i matchen trots sin ålder. En fin spänstighet i frukten, men med inslag av lite rustika toner. Fantastiskt gott, sangiovese med självsäkerhet och pondus!
Störst för kvällen var helt klart Ceras, det är väldigt intressant vad de åstadkommer, men till er som har denna årgång, vänta några år.

2 bleka och 2 rejäla

i slutet på månaden finns det en hel del prisvärda moussalternativ till proffsen i Champagne, som exempelvis cavan Mim, men i den kategorin platsar tyvärr inte den franska ekoprodukten Brochet BdB, 99:-. Lite märklig och menlös och rätt taskig struktur, sladdrig frukt, gojigt.
Saint-Véran, 2015, 139:-, testades till röding från grillen, men blev en besvikelse sammantaget. Annars kan man ibland träffa rätt med någon måttligt prisad bourgognare, framförallt vitt, men här håller det inte riktigt hela vägen. En verkligen sluten bouquet för den var obefintlig. Smaken bjuder dock och är inte försluten. En initial kryddighet som landar rätt mjukt i frukten med karaktär av ljus persika, päron och grape. Klingar ut med komplement av en rätt frisk mineralitet, men sen tar det lite slut. Nåväl, går väl an till en grillkväll, men inte mycket mer.

Pol Roger BdB 2002 höjde ribban upp i taknockarna. Näst halmgul i färgen och livliga bubblor. En fantastisk energi i både mineralitet och snyggt mogen frukt. Och som alltid denna smått ungdomliga spänstighet och friska som uppenbarligen fortfarande består i de 02:or jag dricker. Som en smäck och elegant struktur. Oj oj.
Som charmerande och prisvärd (199:-) röd bourgognare, vill jag nog klassa Oka, 2015, från Arlaud och Morey St-Denis. En trevlig instegare med fint generös fruktig och ekig bouquet. Smaken har initialt en rätt rejäl dos mörkare bär och det är inte uppenbart att först placera in Pinot. Men efter stunds luft råder det ingen tvekan om vilken druva som finns i glaset. Klassisk karaktär och rödbärighet tar plats ihop med de djupare tonerna och jag gillar ekkryddans matchning och integrering. Nu är detta fortfarande rätt ungt och jag tror det finns potential att nå ännu större njutning i avvaktan nåt år eller två.

Gott liv på Öland

Ett bra liv i Byerum

Sabreringspremiär

...med nya köpesabeln gick av stapeln på midsommarafton. En Gonet Sulcova 2002 Magnum fick stå till tjänst, men den smakade inte sämre för det. Smakade riktigt bra gjorde även Lagras & Haas 2008 Magnum, Altanza Salvador Dali 2004 och Piccolomini Brunello 2010 denna överraskande vinrika afton. Men dagens första, Pommery Cuvée Louise 2002 och den allra sista, Antica Terra Ceras 2012, låg på en exceptionellt hög, på gränsen till tårögd nivå.

Toppklass!

Sicken start, sicket slut

Fresnet-Juillet SC 2002, 396:-, vilken pärla! för detta pris. I näsan mustig men elegant mogen. Möts av söta päron, blommor och nätt parfym. Mustigheten kvar i smak utan att bli grovt, välkomnande omfång, kommer på bredfront med smakpalett av päron, gula äpple, vinteräpple, krusbär, gula plommon och allt mycket snyggt paketerat med kvarhållen syrlig skärpa och spänst. En av de mest prisvärda champisar jag druckit. Köp, alla gillar detta.

Conde de Valdemar GR 1995, 299:-. En lite tröttare kompis. Detta flaskexemplar kan man säga har peakat över en aning. Klassisk med dillinslag och mogen något diskret frukt och stråk av marsipan. Det är lite livligare krydda och örtsnärt, men frukten har bleknat något för mycket i sitt sekundära stadie. Tröttheten bekräftas i eftersmak som blir fattigt. Här gäller nog tur med flaskexemplar om det ska vara värt sitt pris.

Macan Clasico Rioja 2010, 265:-. Raka motsatsen presenterar sig i denna butelj. Vilket strålande samarbete mellan Rothschild och Vega Sicilia. Spänstig men samtidigt varm och mullig mörk frukt får råda i en mjukare polerad miljö. För den skull inte sladdrigt, en integrerad styrning finns med känsla av beskare kaffetoner och örter. Riktigt gott.

