Monologen fortsätter...

 En oerhörd aktivitet här på Vinlogens blog nu för tiden. Hur som helst så blev det lite lokal utplockning ur kylen sista helgen i Augusti. 

Först ur en Pol Roger 2008 BdB som letade sig in i kylen för ett par år sedan. Spänstig ren och vinös är väl en enkel beskrivning. Första mognadstonerna började komma lite grand, men håller många år ytterligare. Riktigt bra grejor!

En nykomling från Rheingau blev det också. Chat Sauvage Pinot Noir. Precis som August Kesseler gör man mer Burgundisk pinot. Bra grejor inköpt i DK för en knapp dansk tvåhundring. 

Till det grillade lammet korkades en Bordeaux från vänstra stranden upp. 2014 Ch Phelan-Ségur. Trots luftning var denna till att börja med rejält knuten. Blommade dock upp och blev riktigt balanserad och bra. Typ 60% Cabernet S och resten Merlot. Köpt i Frankrike för ett par år sedan. Och Bordeaux är alltid lite tillbaka till rötterna. Bra grejor!  

En annan av Braxarna, eller om det är en av sönerna till denne, har lakat ur ett par analkörtlar från bäver och gjort sin egen bäverhojt. Låter gott va? Jag passade på den;)

Påskpyssel på hemmaplan

Champagnen får vänta för aktieägare och direktörer agiterar Aftonbladets ledarskribent idag. Har bara en kommentar: Det skulle du sagt liiite tidigare...

Som en lite starter på påskaftonens påsklunch med den närmaste familjen blev det den en butelj Gatinois Brut Réserve. Majoriteten Pinot Noir, med lite bubbelstöd från Chardonay. Utsökt, och passade även mycket bra till den sushi vi började med. Bra grejor.

Till den grillade lammytterfilén grävde jag fram en mörk skönhet från Pauillac, 2010 Réserve de la Comtesse. Detta är andravinet från Château Pichon-Longueville Lalande om någon undrar. Det såldes av Tryffelsvinet en kort period i Sverige, men denna butelj är köpt på Cora på väg hem från Champagne 2016 för 42€. 89 Parkerpoäng när det begav sig. Karafferad i ett två timmar före lunch.
Största delen Cabernet S med en hel del Merlot, och nåra skvättar Cabernet Franc och Petit Verdot
Mörkt som synden precis som en Pauillac ska vara. Mängder av svarta vinbär i näsan och lite andra mörka frukter. Smaken är spänstigt, med diskreta tanniner och rejäl syra. Bra häng men inte något uppseendeväckande. Ett välgjort vin värt sina pengar! Med den syran klarar den ett antal år till på rygg, men som vanligt med risk att frukten viker ner sig samtidigt. Bra nu och Bra grejor.

Sedan när disken var diskad och lugnet lagt sig hoppade korken ur, ur en av de berömda fylleköpta buteljerna från Stormästarens lantegendom 2016 för en dryg trehundring. När BraxenSyd hade provning häromsistens föll Amerikansk Pinot många på läppen. Klart mer svullen än en normal Europeisk pinot men långt från vulgär!. Mycket mörkröd för att var Pinot och med en söt ljuvlig pinotdoft. Bra syra och tät frukt, mer kraft än elegans men gott! Mycket gott! Mycket bra grejor.

Dricka vin en söndag!

Efter att inte hunnit dricka vin på länge, och efter att ha talat med stormästaren som myndigt sade att jag var gammal nog att själv bestämma om jag fick dricka vin på en söndag, öppnades en 2014 Sarget de Gruaud Larose.
Ett andravin från Château Gruaud Larose i Saint-Julien. Enligt Stephen Brook är Gruaud Laroise det mest fruktdrivna slottet i St Julien. Hur som helst är det väldigt gott redan nu! Vinet är dominerat av Cabernet Sauvignon, men innehåller kännbara (läs njutbara) mängder Merlot, och tittar jag på nätet så finns det dessutom både Cabernet Franc och Petit Verdot i blandningen.

