Lyckad Nebbe

och jag har märkt med åren att jag bara uppskattar denna druva mer och mer. Efter en tids frånvaro blir det som ett lyckorus genom hela kroppen. 2016-01-23 skrev jag om föregående årgång av denna Lunas Muscazega 2014 och var tämligen positiv till upplevelsen, dock tyckte jag kanske att prissättningen var i saftigaste laget och inte riktigt berättigat för kvalitetsnivån. Alltså, återigen är jag inne på ett sardiskt vin, vilket delvis beror på att tillgången är tillfredsställande efter en leverans för några veckor sedan. Ja, inte har denna sardiska nebbiolo blivit billigare direkt, dyrast i importen med sina 240:-, men ändå kanske den mest prisvärda. Och då, som kanske framgått av tidigare blogg, tycker jag inte att sortimentet blivit sämre, snarare tvärtom har jag funnit en tråd för större uppskattning i de sardiska skapelserna. Ikväll tycker jag denna Lunas smakar helt fantastiskt och det "bör?" absolut vara ett lyft från januarikvällen 2016. Det är tydligt och generöst med en bred smakpalett. En varmare Nebbiolo utan att förlora sin grundkaraktär. I nosen blir det mörka körsbär, fin parfym, nypon, våta löv och lite cigarr. Mot fint integrerade tanniner av rundare slag finns kakao och en alert fruktig smak med syltiga körsbär och blå plommon. Det samspelar också mot finishen med lätt torkade kryddiga frukttoner i russinkaraktär på ett vinnande sätt. Det råder på Sardinien en generell försiktighet mot ek, men denna har ändå lagrats ett år på barrique. Kan inte säga det får något större genomslag i smaken, men bidrar säkert till den något mjukare karaktären. Då är jag nästan exakt 24h före det nya året och idag lär det väl rinna ner en och annan rejäl godsak i braxenkretsar. Det hör väl inte till vanligheterna att vi får ut så mycket rapportering av det efter nyårsruset, men det kan vara gott att bara dricka och njuta utan noteringar ibland. Gott nytt år! med hopp om att alla får en underbar vinkväll. Skål! 

Vinklappar

Några viner har avnjutits under julen, där jag tänkte att åtminstone 2 kan vara föremål för några ord. Har under året smakat några stycken av mina champis-02:or, med väldigt varierande intryck av alltifrån rätt "trötta" till oförskämt spänstiga. Pierre Gimonnet SC kan sägas ligga nånstans mittemellan i det spannet. Fruktmässigt har utvecklingen kommit ett bra stycke på väg, det är riktigt moget och mustigt. Men de dovare tonerna matchas livligt av fortfarande aktiv syrafräschör, vilket resulterade i stor uppskattning hos gästerna. Och visst blir det gott när den generösa mognadstonen på detta sätt piggas upp, men jag tror inte det är mycket tid kvar innan denna Gimonnet trillar ner i dunkel.

Efter några provningar av Sardiska viner har jag insett att jag verkligen uppskattar druvan Vermentino i sardisk tappning. På norra delen av ön är Vermentino di Gallura en appellation och har sedan 1996 även öns enda D.O.C.G. Vinerna måste innehålla minst 95 % Vermentino. Jag tror min uppskattning grundar sig på att druvan här ger en mycket generöst fruktig botten med en hel del tropiska inslag, men hålls generellt i Gallura fint i schack av spänstig syra och lindas in i mycket minerala inslag. Man kan associera till Riesling med sin intensitet i frukten, där mina personliga favoriter är i dammtorr tappning. Inte för att Riesling och Vermentino smakar på samma sätt, men det finns ett kännetecken i stajlen mot torr Riesling. Biancosassu 2016 är privatimporterad för 192:- och en nyhet på senaste provningen. Bouqueten är stenigt syrlig med en bakomliggande fjäderlätt tropisk ton och trycker man ner nosen växer söta desertpäron. Om frukten är något diskret i doften i detta unga vin är den desto mer framträdande i smak. Men som beskrivet ovan agerar den bottenstöd med ett fint djup, medan pigg syra och tydlig mineralitet ligger i frontlinjen. Ett lekande samarbete med rik frukt innehållande ananas, mango, päron, krusbär och syrliga vinbär blir riktigt läckert och trevligt. Vinet måste dock absolut hållas svalt, annars kommer en fasthäftad saftighet i eftersmaken som inte är lika imponerande. En än mer nyanserad Vermentino di Gallura är Tenuta di Muscazegas Nughes som kan importeras för 215:-, men den har jag mer bjudit på än druckit själv så den kan jag återkomma till.