Elio Altare Barolo 2006, 529:-. Utvecklad frukt, balanserad, stabil och mycket gott. Absolut färdig för konsumtion och växer tveksamt mer. Tyvärr hängde jag inte riktigt med till slutet här för total upplevelse. Det kan bli lite plattan i mattan när Las å jag träffas under FF-förhållande. Synd för ett så erkänt bra vin. Man kan beskriva mig som Valdemaren ovan :) :). För mer detaljerad info, kontakta Las :).

En kväll på balkongen

hasse & Vinkelbrax sammanstrålade på balkongen i går för att äta och dricka lite grann
Vi startade med en gammal bekant, 2002 R&L Legras Précidence Vielles Vignes. Den börjar visa klara mognadstoner och lite oxiderade toner. Mycket bra grejor men har kanske i mina ögon varit bättre tidigare. Då värmen var påtaglig öppnade vi en lite nyare bubbel. 2004 Marc Hebrart Rive Gauche - Rive Droite Extra Brut Grand Cru. Har fanns inga oxidtoner utan den var härligt ren och frisk. Riktigt bra grejor!
Till färskpotatis, vitlökssmör och grillad lammytterfilé smakade vi av en trio viner från våra källare

2003 Château Cantemerle var riktigt bra grejor. En bra art-typisk Bordeaux med ca 50% CabS och 40% Merlot och 10% övrigt. God som attan. Riktigt bra  grejor! Ska jag hitta något att gnälla på är det att den legat 10 år i kylen för att nå dit den var. Köptes på primörsläpp på bolaget 2004 för 190 SEK.

2006 Pommard Grands Epenots släpptes på bolaget förra året. Även detta riktigt bra grejor. Mogen och relativt mjuk för att vara en  Båda denna och Cantemerle öppnades runt lunchtid och luftades väl.

Sista röda till lammet var en anna Pommard som hämtades på plats för ett par år sedan. Även detta riktigt bra grejor men ett mer rustikt vin än kusinen från 2006. Klararsäkert 10 år till på rygg Mätta och belåtna, och förvånansvärt rediga i knoppen avslutades måltiden med Svenska jordgubbar, vispgrädde och ett litet glas 2011 AJ Adam Hofberg Auslese

Vinet var självfallet sött men med en bra syra i botten så det känns inte kvalmigt, Jag har tidigare varit lite tveksam till AJA:s viner men detta har blivit klart bättre med två år på rygg! Riktigt bra grejor

Så det var två trötta och mätta braxar som somnade i går. Ungefär samtidigt som Broder dansk drog in sitt bloginlägg...

Nya vinbekantskaper i påskhelgen

 


Jag är storvuxen och måste ha egen bild

Med middagsgäster såväl på påskafton som påskdag erbjöds lämpliga tillfällen att njuta några fler vin. En ekologisk sicilianare, Gulfi Nerojbleo 2009, 171:-, har jag troligtvis smakat på vinprovning, men aldrig köpt hem själv. Doften är fylligt fruktig med inslag av mörka körsbär, blå plommon, lakrits och en kryddton som väger lätt i frukttätheten. Bakom fruktrik matta med samma inslag som i doft + svarta vinbär är det stramt och örtigt kantigt och den integreringen fungerar inte. Det blir 2 spår och den mulliga frukten blir utan stil och nyanserad behärskning. Nja, det här kan möjligtvis rätta till sig med lite flaskmognad och för att det kan finnas en eventuell framtid är jag generös med betyget Gott.
Påskens besvikelse var Vilmart Grand Cellier, premier cru. Sammanfattningsvis en syrlig blekfis, som inte hade mycket att erbjuda varken i stum bouquet eller fattig smak. Jag förutsätter att detta växer efter en "längre?" tid och jag kommer inte öppna nästa flaska en på ett bra tag. Drickbart idag.
I skarp kontrast och fantastisk njutning i varm påsksol står Gonet Sulcova BdB 2002 Magnum. I 1:a hand