Detta vin finns i totalt fyra Braxa-källare för en gång i tiden köpte vi en låda primör hos Philipsson i Kokkedal efter en urvalsprocess signerad broder sPunk. Ett bra valgjorde han allt! Sedan föll lådan i glömska fram till i maj 2017 då jag fick ett meddelande om att det skulle hämtas en låda vin i gebyrland inom 10 dagar annars började de ta hyra. Vaddå vin? En snabb koll i mailarkivet gav en förklaring men jag fick snabbt tre lika förvånade svar efter kontaktat de andra tre. Vaddå primörvin. Efter ett tag klarnade minnena och vi hade ju redan betalt...
Hur som helst har vi köpt ett gott vin. Riktigt bra nu, eken finns där men är inte dominerande, bra syra, har ryggrad. Gott! Bra grejor på en söndag till dagens low-and-slow-grillade pulled pork.
Att sedan Dansken tvingades på knä i matchen om handbollsbronset gör inte smaken sämre i munnen.  Och varför hamnade Dansken i bronsmatch?
För att citera allas vår Ernst-Hugo "... Tack ni Svenska vakttorn, med plutonium tvingar vi Dansken på knä. Här Danmark, utskitet av kalk och vatten. Och där, Sverige huggit i granit. Danskjävlar"
Klicka o njut poesin

Trettondag Trocken

Detta vin är inköpt på vinhandel i Wien förra året, kommer dock inte från de stadsnära kullarna, men en bit därifrån vid Donaustranden i Wachau. Weingut Knoll, 2014 Federspiel Riesling, exakt pris okänt, men inte direkt billigt, en trevlig bekantskap till kvällens fisksoppa. Hög hög syranivå, låg låg sockernivå, mineralsälta, precis som jag vill ha min rissling. Frukten har en charmigt och träffsäker låg profil i pärlande spänst. Ligger och cruisar med krusbär, persika, aprikos, päron och grape. Bouqueten är generöst oljigt druvsöt i tropiska vindar med inslag av kräftspa och vingummi. Eftersmaken hänger länge i syrlig sälta med lätt juicig tropisk touch. Jag gillar detta om än något ungt.
Trevlig trivsam Lundablogg nedanför. Hur många Latour har han egentligen? Minns jag också fått den äran vilket blev stort med tillräcklig luftning. God fortsättning!

Lyckad Nebbe

och jag har märkt med åren att jag bara uppskattar denna druva mer och mer. Efter en tids frånvaro blir det som ett lyckorus genom hela kroppen. 2016-01-23 skrev jag om föregående årgång av denna Lunas Muscazega 2014 och var tämligen positiv till upplevelsen, dock tyckte jag kanske att prissättningen var i saftigaste laget och inte riktigt berättigat för kvalitetsnivån. Alltså, återigen är jag inne på ett sardiskt vin, vilket delvis beror på att tillgången är tillfredsställande efter en leverans för några veckor sedan. Ja, inte har denna sardiska nebbiolo blivit billigare direkt, dyrast i importen med sina 240:-, men ändå kanske den mest prisvärda. Och då, som kanske framgått av tidigare blogg, tycker jag inte att sortimentet blivit sämre, snarare tvärtom har jag funnit en tråd för större uppskattning i de sardiska skapelserna. Ikväll tycker jag denna Lunas smakar helt fantastiskt och det "bör?" absolut vara ett lyft från januarikvällen 2016. Det är tydligt och generöst med en bred smakpalett. En varmare Nebbiolo utan att förlora sin grundkaraktär. I nosen blir det mörka körsbär, fin parfym, nypon, våta löv och lite cigarr. Mot fint integrerade tanniner av rundare slag finns kakao och en alert fruktig smak med syltiga körsbär och blå plommon. Det samspelar också mot finishen med lätt torkade kryddiga frukttoner i russinkaraktär på ett vinnande sätt. Det råder på Sardinien en generell försiktighet mot ek, men denna har ändå lagrats ett år på barrique. Kan inte säga det får något större genomslag i smaken, men bidrar säkert till den något mjukare karaktären. Då är jag nästan exakt 24h före det nya året och idag lär det väl rinna ner en och annan rejäl godsak i braxenkretsar. Det hör väl inte till vanligheterna att vi får ut så mycket rapportering av det efter nyårsruset, men det kan vara gott att bara dricka och njuta utan noteringar ibland. Gott nytt år! med hopp om att alla får en underbar vinkväll. Skål! 