Att fortsätta på inslagna vägar

Broder Dansk bloggar ju om Sardinska viner. Eller Sardiska som importören sade, och inte vill jag vara sämre.
Jag hade ju nöjet att vara med på en vinprovning med enbart Sardiska viner på Ekerö i slutet av förra året. Ett par flaskor blev inköpta, och efter lite invecklade transportkedjor landade de i Blekinge i våras. Nog om detta, över till väsentligheterna

Låt oss börja med vinet: Ett väldoftande,  uppenbarligen varmvuxet vin. djuprött och gott! Välgjort och rent i smaken, som känns bekant på något sätt.
Att jag provat det tidigare räknas inte riktigt då vi blev mycket väl beskänkta på provningen och ännu mer väl beskänkta hemma hos dansken. Så minnet sviker lite men inte helt
Men en snabb slagning i Jancis Robinsons the Oxford Wine Companion ger svaret:
Cannonau= Garnacha=Grenache.
Hur som helst så tyckte jag att etta vinet var det med mest potential bland de röda på provningen, och jag tycker fortfarande det är bra grejor! Det var lite tungt ekat för ett år sedan och eken finns kvar men har blivit lite mer diskret. Viss ton av restsötma och trots det 14,5 vol%. Bra grejor!

Mera Nebbiolo söderut

Det är andra gången jag dricker Disizu Nebbiolo 2014 från sardiska Muscazega, men det ser inte ut som det blev nån bloggning vid förra tillfället. Flaskan kostar 154:- exkl. moms, så det blir några kronor till efter importförfarande. Det finns en del producenter på Sardinien som fastnat för druvan vilket kan vara en intressant utveckling att följa och i detta fall är det enbart ståltankslagring. Förra veckan blev jag impad av den ståtliga täta bouqueten från en Dagromis och faktum är att det är bra tryck upp i nosen även från denna sard. Inget utmärkande som jag kommer ihåg från förra dryckestillfället eller har det varit en välbehövlig gynnsam flasklagringstid? Hmm, sitter något fundersam och sniffar in ångorna när det slår mig att både denna och Dagromisen hällts upp i Riedel Pinot Noir. Aj aj, kan det ändå göra så mycket av kupans form? Inte har jag alltid druckit i de bästa av glas innan jag yttrat mig om vinupplevelse och i så fall kan ju den detaljen bli något missvisande jämfört med andra vin. "Det här vinet var slutet, ....eller?" Ok, inte mycket att göra åt det nu, värt för mig att följa upp, Riedel eller inte.
Nosen får som sagt sitt, parfymerad körsbär, fruktrent med lätt kryddighet i bakgrunden, mörkare kompott i kombo med nebbiolosyrlig ton. Generöst och bottnar i en lätt rökighet med vissa pinotagevibbar.
Samspelande strävhet, rödfruktighet med klar klang och spänstig syra kommer i 1:a vågen. Landar över något mörkare i en dämpande blåbärston, viss slånbärsaktig beska och lakrits för att tona ut med fräsch lingonsyrlighet.
Jag tycker för kvällen att vinet är riktigt gott, finstämd rik smak och friskt. Och klart mer intressant än förra gången.

Udda rött påskgodis

Sitter på långfredagen och myser med lite trevligt vin i Bodafjös och tänkte genomföra en telefonbloggning med kopiering från dryckesnoteringarna i telefonen, får se vad det kan bli av det??
Ja, av det blev det inte så mycket, för jag kunde inte bifoga bild från telefonen :), men sparade texten:

Zojosu, årgång 2014, druva: Cannonau di Sardegna, Vinmakare: Masone Mannu, ett Sardinienvin med 100 % lokal druva.  Bouqueten är fruktmässigt något saftigt gles, men har en liten trevlig blyg söt basilikasnärt i bakgrunden. Smaken accelererar desto mer. River igång sötbärigt, mild men ändå tydlig kryddighet, betoning på mörk fruktighet i sällskap med lätt ungdomlig syrlig saftighet. Det poppar upp mörka körsbär, plommon, vinbär och med fruktladdningen följer en liten trevlig pepprighet, det finns en välgörande tanninstruktur som dock blir mer dold i samband med måltidsintag. Tycker det är gott och trevligt, men hade gärna varit utan den lite väl tydligt söta starten.

På påskaftonen ett Zlatanvin på rekommendation från Kroatien. Inte helt billigt, 249:-, och så mycket betalade jag aldrig själv för ett vin när jag var där, spännande! Data: Zlatan Plavac Vrhunsko Vino, 2011.  Jag har ingen aning om druvinslag, men det är väl inte helt ovanligt med blend från dessa trakter. Bouqueten ger en något dunkel källarfeeling, svart vinbär och fatig krydda. Smaken ger mörktonad frukt, tydlig eknärvaro, associationer med ekad CS, en sötsnäll kontrast mot aktiva mogna tanniner. Frukten har en sansad mognad och har släppt en del ungdomlig täthet, men dess mörka ton av svart vinbär, blåbär, plommon och med en stadighet på djupet, ger en rätt angenäm matchning mot en cigarrpräglad sötma och sträv chokladbeska. Jag tycker vinet balanserar komponenterna på ett charmigt moget sätt och till kumminstänkt kycklinggryta i tomatsås är det förträffligt med sin runda kryddighet och mörka fruktton. Så här bra vin drack jag nog aldrig själv i Kroatien. Kul!

