Lite filosofi och ointressant vin

Kan ett vin för ca 100-lappen vara prisvärt?
Ibland dyker det upp ett riktigt superfynd för ca 100 Kr. Det smakar mycket och är underbart harmoniskt. Doftpaletten är fantastisk och jag kan sitta länge och bara dofta på vinet innan jag sippar på det och munnen fylls av behagliga komplexa smaker som får kroppsbehåringen att krulla sig. Det är ett sådant vin som är så jäkla bra att några flaskor måste landas i källaren för konsumtion under de närmaste åren. Jag skulle lätt betala det dubbla för en flaska. Problemet är bara att vinet är helt perfekt att dricka till grillad pungråtta. Nu ska jag istället ha getragu till middag, fyndvinet passar inte riktigt till ett långkok på getkött. Vad gör jag då? Jo jag köper ett vin för samma summa som jag tror passar bättre till maten. Detta trots att jag köper ett vin som inte alls håller samma kvalitet som fyndvinet. Är detta vin verkligen värt att betala samma summa för som jag fick betala för fyndvinet? Vinet har i flera recensioner fått omdömet prisvärt, men lik förbannat kan jag få ett bättre vin för summan. Vinet blir ju inte bättre av att det ska serveras getragu. Getragu är getragu oavsett vilket vin som serveras. Det spelar ingen roll hur bra vinet är om det inte matchar maten. Jag går alltså och köper ett sämre vin än fyndvinet trots att dom kostar samma slant bara för att måltiden ska bli optimal.
Denna smällkalla februarimåndag har jag köpt ett vin som inte alls är det bästa jag kan få för den summa jag lägger ut. Men när webern har gjort sitt med karrékotletterna och jag sitter till bords, äter och sörplar i mig vinet är kombinationen mycket lyckad tillsammans med det nygrillad grisköttet. Precis som jag förväntat mig av vinet från den nya världen är doften fylld av söt frukt, en touch av mint och diskreta fattoner finns också. Vinet har en blå tunga men är annars nästan svart. I smaken finns om möjligt ännu mer frukt, lite lakrits och mycket alkohol. Tanninerna är lite oslipade och vinet skulle nog må bra av ett par år i källaren.
När maten väl är slut finns halva flaskan kvar, nu har jag ett jobbigt och ganska obehagligt vin kvar. Tanken slår mig att gå ner i källaren o hämta en flaska av fyndvinet istället. Frun är bortrest så några pekpinnar och gnäll om att jag dricker för mycket kommer det inte att bli, men jag ska köra bil i morgon så jag stillar mig. Så det här vinvalet klassar jag som ointressant och det ger mig ingen inspiration att blogga om trots att det faktiskt var första gången jag drack ett vin på den här druvan. Vinet jag druckit kostar 89 riksdaler och heter Deen De Bortoli Vat 1 Durif och är från 2008. Jag valde detta vin för att matcha ingefäran jag hade lagt i marinaden.

Durif troddes under många år vara identisk med petite sirah, men DNA-forskning har visat att durif är en korsning av de två druvsorterna peloursin och syrah. Jag kollade också på systembolagets hemsida. Cuvée Raphael finns nu i årgång 2003 för 129:- en tia dyrare än 2004 som jag köpte i höstas.

Strö pärlor till svi...f´låt frun

Decemberkylan har fått mig att drömma om viner med fylliga varma toner. När det idag skulle stekas fisk och frun var törstig valde jag att korka upp en flaska som var mellan bergen och vände. Ett vin som finns med på en obskyr lista över Australia's top 21 chardonnay. Benämningen the grandfather of aussie chardonnay har jag också noterat. Vinet har en havregul färg med limetoner. Doften är typisk chardonnay, lite smörkola och nektarin. Den måttliga eklagringen är perfekt och det finns inget vulgära toner här. Vinet har först jäst i rostfria tankar och sedan flyttats till franska ekfat för den avslutanade jäsingen, 20% av faten är nya. Vinet har sedan lagrats sex månader på ek. Smaken påminner om bourgogne, mineraler och flinta, syrorna är milda men trivsamt närvarande. Mycket komplext och gott. Alkoholhalten var 13%. Vinet var 2004 Vat 47 Hunter Chardonnay från Tyrell's wines och kostade mig 330SKr när det köptes för några år sedan. Vinet är nära sin topp, tror nog inte att det blir bättre än så här, men klarar nog ett par år i källaren. Frun hon tycker det är gott, men på tok för mycket för ett fredagsvin och så beställer hon sen in husets vita för samma summa på restaurang. Vilket tror ni är mest prisvärt? Jag tycker att det här är ett mycket prisvärt vin som kommer att hamna i källaren igen.

Test av det gamla vineriet

Verdelho är inte en druva som jag druckit stilla vita viner av
tidigare. När jag slog upp druvan i gammeltoms bibel fann jag att läsa"En klassisk Madeiradruva" mer stod det inte. Vinet är från Tyrell's i New south wales i aussie, dessutom med tillägget Old Winery. Det var med ett visst intresse som skruvkapsylen drogs av denna 2008. Jag blev positivt överraskad, färgen är ljust gul, doften frisk av citrus, grape och vinteräpplen. Vid första sippen finner jag åter citrus, lite mineral och en tilltalande bitterhet av de unga syrorna. Definitivt ett vin som jag klassar som friskt och fruktigt. Vinet serverades sen till dagens middag som bestod av knaperstekt kycklingfilé, stekt potatis och en magisk kall purjolöksröra. Jag tillhör den kategori av människor som anser att kyckling i första hand är räv- och barnmat, men nu med rätt tillbehör och rätt vin så gick det här riktigt skapligt. Vinet som förövrigt kostar 109:- och innehåller 12% alkohol har absolut väckt mitt intresse för Verdelhodruvan. Jag ska ut och söka efter fler viner. Det var egentligen bara en sak som talade emot vinet, det föll frun i smaken så min dos blev mindre än vanligt. Det kompenseras för tillfället av en 10-årig Laphroiag med ett stänk vatten.