Uppsamlingsheat...

Efter en dag i skogen då jag deltagit i en övning för att tillfredsställa skogsbolagens oerhörda längtan att decimera landets klövviltsbestånd känner jag mig lite som en rebell. Lyssnar på the Baboon Show och konstaterar att det finns lika många älgar på aktuellt område i skymningen som i gryningen... Alla älgar som hittades sköts, dvs inte en enda.
Nu har jag retats tillräckligt så nu över till dagens första och kortfattade blogpost. Uppsamlingsheatet som omfattar valda delar av de senaste två månadernas vin. Det som bloggas är antingen bra eller inte. Medelmåttorna har jag både glömt bort, och underlåtit att digitalisera

Gajas billigaste(?) brukar vara bra efter ett par år, så även 2010! Mycket bra grejor vari den ungdomliga kantigheten är tillslipad!

En klassiker som såldes i sexpack trälåda på Bolis när årgång 2016 kom. Idag i en-pack i beställningssortimentet. Bra grejor. En mjuk CdR som är bäst efter ett par dagar öppnad i kylen i dagsläget.
Om jag ska fortsätta på detta distrikt vill jag absolut avråda från "Hälge" CdR 2012 som jag fick som pris i en tävling. En smaksipp, spott, vask. Sannolikt årets sämsta så här långt!

Denna Burlotto skulle man nog egentligen långlagra. Men den är för god redan nu! Mycket bra grejor

En överraskning från besök hos släkten i Huvudstaden. Köpt på flygplats i gammalt Schwartzeneggereggerland. En lika glad överraskning som Danskens Wilamette Walley-viner en gång i tiden. Mulligt men mycket bra grejor efter luftning!

Ett bra val av kund som bjöd på kvällsvard! Ny bekantskap som föll väl ut en onsdag till fiskmeny vid Vänern. Bra grejor!

Ett mästerverk från vår vän Jean-Paul uppkorkad av en yster Dansk strax före nästa bild. Trots att den var lite för ljummen visade den var skåpet ska stå! Tack Anders!

 

Riktigt bra grejor även detta :)

Sen avslutas detta långa inlägg med ett annat mästerverk som nu tömts efter att ha öppnats i går på "The International Champagne Day". Kanske njöt inte SnickarMartin och Lotus kompis Lasse av gårdagen men det verkar ju vara självförvållat.
Margaines Rosé Saigné är Riktigt bra grejor, och är sannolikt ännu bättre om ett par tre år!

 

Chablis med potential

Vi dricker en del Chablis numera, mycket beroende på att frun fastnat för det. Ofta blir det något ur standardsortimentet på lokala bolaget runt 150:- och vi är tämligen nöjda med det i flesta fall. Igår blev det besök i Bromma och eftersom det fanns en Chablis i småpartihyllan högg jag den. Joseph Drouhin´s Mont de Milieu 1er cru, 269:-. I detta fall tycker jag de extra kronorna betalar sig rätt väl. Det blir mer spännande och rikare, även om jag upplever vinet fortfarande ungt med lite yvig syra. Men det är generöst i frukten med lätt trevlig smörig känsla som hålls på plats med den friska syran och fin mineralitet. Frukten har såväl citrus, äpple som tropiska inslag och efter en stund växer det ihop rätt bra. En blandad charmig lekfullhet med stramare styrning och jag tror det här kan vara riktigt nice om ett par år. Riktigt god smak som också sätter sig i efterhäng.

En välbekant

..spinettaklassiker som jag skrivit om ibland vid tidigare årgångar. Nu finns 2014 på hyllan. Håller god stil och utmärkande är den fina mörka barberafrukten, som skickligt lyfter och tydligt låter sig exponeras. Det är småkryddigt, söta hintar av tobak, trevlig ton av kål, men även en bit in kommer rödbäriga inslag och allt lutar sig mot en balanserad syra och tämligen mjuka tanniner. I nosen är det generöst bärigt och fruktigt av ungdomligt slag med viss skarp tyngd, mest åt mörkare håll, med lakrits, men även lättare nyanser, pigga moreller och en smått blommig parfym i bakgrunden. Det här är gott och ett riktigt bra köp för 179:-.