Smakfull lördag

..som bjöd på ett flertal nya vinupplevelser. Det börjar på eftermiddan med en spontan trevlig provsmakning av ytterligare 2 st potentiella sortimentsviner från Sardinien. Jankara är enligt uppgift en blandning av ett flertal lokala druvor. Har en trevlig pigg bouquet med en grund av mörkare frukt ackompanjerat av en mild fatton, framträdande svarta vinbär och en fin parfym. En lättsam smak av mörka bär med mjuka integrerade tanniner och nätt örtighet. Trots mångfalden av druvinslag eller kanske snarare beroende på just det blir frukten lite stum, något entonig och jag saknar nyanser i skalan. Som om mycket blir ingenting och tar ut varandra, men samtidigt är det någon form av försiktigt finstämd och proper känsla över upplevelsen.
Erema har också en pigg bouquet, men här är det renare frukt, tuffare och tätare. Det är ungt. Det bjuds på söta mörka bär, blåbär och syltade röda bär. Smaken blir initialt ungdomligt saftig med ton mot svarta vinbär i sällskap med söt lakrits, men dirigeras rätt snyggt av en fin fruktsyra och tacksam tanninstruktur. Detta vin växer med tilltagande luft och frukten blir stabilt lugnare i samklang med syra och tanniner. Enligt uppgift kan Erema bli den billigare av de 2, men jag tycker den oekade spänsten faller mig mer i smaken när luftväxlingen dämpat den ungdomliga saftigheten.

Cotes du Jura Chardonnay 2011, 149:-, var en speciell upplevelse, men passar bra till fisksoppa. En dov, mycket diskret doft med viss mineralitet. Ingen fruktig ståtlighet smakmässigt, men charmar med en rund smörighet, stringent sval mineralisk fruktighet och frisk pärontonad syra. Långt ifrån överpumpad chardonnay, men har finstämd kryddighet, örtiga inslag, lite citrus och angenäm mineralsälta. Jag gillar den udda stylen och framförallt till maten.

Till senare kvällens mellomingel blev det 2 nya oprövade bubbel. Cavan Nadal Gran Reserva 2008, 149:- och Louis Bouillot 2012, 149:-. En årgångs-Bouillot minsann, har jag aldrig sett i hyllorna förr och 149 var uppenbarligen siffran för kvällen ser jag nu. Ja, vid detta läge börjar det bli övervikt mot kvantitet, men utan stödjande noteringar upplevde jag dessa 2 bubbel som väldigt olika. Cavan har en tyngre blötfuktig fruktighet av mer utvecklad karaktär, röda äpplen, drag av tutti frutti som tonar ut med en viss sötblommighet. Som jag vanligtvis upplever Cavor vissnar bubblorna fort, vilket inte förbättrar oddsen, då just denna karaktär har stora behov av spänst i munnen, gärna med pigga bubblor och medverkande syra. Annars har vinet en fin renhet i frukten, men saknar skärpan.
Bouillot är yngre, vilket tydligt märks. Här är det svavelskarp mineralitet, elegantare frukt och bra syra. Än så länge nästan lite trotsig och inte helt i harmoni, men tycker gott den har framtiden för sig med ett tags flasklagring.

Sen hade Lasan med sig en öppnad sån här från sin lördagsmiddag. En riktigt vild tuffing med skarpa drag av frukt och krydda. Skulle jag gärna pröva igen, men då till mat.

Förhandsprov

en Nebbiolo från Sardinien, kan det va nåt? Enligt uppgift kan denna flaska från Tenuta di Muscazega och årgång 2013 dyka upp på bolagets sortiment inom kort med ett tänkt pris runt 200. Vad bjuder detta för intryck då? Färgen är av tätare rött slag. Den lyfter spänstigt mot nosen i ett innehåll av mörka körsbär med touch av rosig parfym. En renklingande, smått klinisk fruktighet. I munnen möter en frisk syra med tydligt närvarande, men för Nebbiolo "snällare" tanniner. Friskheten består i ungdomlig rödfruktighet, men med charmiga dippar i mörka bär. Det finns röda vinbär, mogna körsbär, rosor, nypon och mörk choklad. En viss ungdomlig strävhet med syrliga bär hänger med i eftersmaken. Funkar tydligen bra med Nebbiolo på 400 m höjd på Sardinien. En fräsch, frisk och prydligt välordnad fruktig upplevelse. En Nebbiolo med viss pondus utan att tappa greppet om klassiska karaktärsdrag. 200:- kanske något i överkant?, men absolut värd 150+ enligt min mening. Får väl bjuda nebbiolofanatiske stormästarn på ett blindglas och kolla vad han tycker.