fräscht och spänstigt och förvånande sparsamt med konkreta mognadstoner. Färgen är gyllengul och det bjuder vackert i doft och smak i 1:a ledet av parfym, blommor, gula plommon, söt citrus och honung, i matchen, men i bakgrund äppelmust och brödighet. Då Gonet är en duktig och prisvärd vinmakare, men kanske inte den mest prestigefyllde, ger detta en indikation om vilken slagkraftig och stabil årgång detta är. Nästa flaska får nu vila ett tag med de övriga i 02-samlingen. Tack för det lovande beskedet och betyget blir Mycket Gott+.
Några gamla Radici har jag nästan glömt bort och jag misstänkte att 97:an borde inte kunna bli så mycket mer fantastisk. Radici Taurasi Riserva 1997 har en rund balanserad mörk fruktdoft med torkade inslag, varm finstämd krydda och välplacerad fatton. Smaken är harmonisk, det är lugn mörk frukt, russin och fint integrerad krydda. Det är torkade moget söta frukttoner, men det lever kvar även spänstigare renfruktiga nyanser av mörka plommon, mörka körsbär och lite strama drag. Det har satt sig fint och vinet känns riktigt bra nu. Det är på håret att det tippar uppåt, men det är lite för mycket som förväntat och jag saknar lite överraskande finess och riklighet, så betyget får stanna vid Mycket gott+. Glatt avslut!
 

Kontraster i Champagne

Som övriga bloggare knappt kan ha missat så var tre Braxar och en möbelman på utfärd med stort bagage till Champangne för några veckor sedan. Vis av tidigare erfarenheter av live-blogning från vindistrikt höll vi en låg profil för att inte få skäll igen.
Hur som helst startade äventyret med många timmar i bil så vi var inte framme i Reims förrän runt midnatt. Då är de flesta kök stängda men inte det på Sherlock Pub
Rätten ovan kallades Croque Sherlock och gav onekligen lite flashbacks till pizzerian i Lamhult med hamburgare på pizzan. Och korvarna är inte danska. Men efter 12 timmar i bilen går det mesta ned. Och frammför allt när det sköljs ned med dricka från President de Gaulles favoritchampagnehus.
2002 Drappier Grande Sendrée försvann ned i struparna som nattens måltidsdryck. Det var en mogen ganska bra champagne, lätt oxiderad med tydliga toner av bokna röda äpplen. Korken, som numera ingår i korksamlingen är fortfarande kraftigt champinjonformad så den hade nog inte hängt med länge till.
Champagnen som kommer från Champagnes södra utpost i Aube består av 55% PN och 45 % Chardonay i alla fall om vi ska tro Richard Juhlin.
För förutom att hans senaste bok innehåller i princip samma text om odlare som alla tidigare böcker, fel adresser och lite annat tveksamt kallar han vår Champagne för Grande Sandrée. Det gör inte Drappier...

Efter den närande måltiden försvann de fyras gäng ut i den vimlande Reimsnatten. Där upptäckte vi bland annat att även franska ungdommar krökar svinar och spyr. Men inte vi medelålders mogna män. Vi fortsatte natten med lite Champisprovning på en champagnebar. Tre buteljer hann vi med. Vilka de exakt var är lite otydligt så här långt efteråt men gött och bübbligt vad det! De stängde strax efter tre i alla fall. Och efter dryga fyra timmars sömn på Hôtel Crystal var vi redo för nya äventyr, men de tar vi en annan dag.

 

Tillägg

möbelmannen telepaterade över lite bilder från Champagnebaren så nu blev det lite tydligare...