Att fortsätta på inslagna vägar

Broder Dansk bloggar ju om Sardinska viner. Eller Sardiska som importören sade, och inte vill jag vara sämre.
Jag hade ju nöjet att vara med på en vinprovning med enbart Sardiska viner på Ekerö i slutet av förra året. Ett par flaskor blev inköpta, och efter lite invecklade transportkedjor landade de i Blekinge i våras. Nog om detta, över till väsentligheterna

Låt oss börja med vinet: Ett väldoftande,  uppenbarligen varmvuxet vin. djuprött och gott! Välgjort och rent i smaken, som känns bekant på något sätt.
Att jag provat det tidigare räknas inte riktigt då vi blev mycket väl beskänkta på provningen och ännu mer väl beskänkta hemma hos dansken. Så minnet sviker lite men inte helt
Men en snabb slagning i Jancis Robinsons the Oxford Wine Companion ger svaret:
Cannonau= Garnacha=Grenache.
Hur som helst så tyckte jag att etta vinet var det med mest potential bland de röda på provningen, och jag tycker fortfarande det är bra grejor! Det var lite tungt ekat för ett år sedan och eken finns kvar men har blivit lite mer diskret. Viss ton av restsötma och trots det 14,5 vol%. Bra grejor!

Prunotto prunotto!

å satans lord å heavens fuck, vilken stormabefrielse, det här var det bästa jag druckit sen midsommar. En fantastisk upplevelse till utegrillade lammachops och inte annat än sjukt prisvärt. En nyponfärgad rödbärighet som leker med mig med strålande kärvhet och gnisslande motstånd och vartefter tilltagande luftad fruktgenerositet i uppskattad kombo. Ursäkta mitt ovårdade språk och entusiasm (man anar en saknad av kvalité), men hur som kan detta inte annat en sammanfattas som riktigt braaa! 239:- ha ha.

Udda rött påskgodis

Sitter på långfredagen och myser med lite trevligt vin i Bodafjös och tänkte genomföra en telefonbloggning med kopiering från dryckesnoteringarna i telefonen, får se vad det kan bli av det??
Ja, av det blev det inte så mycket, för jag kunde inte bifoga bild från telefonen :), men sparade texten:

Zojosu, årgång 2014, druva: Cannonau di Sardegna, Vinmakare: Masone Mannu, ett Sardinienvin med 100 % lokal druva.  Bouqueten är fruktmässigt något saftigt gles, men har en liten trevlig blyg söt basilikasnärt i bakgrunden. Smaken accelererar desto mer. River igång sötbärigt, mild men ändå tydlig kryddighet, betoning på mörk fruktighet i sällskap med lätt ungdomlig syrlig saftighet. Det poppar upp mörka körsbär, plommon, vinbär och med fruktladdningen följer en liten trevlig pepprighet, det finns en välgörande tanninstruktur som dock blir mer dold i samband med måltidsintag. Tycker det är gott och trevligt, men hade gärna varit utan den lite väl tydligt söta starten.

På påskaftonen ett Zlatanvin på rekommendation från Kroatien. Inte helt billigt, 249:-, och så mycket betalade jag aldrig själv för ett vin när jag var där, spännande! Data: Zlatan Plavac Vrhunsko Vino, 2011.  Jag har ingen aning om druvinslag, men det är väl inte helt ovanligt med blend från dessa trakter. Bouqueten ger en något dunkel källarfeeling, svart vinbär och fatig krydda. Smaken ger mörktonad frukt, tydlig eknärvaro, associationer med ekad CS, en sötsnäll kontrast mot aktiva mogna tanniner. Frukten har en sansad mognad och har släppt en del ungdomlig täthet, men dess mörka ton av svart vinbär, blåbär, plommon och med en stadighet på djupet, ger en rätt angenäm matchning mot en cigarrpräglad sötma och sträv chokladbeska. Jag tycker vinet balanserar komponenterna på ett charmigt moget sätt och till kumminstänkt kycklinggryta i tomatsås är det förträffligt med sin runda kryddighet och mörka fruktton. Så här bra vin drack jag nog aldrig själv i Kroatien. Kul!

