Resultat Braxen årsmöte 2014

hyfsat, men kanske något 50+-svagt.
Exakt en vecka efter den trevliga årsmöteskvällen tillagades i möteslokalen flankstek med rotfrukter och ljummen rödvinsvinägrett (sidfläsk=pancetta såklart). Till det ackompanjerade vi med ett av de inhandlade ifallomattvinerna till årsmötet, men eftersom mötesdeltagarna är så generösa i medhavda godsaker och orken något sinat i 50+-generationen blir det lite bonuskonsumtion kvar. Den största losten i ifallomattkategorin va kanske Blue Eyed Boy, men det får bli 3:e gången gillt, eller hur Las? En extremt tät bomb, men ändå kultiverad, väl värd att pröva på braxarna. Och som parentes kan nämnas att Lasan å ja fick tillfälle för Rallhäger idag, Äntligen!. Ok, åter till syftet, ifallomattbonusen är
CastelGiocondo Brunello di Montalcino 2008. Bouqueten bjuder primär spänstig mörk stickig

körsbärsfrukt mot bakgrund av lakrits, oljig gräddkola, svartvinbärssaft, pepparrot och salvia- och rosmarinörtig kärna. Smaken är glansigt stramt fruktig med en brunmogen brunelloton och härligt mild integrerad kryddighet. Eftersmaken mynnar ut i godkänd längd av sötbrun mild vanilj- och tobaksfärgad torkad frukt. Summarum lite okonventionellt svårfångad och kanske något oplacerat ung, men ändå intressant varierande i riklig repertoar som ger ett sympatiskt helhetsintryck. Vinner stort i matsällskap i intryck av linjeskön brunelloharmoni, men framstår after dinner något mer tjurig. Blindtestbetyg Gott+, men i vetskap om vad och i förhållande till måttlig pris på 299:- Mycket Gott!

För en gångs skull nykter. Fick inte smaka ikväll.










GRATTIS VINKEL!, hoppas det är kul på festen!

Vikt-igt inlägg

Efter sju år på topp blev nu M nedpetad av J.
M innehar dock fortfarande all time high på 108 välnärda brax-kilon.

Liszkay Cab Sauv 2009

Jag satte korkskruven i min sista Liszkay idag. Den här gången var det dags för Cabernet Sauvignonen. Färgen är svartröd, riktigt mörk, smaken fyllig med en liten sötma mycket frukt, inte mycket tanniner här inte. Mer amerikanskt än franskt i stilen, kan man kanske säga. Jag tycker vinet blir lite övertungt, det saknar den strama elegans som jag gärna efterfrågar i den här sortens viner (avslöjar mao min frankofili....). Vad jag minns var det ju inte så dyrt så det smiter väl undan med godkänt i alla fall. Med lite mera syra och strävhet hade det blivit ett riktigt bra vin.

En bekant och en okänd

är det månne en fils på bild? Launois Vintage BdB brut 2008 inhandlades i Champagne till måttligare pris och kan fås för 309:- här hemma. Doften är friskt citrusfruktig med minerala drag och florala toner med botten av päron och krusbär, klart godkänd och intressant. I smak en syrlig apelsinfrukt med mineralisk skärpa (lite trevlig Quartzfeeling), men i övrigt något smakmässigt slät utan intressanta nyanser. Summarum en väldigt lätt ton för att vara och förväntas av 08, men etablerar ett päronsplittaktigt sötfruktigt mer ihållande efterhäng, vilket ger en smakfullt avrundad tyngd i avslutet. Kan det var något för framtiden? Ja, när det gäller champagne vet man aldrig och det känns inte uteslutet i kombo av mognadstoner, vinet är allt annat än trött.

Den obekante G.D Vajra Barbera dÁlba Superiore 2011, inhandlades för 172:- i fredags. I doft ungdomligt mörka körsbär och lätta stråk av choklad och lagerblad. I ungdomlig tät frukt får faten ett måttligt kryddigt utrymme med örtigt inslag av rosmarin. I ständig närvaro finns en underton av kåldoft i viss liknelse med vissa humlesorter man finner i ale. Balanserat, trevligt och hoppfullt inför 1:a sipp. Ur den fina bouqueten återskapas tyvärr föga i smakupplevelse. Det blir kantigt, skarpt och onyanserat. Frukten som lovade guld i doften känns vek med alltför dominerande fruktsyra. Inte i balans, men en angenämt dov mörkfrukt i efterhäng. Helgens viner var väl inga höjdare i nuvarande tillstånd och det var bekante Launois Pere & Fils som vann mest uppskattning.