NV Gobillard et Fils Blanc de Blanc Brut

 NV Deutz Brut Classic

NV Mumm Cordon Rouge Brut



Nyårsviner på Grassacker

Jag är ingen hejare med utgångspunkt från mindre volym att snabbt koppla varaktiga smakassociationer i stimmigare, festliga och sociala sammanhang. Till det behöver jag en lugn stund, sniffa, smaka, vänta, sniffa, smaka igen eller alternativt i sällskap där mer fokus ligger på själva vinet. Ett litet handikapp egentligen, då kanske oftast lite bättre viner plockas fram vid sådana tillfällen. Men vem vet, den förmågan kanske kommer någon gång. Övning ger färdighet. Hursomhelst bloggar jag en kort, enkel uppfattning utan betyg om de genomgående goda viner aftonen erbjöd.
Kvällens absolut bästa vin var Pol Roger Blanc de Blancs 2002 (Las). Generöst, elegant och friskt. Smått begynnande mognadstoner, men ingen åldringstendens. Vinet är skärpt, vitalt och spänstigt. Jag tar inte för otroligt att vinet kan drickas med stor behållning t.o.m. när braxengubbarna blivit riktigt gamla. Fördelen med vinet är att det kan drickas redan nu, då det vinner så mycket uppskattning i den förnäma strukturen, men oj vad intressant det kan vara att följa dess utveckling.
Kvällens lågprisbomb var Rotari 1996 (Ganges). Herrejäklar va lyckat. Vinet är redan bloggat och jag instämmer till fullo i uppfattningen. Ordvalet för Pol Roger kan upprepas, men tydligare beskrivning av karaktären kan vara att byta ut elegans mot balans. Fantastiskt kul att vinet kom ut här i Sverige och jag kan inte påminna mig att jag druckit ett mer prisvärt vin under 2013.
Kvällens snälla vin var Poliziano 2008 (Las). I linje med den feta trygga buteljen bjuder vinet värme, tillgänglighet och stor förmåga i matmatchning. Ett riktigt allroundvin, där det går att hitta flertalet användningsområden (pasta eller mörkt kött). Undrar om inte den större buteljen gynnat vinet några ytterligare snäpp upp på kvalitetsstegen?
Kvällens kraft och pondus bjöd Siepi Fonterutoli 2005 (Ganges). Har haft vinet ett tag och hade nog hoppats på viss mognadsutveckling, men jag får i munnen en tät mörkfruktighet av primär karaktär. Ljuvligt uppfyllande tufft och gott med ettrigt mörka körsbär och något besk mörk choklad, men ändå proper tanninintegrering. Det här vinet är fantastiskt barnsligt (ungt) och visst går det njuta nu, men om årgången finns i stugorna kan det vara klokt att avvakta ett bra tag till, för med lite mer mogna lugnare toner kan det säkert bli fantastiskt gott.
Allting är relativt som han sa och Bruno Paillard Premiere Cuvee (Ganges) och Tsarine (siggemary) tädde si nog i konkurrensen som lite bleka och glesa, men samtidigt vet jag och kan garantera att dessa kan smaka riktigt gott stand alone.
Efter det sprakande fyrverkeriet och till nattvickning tog Las å ja en Le Tense 2009. Den var i det läget allt annat än blek och gles, den smakade precis som vanligt, Lovely shit, en stabil trotjänare och ska man vara ärlig är den snudd på lika prisvärd som Rotari 1996.

Vad passar till Sparris?

Härom dagen sprang jag på en bunt sparris som såg aldeles för god ut för att ligga kvar i butiken. Men då återkommer frågan vad som passar till det? Tysk grauburgunder är ju ett säkert kort men det finns inget av i vinkelbrax lager. Riesling finns det gott om men nja. Efter att ha rådfrågat nätet kom jag fram till att det går med nästan allt vitt. Återigen Nja. Dessutom saknas både nu och i framtiden blommiga bussiga, fruktiga, vulgoekade boxpackade chardonnayviner som tydligen passar till allt och lite till i lagret.
Däremot nämndes att Juravin, både stilla och kolsyrat, är en bra kombination med "charcoal grilled aspargus". Och stilla sådant finns på lager.
2002 Chateau D'Arlay har legat i kylen sedan Grappes rekommendationer 2009. Tidigare bekantskaper med Jura har varit varieriande, allt från intressant till helskumt. Herr och fru hasse höll god min till ett oxiderat monster som vi smuttade på  till nyrögad aborre för ett par år sedan :) Nä det var inte bra.
Plopp upp med korken, ner i glaset och ner med snoken. Doften påminner om en blandning av torr sherry och lätt oxiderad fransk äpplecider. Men friskt. Färgen är mörkgul. Smaken påminner mycket om doften (rymdforskning?...), äpplig, torr, fruktig och lätt oxiderad med ett varmt häng. Kylskåpskall är det oxidationen som tar överhand men i takt med att omgivningen värmer upp innehållet i glaset kommer äppligheten. Av de 5-6 olika Juravin som provats intar detta toppplaceringen. Och det har blivit bättre av ett par dar öppnad i kylen!
Hur passade det till kolgrillad spargel und schweinfleich då? Jodå riktigt bra faktiskt men inte med hollandaisesås. Det var ingen bra brygga mellan sparris och Jura!
70% Chardonnay, 30% Savagnin, 3 år på ekfat och ett par år på flaska. Och nästan fyra år i vinkelkylen. Inköpt 2009-07-06 för 199 SEK. Ges omdömmet bra grejor fast i sin egen kategori
Annars har dagen tillbringats på Hanö. Fint väder och Rödstrupig sångare tidigare i veckan gjorde att VinkelBrax packade ryggan och gav sig ut på expedition. Tji Rödstrupe men däremot adult hanne Aftonfalk på ett par meter.  Och Tordmular, något som en gammal höglandsbo som jag mest förknippar med Norge. Fast visst finns det ett litet fågelberg i miniatyr i Sveriges Trädgård!