Vin, Mother Nature Style.

En flarra, köpt i vårt västra broderland, nämligen hos naturvinsentusiasten Rosforth & Rosforth (http://www.rosforth.dk/), en av de charmigaste vinhandlarna i KBH. Belägen UNDER Knippelsbroen, i närheten av Christianshavn. Åk dit om ni kan! Dagens vin är en Chardonnay från Jura, de oxiderade vinernas Mecka, pissgula halmvin, och jag vet inte vad. Men. Detta vin är såvitt jag kan bedöma, helt friskt, lite äppelsyra i starten, som kanske känns lite udda, annars ett helt rekorderligt vitvin med bra tyngd, nog för lite gräddig pasta. Friskt, och fräscht, inte sönderekat. Druvtypiskt var ordet, Har för mig att det kostade kring 170 DKK.

Mera kommer, jag köpte en vitvinare på en obskyr druva som jag aldrig hört namnet på förut, och en rödvinare från Georgien med ett druvnamn som går från den ena sidan av etiketten till den andra. Naturligt gjorda, lite svavel, bara. Det här var något av det bästa jag smakat i stilen. Det kanske funkar ändå, åtminstone ibland, det där med Natyrvin?

First Drop Mothers Milk Shiraz 2014

Tungt ekat Aussiewine är väl kanske inte mitt förstaval alla gånger. Men vi ska ju öppna våra sinnen som vår gamle blåtonade Statsminister bad oss en gång. Sen smakades detta av årgång 2011 av på en Philipson Wine-provning i Köpenhamn 2015, och var då ett gott vin
Tjockt med köttigt rökig ekad Syrah i nosen, eukalyptustabletter, plommonmarmelad och lite kakao. Tung röd färg med dragning mot violett - Ser ung ut. Vilket det också är.
Buteljen har luftats rejält och även varit öppnad någon dag och det behöver vinet. Vår mer lagringsbenägna medlemmar kan lugnt vänta ut det skruvkorkade vinet säkert något sekel
Frukt, fat, torra blå bär, en skvätt violpastill och framför allt ingen störig sötma! Gott. Är alldeles utmärkt till en ragu med nötfärs och torkad rökt skinka. 160 SEK på bolaget i höstas. I olika årgångar mellan 90-120 danske möntestycker (excl gebyr) hos Philipson i DK.

En vit kväll mellan jul och nyår

en minnesvärd solig stund från höstens champagneresa var på Collard-Picards uteservering utefter avenue de Champagne. Några Braxar och jag delade på en Collard-Picard Cuvée Prestige. Vi njöt i eftermiddagssolen och jag köpte med mig några flaskor hem. Första korken gick igår och jag tycker fortfarande det är härligt vin. Bara färgen har en inbjudande vacker gyllengul ton. Det är sensuellt nötigt med lätta stänk av brioche och gräddkola. Till det bjuds fin frukt med djupa undertoner och samspelar med fräsch citrus. Sen har vi syran som är rejäl, men inte i mitt tycke alltför provocerande.

Då hörs från frun längre in i huset, en bit från köket...Det här är för syrligt, för dåliga bubblor och det är fel glas, finns det nåt annat? Du kan ta mitt. Jaja lilla gumman, jag råkar ha en Marc Herbrart Selection på kylning också. Frun: Såja, det här det var nåt helt annat det förstår ni, jag dricker detta till maten. Jaja, Herbrart är Herbrart, det ska erkännas, perfection, balance et elegance, men jag vill nog ändå hävda att jag gillar Collard-Picarden mycket. Visst, avvakta ett par år, så blir det säkert ännu bättre.

Upptäckte också att det går göra utmärkt Riesling i Barolo. Tyckte Borgogno Langhe Riesling Era Ora 2014 (199:-) var riktigt trevlig. I bouqueten är det härligt druvigt och fuktigt stenigt och med lätta pärontoner. I smaken blir det friskt pärlande krispigt och torrt. Bjuds en bred fruktpalett med lime, citrus, gula äpplen och mjuka päron. Lite smörigt och oljigt som grädde på moset. Väloljat fruktigt med skärpa i syra och mineralitet känns som bra balans i mun. Klart godkänt.

Jaja, han är en prisvärd stjärna.

Dyr-Scavino gör tamt budgetval.

I senaste släppet kom det ett gäng viner från Paolo Scavino, bl. a. den ikoniska barolon Bric del Fiasc för många pengar. Den var slutsåld när jag kom till skott, så det fick bli Langhe Nebbiolo 2014 istället för 149 spänn. Samtidigt köpte jag ny årgången av Spinettas motsvarighet för ungefär samma pengar.

I glaset ser Scavinon ganska ljus ut, smaken är kärv, lite kartig, här talar vi inte om någon fruktighet, precis. Vet inte om jag tycker att den är värd priset, skulle vara nätt och jämnt i så fall. Den kanske behöver ligga några år till? Får återkomma om vem som vinner Langhe-bataljen i år, Spinetta eller Scavino?

2 goda mellovin

Ganges bjöd på Vilmart Grand Cellier d´or 2008. Vacker färg och doft, lite gyllene i tonen och nosen bjuds en fin mustighet och parfym i något djupare och generös stil. Initialt välsmakande rund frukt med äppelmustighet och bakomliggande citrus, men ganska kvickt tar en rätt rejäl syra lite för mycket av befälet och de tyngre tonerna får ge vika. Det samarbetas inte riktigt och möjligtvis är detta i tidigaste laget även för en Cellier. Efterföljande Herbrart Selection har det mesta på plats och har en helt annan harmoni och balans. Det blir tydligt i så omedelbar jämförelse.

Las bjöd på Bergström Cumberland Reserve 2014, 349:-. Härligt tydlig varm och läcker Pinotbouquet. Mycket och bestämt och nosen blir glad. På kanske klassiskt Oregonmanér är bärfruktpaletten i smaken bred och täcker hela skalan mot djupare, blåa toner. Det är stiliga nyanser i fruktshowen och samtidigt "ungdomligt?" tät koncentration vilket ger ett pampigt resolut intryck. Måttligt framträdande syra, avsaknad av stramhet och mjuka "fatorsakade?" linjer gör dock att vinet tappar lite spänst och ger utrymme för tilltagande sötbäriga inslag. Lite synd, men frukten är suveränt god och det hänger vackert med i eftersmak.

Ljust vin i vinterrusket

vad är det för väder vi har?, men tänkte vi skulle unna oss att dricka och äta lite gott för att fira bröllopsdag efter en fysisk gårdsstädningsdag. Charlier & Fils Special Club 2004 och Louis Roederer Vintage 2008 är 2 riktigt bra skumpor i olika stil och mognad. Når måhända inte sådan höjd som förra veckans Perrier Jouët avseende elegant träffsäkerhet, men mycket njutbart. Charlier är inhandlad i 3-pack Special Clublåda som släpptes nån gång förra året (har jag för mig) och snittpriset/flaska var ca 400:-. Louis finns att köpa för 549:-.
Charlier har en härligt mycket god mognad. Nosen bjuds en djup parfymerad äppelmustighet med inslag av päron och gräddkola i en lätt smörig något söt ton. Starten i smaken är blommigt mustigt moget, men friskar effektivt upp i riktning mot citrus för att runda av med en fräsch grapebeska. Efter hänger en fastklistrad lång god citrusfrukt. Det är generöst men ordnat.

Louis har på ett helt annat sätt framtiden för sig. Bouqueten är i förhållande till Charlier försiktig med notering av citrus och mineral. Smaken är finstämt balanserad och mer permanent med lätta touchar av päron, krusbär, söt citron, apelsin och nötter mot mineralbotten och elegant syra. Vintage 2008 kommer stå pall ett bra tag och ett intressant vin att följa utveckling på.