Samlad rapport från Åkeholmsbrax

I går morse vid 0734 i gryningsljus, -15 grC, 10m/s nordnordvästlig vind ädelkryssade Åkeholmsbrax Vitvingad trut med sin tyska gummikikare. Den hade sällskap med ca 1200 andra trutdjur såsom gråtrut, Havstrut, Fiskmås samt skrattmås i Nogersunds Hamn. Jag lokaliserade det lilla livet före mina lagkamrater under det årliga Artracet i Blekinge... Så det blev inte mycket vin i fredags. Men det har ju varit lite innan så här kommer en kort sammanfattning av vad som hänt sedan sist.
2009 Nova Serra Greco di Tufo från Mastroberardino är riktigt bra grejor även i denna årgång. Kommer fylla luckorna i kylen om T-Svinet har några kvar. Avnjöts till Pasta med vitlöksdopad lax.
2002 Ruinart var riktigt god och hade säkert klarat av ytterligare något år i kylen. Men var en aldeles lysande Tordagschampagne när frun i Huset fyllde år. Dracks glatt i stora klunkar.
2006 Sito Moresco från Gasja har jag bunkrat under ett par olika årgångar om inte annat efter sPunks lyriska hyllningar tidigare. Nu kunde jag inte hålla mig längra utan var sugen på att kolla läget. Det först intrycket var ett lite kantigt och knutet vin trots ovarsam luftande dekantering, så den smakades av under nästan en vecka med mellanliggande kylskåpsförvaring och vakuumpumning. Lika trevande som det var i början, lika bra var det ovan omtalade födelsedag då sista glasen försvann. Mycket bra grejor! Det bådar mycket gott inför framtiden men i min smak behövs nog åtmindstånde 5 år till. Så då att bunkra Sito Moresco är ett 10-15 års projekt. Om man nu lagrar vid 12 grC

Champagneprovning Kulla 20110702

Det var nästan mer bevär att hitta en helg då de flesta braxar kunde än att handla Champagnen i Frankrike i mars. Men till slut blev provningen av. Tanken när vi handlade ihop startfältet var att försöka spänna över hela spektrat på flera håll - Ungt & moget, Extra brut & på gränsen mot demi sec. Och sen allt från druvrena till druvblandningar. Och det blev det. Dokumentationen finns odigital i Logedokumentärens ledor-bok så här följer bara startfältet: Men gott var det!

Flight Nr 1

Champagne 1 – ”Experiment” Non-dosage R&L Legras
100% Chardonnay Chouilly Grand Cru, Gåva från odlare

Champagne Nr 2 – 2007 Larmandier Bernier Terre de Vertus Non Dosage
100% Chardonnay Vertus Premier Cru Champagne, 33€

Nr 3 2002 Perrier-Jouët Belle Epoque
45% Pinot Noir, 5% Pinot Menuier 50% Chardonnay, 94€

Champagne Nr 4 2004 Louis Roederer Cristal Brut Millesime
65% Pinot Noir 45% Chardonnay, 145€

Flight Nr 2

Champagne 5 2005 Moutard Cuvée Arbane “Vieilles Vignes”
100% Arbanne , 86,50€

Champagne 6 NV Jacques Selosse, V.O. Version Originale
100% Chardonnay, Degorgerad 28 juli 2010 , 109€

Champagne 7 2002 Vilmart Coeur de Cuvée
20% Pinot Noir 80% Chardonnay Rilly la Montagne Premier Cru , 50€

Till flight 2 passade vi även på att plocka i oss lite tilltugg: Lagrad Comte, sötpaprikakorv från Schabos hemchark samt kallrökt fläskfilé från samma ställe

Kvällen fortsatte med att Hasse provade sin nya Weber. Och det slank nog ner en och annan vinare till...

En helt vanlig lördag i Blekinge...

En vanlig lördag i Blekinge träffas Ulf och Arne. Vi började med lite skumpa...
Tre bra Champagner men med tre helt olika karaktärer var meningen och det lyckades!



Larmandier-Bernier Terre de Vertus Blanc de Blancs Non Dosage (2007)
En torr rasren chadonnay från Vertus. Tricket med Non Dosage fick vi lära oss i våras var att man måste ha mogna druvor och helst från bra lägen för att det ska bli bra. En uppfriskande blekgul chardonnaychampagne, torr men inte så torr att det drar i käkmusklerna. Mycket bra grejor!
R&L Legras Cuveé Presidence Vielles Vignes 2002 Blanc de Blanc
Även denna champagne en Blanc De Blanc men med helt annan karaktär. Här har vi mognadstoner med åldrande äpplen och rondör. Har utvecklats ordentligt sedan några av oss drack en butelj från samma låda som fördrink extraprovningen på Kulla härom året. Mycket bra grejor
Vilmart 2005 Grand Cellier dÓr
80% Chardonnay & resten Pinot Noir, jäst och lagrad i ekfat. När denna provades på plats i våras var eken närvarande men jämfört med de andra i startfältet märktes den ännu tydligare. En av de första reflektionerna var att glasen luktade skåp men efter ett kort tag satte Fru Åkeholm att detta var något eklagrat. Inte på något sätt obehaglig men tveklöst en matchampagne snarare än en snackechampis. Men ytterst välgjord och även denna mycket bra grejor.

2003 Leon Beyer Cuveé de Comtes d'Eguisesheim

En klassisk petroliumladdad torr mogen Rieseling från Alsace Kan det bli bättre? Även om Tysken börjar få bra stuk på sina torra rieslingar är en torr alsaceriesling ändå snäppet bättre. Speciellt från en sådan producent som Leon Beyer. Mycket bra grejor även detta!

Dock kan man undra vilka svampar Leon har käkat innan han färglade etiketten? Kanske är det det tyska arvet som slår igenom i färgvalet. Det kan ju tyckas ibland att de tappat fotfästet i estetiken men sina hockeyfrillor och mönstrade reklamslipsar
Behagligt påverkade av de vita vinerna laddades Weber med lamm & gris. Och till kött föredras rött! Ibland är det ju så att man vill dölja ett mediokert innehåll med kul förpackning. I detta fall en av de mer bisarra etiketterna med en ufosnubbe på skruvkorken. Men innehållet är absolut inte något snögubbevin.
Bonny Doons 2005 Le Cigarre Volant är ett mycket gott Kaliforniskt Rhônevin på de klassiska sydfransk druvorna med Syrah i spetsen! Bra balans mellan kraft, frukt & alkohol, och inte extra allt gjorde detta till en sann njutning öven detta! Mycket bra grejor

2006 La Spinetta Langhe Nebbiolo som bloggats tidigare har lyft efter en natt i kylen! (Och forsatte att knyta upp sig när slatten försvann i onsdags) Men fortfande för lite pang för pengarna.
Och som avslutning på aftonen visade Jens att han lärt sig göra paj & vaniljsås på hemkunskapen! Till detta och en kopp god Zoegas smuttade vi försiktigt på en 2008 Lenz Moser Trockenbeerausleese.
Genomgående genom kvällen måste vi säga att detta har varit väldigt bra vin.
Vi mår Bra! Det var gott. Åkeholm & Arne!

Floder av Champagne eller konsultvardag?

Ska det va så ska det va! I kväll infirades ett gammalt löfte. Jag fick ledigt från Sojan för ett par år sedan för att åka till Epernay- "Du får väl bjuda på en champagneprovning nån gång" sa dåvarande chefen. Så i kväll blev det av. Vi beställde champagneavpassad plockmat från Gourmet Grön i Karlshamn och jag kollade i kylen. Ur den kom laguppställningen som redovisas nedan. Jaha vad säga innan vi går in på väsentligheter. Skulle jag köpt uppställningen på bolaget hade väl kvällens övning fallit under mutlagstiftningen. men eftersom den var köpt på plats i Champagne för en fjärdedel(?) av bolagspriset är det legalt korrekt! Dags för detaljer!