Så till torskrygg fick Georg Breuer Riesling Sauvage 2014, 115:- och Brocard Chablis Sainte Claire 2014, 149:-, den otacksamma uppgiften att efterfölja dessa goda champagner. Men det funkar förstås bra ändå till måltiden och GB har en härligt torr örtig friskhet med både söta och strama frukttoner, kombo av både grönt och tropiskt. GB gick i sin helhet åt till måltiden, men Brocard fick jag förmånen att eftersippa på och den vann min uppskattning för den i mitt tycke något annorlunda Chabliskaraktären. Bouqueten är mjukt mineraliskt friskt fruktig med lite komplettering av fuktig kofta eller källare. Smaken har mycket karaktär med syrlig fruktighet, smörig rundhet och rätt rejält med krydda. Det är citrus, gröna äpple, vinbär och lite härligt ungdomligt pärlande i generös något tuff förpackning.

Albariñoafton

Nora da Neve 2009 Rias Baixas är inköpt vid besök i Barcelona eller Madrid (kommer inte ihåg vilket tillfälle eller vad priset var). Färgen är inbjudande djup guldgul. Bouqueten är smörigt kryddig, med inslag av lite örter och persika, men fruktdoften är i stort något försiktig och dämpad. Vinet är intressant komplext och rätt så kraftfullt, men ändå av elegant snitt. I smaken finns en kryddad pepprighet och bjuder härligt smörig frukt med framförallt aprikos, men även plommon och en gnutta päron. Honung och vita blommor är också snyggt närvarande med mogen fin syra och eftersmaken är kryddigt lång med stämningsfull proper fruktighet. Till örtigt boursinfylld lax matchar och framlyfts en distinkt mogen gulfrukt, medan sippar "stand alone" är av mer finstämt bredare elegant slag. Jag tycker vinet upplevs mer exklusivt än motsvarande 179:-, som kan vara pris vid försäljning här hemma. Eftersom jag är en usel blindprovare vett i sjutton om jag skulle placerat detta till Albariño pga dess spännande komplexare natur. Hade nog varit ute och svävat på jag vet inte vad?, men däremot enklare

och bruksigare Orballo 2014, 92:-, skulle jag kanske haft en chans att hänga in. Inköptes för matlagning och uppvärmning. Upplevs mer Albariñoklassisk eller tydlig med lättsammare pigg frukt och syra och smak av frisk blommig ananas och päron. Riktigt prisvärd tycker jag.

Javisst, back in the saddle

Får nyintroducera Las, så får vi mä den gubben också. Vid dagens besök i butiken kände jag tilltro till Brocard Chablis Vielles Vignes Sainte Claire, 2014, 179:- för kvällens måltid. Jag tog en provsmak under matlagning. Möts av en mineraliskt fruktig och smått krutig bouquet. I direkt smak stram mineralisk sötsval fruktighet mot en smörig botten. En livlig syra balanserar smörigheten. Associationerna i fruktinnehållet är grönt, som hårdtuggat äpple, krusbär och syrliga vinbär ackompanjerat av en trevlig örtighet. Kände mig skeptisk för anpassningen till röding med kantarellfärskosttäcke. Tänkte sätta på korken och ta en titt i källaren för mer generösa och tillgängliga Rias Baixas eller Alvarinho. Men ok, schysst käk kan förlösa. Funkade så där. Det är trevligt med det chabliska allvaret, men den unga kärvheten kommer lite på kant med den fetare anrättningen. Generellt betraktar jag detta som ett dussinvin. Det smakar bra och har sina poänger, men vad som helst hade kunnat förhöja måltiden bättre. Inget jag rekommenderar att söka i hyllorna, åtminstone inte för direktkonsumtion.

Rosa tider

Nu är det rosè som gäller, speciellt för oss som har augustisemester! ;-) När jag var i Frankrike plockade värden fram en Tavel, som alltid har varit en stabil favorit. Så när längtan blev för stor satte jag av till Systembolaget och kollade av sortimentet, ganska stort, men mycket sött och tuttifrutti-aktigt.... Men! Det fanns en flaska med mycket mörkare innehåll än de andra, Les Lauzeraies 2014 Tavel som nu har testats. Kraftigt, stabilt, ingen sötma, snarare en viss bitterhet, mera stram karaktär än många rödviner. Och så ekologiskt som grädde på moset. Kostar 109:- Min typ av rosèvin!