Vin Nr 1 2002 Moulin-Desmoulins Special Club 100% Chardonnay Grqnd Cru 19€ - Förvånande vital och friska syror. En ren, god och balanserad BdB med begynnande mognadstoner som nog har 4-5 år kvar på topp innan den slaknar. Kvällens Överaskning Nr 1, hade förväntant mig en snabbare utveckling mot mognad med tanke på förra buteljen.

Vin Nr 2 1999 Grognet Special Club 55% Pinot Noir, 45% Chardonnay 18,50€ - Här domenierade de "bokna äpplena" som vår deltagande 2-betygare från munskänkarna uttryckte det hela. Klara mognadstoner och ett nästan Calvadosstuk på doften. Överraskning Nr 2 med tanke på hur tuffa syrorna var när denna smakades & köptes i Etoges i somras. Håller nog ytterligare ett par år men blir nog inte bättre. En matchampagne av klass!

Vin Nr 3 2005 Marc Hebrart 1er Cru Special Club 60% Pinot Noir 1er Cru Mareuil sur Ay & 40% Chardonnay Grand Cru Ouiry & Chouilly - Enligt odlaren behöver den ytterligare 3-5 år för att nå toppen fullt mogen och jag håller med. Men fantastiskt god redan nu! Ren och skir i smaken. Nästan lite för feminin för sitt vinsällskap. Men bäst i dag enlig mig. Och nog ännu bättre om ett par år!

Vin Nr4 NV Marc Hebrart Brut Blanc de blancs 100% Chardonnay 15€- Kvällens "referenschampagne". Kanske lite okamratligt mot en riktigt bra BdB att lina upp den mot tre Special Club, men de var kö på bolaget i Karlskrona så det blev ingen Rotary som jämförelsevin. En bra men i sällskapet allt för tam och diskret champagne. Men bra utan tvekan.

Så hur sammanfatta? Special Club är bra grejor! Och champagne är bra grejor! Och 18 månaders Parmesan är bra grejor till, Och det är patê, oliver, salami, rökt rom, lufttorkad skinka och korv av olika sorter Men störst av allt är välgjord Champagne! Dags för påfyllning V11!

Lite sammanfattningar

Förutom nedanstående Port har en del annat vin kvaliteskontrollerats under helgerna. Här kommer ett par kortisar om dem:


2002 Chatêau Bernadotte - En Hâut Médoc av klassiskt slag. Bordeaux är ändå på något sätt en grundpelare i min vinsmak. Detta var ett bra matvin till rostbiff för 139 SEK. Återstående flaska håller nog ett par år till men kanske inte utvecklas mer. 50% Cabernet S, 42% Merlot, 6% Cabernet Franc och de sista 2% petit Verdot. Bra grejor


2007 Chablis Premier Cru Mont de Mileu från JM Brocard. En ren, torr (överanskande va), mineralisk och druvtypisk Chablis. När vinet lämnat kylskåpskylan kommer det efter en stund en trevlig och tydlig Chardonnayton. Bra nu! Men säkert bra något år till. Skruvkork. 199 SEK Bra grejor


2007 Gigondas Domaine Santa Duc Cuvée Tradition. Här var det kraftiga grejor! Ett pepparkryddigt, örtigt vin med mycket mörk frukt. Gigondas brukar falla mig på läppen men jag vet inte om detta bara har en olycklig period i sitt liv eller vad det är. Gav ett stjälkigt, grönt druvkärnelikt eftersläp utan speciell finess. Så det blev rätt mycket kvar i flaskan. Det smakade iof bättre efter två dagar men blir nog inga fler köpta för 189 SEK. Har en till i kylen men den får nog ligga ett par år för att se om den bättra sig. 75% Grenache, 15% Mourvèdre och resten Syrah & Cinsault. Har svårt att bestämma mig för ett nja eller ett tja!


På tal om stämningsbilder sätter jag in en jag hittade när jag googlade efter etikettbild till Ch Bernadotte...

Harmoni

Fan, det känns tufft att missa en ölandshelg, men med facit ihand så är det ganska ok,jag hann med ungefär hälften av vad jag ska ha klart tills på måndag morgon. Lite som Anders Borgs

korkade kommentar om alliansens vallöfte, höjning av vinskatten 13%, citat: Det ligger i vår

linje att man ska arbeta inte supa.:slut citat, (vilken lustigkurre).

Jag vet att ni just nu surplar i er en massa finvin, själv blev jag lite inspirerad, jag bestämde mig

för en fullblods bordeux, en tryffelsvins favorit Chateau Destieux 2002.

Färgen djupröd,doften var kraftig, körsbär,plommon och av färskt trä, jävl var gott, bra häng,

jag snurrade vinet i ikeas stora vinglas det hände saker hela tiden, det doftade så intensivt att man fick tårar i ögonen.

Alc 13% 66%merlot 17% cabernet frank 17% cabernet sauvignon, inte en helt typiskt bordeux,

jag tror att många skulle få lite problem med den här,skulle kanske hamna i italien på en blind

provning.

Vinet var välnyanserat,mörka bär, körsbär,plommon,trä och tanniner som var lena och fina,

man lägger märke till det fina hantverket som ligger bakom ett sådant här vin, skulle det här

har bryggts av någon klumpig vinmakare ,så hade det säkert blivit ett sådandärt svårtuggat kraftpaket, men i det här fallet handlar det istället om balans,finess och harmoni.

Ja,bröder det vinkickar som den här som man behöver då och då, nästan 400:- men värt

var enda spänn, det har sports att 2005:an ska va ännu bättre.

Ta det försiktigt i ölandsnatten

Godnatt

//hasse

Oj, vad mycket gott det blev

En kväll hos Lassons ger alltid en förväntan av kulinariteter och denna dag blev inget undantag varken gällande mat eller dryck. Dessutom var vi förvisade hemifrån pga dotterns 20-årsparty, så vi uppskattade denna gästfrihet mycket.

Vi började med Calamares Vinho Verde som Las fyndat på Azorerna för motsvarande 39 svenska spänn. Inget under av upplevelse, men en frisk, bubblande fläkt i den heta sommareftermiddan. En rak, lätt smak som läskade effektivt.

Som förrätt bjöds läcker hummersoppa och till det valde vi Bruno Paillard Brut Millesime Assemblage 1999 som blev en mycket lyckad kombination. Tror den passar utmärkt som matchampagne nu. Brunon uppvisar en mogen, utvecklad karaktär och bidraget av Pinot Noir gör sig tydligt gällande. Färgen är djup gul och vinet har en intensiv underbar doft.

Brunon blev tom och lite torra i strupen fortfarande när de sista skedarna av hummersoppan intogs, så vi borde ha en skumpa till. Las tog fram Ruinart Brut 2002. Ett mycket friskare inslag än Brunon, inte samma tyngd, men väl nyanserat och smakrikt och med stor tillfredsställelse när det passerade gommen. Värmen trotsades ytterligare.

Vad blir det nu då? Jo, minsann, välkryddade långkokta oxkinder, pasta, svampsås och hari corts verts, ljuvligt gott. Tycker vi matchade vinvalet bra även här. Hade tagit med Vacqueyras Le Clos 2007. Ett överraskande bra vin, skulle kunna benämna det som en "Rhone Classique". Väldigt smakrikt och i en skön harmoni av förväntade plommon, peppar och chark. En flaska till går det nog åt, Las offrade sin enda Roggio del Filare 2005 och Hoppsan Velenosi, det här var nog mer än vad jag förväntat mig. Ett kraftpaket i fortfarande ungdomlig vagga. Stor doft och riktigt mullig smak, mamma mia. Kan även påpekas att den har måttliga 13,5%. Fantastiskt intressant och njutbart var det nu, men jag kan ana att en flaska av detta vin kan ligga still ett bra tag till och få en spännande utveckling.

Kvällen efter har även lillebror i familjen Velenosi avnjutits, Il Brecciarolo 2006. I jämförelse med Roggio en lättsammare bekantskap, men för sin prisklass har den mycket att erbjuda, 690/6-pack. Ett fylligt vin med schysst häng i eftersmak och härligt kryddig doft med inslag av mörka bär.